Lagutskottets Utlåtande N:o 44

Utlåtande 1888:LU44

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1888, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser
rörande afkastning en af skog å ecklesiastika
boställen.

Enligt § 22 i förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket den 20 juni 1866, jemförd med § 15 i samma
förordning, skall regelbunden hushållning införas å samtliga åt ecklesiastikstaten
anslagne boställsskogar, såvidt de ej ligga i samfällighet med
enskild egendom eller annat hinder möter. Intill dess en sådan ordnad
hushållning blifvit införd, må, jemlikt § 24 i nämnda förordning, boställshafvaren
i allmänhet endast till husbehof använda boställets skog, men
sedermera kan boställshafvaren, om skogen står under hans egen vård,
erhålla viss andel, högst hälften, af behållna afkastningen utöfver husbehofvet;
och skall enligt 3 mom. af sistnämnda paragraf den behållna afkastning
af ecklesiastikt boställes skog, som ej tillfaller boställshafvaren,
användas, i öfverensstämmelse med förordningen den 11 juli 1862, till
bidrag vid reglerande af presterskapets inkomster.

Vid tillämpningen af de i anförda förordning meddelade föreskrifter
om införande af ordnad hushållning å boställsskogar visade sig
emellertid inom kort, att detta medförde kostnader, till hvilkas betäckande
tillräckliga medel saknades. Det för sådant ändamål anvisade statsanslag
kunde icke ensamt dertill lemna tillgång och ansågs dessutom
endast böra anlitas för lemnande af nödigt förskott. Sådant förskott
af statsmedel skall enligt § 32 af nedannämnda förordning återgäldas

Bill. till Riksd. Frot. 1SSS. 7 Samt. 23 Höft. 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

i främsta rummet med försäljningsmedlen för det virke, som vid skogsindelningen
fälles i mätnings- och skifteslinierna, och om dessa medel
ej förslå, skall bristen efter hand fyllas genom skogens årliga afkastning
utöfver boställshafvarens behof samt kostnaderna för skogens bevakning
och skötsel. Vid skogar af större betydenhet mötte således ingen
svårighet för förskottets återgäldande, men vid mindre skogar, hvilkas
afkastning icke lemnade något öfverskott öfver liusbehofvet och förvaltningskostnaden,
fans dertill icke någon tillgång, och författningen
stadgade ingenstädes, att den ena boställsskogens öfverflödiga tillgång
skulle uti omförmälda eller andra hänseenden användas till fyllande af
den andras brist.

Af det sålunda anmärkta förhållandet fann Kongl. Maj:t sig föranlåten
att i proposition till 1874 års Riksdag föreslå åtgärder till
anskaffande af medel för ifrågavarande ändamål. I denna proposition
erinrades, att med den behållna afkastning, som genom § 24 i 1866 års förordning
tillagts boställshafvaren och prestlöneregleringsfonden, måste
förstås den årliga afkastning, som i enlighet med faststäld hushållningsplan
kunde år efter år med större eller mindre, dock föga skiljaktiga
belopp komma att öfverstiga samma års kostnader för skogens skötsel
och förvaltning. Men då, enligt de före 1866 års förordning gällande
författningar, det varit boställshafvare förbjudet att, utom i särskildt
medgifna undantagsfall, begagna skogen till annat än husbehof och
detta förhållande enligt nämnda förordning ännu fortfore i afseende på
alla de boställsskogar, hvarå ordnad hushållning icke vore införd, så hade
deraf blifvit en följd, att många boställen funnes med sparad och fullmogen
skog, hvarå den första åtgärd, som för ordnad hushållnings
införande erfordrades, vore utverkning af de träd, som icke längre stode
sig sjelfva till nytta men väl andra till skada och som, om de finge
qvarstå, årligen förlorade i värde. Tillgodogörande af sådana från förgångna
tider sparade skogstillgångar kunde stundom inbringa ganska
betydande belopp. Då nu hvarken löneregleringsfonden eller boställshafvaren
kunde hafva något författningsenligt anspråk på omförmälda,
vid skogarnes indelande derå befintliga behållningar af moget virke,
Indika egentligen utgjorde besparad afkastning för en redan förfluten
tid, kunde desamma utan ingrepp i någons rätt användas till befrämjande
af ordnad skogshushållning ej blott å de boställen, hvarå beliållningarne
uppstått, utan äfven å andra, tillhörande den stat eller tjenstemannacorps,
till hvilken de förstnämnda boställena vore anslagna. Dylika behållningar
å ecklesiastika boställen syntes således kunna användas till förmån för
andra ecklesiastika boställen; dervid borde dock undantag göras för de

