Lagutskottets Utlåtande N:o 41

Utlåtande 1905:LU41

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

N:o 41.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i
förordningen om landsting den 21 mars 1882.

Genom eu den o nästlidne februari aflåten proposition, n:o 44, som
blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om landsting

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i förordningen
om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3.

Landstingsmannen väljas, med hänsikt till hvarje stads, härads eller
tingslags folkmängd, sålunda:

att hvarje stad med 2,500 invånare eller därunder utser 1 landstingsman,

med öfver 2,500 till och med 5,000 invånare___________ 2 landstingsmän,

» » 5,000 » » » 7,500 » ........... 3 »

o. s. v. efter samma beräkning för Överskjutande folkmängd;

Lagutskottets Utlåtande N:o 41. 7

att hvarje härad eller tingslag med 5,000 invånare eller

därunder utser................................................................ 1 landstingsman,

med öfver 5,000 till och med 10,000 invånare......... 2 landstingsmän,

» » 10,000 » » » 15,000 » ......... 3 »

o. s. v. efter samma beräkning för Överskjutande folkmängd;
att valet i stad verkställes efter de för val till kommunalbefattningar därstädes
gällande föreskrifter;

att härad eller tingslag, som innefattar flera än en kommun, väljer, genom
därtill i kommunalstämmorna utsedda valmän, det antal landstingsmän,
som belöper sig på häradet eller tingslaget; och
att härad eller tingslag, som innefattar endast en kommun, väljer omedelbart
det föreskrifna antalet landstingsmän, enligt hvad för val i
kommunalstämma är stadgadt.

Höra delar af samma härad eller tingslag till olika län, väljer hvardera
delen landstingsman till det län den tillhör. Innehåller någon del
mindre än ettusen invånare, väljer den tillsammans med närmaste inom
samma län belägna tingslag.

För hvarje valkrets utses suppleanter till lika antal som landstingsmän.

§ 6.

Kung]. Maj:ts befallningshafvande kungör årligen ej blott Indika
landstingsmän och suppleanter äro i tur att afgå än äfven huru många
landstingsmän jämte suppleanter samt huru många valmän jämte suppleanter
skola för hvarje valkrets utses.

Val till landstingsman för härad eller tingslag, där det bör genom
valmän verkställas, skall förrättas å första rättegångsdagen af lagtima sommartinget
i häradet eller tingslaget, men, där sommarting icke hålles, å
första rättegångsdagen af lagtima vintertinget. T de orter, där förordningen
den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting länder till efterrättelse, skall valet förrättas
å första rättegångsdagen af det allmänna sammanträde, som efter april
månads utgång först infaller. Möter hinder för valets verkställande å tid,
som sagd är, förrättas det å dag, som valförrätta,ren utsätter och behörigen
kungör.

Valmännen skola utan särskild kallelse sig vid valet personligen
inställa.

Häradsrättens ordförande är valförrättare.

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Där valet sker omedelbart i kommunalstämma, skall det vara före
juni månads utgång verkställdt.

Inom samma tid bör ock landstingsmannaval i stad hafva försiggått.

§ 10.

Sedan alla landstingsmän blifvit utsedde, företages på enahanda sätt
val till suppleanter.

För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper, som för
valbarhet till landstingsman.

Ordningen emellan suppleanterna skall vid valtillfället bestämmas;
och iakttages därvid att, därest vid valet två omröstningar måst företagas,
den, som i första omröstningen förklarats vald, intager plats framför den,
som valts i den senare omröstningen; samt att af dem, som valts vid samma
omröstning, den, som erhållit flera röster intager plats framför den, som
erhållit färre röster, och, om två eller flera erhållit lika antal röster, företrädet
dem emellan afgöres genom lottning.

§ 14.

Skiljes den valde från uppdraget, förty att han laga ursäkt visat,
eller att han icke varit behörig att under omröstning komma, eller förty
att röstberäkningen felaktig varit, låter Kungl. Maj:ts befallningshafvande
sådant i länskungörelserna införa och inkallar, därest icke, i följd af besvärens
pröfning, annan person förklarats vara vald, till ordinarie landstingsman
den främste bland de inom distriktet för samma tid valde
suppleanterna. Finnes ej sådan, inka Ibis den främste af de öfriga för
distriktet valda suppleanterna, dock att sålunda inkallad suppleant ej må
såsom ordinarie landstingsman tjänstgöra längre tid än den, för hvilken
han blifvit vald till suppleant.

Förklaras hela valförrättningen olaglig, förordnar Kungl. Maj:ts befallningshafvande
om ofördröjligt företagande af nytt val.

§ 21.

Afgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
låter Kungl. Maj:ts befallningshafvande sådant i länskungörelserna

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

9

införa och inkailar till ordinarie landstingsman den främste bland de inom
distriktet för samma tid valda suppleanterna. Finnes ej sådan, inkallas
den främste af de öfriga för distriktet valda suppleanterna, dock att sålunda
inkallad suppleant ej må såsom ordinarie landstingsman tjänstgöra
längre tid än den, för hvilken han blifvit vald till suppleant.

Inträffar för landstingsman sådant hinder, att han ej kan vid landstinget
sig inställa, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta
Kungl. Majts befallningshafvande, som till tjänstgöring vid det landsting
inkallar den främste bland de inom distriktet för samma tid valda suppleanterna
eller, om sådan ej linnes, den främste af de öfriga suppleanterna.

Landstingsman åligger tillika att, så fort ske kan, till landstingets
sekreterare insända sin till landstinget ställda skriftliga anmälan om det
inträffade hindret.

§ 22.

