Lagutskottets Utlåtande N:o 47

Utlåtande 1899:LU47

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1899, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ersättning af allmänna medel i vissa
fall för skada, som förorsakats af embets- eller tjensteman,
till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 11 §
handelsbalken samt till lag om ändrad lydelse af 85,
86, 143 och 164 §§ utsökning slag en.

Genom proposition, n:o 6, af den 30 december 1898, hvilken af båda
kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj.t, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag till

l:o) lag om ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada, som
förorsakats af embets- eller tjensteman;

2:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 11 § handelsbalken; samt
3:o) lag om ändrad lydelse af 85, 86, 143 och 164 §§ utsökningslagen.

Eib. till

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Konungen den 11 april 1890, deri Riksdagen på anförda skäl anhöll, att
Kongl. Maj:t täcktes efter föregående utredning taga i öfvervägande, huruvida
och under hvilka vilkor statsmagten kunde, utöfver hvad i sådant
hänseende redan funnes stadgadt, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd
ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens embetsmän
genom felaktig embetsförvaltning kunde blifva enskilde samhällsmedlemmar
tillskyndade, samt derefter till Riksdagen göra den framställning i
ämnet, som af omständigheterna kunde finnas påkallad.

Efter det att vederbörande myndigheter afgifvit utlåtanden öfver denna
Riksdagens framställning, föredrogs ärendet i statsrådet den 8 mars 1895.
Föredragande departementschefen uttalade dervid, att då frågan om statens
ansvarighet för skada, som uppkomme genom felaktig embetsförvaltning,
borde för olika tjenstemannaklasser bedömas efter olika gruuder, frågan
icke lämpligen kunde på en gång upptagas till behandling i hela dess vidd.
Riksdagen hade ock, såsom dess skrifvelse utvisade, hufvudsakligen haft
sin uppmärksamhet rigtad på tjenstefel af de myndigheter, som hade befattning
med utsökningsmål, och det vore tvifvelsutan förnämligast på detta
område, som behofvet af en lagstiftning i det af Riksdagen angifna syfte
framträdt. Den af Riksdagen begärda utredningen och de förslag, som
deraf kunde föranledas, borde derför för närvarande lämpligen begränsas
till det sålunda angifna området.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört och i öfverensstämmelse
med hans hemställan blef samma dag åt en komité uppdraget
att utreda, huruvida och under hvilka vilkor staten kunde ikläda sig ansvar
för skada och förluster, som kunde varda enskilde samhällsmedlemmar
tillskyndade genom felaktig embetsförvaltning af de myndigheter, hvilka
jemlikt 1 kap. utsökningslagen hade befattning med utsökningsmål, samt
derefter inkomma med underdånigt betänkande och förslag i ämnet.

Den sålunda tillsatta komitén afgaf sitt betänkande den 24 januari 1896.
De af komitén utarbetade lagförslagen undergingo derefter granskning inför
högsta domstolen, hvarefter och sedan, i anledning af inom högsta domstolen
gjorda anmärkningar, vissa jemkningar blifvit i förslagen vidtagna,
ärendet å nyo anmäldes i statsrådet den 31 december 1898, dervid beslöts
aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande proposition.

Utskottet har, vid granskning af de i propositionen innefattade lagförslagen,
ej funnit något att erinra mot de under 2:o och 3:o upptagna. Äf -

Lagutskottets Utlåtande No 47.

3

ven förslaget till lag om ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats af embets- eller tjensteman, bar i hufvudsak vunnit utskottets
godkännande, och endast i fråga om några få detaljer har utskottet
funnit ändringar erforderliga.

3 § har sålunda i tvenne särskilda afseenden ansetts vara i behof af
ändring. Dels har utskottet, i öfverensstämmelse med hvad af Högsta
Domstolen föreslagits, till undvikande af oskäligt dröjsmål med ersättningsfrågans
afgörande, för det fall att kammarrätten finner sig böra hänvisa saken
till pröfning af domstol, uti pai’agrafen intagit bestämmelse om sex månaders
fatalietid för rättegångens anhängiggörande; dels hafva bestämmelserna
om forum för sådan rättegång synts utskottet kunna för den enskilde vålla
svårigheter i tillämpningen, då det mången gång kan vara tvifvelaktigt,
hvarest tillgreppet och förskingringen egt rum. Utskottet har derför ansett
sig böra föreslå sådan ändring af paragrafen, att rättegången skall anhängiggöras
vid den domstol, som om tillgreppet eller förskingringen ransakat,
eller, om sådan ransakning ej egt rum, vid den brottslige embets- eller
tjenstemannens forum domicilii.