3

Lagutskottets Utlåtande iV.-o 44.

behållningar af ifrågavarande slag, som uppstått å ecklesiastika boställen
af frälse- eller skattenatur, hvilka blifvit af menigheter eller enskilde
till sitt ändamål anslagna, och hvilkas afkastning icke kunde
användas till förmån för andra församlingar än dem, boställena tillhörde.
Vidare borde, innan de virkesbehållningar, som å öfriga ecklesiastika
boställen uppstått, användes till förmån lör andra dylika boställen, derifrån
billigtvis afdragas hvad församlingen deraf möjligen kunde behöfva
till egen kyrko- eller prestgårdsbyggnad.

På dessa och öfriga i propositionen andragna skäl föreslog Kongl.
Maj:t, att inflytande försäljningsmedel för de besparade tillgångar af
växande eller vindfäld skog, som vid uppgörande af planer för införande
af ordnad hushållning å skogar, tillhörande militieboställen eller sådana
ecklesiastika boställen, hvilka ej visas utgöra någon viss församlings
enskilda egendom, derå förefinnas och omedelbart eller inom den närmaste
framtiden måste för att ej lida eller föranleda skada tillgodogöras, men
icke kunna anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning efter den
ordnade hushållningens vidtagande eller, hvad ecklesiastika boställen
angår, erfordras till kyrko- eller prestgårdsbyggnad inom församlingen,
måtte, utan att ingå till vederbörande boställsdirektion eller prestlöneregleringsfonden
och i den mån de icke behöfvas till utgifter för skogsindelning
eller skogsodlingsarbeten å de skogar, hvarifrån de härröra,
få af Kongl. Maj:t disponeras till bekostande af skogsindelning och
erforderliga skogsodlingsarbeten å andra boställsskogar eller till ersättande
af dertill möjligen från anslaget till skogsväsendet lemnade
förskott, allt dock med iakttagande deraf, att dylika medel användas,
de som erhållits från militieboställsskogar endast till förmån för andra
militieboställen, företrädesvis sådana, som tillhöra samma regemente
eller oorps och de, som erhållits från ecklesiastika boställen, endast till
förmån för andra ecklesiastika boställen.

Sedan denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen bifallen,
utfärdade Kongl. Maj:t den 31 mars 1876 en skrifvelse i ämnet
till dåvarande skogsstyrelsen, deruti bland annat föreskrefs, att försäljningsmedel
för virke från skogar å ecklesiastika boställen, hvilket,
icke tillhörde dessa ordinarie afkastning, skulle ingå till en fond, hvilken
af dessa medel borde bildas under namn af »de ecklesiastika boställenas
skogsfond» och hvilken fond borde af statskontoret göras fruktbärande.

4

Lagutskottets Utlåtande N:o di.

Uti en inom Andra kammaren afgifven och af nämnda kammare
till lagutskottet hänvisad motion n:o 70, anför herr O. W. Hedélius hufvudsakligen
följande.

