Lagutskottets utlåtande N:o 37

Utlåtande 1909:LU37

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1909 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande
och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894.

Genom en den 5 mars 1909 dagtecknad proposition, N:o 58, hvilken
blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af medborgarerätt
den I oktober 1894.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om förvärfvande och förlust
af medborgarerätt den 1 oktober 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i följd af bestämmelserna i 7 § förlorat svensk medborgarerätt
och icke blifvit medborgare i annat land, återvinner medborgarerätten,
då han tager hemvist i riket, eller ock Konungen medgifver, att
medborgarerätten därförutan återvinnas må.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 36 Häft. (N:o 37.)

1

9

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

Har Konungen öfverenskommit med främmande stat, att den, som
varit svensk medborgare och vunnit medborgarerätt i det främmande landet,
skall anses hafva afstått från denna rätt, när han ånyo bosatt si0, här
i riket och härstädes vistats viss tid ^ förlorar någon på sådan grund sin
utländska medborgarerätt, återvinner han samtidigt svensk medborgar
erätj.

Atervinnes i enlighet med hvad ofvan i denna § sägs svensk medborgarerätt
af mannen, tillkommer sådan rätt också hans hustru och omyndiga
äkta barn, där ej i fall, hvarom i andra stycket förmäles, de hvarken
äro bosatta här i riket, när medborgarerätten af mannen återvinnes, eller
jämte honom förlora medborgarerätt i det främmande landet.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet. Förutvarande
svensk medborgare, som då är bosatt här i riket och på grund af öfverenskommelse,
som i 8 § andra stycket afses, förlorat sin utländska medborgarrätt,
återvinner vid lagens trädande i kraft svensk medborgarerätt.
Atervinnes sålunda svensk medborgarerätt af mannen, tillkommer sådan
rätt jämväl hans hustru och omyndiga äkta barn, såframt de äro bosatta
här i riket, då lagen träder i kraft, eller jämte mannen förlorat medborgarerätt
i det främmande landet. Oäkta barn följer i fråga om medborgarerätten
modern i fall, där enligt bestämmelsen i föregående punkt äkta
barn följer fadern.

Utskottets Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposi y

mnde. tion, har statsrådet och chefen för justitiedepartementet till det vid propositionen
i utdrag fogade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Genom den med Amerikas förenta stater den 26 maj 1869 afslutade
konventionen jämte därtill hörande protokoll har öfverenskommits, bland
annat, att om en svensk undersåte, som blifvit naturaliserad såsom medborgare
i Amerikas förenta stater, ånyo bosätter sig i Sverige utan afsikt
att återvända till Amerika, skall han af de förenta staternas regering anses
hafva afstått från sitt amerikanska medborgarskap, samt att afsikten
att icke återvända till Amerika anses förefinnas, när den sålunda naturaliserade
personen uppehållit sig mer än två år i Sverige.

3

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

Bestämmelse,r af motsvarande innehåll hafva influtit i en tillägggartikel
till det vänskaps-, handels- och sjöfartsfördrag, som den 17 juli
1885 afslutats med Argentinska republiken.

Genom nu anförda bestämmelser har en återinvandrare från Amerikas
förenta stater eller Argentina så till vida fått sin medborgarrättsliga
ställning fullt klart ordnad, att han efter bosättning i Sverige och viss
tids vistelse härstädes blir fri från sina undersåtliga förpliktelser till den
främmande staten. Huruvida åter den, som sålunda förlorat sin utländska
medborgarrätt, omedelbart återvinner svensk medborgarrätt eller kan förvärfva
densamme allenast genom naturalisation, därom hafva olika meningar
yppats. A ena sidan har framhållits, att då dels gällande lag. om
förvärfvande och förlust af medborgarerätt den''l oktober 1894 tydligen
hvilade på den grundtanken, att statsborgerlig hemlöshet borde, såvidt
möjligt, undvikas, dels ock själfva syftet med omförmälda internationella
överenskommelser uppenbarligen varit att underlätta återförväifvandet af
den svenska medborgarrätt, soin återinvandraren förut ägt, det syntes riktio-ast
att tillägga öfverenskommelserna den betydelse, att då medborgarskapet
i den främmande staten upphörde, svensk medborgarrätt omedelbart
återvunnes. Häremot har å andra sidan erinrats, att 1894 års lag, i hvars
syfte inginge att uttömmande angifva huru svensk medborgarrätt förvärfvades,
Tcke omnämnde bosättning i Sverige och viss tids vistelse härstädes
såsom ett särskildt sätt för medborgarrätts förvärfvande af svenskfödd
men i utlandet naturaliserad person, och att jämväl lagens förarbeten
oförtydbart utvisade, att man ansett naturalisation bär böra knifvas.