Såsom eu direkt följd af den förändring utskottet vidtagit i 3 § genom
införande af stadgande om viss fatalietid för anhängiggörande af rättegång
har 4 §:s bestämmelse om rätt för kronan till provokatorisk talan ur
förslaget uteslutits.

Slutligen har utskottet uti 6 § inryckt bestämmelse derom, att det
frikännande utslag, som i paragrafen stadgats såsom förutsättning för kronans
talan om återfående af utgifven ersättning, måste hafva vunnit laga
kraft, innan sådan talan må anhängiggöras.

Under åberopande af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts
förevarande proposition ej kan i oförändradt skick godkännas,
ville för sin del antaga följande:

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

i o) Lag

om ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats af embets- eller tjensteman.

Härigenom förordnas som följer:

1

Tillgriper och förskingrar embets- eller tjensteman, som enligt 1 kap.
utsökningslagen eger att med utsökningsmål taga befattning, penningar,
värdehandlingar eller annat, som han enligt utsökningslagen fått om händer,
skall ersättning för det tillgripna och förskingrade utgå af allmänna
medel.

2 §.

År embets- eller tjenstemannen af domstol förklarad saker till tillgreppet
och förskingringen, skall den, som vill för det tillgripna och förskingrade
erhålla ersättning af allmänna medel, inom sex månader från den dag,
då domstolens utslag meddelades, till Konungens befallningshafvande i det
län, der den brottslige haft sin befattning, ingifva sin till kammarrätten
stälda ansökning om ersättnings utbekommande. Har embets- eller tjenstemannen
aflidit eller rymt, och kan i följd deraf frågan om ansvar för tillgreppet
och förskingringen ej af domstol pröfvas, skall ansökningen ingifvas
inom sex månader från den dag, Konungens befallningshafvande låtit i allmänna
tidningarne kungöra, att brist yppats i medel eller annat, som den
döde eller afvikne i kraft af sin tjenst haft om händer.

Inkommer ej ansökningen inom den tid nu är sagd, hafve sökanden
sin rätt mot kronan förlorat.

Lagutskottets Utlåtande N:o -IT.

o

Kongl. Maj:ts förslag:

3 §•

Har ansökning, som i 2 § afses,
till Konungens befallningshafvande
inkommit, åligger det Konungens
befallningshafvande att densamma
jemte eget utlåtande till kammarrätten
insända; och varde kammarrättens
advokatfiskal i målet hörd.

Pröfvar kammarrätten sökanden
hafva visat sin rätt, varde ersättning
honom tillerkänd. I annat fall hänvise
kammarrätten sökanden att efter
stämning utföra sin talan vid allmän
underrätt i den ort, der tillgreppet
och förskingringen egt rum.

Öfver kammarrättens utslag må
ej klagan föras.

4 §.

Varder sökanden hänvisad att
sin talan vid allmän domstol utföra,
stånde ock kronan fritt att
genom sakens instämmande äska
pröfning af sökandens rätt.

Utskottets förslag:

3 §•

Har ansökning, som i 2 § afses,
till Konungens befallningshafvande
inkommit, åligger det Konungens
befallningshafvande att densamma
jemte eget utlåtande till kammarrätten
insända; och varde kammarrättens
advokatfiskal i målet hörd.

Pröfvar kammarrätten sökanden
hafva visat sin rätt, varde ersättning
honom tillerkänd. I annat fall hänvise
kammarrätten sökanden att, vid
talans förlust, inom sex månader
sedan denne af kammarrättens utslag
erhållit bevislig del, efter stämning
utföra sin talan vid den underrätt,
som om tillgreppet och förskingringen
ransakat, eller, om i
följd deraf, att embets- eller tjenstemannen
aflidit eller rymt, frågan
om ansvar för tillgreppet och förskingringen
ej kunnat af domstol
pröfvas, vid den underrätt, der embete-
eller tjenstemannen skolat
svara i tvistemål, som angå gäld,
i allmänhet.

Öfver kammarrättens utslag må
ej klagan föras.

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

Kongl. Maj:ts förslag:

5 §.

Har ersättning enligt denna lag
utgått* ege kronan att söka sitt åter
af den eller dem, som äro för det
tillgripna och förskingrade ansvarige.

6 §•

Varder embets- eller tjensteman,
som förklarats saker till tillgrepp och
förskingring, frikänd i högre rätt,
ege kronan söka återvinning af
hvad såsom ersättning enligt denna
lag hlifvit utbetaldt.

