Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1900:LU4

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:0 4.

Ank. till Riksd. kansli den 5 februari 1900, kl. 1 e. m.

Vilåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
ändring af gällande bestämmelser i afseende a
mått och vigt.

Genom proposition, n:o 4, af den 8 december 1899, hvilken af båda
kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Majrt, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande ändrade
bestämmelser i afseende å mått och vigt, nemligen

att längdmått skola omjusteras hvart sjette år, samt
att vågar skola omjusteras hvart tredje år, dock att precisions vågar,
inrättade för maximibelastning af fem hektogram eller derunder, må vara
fritagna från sådan omjustering; skolande i stället sådana vågar, när de
nyttjas å apotek, vid apoteksvisitationerna pröfvas af vederbörande läkare.

Hvad angår det i propositionen framstälda förslag till ändring af gällande
bestämmelser angående omjustering af längdmått, har utskottet af
de till ärendet hörande handlingarne inhemtat, att, enligt sakkunniges mening,
det med afseende å den ringa förändring, dessa mått vanligen undergå,
Bill. till Riksd. Vret. 1900. 7 Samt, 2 Raft. (Näs 4 och 5). 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

är alldeles likgiltigt, huruvida desamma omjusteras hvart femte eller hvart
sjette år. Vid sådant förhållande och då det onekligen är förenadt med
en viss fördel för handlande och andra, som äro underkastade skyldigheten
att låta omjustera längdmått, att tiden för den periodiska omjusteriugen
af dessa så afpassas, att denna kan fullgöras i sammanhang med den föreskrifna
omjusteringen af andra mått och vigter — för hvilken senare tiden
faststälts till hvart tredje år — har utskottet funnit propositionen i denna
del ej föranleda till någon erinran från utskottets sida.

Deremot kan utskottet ej tillstyrka hvad uti propositionen föreslagits
om vågars omjustering hvart tredje år.

Först och främst har, så vidt utskottet har sig bekant, ej visat sig
något verkligt behof af förändring uti gällande bestämmelser härutinnan,
enligt hvilka någon periodisk om justering ej erfordras, utan skyldigheten
att låta verkställa omjustering af vågar inträder först vid erhållen kännedom
om vågens olåtighet. Polismyndigheten har ju sig ålagdt att hålla
tillsyn å efterlefnaden af denna föreskrift, och härtill kommer, att ett användande
i handel och rörelse af en medvetet ovigtig våg är uti allmänna
strafflagen belagdt med ansvar.

Dessutom skulle en periodisk omjustering af vågar ej bereda någon
nämnvärd säkerhet för vågarnes vigtighet. Mot afsigtligt åstadkommen
ovigtighet hos en våg vore omjusteringen lika litet som den nu före vågens
första användning anbefalda justering af någon betydelse, och, hvad anginge
felaktigheter, som uppstode utan särskildt förvållande, kunde desamma,
om ock i någon mån, dock ej fullständigt genom omjusteringen förekommas.
Sannolikheten af sådana felaktigheter blefve, särdeles hvad vidkommer decimal-
och andra större vågar, snarare ökad i följd af den transport från omjusteringsstället,
som i många fall måste ega rum. Det kunde till och med
inträffa, att en våg, som vid omjusteriugen befunnes rigtig och beträffande
hvilken omjustering alltså ej varit erforderlig, just i följd af den med omjusteringen
förenade transporten blefve för sitt ändamål o tillförlitlig.

Till stöd för bestämmelsen om vågars omjustering hvart tredje år har
man visserligen velat göra gällande, att en sådan anordning vore en konseqvens
af föreskriften om måtts och vigters omjustering; men utskottet
vill betona, att det för allmänheten måste vara vida lättare att kontrollera
en vågs rigtighet än att bedöma, huruvida mått och vigter motsvara de å
dem angifna qvantiteter.

Slutligen vill utskottet fästa uppmärksamheten derå, att ett stadgande
om periodisk omjustering af vågar skulle vara egnadt att slappa allmän -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

hetens vaksamhet vid vågars användning, invagga i säkerhet rörande vågars
rigtighet samt sålunda i viss mån motverka det ändamål, man med föreskriften
afsåge att ernå: ökad garanti för allmänheten mot origtiga vågars
användning i den allmänna rörelsen.

Då härtill kommer, att en föreskrift om periodisk omjustering af
vågar skulle åsamka den, som af en dylik föreskrift träffades, afsevärdt besvär
och ej ringa kostnader, har utskottet stannat i den mening, att propositionens
senare del ej bör vinna Eiksdagens godkännande.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså:

l:o) att Eiksdagen, i anledning af Kong! Maj:ts
ifrågavarande proposition, måtte antaga den ändring
i gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt, att
längdmått skola omjusteras hvart sjette år; samt

2:o) att Kongl. Maj:ts proposition i öfrigt ej måtte
vinna Eiksdagens bifall.

Stockholm den 5 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

Reservation

af herrar Lundström och Almgren.

Herrar Berlin och Leman hafva begärt få antecknadt, att de icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.