Lagutskottets Utlåtande N:o 48

Utlåtande 1904:LU48

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1904, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utsträckt tjänstgöringstid
för vissa värnpliktige.

Lagutskottet kar till förberedande behandling fått emottaga en
inom Första Kammaren af berr Underbjelke väckt motion, n:o 2, af
följande lydelse:

»Bristen på reservbefäl är ett väsentligt binder för tillgodogörandet
af den ökade försvarskraft, 1901 års härordning skapat. Vare sig man
utgår ifrån att den genom nya härordningen bestämda utbildningstiden
är tillräcklig eller icke för den menige soldaten, råder ingen
meningsskiljaktighet därom, att den är otillräcklig för utbildandet af
reservbefäl, och detta äfven i de fall, där denna utbildning underlättas
genom de värnpliktiges medfödda befälsanlag eller förvärfvade allmänbildning.

Sådana värnpliktige, som genom anlag eller kunskaper äro särskild!
ägnade till reservbefäl, skulle emellertid säkerligen kunna utbildas
därtill genom en relativt obetydlig utsträckning af öfningstiden. En
sådan utsträckning synes ock utan fara för godtycke eller orättvisa
kunna genomföras beträffande den kategori af till reservbefäl lämpliga
värnpliktige, hvilken utgöres af ynglingar, som undervisats eller examinerats
vid statens eller af staten direkt eller indirekt understödda
högre läroanstalter. För dessa ynglingar öppnas genom statens understöd
eller medverkan lefnadsbanor, som äro stängda för det stora, endast
folkskolebildade flertalet och som medföra mångahanda, allmänt kända
förmåner. Det synes då, som om staten med fog kunde af dessa yng -

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

lingar kräfva ökade förpliktelser i och genom deras värnpliktsförhållande.
Så sker ju i viss mån redan nu, i det, som bekant, värnpliktige med
viss högskolebildning enligt värnpliktslagens § 34 mom. 2 tillhöra
beväringens första uppbåd under hela tjänstetiden i beväringen. Detta
stadgande innebär emellertid i realiteten en föga afsevärd uppoffring
och berör endast en mindre del af den kategori bland de värnpliktige,
hvarom här är fråga.

En afsevärd ökning af reservbefälet skulle vinnas genom att de
ynglingar, som erhållit afgångsbetyg från sjätte eller högre klass af
allmänt läroverk eller förvärfvat ungefär motsvarande kunskaper vid
annan statens eller af staten understödd undervisningsanstalt eller privat
läroanstalt, hvars genomgående medför kompetens till statstjänst, genom
värnpliktslagen förpliktades till viss, utsträckt utbildningstid.

Ifrågavarande vnglingars sammanlagda utbildningstid torde lämpligen
böra sättas, under öfvergångsåren till omkring 9V2 månader och
efter genomförd härordning till ett år.

Nio och en half månaders utbildningstid skulle ungefärligen sammanfalla
med den tid, som enligt nuvarande bestämmelser åtgår för
att bibringa reservofficersvolontärer deras underofficersutbildning. Dessa
inträda nämligen omkring den 1 juni i rekrytskolan, som pågår till 1
oktober. Följande år, ungefär 15 maj—31 augusti, följer underofficerskurs
jämte eu månads repetitionsöfning. Så långt torde lämpligen de
här ifrågavarande värnpliktiges utbildning likna reservofficersvolontärernas,
hvarpå under det tredje året skulle följa eu andra och sista
repetitionsöfning. Denna utbildning torde vara tillräcklig att nödtorftigt
utbilda de bättre begåfvade till reservunderofficerare, de öfriga till
reservunderbefäl af manskapsklassen. För ynglingar, som efter genomgångna
sex klasser i läroverk slå in på praktiska yrken, affärsvägen
o. s. v., torde rekryt- och underofficersskolorna höra ordnas i följd under
första utbildningsåret, för att de ej under två hela somrar skola blifva
ryckta från sin verksamhet.

