Lagutskottets Utlåtande N:o 40

Utlåtande 1899:LU40

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till lag om
skydd för vissa mönster och modeller.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herrar
M. F. Nyström och A. Aulin inom nämnda kammare afgifven motion,
n:o 147, af följande lydelse:

»Till 1897 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t nådig proposition (n:o 9)
med förslag till lag om skydd för vissa mönster och modeller; hvilket
lagförslag, ehuru af lagutskottet afstyrkt, likväl utan votering antogs
af Andra Kammaren och af Första Kammaren afslogs med en majoritet
af endast 7 röster. Det skydd, som detta lagförslag åsyftade, afsåg
endast mönster vid tillverkning af alster tillhörande metallindustrien,
och var sålunda begränsadt till blott en ringa del af det stora område,
för hvilket allt sedan 1891 upprepade gånger framställningar om skydd
gjorts i Riksdagen. Det vigtigaste skälet, lagutskottet i sitt afstyrkande
utlåtande anförde, och som äfven synes hafva varit afgörande för det
kungliga förslagets motståndare i Första Kammaren, var, att »enligt
utskottets mening ett förslag, sådant som det ifrågavarande, ej bör
genomföras förr än bland industriidkarne sjelfva större enighet uppnåtts
i fråga om önskvärdheten af förslagets antagande» — en enighet, som,
enligt hvad utskottet kunnat erfara, ingalunda vore uppnådd, hvarför
utskottet ej såg något skäl att påtvinga idkarne af metallindustrien ett
skydd, som de sjelfva ej ansåge gagneligt.

Huru utskottet — som likväl fann »förslaget vara grundadt på en
rättvis och billig princip, hvars genomförande i en framtid väl må anses i
Bih. till Riks. Frot. 1899. 7 Sami. 27 Höft. (N:is 40 — 43.) 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

alla afseende!! önskvärd» — kunnat komma till en dylik uppfattning efter
alla de uttalanden, som till skyddets förmån gjorts af så många sakkunniga
korporationer, är oss oförklarligt. Redan 1886 petitionerade Eskilstuna
metallindustriidkare om införande af mönsterskydd för denna näring; 1891
ingafs en petition af 300 personer från vidt skilda samhällsklasser med
hemställan om skydd för mönster och modeller; vidare har tekniska föreningen
i Eskilstuna enhälligt begärt mönsterskydd för sin näring; och
1895 uttalade sig ett i Stockholm församladt möte af större och mindre
metallindustriidkare samstämmigt för mönsterskydd. Uttalanden i samma
syfte ha dessutom gjorts af svenska slöjdföreningen, Stockholms handtverksförening,
Stockholms arbetareförening samt af de tekniska föreningarna
i Jönköping, Karlshamn, Ronneby, m. fl.

Till alla dessa uttalanden, som af herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet anfördes under debatten i Första Kammaren vid
1897 års riksdag, ha vi att lägga ännu ett, som är af den betydenhet,
att det till fullo rättfärdigar vår dristighet att framlägga ett lagförslag,
som för icke mer än två år sedan var föremål för Riksdagens pröfning
och då — om äfven med ringa majoritet — afslogs.

Vid 1897 års nordiska teknikermöte i Stockholm var nemligen,
inom den med mötets allmänna afdelning gemensamt arbetande sektionen
för industriel eganderätt, följande fråga uppstäld såsom diskussionsämne
: »År det önskligt, att lagstadgadt skydd för s. k. prydnadsmönster
och modeller införes i vårt land?» Den resolution, som på grund af
denna fråga och den med anledning af densamma förda diskussionen
af mötet enhälligt antogs, var af följande lydelse:

»Mötet anmodar svenska teknologföreningens styrelse att, på sätt
som kan befinnas lämpligast, söka åstadkomma, att frågan om införande
i vårt land af lagstadgadt skydd för s. k. prydnadsmönster och modeller
må blifva återupptagen och understäld lagstiftande myndigheternas förnyade
pröfning.»

Svenska teknologföreningens styrelse remitterade ärendet till behandling
af föreningens andra sektion, hvilken den 16 november 1898
enhälligt fattade följande beslut:

»Som svar på styrelsens skrifvelse önskar sektionen delgifva styrelsen,
att den för sin del finner det önskvärdt, att lagstadgadt skydd för
mönster och modeller på det sätt och i den omfattning, som i Kongl.
Maj:ts till 1897 års Riksdag ingifna proposition angifves, måtte med
snaraste blifva infördt, samt hemställer, att styrelsen behagade, på sätt
den finner lämpligt, verka för att nämnda lagförslag blifver på nytt
framlagdt för nästa års riksdag.»