7 §•

Hvad förut i denna lag är
stadgadt skall ega tillämpning jemväl
der embets- eller tjensteman,
hvarom i 1 § sägs, tillgriper och
förskingrar

hvad han fått om händer enligt
särskilda stadganden om utmätningför
kommunalutskylder, allmänna
afgifter med mera,

influtna bötesandelar, hvilka ej
tillkomma kronan, eller

hvad för fullföljd af talan hlifvit
nedsatt och å tjenstens vägnar af
honom tagits om händer;

så ock der kronofogde tillgriper
och förskingrar andra medel, som
i fögderiets specialräkning skola redo -

Utskottets förslag:

4 §.

Har ersättning enligt denna lag
utgått, ege kronan att söka sitt
åter af den eller dem, som äro för
det tillgripna och förskingrade ansvarige.

5 §•

Varder embets- eller tjensteman,
som förklarats saker till tillgrepp
och förskingring, frikänd i högre
rätt, ege kronan, sedan rättens utslag
vunnit laga kraft, söka åter
den ersättning, som enligt denna
lag blifvit utbetald.

6 §•

Hvad förut i denna lag är stadgadt
skall ega tillämpning jemväl
der embets- eller tjensteman, hvarom
i 1 § sägs, tillgriper och förskingrar hvad

han fått om händer enligt
särskilda stadganden om utmätning
för kommunalutskylder, allmänna
afgifter med mera,

influtna bötesandelar, hvilka ej
tillkomma kronan, eller

hvad för fullföljd af talan blifvit
nedsatt och å tjenstens vägnar af
honom tagits om händer;

så ock der kronofogde tillgriper
och förskingrar andra medel, som
i fögderiets specialräkning skola redo -

Lagutskottets Utlåtande N-.o 47.

Kongl. Maj:ts förslag:

visas eller eljest af honom å tjenstens
vägnar till redovisning emottagits.

I fall, som i denna § sagda äro,
skall dock ersättning af allmänna
medel ej utgå för hvad ledamot i
magistrat eller stadsfogde tillgriper
och förskingrar af stadens medel.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1900.

Utskottets förslag:

visas eller eljest af honom å tjenstens
vägnar till redovisning emottagits.

I fall, som i denna § sagda äro,
skall dock ersättning af allmänna
medel ej utgå för hvad ledamot i
magistrat eller stadsfogde tillgriper
och förskingrar af stadens medel.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1900.

2:0) Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 11 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 11 § handelsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

11 §•

Derefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors
och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; kronans,
Rikets Ständers, städers och allmänna af Konungen stadfästade kassors,
penningeverks och inrättningars fordringar hos de tjensteman, som äro
satte att deras inkomster uppbära, för hvad af sådan uppbörd hos dem
innestår; så ock fordringar i öfrigt hos kronans embets- eller tjenstemän
för egendom, som desse, i och för embete eller tjenst, emottaga. Har
ersättning af allmänna medel utgått för hvad embets- eller tjensteman tillgripit
och förskingrat, skall, der kronan af honom söker sitt åter, den
fordran utgå med förmånsrätt, som nu är sagd.

Hvad nu är stadgadt skall icke ega tillämpning i förmånsrättst v i ster,
hvilka göras anhängiga före utgången af december månad 1899.

s

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

samt 3:o) Lag

om ändrad lydelse af 85, 86, 143 och 164 §§
ntsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 85, 86, 143 och 164 §§ utsökningslagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,
genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen
uppgifvit auktionsställe, såsom i 94 § sägs, gifva det tillkänna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,
innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken utmätningen
egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad eller icke
intecknad äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt
utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms
försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats försäljning
af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt fast egendom är
stadgad, vare ock pligtig att bevis derom ofördröjligen insända, å landet
till domaren och i stad till rätten.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning, lemnat gäldenär anstånd med betalningen,
må ej målet derigenom uppehållas utöfver sex månader från den
dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda handlingar.
Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen
förfallen och gånge verkstäld utmätning åter.

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
143 §.