Landstingsman, som utan sålunda anmäldt, af landstinget godkändt,
förhinder'' uteblifver, skall höta till landstingskassan för hvarje dag, han
är frånvarande, två riksdaler riksmynt, men dubbelt, om han uraktlåter
att underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller göra anmälan hos
landstinget, på sätt § 21 föreskrifver.

§ 23.

Kommer behörigen kallad suppleant icke tillstädes, och har han ej
heller, där så ske kunnat, senast vid landstingets första sammankomst
anmält hinder, som af landstinget godkännes, skall han till landstingskassan
höta två riksdaler riksmynt för hvarje dag, han frånvarande är,
och dubbelt så mycket om landstinget måste i anseende till de närvarandes
fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 47.

I fråga om bestämmande af afgifter eller arbetsbidrag för sådana
företag eller åtgärder, till hvilka bidrag böra enligt lag från hemman och
fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra grunder för kostnadernas
uttaxering äro fastställda, gäller till efterrättelse hvad i ty fall stadgadt
är. I öfrigt må landstinget, med afseende på ett ifrågaställdt företags
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 34 Häft. 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

beskaffenhet, särskild! bestämma grunden för uttaxering af de medel, som
för dess utförande erfordras; dock att, med undantag för den i särskild
författning stadgade sjukvårdsafgift, ingen personlig eller efter matlag utgående
afgift må af landstinget beslutas.

I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade, som
i föregående moment omtalas, böra de afgifter, som af landstinget blifvit
till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillning
för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som af enhvar
skattskyldig till statsverket erlägges. För sådan jordbruksfastighet, för
hvilken bevillning ej erlägges, påföres landstingsskatt, efter det belopp, som,
därest bevillning skulle utgå för densamma, på grund af taxeringsvärdet
svarar mot sådan bevillning, hvaremot inkomst af arrende för sådan fastighet
ej skall vid påförande af landstingsskatt tagas i beräkning; skolande
hvad sålunda stadgas gälla jämväl kronopark, som bildats vare sig af mark,
som åt kronan inköpts efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän
eller del af sådan.

Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna
fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att företag,
hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast stad eller
endast landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta, och att förty
i förra fallet landsbygden och i det senare städerna, vare sig samfälldt
eller eu eller liera biand dem, må från bidrag till det företaget befrias
eller med sådant bidrag i jämförelsevis mindre mån betungas; då skall
jämväl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande
företages, och äge landstingets samtliga ledamöter att i beslut härom
deltaga, men i öfverläggning och beslut i hufvudfrågan må icke andra
deltaga än ledamöter från de delar af länet, som skola till företaget bidraga.

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrifvarne
hvarje år, efter slutade taxeringsforrättningar, till landstingets ordförande
genom Konungens befallningshafvande insända förteckningar, som
för hvarje socken summariskt upptaga såväl beloppen af åsatt bevillning,
särskild! för jordbruksfastighet, för annan fast egendom, samt för inkomst
af kapital eller arbete, sist nämnda belopp efter afdrag af bevillning för
inkomst af arrende af sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej
erlägges, som ock beloppet af hvad efter taxeringsvärdet svarar mot
bevillning för jordbruksfastigheter, för hvilka bevillning ej erlägges. Genom

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Konungens befallningshafvande insända magistraterna dylika uppgifter för
städerna; hvarefter landstingets ordförande låter genom kamreraren däraf
upprätta sammandrag, upptagande summan för hela länet, samt huru
mycket sig belöper å hvarje stad eller socken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1906.

Förevarande proposition är föranledd af två särskilda Riksdagens
skrivelser till Konungen, den erm af den 14 mars 1903, hvarigenom Riksdagen
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, i hvad. mån
förordningen om landsting den 21 mars 1862 kunde böra undergå jämkning,
i syfte att tydliga och fullständiga stadganden måtte erhållas dels
om förfarandet, då ledamot eller suppleant i landsting afginge, innan tiden
för uppdraget vore ute, dels angående inkallande af suppleant vid förfall
för ordinarie ledamot, dels ock beträffande sättet för handläggning och
afgörande af frågor, som endast berörde viss del af landstingsområdet,
antingen landsbygden eller städerna, vare sig samfälldt eller en eller flera
bland dem, samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
förhållandena kunde föranleda, och den andra af den 27 april 1904, innefattande
anhållan om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag
till sådan ändring i förordningen om landsting, att jordbruksfastighet,
för hvilken bevillning ej erlades, skulle påföras landstingsskatt efter det
belopp, som, därest bevillning för fastigheten skulle utgå, på grund af
taxeringsvärdet svarade mot sådan bevillning, hvaremot inkomst af arrende
för sådan fastighet ej skulle vid åsättande af landstingsskatt tagas i
beräkning.

Öfver ett i anledning af förstnämnda skrifvelse inom civildepartementet
uppgjordt förslag till lag om ändrad lydelse af 3, 6, 10, 14, 21,
22, 23 och 47 §§ i förordningen om landsting hafva yttranden afgifvits
af samtlige Konungens befallningshafvande och landsting. Därvid hafva
mot vissa delar af förslaget gjorts erinringar, hvilka dock icke föranledt
ändring däri.

Jämväl öfver ofvanberörda Riksdagens skrifvelse af den 27 april 1904
hafva utlåtanden inhämtats från Konungens befallningshafvande i länen
och landstingen. I sistnämnda ärende har tillika domänstyrelsens yttrande
infordrats. Af denna framställning föranledda bestämmelser hafva ansetts

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

höra införas i 47 och 48 §§ landstingsförordningen, med anledning hvaraf
det förut omförmälta förslaget till ändring i vissa §§ af samma förordning
kompletterats med de sålunda erforderliga stadgandena.

Mot det i propositionen innefattade lagförslag har utskottet icke
funnit något att erinra; och hemställer utskottet alltså,

att förevarande proposition må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Stockholn 1905. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.