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Dessa 1897 års nordiska teknikermötes och svenska teknologföreningens
uttalanden äro af den beskaffenhet, att de böra hafva hvarje
tvifvel i fråga om industriidkarnes ställning till det ifrågavarande skyddet;
och såväl på grund häraf, som på grund af hvad vi i öfrigt anfört,
tillåta vi oss vördsamt hemställa, att Riksdagen ville för sin del antaga
följande förslag till

Lag

om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Genom registreringi enlighet med denna lags föreskrifter må,
der mönster är nytt, mönstrets upphofsman eller hans rättsinnehafvare
vinna rätt att med andras uteslutande begagna mönstret vid tillverkning
till afsalu af alster tillhörande metallindustrien.

Under mönster innefattas i denna lag jemväl modell, som i afseende
på ändamålet är med mönster jemförlig.

2 §.

Innehåller mönster framställningar, som kunna väcka förargelse,
eller skulle dess begagnande strida mot lag eller goda seder, må det
ej registreras.

3 §•

Mönster må ej anses såsom nytt, om det, innan ansökan om dess
registrering inkommit till registreringsmyndigheten, redan funnits intaget
i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller varit återgifvet å offentligen till
salu hållna alster, eller om det ej väsentligen skiljer sig från mönster,
som förut blifvit sålunda kändt.

Har mönster blifvit förevisadt å internationel utställning, må dock
den omständigheten, att mönstret dervid eller sedermera blifvit kändt
genom tryckt skrift eller genom alsters hållande till salu, icke utgöra
hinder för mönstrets registrering, så framt ansökan derom inkommer
inom sex månader efter det att mönstret utstäldes.

4 §-

Mönsterregistret föres för hela riket hos den myndighet i Stockholm,
som Konungen bestämmer.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

5 §•

1 mom. Den, som vill låta registrera mönster, skall till registreringsmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan,
angifvande mönstrets allmänna beskaffenhet, samt dervid foga tydlig och
fullständig afbildning af mönstret i tre exemplar.

Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn, yrke
och postadress.

År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen
fullmagt för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad skyddsrätten
angår för honom svara.

Sökes registrering af flera mönster, varde särskilda ansökningshandlingar
för hvartdera ingifna.

2 mom. Uppgifver sökanden annan såsom mönstrets upphofsman,
skall sökanden förete handling, som visar, att han är dennes rättsinnehafvare.

3 mom. Sökanden åligge att såsom afgift bifoga tio kronor.

6 §•

Finner registreringsmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad
enligt 5 § 1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom
hållas sökanden till hända eller, om fullständig adress uppgifvits, med
posten till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af registreringsmyndigheten
bestämd tid hvad som brister, ege registreringsmyndigheten
förklara ansökningen förfallen.

? §•

År mönstret icke af sådan beskaffenhet, att det må registreras,
eller är mönstret uppenbarligen icke nytt, eller har sökande, hvilken
uppgifvit annan såsom mönstrets upphofsman, ej visat, att han är dennes
rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga afgift, hvarom
i 5 § 3 mom. sägs, varde ansökningen afslagen.

8 §■

Har ansökan förklarats förfallen eller blifvit afslagen, skall underrättelse
om beslutet med skälen derför skriftligen delgifvas sökanden
så som i 6 § stadgas för der afsedda fall.

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

År sökanden missnöjd med beslutet, ege han att vid talans förlust
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos
Konungen anföra besvär.

9 §•

Åro ansökningshandlingarne fullständiga och har anledning ej
förekommit att afslå ansökningen, varde mönstret registreradt och intyg
härom samt om dagen, då ansökningen inkom, hållet sökanden till handla;
skolande vid intyget fästas ett af de inlemnade exemplaren af mönstret.

Genom registreringsmyndighetens försorg skall kungörelse om
registreringen i allmänna tidningarne införas.

10 §.

Göres af flere ansökan om registrering af samma eller väsentligen
lika mönster, hafve den företräde, som först inkom till registreringsmyndigheten
med fullständiga ansökningshandlingar.

