Lagutskottets Utlåtande N:o 36

Utlåtande 1904:LU36

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 mars 1904, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väcltta motioner angående omarbetning
i vissa hänseenden af gällande bestämmelser
om tillsättning af prästerliga tjänster.

Till behandling af lagutskottet har Andra Kammaren hänvisat två
inom nämnda kammare, under n:o 42 af herr J. Nydal och under n:o
69 af herr J. G. Hazén, väckta motioner, hvilka afse ändringar i vissa
hänseenden af gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga
tjänster.

Motionen n:o 42 lyder sålunda:

»Vid 1902 års riksdag föreslog jag i en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 86, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
ändrade lydelse af 26 § 1 mom. i lagen angående tillsättning af prästerliga
tjänster den 26 oktober 1883. Rösträtt vid prästval tillkommer —
— — är stadgadt. I församling å landet äger hvarje röstande en röst.
I samma motion föreslogs äfven, att 30 § 1 mom. i samma lag skulle
erhålla följande, af Andra Kammaren vid 1898 års riksdag godkända
lydelse: Valet skall, där så önskas, förrättas med slutna sedlar.

I anledning af denna och en af herr C. Olsson i Viken afgifven
motion, n:o 17, hemställde lagutskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse
Bill. till Riksd. Prof. 1904. ? Sand. 28 Käft. (N:o 36). 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o Sfi.

till Kung]. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
om och i hvad mån gällande bestämmelser om rösträtt vid prästval
å landet kunna erfordra förtydligande eller jämkning, samt låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till den lagändring, hvartill
förhållandena anses föranleda. — Denna hemställan bifölls af Första Kammaren,
hvaremot Andra Kammaren godkände en vid utlåtandet fogad reservation,
i hvilken hemställdes, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till sådana ändringar af berörda lagrum, att i församling
å landet lika rösträtt vid prästval måtte tillkomma en hvar röstberättigad
person, och att prästval, där så önskas, skall förrättas med
slutna sedlar. De förslag till sammanjämkning af kamrarnas skiljaktiga
beslut, som lagutskottet framlade i sitt utlåtande n:o 44, förkastades af
bägge kamrarna.

Då jag nu går att ånyo underställa Riksdagen förenämnda reformkraf,
synes det mig lämpligt upptaga det af Andra Kammaren godkända
skrifvelseförslaget i hvad detsamma afser ändring af 26 § 1 mom. i lagen
angående tillsättning af prästerliga tjänster, enär den ifrågasatta ändringen
möjligen kan betinga ändringar äfven af andra lagrum; dock tillåter jag
mig utvidga förslaget i så måtto, att det kommer att omfatta rösträttsförhållandena
jämväl i stadsförsamling, hvilket torde särskildt påkallas
däraf, att några pastorat bestå af såväl lands- som stadsförsamlingar.

Med hänvisning till de motiveringar, som finnas anförda i mina
vid riksdagarna 1898 och 1902 afgifna motioner (n:is 85 och 86), samt
herrar Zetterstrands och Lindhagens vid lagutskottets förutnämnda utlåtande,
n:o 40, fogade reservationer, får jag sålunda vördsamt föreslå:
l:o) att Riksdagen ville för sin del antaga följande ändrade lydelse af
30 § 1 mom. i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster den 26
oktober 1883: 1. Valet skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar;
2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af 26 § 1 mom. i nyssberörda lag, att lika rösträtt måtte tillkomma
en hvar röstberättigad person.»

Herr Hazén anför i sin ofvanberörda motion följande,:

»I anledning af motion vid sistlidet kyrkomöte fattades beslut om
underdånig anhållan hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
erforderliga åtgärder för ändring af 42 § af lagen angående tillsättning
af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883 i syfte att regal kyrko -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

herdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utan förslag sökas
endast af präst, som är till kyrkoherdetjänst behörig och af Konungen
fått sig sådan ansökningsrätt särskildt förunnad — eller med andra ord,
att vid regala pastorat den s. k. extra ansökningsrätten, såvidt den är
fästad vid innehafvandet af viss tjänst, måtte upphöra.

Då på grund häraf nu förefinnes utsikt, att åtminstone en liten del
af den prästerliga befordringsfrågan med det snaraste kommer till behörig
behandling, vågar undertecknad — med förbigående af mera omtvistade
spörsmål inom densamma — härmed framställa till öfvervägande, huruvida
ej i anslutning till behandlingen af förenämnda fråga jämväl åtgärder må kunna
vidtagas till behandling af en mer omfattande och, såsom mig synes, högst
välbehöflig förändring med afseende på nuvarande proceduren för tillsättning
af prästerliga tjänster.

