Lagutskottets Utlåtande N:o 42

Utlåtande 1906:LU42

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

1

N:o 42.

Ank. till Biksd. kansli den 20 april 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till förordningen
angående verkställighet i vissa fall af straff,
ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30
maj 1873.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 117, har herr E. I). W. Martin anfört:

»Grenom kungl. förordningen angående verkställighet i vissa fall af
straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30 maj 1873,
har förordnats, att, där »den, som blifvit dömd till straffarbete på viss
tid eller till fängelse och skall hållas häktad i afbidan därå, att det öfver
honom fällda utslag vinner laga kraft, icke besvärat sig öfver utslaget

inom den för ändringssökande föreskrift^ tid, eller---— före besvärs tidens

utgång» i stadgad ordning »förklarat sig nöjd med utslaget och
villig att undergå den ådömda bestraffningen; då bör straffet genast gå i
verkställighet utan hinder af åklagares eller målsägandes besvär».

Vid formuleringen af detta ännu i kraft varande stadgande synes
man hafva förbisett, att enligt 60 § af kungl. förordningen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes den 11 juni 1868, äfven den af
manskapet vid krigsmakten, som för rymning ålagts arreststraff, skall
hållas häktad.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 7 Samt. 37 Hiift. (Näs 42 o. 43).

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

Häraf har nu blifvit en följd, att den, som för rymning dömts till
arreststraff, får sitta häktad under tiden till dess utslaget vinner laga kraft.

Det är uppenbart, att ett dylikt förhållande icke kan stå i öfverensstämmelse
med rättvisans fordringar.

I känslan af att kung! förordningen den 30 maj 1873 i ifrågavarande
hänseende företett en lucka, som måste fyllas, har man i praxis
sökt ernå ett tillfredsställande resultat genom att tillämpa nämnda kungl.
förordning äfven å det fall, hvarför redogörelse lämnats. De i denna
riktning gjorda försöken hafva emellertid stäfjats genom ingripande, på
sätt i afskrift bilagda skrifvelse utvisar, från krigsfiskalsämbetets sida.
Och har man därefter funnit sig i att tillämpa ifrågavarande stadgande
efter dess ordalydelse.

För att om möjligt vinna ändring i detta otillfredsställande sakförhållande,
får jag härmed hemställa om det tillägg till ofvannämnda
kungl. förordning af den 30 maj 1873, att äfven den, som blifvit ålagd
arreststraff och skall hållas häktad intill dess utslaget kan gå i verkställighet,
måtte, därest han förklarar sig nöjd med utslaget, genast få
undergå den honom ådömda bestraffning».

Vid motionen finnes, såsom bilaga, fogad följande afskrift:

»Till stationsbefälhafvaren vid kungl. flottans station i Stockholm.

Enär vid granskning af förteckningar öfver fångar uti flottans stations
i Stockholm häkte för 1900 års fjärde kvartal har befunnits, att i åtskilliga
fall stationskrigsrättens utslag, hvarigenom någon blifvit dömd att
undergå disciplinstraff, till verkställighet befordrats förr än utslaget vunnit
laga kraft, får krigsfiskalsämbetet härigenom erinra, att bestämmelserna
i kungl. förordningen den 30 maj 1873 angående verkställighet i vissa
fall af straff ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, endast äro
tillämpliga i afseende å utslag, hvarigenom någon blifvit dömd till straffarbete
eller till fängelse, men icke, äfven för det fall att samtliga parter
förklara sig med utslaget nöjda beträffande utslag, hvarigenom någon
blifvit ålagd disciplinstraff.

Stockholm i krigsfiskalskontoret den 8 mars 1901.»

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

Lika med motionären anser utskottet det förhållande, att af domstol
ådömdt arreststraff icke må efter samma grunder som fängelsestraff och
straffarbete på viss tid verkställas före besvärstidens utgång, kunna föranleda
beaktansvärda olägenheter, samt att åtgärd bör vidtagas för aflöpande
af denna brist i lagstiftningen. Så har emellertid från Riksdagens
sida redan skett. Efter framställning af justitieombudsmannen
aflät nämligen nästlidet års lagtima Riksdag till Kungl. Maj:t skrifvelse,
i hvilken Riksdagen hemställde, det täcktes Kungl Maj:t låta utreda,
under hvilka villkor utslag, därigenom någon blifvit dömd till frihetsstraff
på viss tid eller till bötesstraff, och hvilket ej underställts högre rätts
pröfning, måtte kunna, utan hinder af att det ej vunnit laga kraft, befordras
till verkställighet, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
det förslag till lag, hvartill denna utredning kunde finnas gifva anledning.
Denna skrifvelse, hvilken för närvarande är på Kungl. Maj:ts pröfning
beroende, åsyftar alltså, bland annat, äfven den reform, motionären här
föreslagit, hvarför utskottet för sin del finner vidare åtgärd i ämnet från
Riksdagens sida nu icke vara af förhållandena påkallad. Utskottet hemställer
förty,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1906.

På lagutskottets vägnar;
C. A. SJÖCRONA.

Herr Lindhagen har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.