Lagutskottets Utlåtande N:o 32

Utlåtande 1899:LU32

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o 32.

Ank. till Kiltsd. kansli den 6 mars 1899 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 1 § i förordningen
angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning af ungskog inom Vesterbottens och
Norrbottens län.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 131, anför herr J. Nilsson i Skrafvelsjö:

»Genom kongl. förordningen af den 19 mars 1888, angående åtgärder
till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Vesterbottens
och Norrbottens län, fråntogs hemmansegare rätt att för eget behof vid
sågverk få försäga undermåligt virke, hvilket verkar menligt för hemmansegarne
vid användning af sin skog till husbyggnader och andra oundgängliga
behof.

Då ifrågavarande kongl. förordning tillkom, funnos hufvudsakligen
större sågverk, der det försågade virket var afsedt för export, men nu
hafva här och hvar å landsbygden uppförts mindre sågar, afsedda endast
för sågning af husbehofsvirke. Vid dessa husbehofssågar borde hemmansegarne
ega rätt att låta såga och till husbehof använda undermåligt virke,
emedan försågning vid gården ställer sig mycket dyr och virket blir betydligt
sämre än det, som sågas vid husbehofssågar.

På grund af hvad jag sålunda i största korthet anfört, tillåter jag
mig härmed vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte besluta, att 1 §
sista momentet i berörda kongl. förordning erhåller följande förändrade
lydelse:

Dock vare hemmansegare eller åbo ej förment att, äfven utan sådant
tillstånd, af hemmanets skog, till oundgängligt husbehof, låta vid mindre
husbehofssågar och vid gården såga och använda undermåligt virke.»

Bill. till Riksd. Prof. 1839. 7 Sami. 20 Höft. (N:o 32).

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Det låter sig icke förneka, att bestämmelser sådana som de, hvilka
innehållas i första paragrafen af omförmälda förordning, i sin tillämpning
kunna i särskilda fall medföra obillighet. Men att i det ämne, som förordningen
afser, träffa sådana bestämmelser, att författningens syfte fullständigt
ernås utan att något verkligen befogadt intresse trädes för nära,
är en synnerligen svår uppgift. Genom det af motionären framstälda
förslag skulle visserligen den afverkning till husbehof, som motionen afser,
blifva tillgodosedd, men den föreslagna lagförändringen skulle å andra
sidan tvifvelsutan bereda ett gynsamt tillfälle för dem, som dertill vore
hågade, att kringgå lagen och bryta mot dess syfte att förhindra afverkning
af undermålig skog för försäljning. Redan den obestämdhet, som
vidlåder det af motionären använda uttryckssätt, då han begagnar ordet
mindre husbehof ssågar, är i öfrig! egnad att göra det ifrågasatta lagbudets
tillämpning oviss och osäker. Härjemte vill utskottet framhålla, att
om i de delar af landet, som beröras af nu ifrågavarande förordning, någon
allmännare erfarenhet framträdt af behöfligheten utaf eu lagförändring i
det af motionären angifna syfte, önskningarna härom torde kunna förväntas
taga sig uttryck i t. ex. framställningar af landsting eller andra korporationer.
För Riksdagen torde det med afseende å denna frågas beskaffenhet
möta betänklighet att blott på framställning af enskild motionär taga initiativ
till den bestående lagstiftningens förändring.

Utskottet föranlåtes alltså att hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 6 mars 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt ät Söner.