Den vanliga ordningen härvid är, såsom vi väl veta, följande. Då
ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall den ofördröjligen såsom sådan
kungöras till ansökan. Med afseende på ansökningsrätten är stadgadt i
kungl. cirk. till konsistorium den 12 nov. 1845, att densamma skall i
Hernösands stift utgöra 90 dagar och i de öfriga stiften 60 dagar. Inom
30 dagar efter ansökningstidens utgång skall domkapitlet företaga de ingifna
ansökningshandlingarna till granskning, pröfva de sökandes behörighet
och därpå uppgöra förslag till tjänstens besättande. Kan det sistnämnda
då ske därigenom att minst tre behöriga sökande anmält sig, så lämnas
enligt kungl. cirk. den 2 nov. 1791 öfver upprättade förslaget 30 dagars
klagotid. Har härmed förslaget vunnit laga kraft eller däröfver anförda
besvär omsider blifvit afgärda, följa bestämmelser från domkapitlet om
profdagarna, om valförrättare och om vallängden. På grund af den omständliga
skriftväxling m. in., som härmed står i samband, kan man för
denna afdelning beräkna eu tid af minst 30 dagar. Så kommer proftiden
med dess tre söndagar och därpå den egentliga valtiden med dess frågooch
valdag, utgörande tillsammans nära 40 dagar.

Därest valet gällt komministerstjänst, så torde det nu efter 6 å 7
månaders åtgärder ändtligen vara slut, såvida klagomål ej uppkomma.
Men är det fråga om kyrkoherdetjänst, vare sig regal eller konsistoriel!,
så är ej ovanligt, att man på frågodagen får så att säga börja på nytt.
— Begagnar sig församlingen därvid af sin lagliga rätt att kalla 4:de
profpredikant, så underställes ju ärendet domkapitlets pröfning och öfver
dess beslut komma 30 dagars klagotid. Därefter utfärdas förordnande
för 4:de profpredikant^! att på förelagd dag aflägga prof. T samband

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

härmed utfärdas nya bestämmelser om frågodag och valdag. Sedan valet
ändtligen blifvit hållet och därefter 20 dagars klagotid gått till ända,
öfversändas handlingarna till Konungen. Är kyrkoherdetjänsten konsistoriel!,
så är ju bestämmelsen, att någon af de fyra, som varit föremål för
församlingens val, skall vinna nådig utnämning; men är tjänsten regal,
så är öppet rum för s. k. extra sökande att inom 21 dagar från den dag,
då det uti vederbörande församling anställda kyrkoherdevalet vunnit laga
kraft, hos Konungen ingifva sina ansökningshandlingar. Yid slutbehandlingen
kan härmed inträffa, att hela den årslånga och mycket invecklade
tillsättningsproceduren befinnes hafva varit ett för många mödosamt arbete
utan egentligt resultat.

Som nu i korthet påpekade tillsättningsförfarande är tröttande för
församlingarna, så måste det naturligtvis för vederbörande prästerskap
vara rikt på smärtsamma svårigheter — svårigheter, hvilka näppeligen
behöfva tolkas inför en riksförsamling, där alla dess medlemmar varit
underkastade val samt därmed ock känt något af nutida folkvalens bitterhet,
äfven om desamma ej räckt längre än några månader.

Genom barmhertigt, för att icke säga billigt, tillmöteskommande från
de samfundets makter, hvilka hafva kyrkans lagstiftning i sin hand, torde
äfven på nuvarande tillsättningsprincipens grund ej vara omöjligt att vidtaga
förändringar till förenklad och förkortad procedur. Såsom exempel
må anföras några erinringar i antydda riktning.

l:o) Enligt nuvarande bestämmelser är ansökningstiden 90 dagar för
Hernösands gamla stift och 60 dagar för de öfriga stiften. Denna tid var
tilläfventyrs erforderlig förr; men i följd af nutidens förbättrade samfärdsmedel
och då ännu det så kallade stiftsbandet begränsar ansökningsrätten
till ett mindre område, torde, såsom mig synes, densamma utan olägenhet
kunna nedbringas till hälften. Inom danska och norska kyrkan har sedan
länge varit den bestämmelsen, att då ett ordinarie prästämbete blir ledigt,
lämnas 6 veckors ansökningstid, hvarefter, sedan biskopen i anledning af
ansökningshandlingarna afgifvit sitt utlåtande, Konungen verkställer sin
utnämning, och så är hela saken med ens klar.

