Lagutskottets Utlåtande N:o 35

Utlåtande 1908:Lu35

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

1

Iso 35.

Ank. till Kiksd. kansli den 30 mars 1908, kl. 2 e. IQ.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af 12 § i förordningen
angående försäljning af vin och öl.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 87, hafva herrar J. Byström, Bobert Johansson, Jakob Pettersson,
8. II. Kvarnzelius, Bob. Karlsson, M. Matsson, G. Jansson, J. E. Ericsson,
Julius Centerwall, L. Gast. Broomé, E. A. Nilson, J. G. Forsberg,
S. J. Enander, Bernh. Eriksson, W. Bengtsson, Häradsköp, P. Hörnsten,
Curt Wallis, C. J. Berggren, G. M. Sandin, Karl Hultkrantz, A. A.
Eriksson, Nils Nilsson, K. H. Gez. von Schéele, O. Anderson, Karl Warburg,
Oskar Berg, Sam. Thavenius, Ollas A. Ericsson, A. J. Christiernson,
Carl Jansson i Edsbäcken, Fr. Berglund, Er. Canell, G. Lindgren i Is*
lingby, Joh. Ström, B. P. Er sson, J. M. Johansson, Nils Larsson, E. C.
Kropp, Edvard Wavrinsky, Per N:son Bosson, Värner Bydén, Halvar
Eriksson, Alfr. Jonsson, Er. Sundin, W. Johansson, öija, Al fr. Fornander,
J. Andersson, Baggböle, Joh. Johansson, Kälkebo, Ernst Beckman,
A. Thylander, Adolf Janson, L. J. Carlsson, A. P. Gustafsson i Sjögesta,
C. Wallentin, V. Larsson, Karl Otto, J. Hellgren, Alfr. Lundgren, Joh.
Er. Nordin, Karl Karlsson, Mo, E. A. Leksell, Karl M. Lindh, Oscar
Forssling, Carl Gustafsson, J. G. Hazén, Aug. Larsson, Johan Ericsson,
Sixten Neiglick, David Pettersson, Aug. Nilsson, Axel Ekman, A. Hansson
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 7 Samt. 33 Häft. (N:o 35). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

i Solberga, Smeds Lars Olsson, Th. af Callerholm, Sam. Söderberg, Ernst
Blomberg, M. Sundström, A. P. Bisberg, Carl Sandquist anfört följande:

»Kungl. Maj:ts förordning angående försäljning af vin och öl den
9 juni 1905 § 7 stadgar, att den, som vill söka tillstånd att utskänka
vin och öl, skall därom ingifva skriftlig ansökan till Konungens befallningshafvande,
som om densamma skall höra i stad vederbörande magistrat
och allmän rådstuga eller stadsfullmäktige och på landet vederbörande
kommunalnämnd och kommunalstämma. Hafva myndigheterna för den
kommun det gäller stannat i olika beslut, skall Konungens befallningshafvande
afgöra frågan. Har ansökning blifvit afstyrkt i Stockholm af
stadsfullmäktige och å annan ort af båda de kommunala myndigheter, som
i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.

I fråga om tillstånd att till afhämtning försälja vin och öl förekomma
i § 18 delvis liknande bestämmelser.

Kommunala myndigheter hafva sålunda ett betydande inflytande på
hithörande frågor.

I § 12 i ofvannämnda lag gifvas emellertid några undantag från

regeln. Utan särskildt tillstånd kan nämligen, enligt mom. a i denna paragraf,
vin- och ölförsäljning till afhämtning utöfvas af den, som i föreskrifven
ordning förvärfvat behörighet att till afsalu tillverka vin och öl,
å tillverkningsstället i fråga om därstädes tillverkade drycker.

Denna vidsträckta tillåtelse har på sina ställen nästan alldeles omintetgjort
verkan af de åtgärder, som de kommunala myndigheterna vidtagit
för att få bort eller för att inskränka den fördärfliga öldrickningen.
Då ölkrogen stängts, har man gått till ölbryggeriet och begagnat sig af
dess rätt att till afhämtning sälja varan. Öldrickningen har därför kunnat
fortsättas. Visserligen få de besökande ej sitta inne i försäljningslokalen
och dricka, men det synes gå lika bra för många att dricka utanför
krogen. Följderna af denna sorts superi äro för väl kända för att nu
behöfva vidare omordas. Att dylik utskänkning får äga rum, sedan kommunala
myndigheter förbjudit eller inskränkt ölkrogrörelsen på platsen,
kan ej vara förenligt med god ordning.

