Lagutskottets Utlåtande N:o 3

Utlåtande 1889:LU3

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

7

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af
10 kap. 2 § giftermålsbalken.

1 en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 24, j-som blifvit till
lagutskottet hänvisad, föreslår herr N. Hanson i Berga, på anförda skäl,
»att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i 10 kap. 2 § giftermålsbalken,
att hvad om makars ömsesidiga giftorätt i fast egendom redan
gäller för stad måtte blifva gällande äfven för landet, samt att nämnda lagrum
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

2 §•

Man och hustru hafva giftorätt till hälften hvardera i all den egendom,
som de ega eller ega få. Varder under äktenskapet egendom, genom gåfva
eller testamente, till ena makan gifven, med vilkor att den honom eller
henne enskildt. tillhöra skall; i den egendom njute den andra makan ej
giftorätt.»

I afseende ä detta förslag anser sig utskottet endast böra i minnet
återföra, att Riksdagen den 7 maj 1884 till Konungen aflat eu skrifvelse om
framläggande af förslag till vissa ändringar i gällande lagstiftning angående äkta
makars ''inbördes egendomsförhållanden (n:o 39 i samlingen af Riksdagens
skrivelser 1884), i hvilken skrifvelse uttalades såsom Riksdagens åsigt, bland
annat, att mannen icke borde ega giftorätt i den fasta egendom i stad eller

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

å stadens mark, som hustru före eller under äktenskapet ärft eller förut förvärf,
hvadan sådan rätt icke heller borde tillkomma hustrun i mannens lika
beskaffade egendom, dock att all årlig ränta och afrad af dylik egendom
skulle under lösören räknas. Riksdagen erinrade härvid, att en sådan bestämmelse
upptagits så väl af lagkomitén som af lagberedningen uti de af dem
afgifna förslag till giftermålsbalk, och åberopade den motivering, som lagkomitén
lemnat för sitt förslag derutinnan; hvarjemte Riksdagen tilläde, att
om det redan i och för sig måste vara önskligt, att all fastighet, vare sig å
landet eller i stad, i civilrättsligt hänseende blefve likstäld, det nu syntes
vara desto mera päkalladt att låta den enda i nämnda hänseende ännu qvarstående
skilnad falla, som inga skäl längre kunde anföras för dess bibehållande.

Genom nådigt bref den 30 augusti 1884 anbefalde Kongl. Maj:t nya
lagberedningen att afgifva förslag till de förändrade bestämmelser angående
äkta makars inbördes egendomsförhållanden, hvartill Riksdagens omförmälda
skrifvelse kunde föranleda. Sedan nya lagberedningen den 1 juli 1886 i
ämnet afgifvit förslag, som tinnes särskild! tryckt, har detta förslag undergått
granskning af högsta domstolen, hvars utlåtande är dateradt den 15
november 1888; och är, enligt hvad justitieombudsmannens berättelse till
innevarande Riksdag utvisar, ärendet för närvarande beroende på Kongl.
Maj:ts pröfning.

Då Riksdagen sålunda hos Kongl. Maj: t gjort en framställning i ämnet,
hvaruti uttalas önskvärdheten att i förevarande afseende åstadkomma likhet
i bestämmelserna rörande fast egendom å landet och i stad, men i alldeles
motsatt rigtning mot den af motionären föreslagna, och denna framställning,
i anledning hvaraf lagförslag utarbetats och af högsta domstolen granskats,
ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t slutligen pröfva^, finner lagutskottet sig
böra hemställa,

att herr Hansons ifrågavarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Stockholm den 4 februari .1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.