Lagutskottets Utlåtande N:o 37

Utlåtande 1906:LU37

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1906, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lagar angående vissa ändringar i sjölagen och om
skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring
och verkställa undersökning angående sjöolycka, som
drabbat främmande fartyg.

Genom proposition, n:o 87, af den 16 innevarande mars, hvilken af
båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) Lag

angående vissa ändringar i sjölagen.

Härigenom förordnas, att 322 § sjölagen skall för framtiden upphöra
att gälla, samt att 1, 5, 34, 98 och 319 §§ samma lag skola erhålla följande
ändrade lydelse:

1 §.

Fartyg skall anses såsom svenskt, när det antingen till minst två
tredjedelar äges af svenska undersåtar eller ock tillhör ett aktiebolag,
hvars styrelse har sitt säte här i riket och består af aktieägare, de där
äro svenska undersåtar. Hufvudredare skall alltid vara svensk undersåte
och bosatt här i riket.

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

5

5 §•

Ej må andel i fartyg utan samtliga delägares medgifvande öfverlåtas
till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd af sådan öfverlåtelse
fartyget skulle upphöra att vara svenskt; sker det, vare öfverlåtelsen
ogill, äfven om andelen blifvit såld efter utmätning eller under konkurs.

Får utländsk man genom arf, testamente eller gifte lott i svenskt
fartyg, eller varder svensk delägare i sådant fartyg främmande makts
undersåte, och skulle till följd af fånget eller den timade förändringen
fartyget upphöra att vara svenskt, åligge sådan delägare att till svensk
undersåte öfverlåta så stor del i fartyget, att dess egenskap af svenskt må
kunna bevaras. Har icke inom tre månader, efter det fånget skedde eller
förändringen timade, sådan öfverlåtelse ägt rum så ock blifvit, där fartyget
är registreradt, hos vederbörande myndighet anmäld, men eljest
öfriga delägare kungjord; äge enhvar af samma delägare låta genom
utmätningsmannen i fartygets hemort i den ordning, som för försäljning
af utmätt fartyg är föreskrifven, för ägarens räkning försälja den lott i
fartyget, som, på sätt ofvan är nämndt, kommit i utländsk mans ägo.

34 §.

Befälhafvaren vare pliktig att till sådant antal och mot den betalning,
som af Konungen fastställes, till bestämmelseorten eller annan hamn,
som fartyget under resan skall anlöpa, medtaga svenskt sjöfolk, hvars
hemsändande det åligger konsulerna att besörja. Konungen äge ock, under
förutsättning af ömsesidighet, förordna, att samma förbindelse skall äga
rum i afseende å sjöfolk från annat land.

Sjöfolk, som sålunda hemsändes, vare pliktigt att i afseende å ordning
och skick ombord iakttaga allt hvad besättningen åligger samt att, där det
tinnes nödvändigt, biträda vid skeppsarbetet.

98 §.

Upphör, af anledning, som i 91 § sägs, svensk sjömans tjänstgöring
å utländsk ort, eller varder svensk sjöman för sjukdom eller skada, därför
han, enligt 90 § äger erhålla vård på redarens bekostnad, å sådan ort
kvarlämnad, äge sjömannen rätt att blifva fortskaffad till närmaste svenska
hamn. Har fartyget förolyckats eller tagits af sjöröfvare eller efter timad
skada förklarats icke vara iståndsättligt, eller har fartyget efter upp -

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

blängning förklarats för god pris och var icke, när fartyget sist lämnade
hamn, krigets utbrott där kändt eller eljest befälhafvare!! kunnigt, skall
kostnaden för hemresan bestridas af allmänna medel.

Kan åt sjöman, som af anledning, nu är sagd, skall hemsändas,
beredas tjänst å svenskt, norskt eller danskt fartyg, hvilket är bestämdt
till ort i Sverige eller till hamn, hvarifrån han beqvämligen kan befordras
till hemlandet; vare sjömannen pliktig att antaga tjänsten, så framt han
anställes i samma egenskap, som den, hvari han förut var förhyrd, och på
lika förmånliga villkor.

319 §.

Den i 317 § föreskrifna undersökning skall, när sjöförklaringen afgifves
utom riket, verkställas af vederbörande konsul; och åligge befäl -hafvaren, som har att för sådant ändamål anmäla sig hos konsuln, att till
undersökningen medhafva dagboken äfvensom de personer, hvilka antagas
kunna gifva upplysning angående olyckshändelsen. Där det lämpligen kan
ske bör konsuln tillkalla två ojäfviga, i sjöväsendet kunniga, helst svenska,
norska eller danska män att vid undersökningen närvara.

Har i här omförtnälda fall undersökning angående den inträffade
olyckan hållits, af därtill behörig utländsk myndighet, vare ytterligare
undersökning ej af nöden.

Genom denna lag upphäfves förordningen den 4 juni 1868, om
utsträckt frihet för norska undersåtar att här i riket drifva näring med
mera, i hvad denna förordning afser rätt för norska undersåtar att reda
i skepp.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet; dock att, där vid
lagens ikraftträdande viss andel i svenskt fartyg tillhör norsk undersåte,
den omständighet ej skall, så länge andelen är i samma mans ägo, verka
rubbning i fartygets nationalitet.

och

2:o) Lagom
skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa
undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande fartyg.

Med upphäfvande af lagen den 25 maj 1894 om skyldighet för
svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning an -

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

7

gående sjöolycka,''som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge,
förordnas härigenom som följer.

1 §•

Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga sjöförklaring,
befälhafvare å främmande fartyg till afläggande af sådan förklaring,
vare rätten pliktig att i den ordning sjölagen stadgar, upptaga
förklaringen.

2 §•

Konungen äger efter aftal med främmande stat och under förutsättning
af ömsesidighet förordna, att jämväl sådan undersökning, som i
317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas med afseende å
olycka, som drabbat fartyg, hvarom i 1 § är stadgadt, samt att protokoll
öfver undersökningen varder, sedan densamma afslutats, till utrikesdepartementet
insändt.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Emot propositionen, hvilken är föranledd af de förändrade förhållanden,
hvari Sverige och Norge efter unionsupplösningen kommit till
hvarandra, har utskottet icke funnit något att erinra och hemställer alltså,

att de i propositionen innefattade lagförslag må
af Riksdagen antagas.

Stockholm den 30 mars 1906.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.