Lagutskottets Utlåtande N:o 31

Utlåtande 1901:LU31

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

3

N:o 31.

Ank. till Eiksd. kansli den 15 mars 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 17 i
förordningen om kommunalstyrelse pa landet samt § 9
af förordningen om kyrkostämma m. m.

Andra Kammaren har till lagutskottets behandling hänvisat en inom
nämnda kammare åt herr E. Persson i Borrby väckt motion, n:o 24, åt''
följande lydelse.

»Vid nästlidet års riksdag väcktes i Andra Kammaren motion (n:o 7)
om tillägg till § 17 i kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, med bestämmelse, att till revisorer icke skulle
kunna väljas de, som vore ledamöter i kommunalnämnd eller kommunalfullmägtige
eller vore redovisningsskyldige inför kommunen, och att de
ej heller skulle ega rätt deltaga i revisorsval.

Då jag nu går att hos Riksdagen göra framställning i enahanda
syfte, sker detta derför, att jag i likhet med föregående motionär tinner
det nödvändigt för erhållande af en opartisk revision, att de, hvilkas
förvaltningsåtgärder skola granskas, ej till revisorsbefattning äro valbare
eller hafva valrätt. Väl borde, såsom lagutskottet i sitt utlåtande öfver
berörda motion uttalat, den naturliga känslan af det principielt oegentliga
och otillbörliga förhindra nämnda personer från deltagande i revisorsval
och mottagande af revisorsuppdrag. Men erfarenheten har visat ett motsatt
förhållande åtminstone hvad beträffar deltagande i valet.

Vid sådant förhållande och då det otvifvelaktigt, såsom lagutskottet
framhållit, är eu brist i lagstiftningen, att denna ej genom bestämda

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

föreskrifter förebyggt missbruk i angifna hänseende, torde det vara önskvärd^
att sådan brist varder afhjelpt. Och då enahanda brist vidlåder
kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, torde
bestämmelsen i samma syfte jemväl i denna förordning införas.

Att deremot, såsom den föregående motionären föreslagit, äfven
kominunalfullmägtiges ledamöter skulle uteslutas från valrätt och valbarhet,
torde på de af lagutskottet i dess utlåtande anförda skäl vara att gå
för långt.

På grund af hvad nu anförts, får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen
för sin del behagade besluta följande tillägg till nedan gifna lagrum,
nemligen

i § 17 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse å landet den 21
mars 1862:

Ledamot af kommunalnämnd får ej till revisor väljas eller i revisorsval
deltaga:

samt i § 9 i kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862:

I sistnämnda val får ej ledamot af kyrkoråd eller skolråd deltaga.
Ej heller är sådan ledamot till revisor valbar.»

I sammanhang med denna motion har utskottet till behandling förehaft
en af herr N. Andersson i Pettersborg, jemväl inom Andra Kammaren
afgifven, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 30, deruti motionären,
under åberopande af de skäl han i en vid sistlidet års riksdag afgifven
motion, n:o 7, anfört, föreslagit, att Riksdagen ville besluta följande lydelse
af § 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet: »Tre ordinarie
kommunalstämmor — — — — skall ske å vinterting. Till revisorer
kunna icke väljas de, som äro ledamöter i kommunalnämnd, eller de,
som äro redovisningsskyldige inför kommunen; och ege de ej heller rätt
att i val af revisorer deltaga».

Utskottet finner förevarande motioners syfte värdt beaktande. Val
ligger det i sakens natur, att de, som äro satte att handhafva en förvaltning,
ej böra vare sig deltaga i val af revisorer af denna förvaltning eller
än mindre sjelfva fungera såsom revisorer deraf, och känslan af det principielt
origtiga i ett motsatt förfarande är nog i allmänhet till fyllest att
förhindra deltagande i revisorsval och mottagande af revisorsuppdrag från
deras sida, hvilkas förvaltningsåtgärder skola utgöra föremål för revisorer -

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

nas granskning; men då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, missbruk i
angifna hänseende understundom förekommit, anser utskottet välbetänkt,
att lagbestämmelser åstadkommas, som stadga uttryckligt förbud för dem,
som inför kommun eller kyrkoförsamling äro redovisningsskyldige, att
väljas till eller deltaga i val af revisorer för granskning af kommunens
eller kyrkans och skolans räkenskaper och förvaltning.

Det är emellertid ej nog, att, såsom herr Persson föreslagit, sådant
förbud gäller ledamöter af kommunalnämnd samt ledamöter af kyrkoråd
eller skolråd; detsamma kan, såsom herr Andersson påpekar, vara behörigt
äfven i fråga om dem, söm väl äro redovisningsskyldige, men vid tiden
för revisorsvalet åtgått från den befattning, revisionen afser.

Utskottet anser för öfrigt det böra komma under _ ompröfning,
huruvida ej jemväl i andra författningar än de af motionärerna
omförmälda, men dessa närstående, lagbestämmelser åt ifrågavarande art
böra införas, och för att bereda möjlighet dertill, att det ifrågasätta förbudet
samtidigt införes i öfriga sådana författningar, i hvilka behof deraf
kan förefinnas, anser sig utskottet ej nu böra framlägga formuleradt förslag
i ämnet, utan inskränker sig till att hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådant tillägg i dels förordningen om
kommunalstyrelse pa landet, dels ock förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, att de, som
enligt dessa författningar handhafva eller handhaft någon
förvaltning, icke ma kunna väljas till eller deltaga i val
af revisorer för granskning af den förvaltning, för hvilken
de äro redovisningsskyldige.

Stockholm den 15 mars 1901.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELRO''1’.