Efter genomförd härordning torde icke kortare tid än ett år höra
sättas för här ifrågavarande värnpliktiges utbildning. De till kavalleriet,
fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna uttagna värnpliktige
få ju då ettårig utbildning, och det finnes då ingen anledning
att sätta de skolbildades värnpliktsöfning kortare. Äfven här torde
utbildningen utan svårighet kunna anordnas så, att den för de studerande
hufvudsakligen förlägges till sommaren, för dem, som valt praktiska yrken
åter, koncentreras tmder en del af ett år jämte behörigt antal repetitionsöfningar.
Efter genomförd härordning höra dessa värnpliktige i största

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

möjliga, utsträckning få vapenöfvas före fyllda 21 år i syfte att underlätta
deras studier och förvärf.

Penningtillskott enligt värnpliktslagens § 35 mom. 2 torde rättvisligen
böra tillkomma här omförmälda värnpliktige.

Okad utbildningstid för vissa skolbildade enligt ofvan komme
helt naturligt att medföra vissa skyldigheter för vederbörande skolors
rektorer, pastorsämbetena m. fl. att anmäla och anteckna i församlingsböckerna,
hvilka ynglingar blefve skyldiga till utsträckt tjänstgöring.
De svårigheter, som härutinnan kunna uppstå, torde dock vara af underordnad
beskaffenhet.

Reservbefälsutbildningen, ordnad som här skisserats, torde, efter
genomförd härordning, för de mera begåfvade vara tillräcklig att göra
dem kompetenta att föra lägre officersbefäl. För att vinna inträde i
officerskårerna som reservofficerare, synes dock äfven för dessa värnpliktige
böra föreskrifvas särskild reservofficerskurs, hvilken i så fall
afräknas från utbildningstiden, äfvensom samma antal repetitionsöfningar,
som för reservofficerare är eller kan blifva bestämdt. Officerstiteln
synes nämligen icke böra under några omständigheter förvärfvas utan
att möjlighet förefinnes för vederbörande att verkställa utgallring af
sådana ynglingar, hvilkas uppförande eller karaktärer göra dem olämpliga
för officersbeställning.

För att i möjligaste mån draga fördel af den tillgång på reservbefäl,
som genom ofvan beskrifna åtgärder skulle åstadkommas, torde
stadgandet i § 34 mom. 2 värnpliktslagen om kvarstående i beväringens
första uppbåd böra tillämpas på hela den kategori af ynglingar, som
här ifrågasatts erhålla reservbefälsutbildning. De bäst kvalificerade
torde nämligen, oafsedt sin lefnadsålder, böra finna användning uti
linjetrupperna, hvarigenom den lägre befälskadern vid reservtrupperna
i stället skulle kunna erhålla en välbehöflig förstärkning af stamanställdt
befäl till fördel för dessa truppers stadga och användbarhet.

I sammanhang härmed må påpekas den synnerligen stora fördel,
landstormsorganisationen skulle draga genom att erhålla befäl, som i
yngre år fått en, om ock knapphändig, befälsutbildning, i stället för
att landstormsbefälet nu hufvudsakligen utgöres af civila personer af
för befäls utöfvande lämpliga lefnadsyrken, men utan någon som helst
befälsutbildning.

Då endast Kungl. Magt torde kunna allsidigt bedöma, huru en
utsträckt utbildning enligt ofvanstående i detalj lämpligast skulle ordnas,
får jag härmed föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t begära, att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

till sådana ändringar i värnpliktslagen, att för värnpliktige, hvilka i
statens eller af staten understödda högre elementarläroverk eller därmed
jämförliga undervisningsanstalter erhållit viss skolbildning, tjänstgöringstiden
utsträckes i syfte att utbilda nämnde värnpliktige till reservbefäl.»

