Lagutskottets Utlåtande N:o 41
Utlåtande 1906:LU41
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
Hela utlåtandet
Utdrag ur utlåtandet
Lagutskottets Utlåtande N:o 41.
1
N:o 41.
Ank. till Riksci. kansli den 3 april 1906, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag
till lag i anledning af Sveriges anslutning till den internationella
g odstr a fikkonventionen.
Genom proposition, n:o 54, af den 16 nästlidne februari, hvilken
blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
i anledning af Sveriges anslutning till den internationella godstrafikkonventionen.
Sedan vi för Sveriges del anslutit Oss till de uti Bern den 14
oktober 1890 afslutade internationella överenskommelser angående järnvägsgodstrafiken
jämte de tilläggsöfveren ekorn meker, som ingåtts den
20 september 1893, den 16 juli 1895 och den 16 juni 1898, hvilka
överenskommelser äro i gällande kraft, mellan följande stater, nämligen
Tyska riket, Österrike, Ungern, Bosnien-Herzegovina, Belgien, Danmark,
Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Ryssland och
Schweiz, Lafve Vi, med Riksdagen, funnit godt i nåder förordna som följer.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 36 Höft. 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 41.
1 §■
I denna lag äro under benämningen den internationella godstrafikkonventionen
sammanfattade samtliga den 14 oktober 1890 i Bern träffade
internationella öfverenskommelse!- angående järnvägsgodstr afiken,
så ock ändringar eller tillägg, som skett eller kunna komma att ske i
nämnda överenskommelser.
Med järnväg förstås i denna lag sådan järnväg inom eller utom
riket, å hvilken bestämmelserna i den internationella godstrafikkonventionen
hafva afseende.
2 §•
Åger innehafvare af utländsk järnväg hos innehafvare af svensk
järnväg fordran, som grundar sig på bestämmelserna i den internationella
godstrafikkonventionen, eller finnes här i riket rullande materiel, som
hörer till utländsk järnväg, må sådan fordran eller materiel ej utmätas
eller beläggas med kvarstad, med mindre åtgärden sökes på grund af
dom eller beslut af domstol i den stat, till hvilken den utländska järnvägen
hör.
Hvad nu är stadgadt om rullande materiel gäller äfven all i sådan
materiel befintlig, järnvägen tillhörig egendom.
3 §.
Har innehafvare af järnväg på grund af bestämmelserna i den
internationella godstrafikkonventionen utgifvit skadestånd, och vill han
söka sitt åter hos innehafvare af andra järnvägar, vare, där någon af
sistnämnda järnvägar är belägen här i riket, berättigad att instämma
samtliga svarande till den domstol, under hvilken den svenska järnvägens
innehafvare lyder. Åro flera svarande, som lyda under olika
domstolar här i riket, stämme käranden till den af dessa domstolar han
helst vill. Mål, som sålunda anhängiggöres, skall i hela dess vidd
genom en dom afgöras.
Ej må i annat fall än nu är sagdt tvist om anspråk, som grundas
på konventionens bestämmelser, anhängiggöras här i riket mot innehafvare
af utländsk järnväg.
Lagutskottets Utlåtande N:o 41.
3
4 §•
Utländsk domstols beslut, hvarigenom på gTtmd af bestämmelserna
i den internationella godstrafikkonventionen någon ålagts betalningsskyldighet
eller annan förpliktelse, må här i riket verkställas, sedan
stadfästelse å beslutet här meddelats.
5 §.
Ansökan om stadfästelse, som i 4 § sägs, skall göras hos Svea
hofrätt.
Ej må stadfästelse meddelas utan så är, att enligt de i den internationella
godstrafikkonventionen stadgade grunder det tillkommit domstol
i den stat, där beslutet meddelats, att målet upptaga, och att,
enligt lagen i sagda stat, beslutet äger laga kraft och vid den tid, då
ansökning om stadfästelse göres, fortfarande får därstädes verkställas.
6 §•
Hvad i denna lag är stadgadt skall ej utgöra hinder för tillämpning
af förordningen om verkställighet af domar och utslag, meddelade
af domstol i konungariket Danmark, den 15 juni 1861.
Konungen äger förordna, när denna lag skall träda i kraft så
ock när den skall upphöra att gälla.
Såsom af ingressen till den föreslagna lagen äfvensom ofvanberörda
statsrådsprotokoll framgår, afser förevarande proposition att
åvägabringa de bestämmelser, innefattande ändring af och tillägg till
hvad nu enligt allmänna lagen är gällande, hvilka ansetts erforderliga
för Sveriges anslutning till de uti Bern den 14 oktober 1890 afslutade
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 41.
internationella öfverkommelser angående järnvägsgodstrafiken jämte de
tilläggsöfverenskommelser, som ingåtts den 20 september 1893, den 16
juli 1895 och den 16 juni 1898. Dessa öfverenskommelser, angående
b vilkas innehåll utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen, äro i
gällande kraft mellan följande stater, nämligen Tyska riket, Österrike,
Ungern, Bosnien—Iierzegovina, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Ryssland och Schweiz.
Af de vid propositionen fogade protokoll inhämtas vidare, hurusom,
efter det järnvägsstyrelsen gjort framställning angående Sveriges
anslutning till berörda internationella öfverenskommelse angående godsbefordran
å järnväg, inom justitiedepartementet utarbetats förslag till de
lagbestämmelser, som en sådan anslutning skulle påkalla. Sedan detta
förslag undergått grundlagsenlig granskning af högsta domstolen, hafva
med anledning af anmärkningar, som därvid blifvit gjorda, vissa jämkningar
i förslaget vidtagits.
Under erinran, att enskild järn vägsförvaltning uppenbarligen icke
utan eget medgifvande bör åläggas biträda fördraget om internationell
godstrafik, får utskottet, som icke funnit något att anmärka mot det
framlagda lagförslaget, hemställa,
att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 3 april 1906.
På lagutskottets vägnar:
G. A. SJÖCRONA.
Herr Widén har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen
af detta ärende inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.