2:o) Öfver domkapitlets förslag bland de sökande såsom ock öfver
domkapitlets beslut med anledning af församlingens kallande af 4:de profpredikant
skall nu vid hvartdera tillfället lämnas 30 dagars klagotid. Låter
man ej alltför hårdt fängsla sig af den stränga formalismen, så kan med
fog frågas, hvarför dessa uppehåll under valets fortgång numera äro erforderliga.
Det är sällan klagotiden användes till besvär och, där det -

Lagutskottets Utlåtande N:o 36. 5

samma sker. är det sällan någon ändring vinnes. Syftemålet med berörda
klagotid synes mig kunna ernås lika väl genom anslutning till det förfarande,
som användes vid val af folkskolelärare. Där fortgår ju kela
förrättningen med ansökan, prof, förslag och val i eu följd, hvarefter,
när allt inom församlingen blifvit slutbeliandladt, tillfälle lämnas till besvär
öfver allt, som förekommit under ärendets gång. Om likartadt förfarande
kunde komma att tillämpas vid prästval, skulle tiden för detsamma blifva
i afsevärd mån förkortad, hvarjämte å förslag uppförda åtminstone vunne
den förmånen, att de någorlunda snart kunde blifva befriade från ett
förslag, som visat sig för dem ej innebära någon utsikt till befordran.

3:o) Då 4:de profpredikant vid frågodagsförrättning kallas, är nu
stadgadt, att under fortsättningen skall ny frågodagsförrättning företagas
med ny justering af vallängden m. m. Det synes tvifvelaktigt, huruvida
något sådant bör vara erforderligt, om man nämligen, såsom förut anförts,
vidtager förändring med afseende på nuvarande klagotiden öfver domkapitlets
åtgärd efter församlingens kallande af 4:de profpredikant. Tiden emellan
första frågodagen och den därpå följande blir ju jämförelsevis kort,
hvarför bestämmelser med afseende på vallängden och göromålen å valdagen
torde kunna så affattas, att den nuvarande andra frågodagsförrättningen
må befinnas öfverflödig.

Redan inför det nu anförda finner man, att utvägar ej saknas till att
förkorta tiden för tillsättning af de prästerliga tjänster, som bär åsyftas.
Men det synes ej heller vara omöjligt att utfinna bestämmelser till att
jämväl förenkla tillsättuingsproceduren. Tänka vi t. ex. på nuvarande
sättet för vallängdens upprättande och justering, så skulle rätt mycket
vinnas, om det komme därhän, att de för kyrkostämmorna granskade röstlängderna
blefve grundläggande med do anteckningar — i större eller
mindre mån — som därå förefinnas. De flesta erinringar å frågodagsförrättningen
gälla ju i regel mest de personer, hvilka sakna rösträtt på grund
af oguldna kommunalutskylder — ett ämne för öfrigt, som är svårt att
kontrollera, särskilt i sådana församlingar, där en mera stark omsättning
af medlemmar förefinnes. Beträffande själfva valsättet med upprop enligt
dess nuvarande form förefinnes naturligtvis ej något synnerligt att erinra
vid prästval inom mindre prästvalsförsamlingar; men med afseende på större
prästvalsförsamlingar blir förenumnda valsätt i hög grad tröttande och besvärligt
både för dem som skola afgifva och uppbära röster. Med ledning
af erfarenheten från andra valområden torde det ej vara omöjligt att finna
lämpliga utvägar till nödig förändring äfven i sistnämnda hänseende.

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Då man på andra områden söker öfvergå till mera enkla former för
behandling af samfundets angelägenheter, så synes mig hopp kunna få
näras, att äfven i nu antydda ärende skall åtgärd vidtagas till nödiga och
tidsenliga reformer. Med tanke härpå göres för den skull vördsam hemställan,
att Riksdagen behagade besluta skrifvelse till Kungl. Maj:t med
begäran, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder till revision
af nu gällande bestämmelser för tillsättning af prästerliga tjänster i det
syftet, att tillsättningsproceduren måtte förenklas och till tiden förkortas.»