Att landets försvarsväsen genom brist på särskilt utbildadt reservbefäl
icke erhållit den effektivitet, som afsetts med 1901 års härordning,
torde vara allmänt erkändt; och då de utvägar, som för närvarande
stå till buds för rekrytering af reservbefäl, hittills visat sig icke vara
tillfyllestgörande, anser utskottet, att särskilda åtgärder böra vidtagas
för " att tillföra försvaret erforderligt sådant befäl. Den utväg, motionären
för sådant ändamål anvisat, eller att värnpliktige, som genomgått
minst sex klasser i statens eller af staten understödda högre elementarläroverk
eller i därmed jämförliga undervisningsanstalter erhållit motsvarande
skolbildning, såsom i allmänhet lämpade för reservbefäl, skulle
genom utsträckt tjänstgöring underkastas den därför erforderliga utbildningen,
synes utskottet värd allt beaktande.

Utan en utsträckning af den för värnpliktige i allmänhet stadgade
tjänstgöringstiden torde en erforderlig befalsutbildning svårligen kunna
vinnas, äfven om de för reservbefäl afsedda värnpliktige redan från
början af sin tjänstgöring skulle utbildas till befäl. Såsom motionären
framhållit, skulle med en t jänstgöringstid af ett år det afsedda ändamålet
antagligen kunna vinnas; och då under sådana förhållanden tjänstgöringstiden
för värnpliktige af ifrågavarande slag icke skulle komma att
öfverstiga den för värnpliktige vid kavalleriet, fältartilleriet samt fältingeniör-
och fälttelegraftrupperna efter genomförd härordning stadgade
öfningstiden, synes en sådan utsträckning af tjänstgöringstiden förvissa
andra värnpliktige i och för ifrågavarande syftes vinnande icke
vara obefogad.

Då en ökning af reservbefälet kan anses af förhållandena påkallad
och detta mål, såsom anförts, torde kunna vinnas genom att vissa värnpliktige
genom utsträckt öfningstid därtill utbildas, anser utskottet, att
valet härvid i främsta rummet bör falla på den kategori af värnpliktige,
som motionären föreslagit. I det stora hela sedt, torde dessa värnpliktige
genom den utveckling i kroppsligt och intellektuellt afseende, som
de under skoltiden erhållit, och särskild! genom den utbildning i militärt
hänseende, som under nämnda tid kommit åtminstone flertalet af dem

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

till del, vara bäst lämpade att utbildas till reservbefäl. Om vidare,
såsom motionären förordat, de värnpliktige, hvilka skulle underkastas
den ifrågasatta utsträckta öfningstiden, tillerkändes särskild! tillskott i
penningar för den utbildningstid, som komme att öfverskjuta den för
värnpliktige i allmänhet stadgade öfningstiden, anser utskottet en förändring
i den af motionären åsyftade riktingen ej heller kunna för
ifrågavarande värnpliktige blifva alltför betungande.

Emellertid torde denna fråga icke lämpligen kunna lösas utan efter
en af Kungl. Maj:t föranstaltad, allsidig utredning i ämnet; och då
resultatet åt en sådan utredning icke lärer kunna väntas mycket tidigare
än i och med utgången af de för 1901 års härordnings fullständiga
genomförande stadgade öfvergångsår, synes det utskottet mindre lämpligt,
att, såsom motionären föreslagit, den kategori af värnpliktige, som här
åsyftas, skulle redan före genomförd härordning underkastas i viss mån
utsträckt tjänstgöringstid.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af förevarande
motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och under
hvilka villkor tjänstgöringstiden för sådana värnpliktige,
som i statens eller af staten understödda högre
elementarläroverk eller därmed jämförliga undervisningsanstalter
erhållit viss skolbildning, må kunna
på lämpligt sätt utsträckas i syfte att utbilda nämnde
värnpliktige till reservbefäl, samt, därest förhållandena
anses därtill föranleda, för Riksdagen framlägga förslag
till de ändringar i värnpliktslagen, som för vinnande
af dylikt syfte må erfordras.