Enligt förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket den 29 juni 1866 vore ordnad hushållning nu antagligen
införd å samtliga ecklesiastika boställsskogar, och hushållningsplaner
i vederbörlig ordning faststälda. Verkningarne deraf borde nu
börja visa sig. Vid betraktande af bestämmelserna dels i nämnda förordning
och dels i skrifvelsen till skogsstyrelsen den 31 mars 1876
kunde tyckas, att större delen af den behållna afkastningen skulle
komma att hänföras till den ordinarie och endast en mindre del till
deri mera tillfälliga eller extra afkastningen. Men det kunde blifva
alldeles tvärt om. Den s. k. ordinarie behållna afkastningen af ett boställes
skog kuncle under eu längre följd af år blifva alls ingen, men
den s. k. extra kunde uppgå till rätt aktningsvärda belopp. Det berodde
helt och hållet på tillämpningen af bestämmelsen, att till den
extra eller tillfälliga afkastningen skall räknas den besparade öfverariga
och skadade skog’, som endast står till försämring och som vid
hushållningsplanens införande fälles för att bereda rum för återväxt.
Tillämpningen kunde ske så, att den fullvuxna och mogna skogen gång
efter annan undanhögges under benämningen »beredningshygge», så
att helt ringa återstode för årshygget, som då ingen »behållen> afkastning
lemnade, men knappt till husbehofvet, och någon gång icke ens
det. Om sa skedde i större utsträckning, så kunde försäljningsmedier!
från do ecklesiastika boställsskogarne inflyta helt ringa till löneregleringsfonden,
men jemförelsevis rikligt till skogsfonden. Beloppen vexlare
dock efter sakens natur rätt betydligt år efter annat. Så t. ex.
inflöto år 1886 dylika medel till löneregleringsfonden till belopp af
78,777 kr. 95 öre, men till ecklesiastika boställenas skogsfond 85,105
kronor 32 öre. Den sistnämnda fonden, som vid 1886 års slut uppgick
till 562,165 kronor 70 öre, hade få och tillfälliga utgifter att bestrida.
Löneregleringsfonden åter, som vid nyssnämnda tid utgjorde 1,238,058
kr. 99 öre, hade jemförelsevis stora, årliga och ständiga utgifter och
förmådde på grund af bristande tillgångar ej tillfredsställa alla de billiga
anspråk, som stäldes på densamma. Det funnes ännu sådana, som
icke kunnat erhålla eu väl behöflig och tillämnad löneförbättring. Det
funnes ännu komministrar och kapellpredikanter så svagt aflönade, att
deras sammanlagda löneinkomster icke uppginge till ett tusen kronor om
året. Möjlighet till någon, om än ringa, löneförbättring t. ex. intill högst
1,200 kronor om året, till dess nya löneregleringen tillämpas, skulle kunna

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

beredas derigenom att löneregleringsfonden förstärktes med skogsfonden,
utan att dermed sammanblandas. Funnes blott tillgång i löneregleringsfonden,
så egde Kongl. Maj:t att, efter vederbörandes hörande,
derom förordna. Och då för dylikt ändamål afsedda medel funnes uti
förhandenvarande tillgångar uti oftanämnda de ecklesiastika boställenas
skogsfond, syntes saken ej behöfva möta några oöfverstigliga svårigheter,
utan kunna hjelpas genom en enkel »omfäring» så, att den s. k.
skogsfonden lades till löneregleringsfonden till dess förstärkande, och
båda fonderna på samma sätt förvaltades och enligt samma grunder
disponerades.

Motionären föreslår derför

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att de ecklesiastika
boställenas skogsfond omföres till presterskapets löneregleringsfond och
der särskild! bokföres och enligt samma grunder disponeras, för ändamål
bland annat att bereda möjlighet till tillfällig löneförbättring, till
dess nya löneregleringen tillämpas, åt så svagt aflönade komministrar
och kapellpredikanter, att sammanlagda lönebeloppet, här afsedda tilllägg
inbegripet, ej uppgår till mer än 1,200 kronor om året.

