Lagutskottets Utlåtande N:o 39

Utlåtande 1906:LU39

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1906, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 1 oktober
1894 om förvärfvande och förlust af medborgarerätt.

Genom proposition, n:r 89, af den 16 innevarande mars, hvilken af
båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 1 oktober 1894 om förvärfvande och

förlust af medborgarerätt.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 1 oktober 1894 om förvärfvande
och förlust af medborgarerätt skall erhålla följande förändrade
lydelse:

Har svensk man eller svensk ogift kvinna, efter uppnådd ålder af
tjuguett år, eller änka, efter äktenskapets upplösning, i tio år oafbrutet
haft sitt hemvist utom riket, förloras jämväl medborgarerätten, där ej
vistandet utomlands föranledts af offentligt uppdrag för riket, eller ock
förbehåll göres om medborgarerättens bibehållande genom en inom nämnda
tids utgång hos svensk beskickning eller svenskt konsulat afgifven skriftlig
förklaring i enlighet med de närmare bestämmelser, som af Konungen
meddelas. Sådan förklaring skall, för att fortfarande äga giltighet, förnyas
inom hvart tionde års slut; den kan icke med laga verkan afgifvas af

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

11

annan än den, som själf utflyttat ur riket, och hans efterkommande i första
led samt änka efter sådan person, som nu är nämnd.

Förlust af medborgarerätt enligt denna § för svensk man medför
förlust, af sådan rätt äfven för hans hustru och omyndiga äkta barn, såvida
de ej blifva i riket kvar.

Konungen äger genom öfverenskommelse med främmande stat inskränka
eller upphäfva tillämpligheten, såvidt förhållandet till sådan stat
angår, af de ofvan i denna § meddelade bestämmelser.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Emot propositionen, hvilken är föranledd af de förändrade förhållanden,
hvari Sverige och Norge efter unionsupplösningen kommit till hvarandra,
har utskottet icke funnit något att erinra och hemställer alltså,

att det i propositionen innefattade lagförslag må
af Riksdagen antagas.

Stockholm den 30 mars 1906.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.