11 §■

Skyddet för registreradt mönster omfattar en tid af fem år,
räknadt från den dag, då ansökningen inkom.

12 §.

öfvergår skyddsrätt å annan, skall med anmälan härom den handling,
hvarigenom sådan öfvergång visas, företes hos registreringsmyndigheten.
Intill dess sådant skett, betraktas i skyddsafseende den såsom
skyddsrättens innehafvare, hvilken senast finnes i denna egenskap antecknad
hos registreringsmyndigheten.

13 §.

Flyttar skyddsrätts innehafvare utrikes, eller öfvergår skyddsrätt
å person, som ej är inom riket bosatt, vare skyddsrättens innehafvare
pligtig att till registreringsmyndigheten insända fullmagt för sådant
ombud, som i 5 § 1 mom. omförmäles. Flyttar ombud ur riket eller
upphör eljest hans befattning, skall skyddsrättens innehafvare ingifva
fullmagt för nytt ombud. Iakttages icke hvad sålunda är föreskrifvet,

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

må domaren på anmälan i förekommande fall med laga verkan utse
ombud för skyddsrättens innehafvare.

14 §.

Skyddsrätt vare ej gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen
om registrering inkom, inom riket begagnade det registrerade
mönstret eller för dess begagnande der vidtagit väsentliga åtgärder.

15 §.

Har mönster blifvit registreradt i strid mot föreskrifterna i 1, 2
och 3 §§, då må en hvar, som anser sin rätt vara genom registreringen
förnärmad, så ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant
påkallar, vid domstol föra talan om registreringens upphäfvande.

Rätt domstol i fall, hvarom nu är sagdt, vare Stockholms rådstufvurätt.

Dom, hvarigenom registrering upphäfts, skall genom domstolens
försorg insändas till registreringsmyndigheten.

16 §.

Den, som utom i det fall, hvarom i 14 § förmäles, utan tillstånd
af skyddsrättens innehafvare inom riket vid tillverkning till afsalu af
alster tillhörande metallindustrien begagnar mönster, som han vet vara
här registreradt, eller till salu här i riket håller eller för försäljning
till riket inför efter sådant mönster tillverkadt metallindustrien tillhörande
alster, som honom veterligen åstadkommits utan tillstånd af
skyddsrättens innehafvare, straffes med böter från och med tjugu till
och med ett tusen kronor; ersätte ock all skada. Ej må dock annan
än skyddsrättens innehafvare härom föra talan.

Olofligen tillverkadt eller olofligen i riket infördt alster skall,
der målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för
värdet eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Mecl
redskap, som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,
skall, om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk ej kan ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelser,
hvarom i denna § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när
han dertill varder lagligen förvunnen, dömas till särskildt ansvar för
hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits.

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

17 §.

Hvad i 16 § stadgas skall ega tillämpning, äfven om mönstret
återgifvits i annat mått eller andra färger eller om i öfrigt oväsentliga
ändringar vidtagits.

18 §.

År någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och finnes vid målets
handläggning, att registreringen skett i strid mot föreskrifterna i 1, 2
och 3 §§, vare den tilltalade från ansvar fri.

19 §•

Då registrering blifvit upphäfd, eller skyddet för registreradt
mönster upphört, eller skyddsrättens innehafvare det begär, skall mönstret
afföras ur registret och kungörelse derom införas i allmänna tidningarne.

20 §.

Med afseende å mönster, skyddadt i stat, som för här i riket
registreradt mönster gör motsvarande medgifvande, eger Konungen
förordna, att, om någon här i riket sökt registrering af ett mönster
före utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen
till högst fyra månader från det han i den främmande staten sökte
skydd för samma mönster eller till högst tre månader från det vederbörande
myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må
den här i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar,
äfvensom med hänsyn till sådant hinder mot registrering, som i 3 §
omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen
i den främmande staten.

21 §.

Närmare föreskrifter angående beskaffenheten af de handlingar,
som vid ansökan om mönsters registrering skola inlemnas, angående

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

mönsterregistret samt angående de i denna lag omförmälda kungörelser
meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.x»

Förslag om införande af lagstadgadt skydd för mönster och modeller
hafva flera gånger förelegat till behandling inom Riksdagen.
Genom proposition den 28 januari 1887 blef således ett förslag angående
skydd för mönster och modeller inom metallindustrien förelagdt
Riksdagen att deröfver afgifva yttrande, hvarvid Kongl. Maj:t förklarade
sig vilja efter emottagande af Riksdagens svar företaga den slutliga
pröfningen af samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet
förordna. Detta förslag, hvars antagande af lagutskottet afstyrktes,
kom emellertid, i följd af Riksdagens upplösning, icke till behandling
inom kamrarne.