Stockholm den 26 april 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48-

15

Reservationer:

af herrar Zetterstrand^ F. Andersson, A. Olsson, Wiklund, och
Segerdahl, hvilka anfört:

»Jämte det vi till fullo erkänna vikten däraf, att de värnpliktige i
större omfattning än nu är förhållandet utbildas till reservbefäl, halla
vi dock före, att redan under nu bestående förhållanden åtskilligt i
det hänseendet skulle kunna uträttas, därest värnpliktige, som på förhand
erhållit någon militär underbyggnad samt ägde förutsättningar
för bestridande af befälsposter, under värnpliktstiden i största möjliga
utsträckning bibringades därför erforderlig speciell utbildning. Att, efter
det 1901 års härordning blifvit till fullo genomförd, reservbefälsinstitutionen
på ofvan angifna sätt skall kunna i väsentlig mån tillgodoses,
synes oss alldeles obestridligt. Skulle emellertid framdeles, efter det
alla till buds stående utvägar blifvit anlitade, än ytterligare åtgärder
för ökning af reservbefälets antal finnas erforderliga, lärer nog Kung!.
Maj:t utan någon särskild anmaning från Riksdagens sida taga denna
fråga under öfvervägande, hvarvid måhända andra utvägar för frågans
lösning kunna finnas lämpligare än den af motionären föreslagna.

På grund häraf få vi hemställa,

att förevarande motion ej må af Riksdagen
bifallas.»

af herr Staaff, som anfört:

»En så väsentlig utsträckning åt värnpliktstiden för en viss kategori
af landets ungdom, som i motionen föreslås, måste vara grundad
på fullt öfvertygande skäl för att vinna bitall. Men om det också ej
skall förnekas, att vissa skäl kunna tala för förslaget, synas mig dock
skälen emot detsamma vara ännu kraftigare. För ett litet och fattigt
folk måste det vara af högsta vikt att upprätthålla, vårda och utveckla
sin andliga odling. Det måste då ock vara af högsta vikt att ej genom
särskilda anordningar lägga hinder i vägen för utbildningen af denna
odlings ämnessvenner. Dessa tillhöra ingalunda uteslutande den för -

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

mogna eller ens välbärgade delen af vårt folk. Det är tvärtom ett
faktum, att de till stort antal utgå ur fattiga hem och ofta allenast mot
priset af stora umbäranden förmå att fullfölja sina ingalunda blott för
dem själfva utan för folket i det hela betydelsefulla syften. En särskild
personlig tunga lagd på denna kategori skulle kunna verka försvårande
och hämmande å den medellösa ungdomens sträfvan att tillgodogöra
sig de möjligheter till högre bildning, som staten öppnat, hvilket utan
tvifvel vore att betrakta såsom en verklig nationalförlust. Det torde
tillhöra regeringen att själfmant taga i allsidigt öfvervägande lämpliga
utvägar för anskaffande och utbildning af reservbefäl — en fråga, hvars
stora vikt jag för ingen del bestrider. Att från Riksdagens sida föregripa
denna utredning genom uttryckligt anvisande af den nu föreslagna utvägen,
finner jag ingalunda lämpligt. Däremot må det i detta sammanhang
framhållas, hurusom helt visst redan med den nuvarande öfningstiden,
om denna på ett planmässigt sätt användes, större nytta kunde hämtas
af den utbildning i intelligens och kunskaper i allmänhet samt särskildt
i excercis och gymnastik, som de från de högre läroverken komna värnpliktige
erhållit. Och måhända kunde ytterligare mycket vinnas på
frivillighetens väg.

I öfrigt kan jag ej underlåta betona, att efter min mening en så
väsentlig utsträckning af värnpliktstiden, som motionären föreslagit, för
hvarje fäll ej bör ifrågasättas förr, än krigs! agarn e blifvit på ett för de
värnpliktiges rättssäkerhet betryggande sätt reformerade.

På dessa skäl har jag ansett, att motionen bort af utskottet afstyrkas.»

samt af herr Lindhagen, som under instämmande i hufvudsak i
de skäl, som anförts i de af herrar Zetterstrand m. fl. samt herr Staaff
afgifna reservationerna, jämväl ansett, att motionen bort afstyrkas.

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1904.