Hvad som kan anföras till nackdel för bestämmelsen om öltillverkarens
rätt att från tillverkningsstället sälja öl till afhämtning kan ock i flere
fall sägas om vintillverkarens rättighet att från tillverkningsställe få utskänka
sin vara. Det lär finnas så kallade vinfabriker, som knappast
kunna kallas annat än vinkrogar.

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

Nu säger man, att den som har rätt att få tillverka en vara bör
ock hafva rätt att få försälja den. Härpå må svaras först, att tillverkaren
ju får sälja varan på de ställen, som i vanlig ordning förvärfvat rätt att
sälja här åsyftad tillverkning. För det andra må man komma ihåg, att
vin och öl äro en vara af sådan beskaffenhet, att alldeles särkilda bestämmelser
för desamma måste upprättas och tillämpas. Yin och öl äro
farliga drycker, och i nu åsyftadt afseende må man väl kunna nöja sig
med ungefär enahanda försäljningsbestämruelser, som gälla utskänkning af
brännvin. En brännvinsbrännare har ingen rätt till minutförsäljning af
sin vara till afhämtning å tillverkningsstället.

Oss synes därför, att en begränsning i den försäljningsrätt, som nu
tillkommer vin- och öltillverkare, bör åstadkommas, och anse vi att detta
lämpligen kan ske genom ett så lydande tillägg till § 12 mom. a: dock
ej i mindre försäljnings belopp än 100 liter.

Länge har det hos många varit ett önskningsmål, att vin- och öllagstiftningen
måtte i tillämpliga delar likställas med brännvinslagstiftningen,
och här är just en punkt, där detta i viss mån kan ske.

På grund af hvad sålunda anförts, anhålles, att Riksdagen ville besluta,
att Kungl. Maj:ts förordning angående försäljning af vin och öl den
9 juni 1905 § 12 måtte få följande förändrade lydelse:

Försäljning till afhämtning af vin eller öl må utan särskildt tillstånd,
utöfvas

a) af den, som i föreskrifven ordning förvärfvat behörighet att till
afsalu tillverka vin och öl, å tillverkningsstället i fråga om därstädes
tillverkade drycker, dock ej i mindre försäljningsbelopp än 100 liter;

b) af den, som äger rätt till utminutering af brännvin, å försäljningsstället,
beträffande såväl vin som öl; och

c) af den, som enligt § 7 är berättigad att utöfva utskänkning af
vin och öl, å utskänkningsstället i fråga om de drycker, meddeladt tillstånd
afser.»

Utskottet vill icke förneka, att den här ifrågavarande rätten att å
tillverkningsstället försälja vin och öl till afhämtning i åtskilliga fall visat
sig leda till missbruk och oordningar, som äro att beklaga och mot
hvilka därför botemedel böra sökas. Den i 22 § af gällande förordning
angående försäljning af vin och öl Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifna
rätt att, där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning, därom förordna, kan endast i ringa mån vara verk -

Utskottets

yttrande.

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

sam för förekommande af sådana oordningar; och någon makt att förbjuda
eller förhindra själfva rörelsen äger icke Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Det sätt, motionärerna tänka sig för afhjälpande af de oordningar,
de vilja förekomma, kan utskottet icke godkänna.

I det kommittébetänkande af den 23 maj 1900, hvarå berörda förordning
hvilar, framhölls, att, om man fasthölle den synpunkt, att lagstiftningen
ej finge göra en tillverkares salutillverkningsrätt helt och hållet
eller i det närmaste värdelös, syntes man med nödvändighet böra tillerkänna
tillverkaren af maltdrycker rätt att fritt försälja sina tillverkningar
till afhämtning å tillverkningsstället och .till försändning därifrån.
Kommitterade hade därför velat tillerkänna maltdryckstillverkare denna
försäljningsrätt, som redan enligt gällande lag tillkomme honom. Eätten
till sådan försäljning vore ett lifsvillkor för tillverkaren. Ehuru det ej
vore fullt samma förhållande med viner som med maltdrycker, ansåge
kommitterade likväl, att i förevarande afseende liksom eljest lämpligen
horde gälla enahanda stadganden om viner som beträffande maltdrycker.

