Lagutskottets Utlåtande N:o 28

Utlåtande 1904:LU28

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1904, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående utfärdande af
bestämmelse om under hvilka omständigheter ordförande
i kommunalstämma eller kyrkostämma må äga aflysa
lagligen utlyst kommunalstämma eller kyrkostämma samt
om rätt att öfver verkställd aflysning föra klagan.

Andra Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en
inom samma kammare af herr M. Matsson väckt motion, n:o 153, af
följande lydelse:

»Under §§ 18 och 75 i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 samt under §§ 10 och
41 i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862 finnes stadgadt, huru den, som begärt
och blifvit vägrad tillysning af kommunalstämma eller kyrkostämma för
behandling af uppgifna ärenden, äger öfver sådan vägran föra klagan.
Af justitieombudsmannens till innevarande års lagtima riksmöte afgifna
ämbetsberättelse finner man dock under rubriken »lagstridigt aflysande
af en redan utlyst kyrkostämma», att det värn mot maktmissbruk, som
berörda stadganden innebära, kan kringgås på det sätt, att ordföranden
först utlyser och sedan utan angifvande af skäl aflyser en begärd stämma.
Såväl justitieombudsmannen som en del ledamöter af det domkapitel,
hvilket haft den utaf justitieombudsmannen beifrade. aflysningsåtgärden
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 7 Sami. 22 Höft. (Näs 28 och 29) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

till bedömande, synas hafva uppfattat det såsom en brist i vår kommunallagstiftning,
att där icke finnes angifvet något sätt att föra klagan öfver
ordförandes åtgärd att aflysa en redan i laga ordning tillyst stämma.

Rätt att aflysa en stämma torde icke böra frånkännas en ordförande,
då giltiga skäl äro för banden, såsom exempelvis då ordföranden,
efter det stämman blifvit en gång tillyst, kommit till insikt
om, att de ärenden, för hvilkas behandling stämma begärts, icke tillkomma
stämman att handlägga, eller då ärendenas beredning icke medhunnits
till den utsatta tiden; men dessa skäl — synes det mig —
böra då i kungörelsen om aflysningen angifvas. Vidare synes det
mig vara behöfligt, att rätt till klagan öfver sådan aflysning varder
den missnöjde beredd. Denna klagan torde lämpligen kunna ske i enahanda
ordning, som finnes stadgad i fråga om klagan öfver vägran att
utlysa stämma.

Jag vågar därför vördsamt hemställa, det Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes upprätta
och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om, under hvilka
omständigheter och på hvad sätt det må vara ordförande i kommunalstämma
och kyrkostämma medgifvet att aflysa i laga ordning tillyst
kommunalstämma och kyrkostämma, samt huru klagan öfver sådan aflysning
skall föras.»

Enligt utskottets åsikt förefinnes intet behof af lagbestämmelser i
det af motionären angifna syfte. Efter hvad erfarenheten hittills ådagalagt,
har nämligen saknaden af närmare föreskrifter, i hvilka fall ordförande
i kommunal- eller kyrkostämma må äga befogenhet att aflysa
sådan stämma, icke medfört någon nämnvärd olägenhet.

Hvad angår det enda fall, motionären åberopat till stöd för sitt
förslag, bör uppmärksammas, att detsamma rör aflysning, verkställd af
ordförande i kyrkostämma, hvilken således i egenskap af ämbetsman
är underkastad ansvar, för den händelse aflysningsåtgärden varit ur saklig
synpunkt obefogad.

Hvad sedermera vidkommer motionärens förslag att genom detaljerade
lagbestämmelser fastslå, i hvilka fall aflysning af kommunal- eller
kyrkostämma må äga rum, anser utskottet, med hänsyn till de skiftande
förhållanden, som kunna betinga en dylik aflysning, det vara förenadt

Lagutskottets Utlåtande N:o 28. 3

med afsevärda svårigheter att på ett tillfredsställande sätt lösa denna
uppgift.

Äfven ur denna synpunkt förefaller det alltså lämpligare att, såsom
nu, öfverlämna frågan, huruvida aflysning i ett visst fall må ske eller
ej, åt ordförandens eget samvetsgranna afgörande. I hvarje fall skulle
efter utskottets förmenande föga vinnas genom att, såsom motionären i
sin motivering hufvudsakligen ifrågasatt, medgifva medlem af kommun
eller kyrkoförsamling att föra särskild klagan öfver verkställd aflysning,
då det ju ej kan tänkas, att beslut i anledning af sådan klagan skulle
hinna komma till stånd, innan tiden för den aftysta kommunal- eller
kyrkostämmans hållande utlupit.

Slutligen må mot motionärens framställning erinras, att densamma
under alla förhållanden är af för ringa omfattning. Samma skäl, som
tala för fastställande af vissa gränser för ordförandes i kommunal- eller
kyrkostämma befogenhet att aflysa stämma, torde ock kunna anföras till
stöd för en liknande lagstiftningsåtgärd på en del andra områden, såsom
t. ex. beträffande rätt för stadsfullmäktiges ordförande att aflysa utsatt
sammanträde.

Under åberopande af det sålunda anförda får utskottet alltså
hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riks
dagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1904.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.