Den förra åsikten har i allmänhet vid afgörande af frågor rörande
återinvandrares skyldighet att fullgöra värnplikten gjort sig gällande hos
vederbörande myndigheter. Den senare åsikten har alltid tillämpats af
justitiedepartementet vid behandling af ansökningar från återinvandrare
att blifva upptagna till svenska medborgare och nyligen (den 30 november
1908) enhälligt omfattats af högsta domstolen vid afgörande åt besvär
öfver ett riksdagsmannaval.

Den af justitiedepartementet och högsta domstolen sålunda omfattade
mening leder emellertid till det ofvan antydda, synnerligen otillfredsställande
resultatet, att om en förutvarande svensk medborgare, som äger medborgarrätt
i Amerikas förenta stater eller Argentina, återvänder till Sverige och här
vistas mer än två år, blir han, såframt han ej låter naturalisera sig härstädes,
utan medborgarrätt; och det torde vara att befara, att ett dylikt resultat
ingalunda blefve ovanligt, helst åsikten, att naturalisation icke erfordras
för medborgarrättens återvinnande, vunnit stor utbredning genom dess
tillämpande vid värnpliktiges inskrifning. Härtill kommer, att ett ur sta- ^

4

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

tens synpunkt sedt tillfredsställande ordnande af återinvandrares värnpliktsförhållanden
i kög grad försvåras, därest medborgarrättens återvinnande
göres beroende af en frivillig åtgärd från återinvandrarens sida.

Då det icke lärer kunna ifrågakomma att genom några tvångsåtgärder
söka förmå återin vand rare, som förlorat sin utländska medborgarrätt,
att söka naturalisation här i landet, torde någon annan utväo- att förhindra
ofvan angifna resultat icke återstå än att genom ett tillägor
till lagen den 1 oktober 1894 förklara, att den, som i enlighet med omförmälda
internationella öfverenskommelser genom bosättning här i riket
och viss tids vistelse härstädes förlorar sin medborgarrätt i det främmande
landet, omedelbart återvinner svensk medborgarrätt.

Hvad^ angår frågan, om och i hvad mån den omständigheten, att en
gift man sålunda återvinner svensk medborgarrätt, bör öfva inflytande på
hustruns och. omyndiga äkta barns medborgarrättsliga ställning, så synas
nagra betänkligheter icke möta att lata mannens återförvärfvade medborgarrätt
.omfatta jämväl dem, därest de äro bosatta här i landet, då mannen
återvinner svensk medborgarrätt. Annorlunda är förhållandet, om de
kvarstannat i det främmande landet. I sådan händelse torde jämväl de
böra blifva svenska medborgax-e, endast om de eljest skulle komma att alldeles
sakna medborgarrätt, m. a. o. om de jämte mannen förlora sin utländska
medborgarrätt. Stadganden i nu angifna riktning torde stå i god öfverensstämmelse
med den ståndpunkt 1894 års lag i förevarande afseende
intager. Lagens hufvudregel är, att hustrun och omyndiga äkta barn
i fråga om medborgarrätten följa mannen, men härifrån medgifver lao-en
undantag sa till vida, att det i allmänhet må bero på hustruns och barnens
egen ställning eller förhållande, om en förändring i mannens medborgarrätt
skall omfatta jämväl dem.

De af mig sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, hvilka synas
lämpligen kunna införas i 8 §0 af 1894 års lag, torde böra träda i kraft
genast efter promulgerandet. Aterinvandrare, som då på grund af omförmälda
internationella öfverenskommelser redan förlorat sin utländska medborgarrätt,
torde, såframt de ännu vistas här i riket, böra omedelbart återvinna
svensk medborgarrätt, och, därest i enlighet härmed sådan rätt återvinnes
af mannen,, bör densamma i öfverensstämmelse med förut angifna
grunder omfatta jämväl hustrun och omyndiga äkta barn, som då äro
bosatta härstädes eller jämte mannen förlorat medborgarrätt i det främmande
landet.»

Vid granskning af ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit
något mot detsamma att erinra.

Lagutskottets utlåtande N:o 37. 5

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

/

»

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 36 Håft.

2