Vid 1891 års Riksdag bragtes frågan om införande af skydd för
mönster och modeller å nyo å bane, denna gång i dess fulla utsträckning,
utan begränsning till någon viss industri. I en inom Andra Kammaren
väckt motion hemstälde nemligen herr Aulin om aflåtande af
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande
af förslag till lag om skydd för industriella mönster och
modeller.

I afgifvet utlåtande hemstälde lagutskottet om skrifvelse i motionens
syfte, och denna hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren afslog utskottets hemställan.

Samma utgång erhöll en vid 1894 års riksdag väckt framställning
af samma art som den vid 1891 års riksdag afgifna. Äfven nu tillstyrkte
lagutskottet aflåtande af skrifvelse i motionens syfte, och Andra
Kammaren biföll utskottets hemställan, som emellertid af Första Kammaren
förkastades.

Senast vid 1897 års Riksdag förelåg till behandling en kongl.
proposition med förslag till lag om skydd för mönster och modeller
inom metallindustrien. Såsom motionärerna erinrat, vann ej heller
detta förslag Riksdagens bifall, i det att Första Kammaren godkände
lagutskottets i ärendet afgifna afstyrkande utlåtande.

9

Lagutskottets Utlåtande N:o AO.

Då utskottet nu går att afgifva utlåtande öfver det i föreliggande
motion innefattade lagförslaget — hvilket, med undantag af bestämmelsen
om den ifrågastälda lagens trädande i kraft, är af alldeles
enahanda lydelse med det af Kongl. Maj:t för 1897 års Riksdag framlagda
— vill utskottet till en början erinra om de hufvudsakliga skäl,
som vid de föregående tillfällen, då förslag om skydd för mönster och
modeller förelegat, blifvit af anhängarne och motståndarne till förslagen
anförda.

Hvad då först vidkommer förslaget om införande af skydd för
mönster och modeller i allmänhet, hafva de, som motsatt sig detsamma,
uttalat betänkligheter, att de svenske industriidkarne, på samma gång
de genom förslagets antagande skulle vinna skydd för sina egna
mönster och modeller, uteslötes från möjligheten att utan vederbörande
rättsegares medgifvande tillgodogöra sig mönster och modeller från
de förnämsta industriidkande länder i Europa, hvilket sistnämnda förhållande
med nödvändighet följde af de internationella aftal på ifrågavarande
område, som Kongl. Maj:t för vårt land ansett sig böra biträda.
Vårt lands ännu outvecklade industri vore emellertid ännu i vidsträckt
omfattning hänvisad till utlandet för anskaffande af nödiga mönster
och modeller. Det skydd, förslaget afsåge att gifva, befarades vidare
komma hufvudsakligen de utländske industriidkarne till godo, och
härigenom skulle den redan nu bekymmersamma konkurrensen med
utlandet ytterligare försvåras särskilt för de näringsidkare, hvilka
saknade tillgångar att förskaffa sig egna mönster och modeller. Erfarenheten
från utlandet visade äfven, att registreringen, för att förekomma
efterapningar och blifva fullt verksam i den åsyftade rigtningen, måste
vidtagas inom flera olika stater och ofta förnyas; och på samma gång
detta förhållande ofta nog läte registreringen kännas som en börda, läge
häri jemväl i viss mån förklaringen till den omständigheten, att de
flesta länders skyddsregister uppvisade höga registreringssiffror, hvilken
omständighet plägade från motsidan åberopas såsom ett kraftigt bevis
om den åsigt angående systemets gagnelighet, som i utlandet gjorde
sig gällande. Det läge vidare i allmänhetens intresse att utan allt
för stora uppoffringar kunna förskaffa sig industrialster af ifrågavarande
slag, men detta berättigade intresse tillgodosåges illa genom det föreslagna
skyddet, som nödvändigtvis måste fördyra en vara, der mönstret
eller modellen användts.