Den i herr Nydals förevarande motion behandlade frågan om utbytande
af den för prästval nu stadgade öppna omröstningen emot val med
slutna sedlar, då önskan i sådant hänseende framställes, har, såsom af motionen
jämväl framgår, varit föremål för behandling af flere föregående
Riksdagar, utan att dock häraf föranledts någon förändring af de bestående
förhållandena. o Lagutskottet har städse afstyrkt de i nämnda syfte
väckta motionerna. Aren 1893 och 1894, då sådana framställningar förelågo
till behandling, biföllo båda kamrarna lagutskottets ifrågavarande
hemställan, men åren 1898 och 1902, då dylika motioner jämväl väcktes,
antogs utskottets hemställan allenast af Första Kammaren, under det att
Andra Kammaren biföll vid utskottets utlåtande i ämnet fogade reservationer,
däri föreslogs, år 1898, antagande af en ändrad lydelse af
30 § 1 mom. i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster den
26 oktober 1883 i öfverensstämmelse med hvad herr Nydal nu yrkat,
och 1902, aflåtande af en framställning till Kungl. Maj:t i motionens
syfte.

Det nuvarande lagutskottet har i förevarande fråga eu annan uppfattning
än den, som sålunda hyllats af flera föregående Riksdagars lagutskott,
och utskottet ansluter sig till motionärens mening i ämnet.
Utskottet kan nämligen icke finna, att tillräckliga grunder föreligga, hvarför
vid val af präst den öppna omröstningen ovillkorligen skall användas,
under det att det eljest, jämväl i kommunala förhållanden, är en allmän
grundsats, att val, där så äskas, skall ske med slutna sedlar. De skäl,
som vid frågans föregående behandling anförts till stöd för den öppna
omröstningens bibehållande i fråga om prästval, synas utskottet icke grundade
på verkligheten. Det lärer icke kunna bestridas, att till följd af

Lagutskottets Utlåtande N:o 36. 1

den öppna omröstningen vid prästval en obehörig påtryckning på de väljande
kan förekomma, och det kan äfven för mången vara förenadt
med ett visst obehag att behöfva offentligen tillkännagifva sin mening i en
sådan angelägenhet som val af själasörjare. Att förslag om införande af
röstning med slutna sedlar, där så äskas, vid ifrågavarande slags val så
ofta varit å bane och, såsom ofvan nämnts, jämväl upprepade gånger
antagits af Andra Kammaren, torde visa, att en ganska allmän önskan
om den slutna omröstningens införande vid prästval verkligen förefinnes.

Ehuru utskottet sålunda är ense med motionären angående lämpligheten
af den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden, anser sig utskottet dock
icke böra nu förorda antagande af den utaf motionären föreslagna ändrade
lydelsen af 30 § 1 mom. i lagen den 26 oktober 1883. Skälet härtill
är att, då utskottet, såsom af det nedan anförda framgår, i anledning
af herr Nydals motion i dess andra del och herr Hazéns förevarande
motion föreslår Riksdagen att aflåta framställningar till Kungl. Maj:t
angående omarbetning i vissa hänseenden af bestämmelserna angående
tillsättning af prästerliga tjänster, det synts utskottet lämpligast att vid
och i anledning af berörda revision, om sådan kommer till stånd, jämväl
nu förevarande fråga göres till föremål för utredning och förslag från
Kungl. Maj:ts sida.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen, i anledning af motionen
n:o 42, i hvad den afser ändrad lydelse af 30 §
1 mom. i lagen angående tillsättning af prästerliga
tjänster den 26 oktober 1883, ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af nämnda lagrum, att därigenom föreskrifves,
det prästval skall, där så äskas, förrättas med slutna
sedlar.

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Jämväl den andra i herr Nydals förevarande motion berörda frågan
har förut varit föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1902 års riksdag
föreslogs nämligen, i sammanhang med ofvanomnämnda ändring af 30 §
1 mom. af lagen den 26 oktober 1883, sådan ändring af 26 § 1 mom.
i samma lag, att vid prästval i församling å landet hvarje röstande skulle
äga allenast en röst. Lagutskottet vid nämnda riksdag ansåg det visserligen
icke böra förnekas, att det läge någonting för känslan tilltalande
i den af motionären föreslagna bestämmelse, hvilken skulle innebära, att
röstberäkningen vid prästval å landet skulle helt och hållet grundas å
personlighetsprincipen, men utskottet beaktade dock, på anförda skäl, endast
i så måtto berörda förslag, att utskottet, i anledning af detsamma
och en samtidigt af utskottet behandlad framställning om viss inskränkning
i rösträtten vid prästval, ifrågasatte en anhållan till Kungl. Maj:t,
att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, om och i hvad mån
gällande bestämmelser om rösträtt vid prästval å landet kunde erfordra
förtydligande och jämkning, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till den lagändring, hvartill förhållandena ansåges föranleda.
Berörda hemställan bifölls af Första Kammaren, under det att Andra
Kammaren antog den i förevarande motion omförmälta, vid lagutskottets
ifrågavarande utlåtande fogade reservation.