Det torde i ganska stor utsträckning särskildt i fråga om de mindre
bryggerierna på landsbygden förekomma, att maltdrycker försäljas af
producenten å tillverkningsstället till afhämtning direkt af konsumenten,
som är bosatt i orten. Någon verklig partihandel med maltdrycker lärer
icke heller, såsom nyssbemälda kommitterade också framhållit, på grund
af dessa dryckers ringa hållbarhet kunna äga rum. En sådan begränsning
i tillverkares rätt, som motionärerna påyrkat, skulle därför helt visst
ganska hårdt drabba många bryggerier i landet, som inrättat sig med
hänsyn till bestående förhållanden. Då äfven åtskilliga konsumenter,
som ingalunda hafva någon del i de oordningar, hvarom här är fråga,
menligt skulle beröras af en sådan inskränkning, anser sig utskottet icke
kunna förorda motionärernas förslag.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

5

Reservation:

af herr Widén, hvilken, med instämmande af herrar Zetterstrand, Lindhagen,
Jansson i Edsbäcken, Ersson, Nordin och Pettersson från Södertälje,
ansett, att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:

»Det är otvifvelaktigt, att den ifrågavarande rätten för tillverkare att
utan särskildt tillstånd å tillverkningsstället försälja vin och öl till afhämtning,
mångenstädes, i synnerhet vid en del på landsbygden inrättade
bryggerier, föranledt oordningar och främjat oloflig utskänkning. Hvad
motionärerna i sådant afseende anfört, äger alltså enligt utskottets mening
sin fulla riktighet.

Något verksamt medel att förekomma eller hindra dylika missförhållanden
finnes icke gifvet uti gällande författning. Den i 22 § af förordningen
den 9 juni 1905 Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifna rättigheten
att, där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning, därom förordna, kan endast i ringa mån råda bot
på nämnda missförhållanden. Och den i 30 § af samma förordning magistrat
eller kommunalnämnd medgifna rätten att i där afsedda fall förbjuda
rörelsens fortsatta bedrifvande omfattar endast sådan försäljning, som bedrifves
efter särskildt tillstånd, hvarigenom tillverkare äro från tillämpning
af sagda lagrum fritagna.

Det är därför enligt utskottets mening synnerligen angeläget, att lagstiftningen
här ingriper till beredande af möjlighet att äfven mot tillverkare
upprätthålla lagens auktoritet, då sådant visat sig behöfligt. Och
bör, på sätt motionärerna framhålla, den omständigheten att någon fått rätt
att tillverka vin eller maltdrycker samt förty äfven bör hafva rätt att få
försälja dem, icke berättiga honom att obehindradt göra detta på ett sätt,
som leder till sådana oegentligheter som de ofvan berörda.

Den lagändring, som af motionärerna i sådant hänseende föreslagits,
kan utskottet emellertid icke förorda, sådan den i motionen föreligger.
Därigenom skulle nämligen tillverkare i allmänhet, äfven den, som på ett
samvetsgrant sätt sköter sin rörelse, förhindras att i någon form, således
äfven efter rekvisition, utlämna maltdrycker till konsumenterna i mindre
JBih. till Bilcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 33 Höft. 2

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

belopp än 100 liter. Detta skulle tillika utgöra ett alltför stort ingrepp
i den konsumerande ordentliga allmänhetens nu i stor utsträckning begagnade
möjlighet att utan anlitande af fördyrande mellanhänder få direkt
från tillverkaren sitt behof af maltdrycker fylldt.

En utväg, som däremot torde kunna förordas och som träffar allenast
den tillverkare, som missbrukat sin försäljningsrätt, synes däremot vara
att utsträcka nyss omförmälda, i 30 § af ofvan åberopade förordning stadgade
rätt att förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande äfven till sådan försäljning,
som här afses. Då dylikt förbud alltid skall, för att äga bestånd,
underställas Kungl. Maj:ts befallningskafvandes pröfning, synes säkerhet
därigenom vinnas mot att denna rätt skulle komma att missbrukas.

Måhända kunde äfven något annat sätt utfinnas för att ernå den af
motionärerna åsyftade rättelsen härutinnan. Hvad som i sådant hänseende
bör göras, synes emellertid böra underkastas Kungl. Maj:ts utredning och
bedömande.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Eiksdagen, med anledning af förevarande motion,
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till bestämmelser angående den tillverkare
af vin och öl tillkommande rätt till försäljning
af vin och maltdrycker till afhämtning, hvarigenom
sådana missförhållanden, som i motionen omförmälas,
må förekommas eller hindras.»

Herr af Ekenstam har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, 1908.