9

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola,
utom i fall som i 137 sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären till
hända under åtta veckor från den dag borgenären eger rätt att medlen
utfå. Varda medlen ej under den tid eller derefter före ingången af nästföljande
kalendermånad af borgenären lyftade, skola de ofördröjligen af utmätningsmannen
i länets ränteri nedsättas; och ege utmätningsmannen sedermera
att med beviset om nedsättningen till borgenären redovisa. Der fordringsbevis,
som för utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflemnadt, bör
efter målets handläggning till honom återställas, skall handlingen bos utmätningsmannen
hållas borgenären till banda under åtta veckor; och gälle
i öfrigt om sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve ej
rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta, der
ej på grund af stadgandet i 138 § sådan ränta må honom tillgodokomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre rätt
dertill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pligtig att det lyftade
eller någon del deraf återbära, gälde ränta efter sex för hundrade om året.

164 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och försäljning,
så ock för köpeskillingens fördelning skall ur den utmätta egendomen
gäldas; kostnad, som ej sålunda gulden varder, skall af sökanden
betalas och må, der den ej vid anfordran gäldas, bos honom utmätas.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga
kraft, vare sökanden pligtig att utmätningskostnaden förskjuta, om utmätningsmannen
det äskar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900. Mål, som vid den tid
redan äro anhängiga, skola behandlas efter äldre lag.

Stockholm den 14 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 30 Raft.

2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 47

Reservationer:

a) beträffande förslaget till lag om ersättning af allmänna medel
i vissa fall för skada, som förorsakats af embets- eller
tjensteman

af herrar Hasselrot, G. Andersson, Sandqvist och P. J. Andersson,
hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka dels följande förändrade lydelse af
2 och 3 §§ i förslaget till lag om ersättning af allmänna medel i vissa fall
för skada, som förorsakats af embets- eller tjensteman, dels att vid sådant
förhållande 6 § i förslaget måtte utgå.

2 §•

Är embets- eller tjenstemannen genom laga kraft eg ande utslag af
domstol förklarad saker till tillgreppet och förskingringen, skall den, som
vill för det tillgripna och förskingrade erhålla ersättning af allmänna medel,
inom sex månader från den dag, då utslaget vann laga kraft, till Konungens
befallningshafvande i det län, der den brottslige haft sin befattning,
ingifva sin till Konungen stälda ansökning om ersättnings utbekommande.
Har embets- eller tjenstemannen aflidit eller rymt, och kan i följd deraf
frågan om ansvar för tillgreppet och förskingringen ej af domstol pröfvas,
skall ansökningen ingifvas inom sex månader från den dag, Konungens
befallningshafvande låtit i allmänna tidningarna kungöra, att brist yppats i
medel eller annat, som den döde eller afvikne i kraft af sin tjenst haft
om händer.

Inkommer ej ansökningen inom den tid nu är sagd, hafve sökanden
sin rätt mot kronan förlorat.

3 §•

Har ansökning, som i 2 § afses, till Konungens befallningshafvande
inkommit, åligger det Konungens befallningshafvande att densamma jemte
eget utlåtande till justitiedepartementet insända.

11

Lagutskottets Utlåtande Ko 47.

Pröfvar Konungen sökanden hafva visat sin rätt, varde ersättning honom
tillerkänd. I annat fall hänvisas sökanden att, vid talans förlust,
inom sex månader, sedan denna af Konungens beslut erhållit bevislig del,
efter stämning utföra sin talan vid den underrätt, som om tillgreppet och
förskingringen ransakat, eller, om i följd deraf, att embets- eller tjenstemannen
aflidit eller rymt, fiågan om ansvar för tillgreppet och förskingringen
ej kunnat af domstol pröfvas, vid den underrätt, der embets- eller
tjenstemannen skolat svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet;

samt af herr Trygger, som instämt uti den af herr Hasselrot m. fl.
afgifna reservationen i fråga om 2 och 6 §§ i förslaget samt ansett 3 §
böra erhålla följande lydelse och 4 § böra i förslaget bibehållas.

3 §.

Har ansökning, som i 2 § afses, till Konungens befallningshafvande
inkommit, åligger det Konungens befallningshafvande att densamma jemte
eget utlåtande till justitiedepartementet insända.

Pröfvar Konungen sökandena hafva visat sin rätt, varde ersättning
honom tillerkänd. I annat fall hänvisas sökanden att efter stämning utföra
sin talan vid allmän underrätt i den ort, der tillgreppet och förskingringen
egt rum.

b) beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse af 85, 86,
143 och 164 §§ utsökning slag en

af herr Trygger, som ansett 85 och 86 §§ böra i deras nuvarande
lydelse oförändrade bibehållas.

Herrar Husberg, Ohlsson och Jönsson hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Antecknas skulle jemväl, att herrar Fröberg, C. F. Pettersson och
llcdelius i ärendets behandling ej tagit del.