Det nuvarande lagutskottet håller före, såsom till stöd för nämnda,
af motionären nu åberopade reservation anförts, att rösträtten vid prästval
bör fullständigt frigöras från fyrktalsgrunden samt att med hänsyn
till den förändrade åskådning, som alltmer gör sig gällande i detta hänseende,
tidpunkten nu är inne att gifva enhvar röstberättigad lika inflytande
vid val af den tjänsteman, hvilkens viktigaste åligganden äro att utan
anseende till personen inom församlingen besörja själavården och förkunna
religionens höga sanningar.

En sådan princip är för öfrigt icke alldeles okänd i vårt land i
fråga om prästval, i det att i Göteborgs församlingar, hvarest till och med
eu så utsträckt rösträtt tillämpas, att sådan rätt tillkommer hvarje man
eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och är för sig själf mantalsskrifven,
af ålder varit öfligt, att rösterna härvid beräknas lika för alla i
omröstningen deltagande.

Om för vinnande af syftet med herr Nydals motion i förevarande
del erfordras ändring jämväl af andra med det af motionären omnämnda
lagrum sammanhängande stadganden, lärer, för den händelse frågan öfver -

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

lämnas till Kungl. Maj:ts bedömande, Kungl. Maj:t icke underlåta att
tillse, att eventuellt förslag i ämnet härutinnan blir uttömmande.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

2:o) att Biksdagen, i anledning af förevarande
motion n:o 42, i hvad den afser ändring af 26 §
1 mom. i lagen angående tillsättning af prästerliga
tjänster den 26 oktober 1883, ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Majrt låta
utarbeta och för Biksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af berörda lagrum, att vid präst val lika rösträtt
må tillkomma en hvar röstberättigad person.

I motionen n:o 69 ifrågasättes slutligen en allmän omarbetning af
bestämmelserna angående tillsättning af prästerliga tjänster i syfte att tillsättningsproceduren
måtte förenklas och förkortas.

Ett af de särskilda spörsmål, som beröras i motionen, nämligen frågan
om själfva valförrättningen eller valsättet, var jämväl föremål för
1902 års Biksdags pröfning i anledning af en i ämnet afgifven motion,
däri ifrågasattes, att det skulle medgifvas röstberättigade vid prästval att
själfva afgöra, huruvida de ville rösta utan upprop i den ordning de anlände
till kyrkan och framträdde till valbordet, samt att vidtaga vissa
andra anordningar för underlättande af rösträttens utöfning. Äfven denna
motion afstyrktes af lagutskottet, som dock erkände, att tillämpningen af
gällande bestämmelser angående ordningen för afgifvande af röster vid
prästval lätteligen föranleder ganska stor tidsutdräkt. I enlighet med
nämnda hemställan afslogs motionen af Första Kammaren, men Andra
Kammaren antog en i ärendet inom utskottet afgifven reservation, i hvilken
anfördes, att Biksdagen i anledning af de föråldrade former, hvarunder
rösträtten vid prästval utöfvades, borde påkalla utarbetande af förenklade
och ej på tillfälliga pröfningar beroende bestämmelser uti detta
ämne, samt hemställdes, att Biksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om utarbetande af förenklade bestämmelser uti ifrågavarande hänseende.

Herr nazén synes utskottet hafva anfört fullgiltiga skäl för sin
ifrågavarande framställning. Att tillsättningsproceduren beträffande prästerBih.
till Biksd. Vrot. 1904. 7 Sami. ,29 Höft. 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

liga tjänster är onödigt invecklad och långsam, torde vara oförnekligt, och
utskottet anser icke erforderligt att, utöfver hvad i motionen skett, anföra
skäl för den omarbetning af hithörande stadganden, som utskottet anser
sig böra ifrågasätta.

Utskottet hemställer alltså,

3:o) att Eiksdagen, i anledning af motionen n:o 69,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån
gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga
tjänster må kunna omarbetas i syfte att förfarandet
därvid förenklas, samt för Eiksdagen framlägga
det förslag i berörda hänseende, hvartill förhållandena
kunna anses gifva anledning.

Stockholm den 17 mars 1904.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

Reservationer:

i fråga om utskottets hemställan under l:o) och 2:o): af herrar Hasselrot,
Hedenstierna, G. Andersson, grefve Lewenhaupt och Sandqvist.

Herrar Lemon, Bidderbjelke och Dieden hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1904. Iduns Kung-l. Hofboktryekeri.