Såsom af den här ofvan lemnade redogörelsen för uppkomsten af
de ecklesiastika boställenas skogsfond framgår, är denna fond afsedd
till bestridande af utgifter för införande af ordnad skogshushållning å
sådana ecklesiastika boställen, hvilkas skogsafkastning icke är tillräcklig
att, — sedan boställets husbehof och öfriga ändamål, hvarför sådan
afkastning i främsta rummet bör användas, blifvit tillgodosedda — lemna
tillgång till utgifter af förutnämnda art. Den nu föreliggande motionen
utgår från den förutsättning, att ordnad skogshushållning numera
skulle vara införd å samtliga ecklesiastika boställsskogar, och hushållningsplaner
för desamma i vederbörlig ordning faststälda. Vore denna
förutsättning rigtig, så kunde det väl vara anledning att taga under
ompröfning, huruvida fondens tillgångar lemnade något öfverskott, som
kunde för annat ändamål användas. Så är dock icke förhållandet. Enligt
hvad utskottet inhemta!, voro vid 1886 års slut af hela antalet
ecklesiastika boställsskogar i riket, utgörande 2,513, endast 1,670, eller
omkring två tredjedelar, indelade till hushållning i enlighet med föreskrifterna
i 1866 års förordning. Då vid sådant förhållande de anledningar,
hvilka påkallat bildandet af ifrågavarande fond, fortfarande
qvarstå, synes fonden böra för sitt nuvarande ändamål bibehållas.

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Af hvad motionären vidare anför synes framgå, att han anser
fondens behållning och årliga tillväxt i allt fall vara större än som
kunde för ändamålet dermed erfordras, och att fondens tillväxt skedde
på bekostnad af den ordinarie skogsafkastningen, hvars öfverskott skall
inflyta till prestlöneregleringsfonden. Till stöd för denna åsigt andrager
motionären, bland annat, att under år 1886 till skogsfonden inflöto
85,105 kronor 32 öre, men till löneregleringsfonden endast 78,777 kronor
95 öre. Dessa siffror äro dock, enligt utskottet meddelade upplysningar,
så till vida vilseledande, som af de medel hvilka under nämnda
år ingått till skogsfonden, ett belopp af 28,320 kronor 70 öre samma
år utgifvits för skogsodling, indelning m. in., så att fondens nettovinst
för året rätteligen utgjorde blott 56,784 kronor 62 öre; hvaremot den
såsom inkomst för löneregleringsfonden uppgifna summa beräknats
efter afdrag af det belopp, 62,319 kronor, hvilket af den efter virkesbehofvets
uttagande öfverblifna ordinarie afkastningen kontant utbetalts
såsom andelar till boställshafvare. Huruvida skogsfondens nuvarande
sammanlagda belopp bör anses vara för stort i förhållande till de utgifter,
hvilka ännu återstå att med densamma bestrida, lärer väl i närvarande
stund vara ytterst svårt att afgöra. Det synes dock antagligt,
att fondens inkomster snarare komma att minskas än ökas, i samma
mån antalet skogar, der ordnad hushållning blifvit införd, tillväxer.

Om nu, såsom motionären föreslagit, båda fonderna skulle sammanslås
till en enda fond, skulle det, derest det visade sig att den del
af den sålunda bildade gemensamma fonden, hvilken motsvarade den
nuvarande skogsfonden, icke vore tillräcklig för tillgodoseende af sistnämnda
fonds ändamål, kunna inträffa, att löneregleringsfonden måste
derför anlitas, till skada för det ändamål, hvarför denna är afsedd, hvilket
med nu gällande bestämmelser icke kan ifrågakomma.

Hvad slutligen angår motionärens förmenande, att det s. k. beredningshygget,
hvars afkastning ingår till skogsfonden, kunde bedrifvas
så; att den fullvuxna och mogna skogen gång efter annan undanhögges,
så att helt ringa återstode för årshygget, hvilket borde lemna
den ordinarie afkastningen, så kan det ju tänkas, att på ett eller annat
ställe så tillgått. Men för ett dylikt tillvägagående lemnar gällande
lagstiftning ej stöd, hvadan för vinnande af rättelse i sådana missbruk,
der de möjligen förekommit, lärer vara tillräckligt att vända sig till
vederbörande embetsmyndighet.

Jemte det utskottet medgifver önskvärdheten deraf, att prestlöneregleringsfonden
så snart som möjligt vunne den tillväxt, att den för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 7

mådde motsvara alla billiga kraf, som på densamma kunna ställas,
finner utskottet på ofvan anförda skäl sig böra hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjö Gröna.

Reservation

af Herr Bedelius: mot den af utskottet använda motivering.

O