Å andra sidan bär af dem, som önskat ifrågavarande skydds
införande, anförts, att derest vårt folk ville med ära deltaga i arbetet
Bill. till Riksd. Frot. 1891). 7 Sand. 27 Höft. 2

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

på den materiella odlingens område, finge det icke inskränka sig
till att makligt efterhärma, hvad uppfinningsandan och näringsfliten
hos andra folk skapat, utan måste göra sin insats af sjelfständig verksamhet
i det gemensamma kulturarbetet. Uppammandet af en inhemsk
konstindustri förutsatte med nödvändighet ett verksamt skydd för mönster
och modeller, då endast under tillvaron af ett sådant skydd mönsterritaren
och uppfinnaren af modeller kunde påräkna full godtgörelse
för sitt arbete och sporras till nya ansträngningar för att vinna fulländning
i sitt yrke. Särskildt för de industriidkare, inom hvilkas
verksamhet till följd afbristande kapital någon egentlig arbetsfördelning
mången gång icke förekomme, utan mönsterritaren och tillverkaren af
den vara, för hvilken mönstret vore afsedt, ofta vore en och samma
person, hade frågan om införandet af skydd för mönster och modeller
karakteren af en verklig lifsfråga, hvars lösning icke utan väsentlig
skada för industrien längre kunde uppskjutas. Man borde vidare ihågkomma,
att ett internationelt mönsterskydd ingalunda, såsom man
befarat, uteslöte möjligheten för de inhemska industriidkarne att för
sina tillverkningar fortfarande använda utländska förebilder. Hinder
härför mötte endast i det fall, att dessa vore här i riket skyddade,
men det kunde ej gerna antagas, att utländska mönster skulle till så
stor omfattning härstädes inregistreras, att icke äfven de industrigrenar,
hvilka måste i sin tillverkning följa snabbt vexlande utländska moder,
fortfarande skulle beredas tillräckligt tillfälle att förse sig med nödiga
förebilder från utlandet.

Hvad särskildt angår förslaget att införa skydd för mönster och
modeller inom metallindustrien, har till stöd härför, utöfver de principiella
skälen för mönster- och modellskydd i allmänhet, åberopats den
omständigheten, att särskildt idkarne af sagda industri önska ett sådant
skydd, medan å motsatta sidan påståtts, att bland metallindustriidkarne
sj elfva större enighet härutinnan ej uppnåtts.

Då det förslag, som nu föreligger, just åsyftar införande af skydd
för mönster och modeller inom metallindustrien, har utskottet låtit sig
angeläget vara att söka utröna, huruvida bland metallindustriidkarne
råder någon allmännare önskan om dylikt skydds införande, och för
sådant ändamål inbjudit ett flertal industriidkare inom olika grenar af
metallindustrien att tillstädeskomma inför utskottet och i frågan sig
uttala. Denna inbjudning har med beredvillighet blifvit efterkommen,
och får utskottet vitsorda, att bland dem, som hörsammat kallelsen,
alla utom en varmt uttalade sin anslutning till det i motionen framstälda
förslaget.

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Såsom ett ytterligare bevis på det intresse, hvarmed motionen
inom indnstrikretsar omfattats, har utskottet under frågans behandling
fått från motionärerna mottaga en till dem från Stockholms stads
handtverksförening ankommen skrifvelse af den 4 nästlidne mars, deri
framhållits behofvet af lagstadgadt skydd för mönster och modeller i
allmänhet och särskildt inom metallindustrien.

Utskottet har ej kunnat underlåta att tillmäta stor betydelse åt
den uppfattning, som sålunda visat sig allmänneligen råda bland dem,
som närmast komme att beröras af den ifrågastälda lagens verkningar;
och då de principiella skäl, som tala för införande af mönster- och
modellskydd, synas utskottet mera än fullt uppväga de å motsatta sidan
anförda, har utskottet ansett sig böra lemna den i motionen gjorda
framställningen sitt förord.

I formelt hänseende och i afseende å detaljerna har det i motionen
framlagda lagförslaget, vid granskning, ej gifvit anledning till någon
erinran från utskottets sida.

Under åberopande af det anförda, hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
ville för sin del antaga

Lag

om skydd för vissa mönster och modeller

af den lydelse det i motionen innefattade lagförslaget
utvisar.

Stockholm den 7 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation af herrar C. F. Pettersson, Lundström och Almgren.
Herr Trygger har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.