Lagutskottets Utlåtande N;o 27

Utlåtande 1905:LU27

6

Lagutskottets Utlåtande N;o 27.

N:o 27.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ambulatorisk
handel med tobak å gator och allmänna platser.

Från Andra Kammaren hav lagutskottet till behandling fått emottaga
en inom nämnda kammare under n:o 162 af herr C. A. Lindhagen väckt
motion af följande lydelse:

»Förra Riksdagen väcktes af mig eu motion rörande förbud för den
ambulatoriska tobakshandel, som i stor utsträckning äger rum i Stockholm
och många andra städer under de tider, då cigarrbutikerna enligt lag
måste hållas stängda (motionen n:o 104 och lagutskottets utlåtande n:o 24).

Att medgifvandet af denna ambulatoriska tobakshandel innefattar eu
illojalitet mot cigarrhandlarne, är obestridligt. Detta framstår så mycket
tydligare, som rörelsen äger rum just om helgdagarna, men i det stora
hela afstannar om hvardagarna, då publiken hellre uppsöker de då tillgängliga
cigarrbodarna. Innehafvarne af cigarrbodar förlorade genom 1893
års stängningsbeslut hvar och eu omkring sextio dagkassor om året, och
förespeglingarna om att afsättningen i stället skulle bli så mycket större
på lördagarna hafva ej uppfyllts, hufvudsakligen i följd af den uppträdande
gatuhandeln.

Gatuhandeln med tobak är i ett annat afseende till orättmätigt förfång
också för såväl tobaksfabrikanter, hvilka föra äkta vara med ett eget
upparbetadt märke, som för allmänheten. Förfalskning af cigarrer och i
synnerhet af cigarretter börjar nämligen alltmer förekomma i stor skala.
Och afsättningen af dessa förfalskade fabrikat lär möjliggöras företrädesvis •
genom söndagshandeln å gatorna, i hvilket fall kontroll å varorna och
beifran af förfalskningen blir synnerligen svår.

Denna handel är naturligtvis i de afseenden, som framhöllos uti en
riksdagsskrivelse af år 1896, otvifvelaktigt skadlig äfven för de unga per -

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

soner af uppnådda 14 års ålder, som fortfarande mångenstädes användas
som försäljare. Den anses äfven bereda minderårige särdeles lägliga tillfällen
till åtkommande af tobak och därigenom hafva ökat minderåriges
rökning.

Med hänvisning till hvad min förra motion i öfrigt innehåller rörande
denna fråga och dess förhistoria, får jag ånyo bringa densamma under
Riksdagens pröfning samt nu yrka, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i gällande författningar, att
under tider, då cigarrbodar enligt lag måste hållas stängda, förbud äfven
må gälla för ambulatorisk handel med tobak å gator och allmänna platser.

Önskas eu ännu allmännare affattning af skrifvelseförslaget, så får jag
härmed äfven därom framställa alternativt yrkande.»

Uti den motion, herr Lindhagen vid föregående års riksdag afgaf i
här ifrågavarande ämne, hemställdes, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utfärda en förklaring af
innehåll, att med det i 11 § 3 mom. af näringsfrihetsförordningen gifna
medgifvandet för enhvar att utan anmälan eller tillstånd till salu kringföra
lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af
inhemsk husslöjd icke afsåges handel med tobak eller hvad däraf vore
förfärdigadt. Angående frågans förhistoria anförde herr Lindhagen i samma
motion:

»Uti gällande strafflags 7 kap. 3 § stadgas förbud, utom att å sabbatstid
idka handtverk eller annat arbete, som kan tåla uppskof, jämväl
att å sådan tid till salu öppna »kramlåda eller annan dylik bod». Uti
den kungl. propositionen till ny strafflag hade i öfverensstämmelse med
föreskrift i missgärningsbalken af 1734 års lag föreslagits, att förbudet
skulle i sista delen afse »kramlåda eller annan bod». Den nuvarande lydelsen
antogs emellertid af 1862 — 63 års Riksdag på förslag af lagutskottet,
Till stöd för förändringen anförde utskottet, att visserligen stadgandena
uti förevarande lagrum vore nödiga ej mindre i anseende till det
synnerligen förargelseväckande och för andras frid störande uti utöfvandet
på sabbat af vissa slags arbeten, utan äfven och i synnerhet, på det husbönder,
fabriksidkare m. fl. icke måtte förmå underhafvande med eller mot
deras vilja att arbeta på söndag. Men fall kunde gifvas, då grunden för
statens straffrätt i detta fall, nämligen fridens störande eller förargelses
väckande, icke förefunnes, och utöfver lagens grund borde icke dess stadganden
sträckas. Brödbodar, mjölkmagasin, sockerbagerier och andra dylika

Utskottets

yttrande.

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

butiker, hvaruti eu handel drefves, som till rörelsens omfång och art ingalunda
vore jämförlig med den, som idkades i egentliga kramlådor, höllos
ofta öppna å sabbat utan att, såvidt utskottet försport, någon förargelse
därigenom åstadkommits. För att utmärka, det sådana försäljningsställen
icke vore under förbudet inbegripna, hade utskottet föreslagit omförmälda
förändring.

Vid tillämpningen af ifrågavarande stadgande yppade sig emellertid
sedermera olika meningar, huruvida förbudet omfattade sådan bod, däri
såldes tobak, snus och cigarrer.

Genom ett högsta domstolens utslag den 25 juni 1884 bötfälldes innehafvaren
af en dylik bod, för det han hållit den öppen under sön- och
helgdagar. Parterna i målet hade uppfattat saken så, att frågan gällde,
om tobak var en nödvändighetsvara eller icke. Bodens innehafvare påstod
det förra och åklagaren det senare.

Uti ett af högsta domstolen i plenum den 22 november 1887 afgjordt
mål meddelades enahanda beslut. Bodens innehafvare gjorde i detta mål
gällande, att tobaksbodar torde närmast kunna jämföras med mjölkmagasin
och konditorier, hvarest såldes åtskilliga varor, som ej voro nödvändigare
än tobak.

Då emellertid ett högsta domstolens utslag ej är bindande lag för
underrätterna, blef frågan ej härigenom afgjord. Praxis beträffande cigarrbodars
öppenhållande å sabbatstid var fortfarande olika på olika orter.

Af denna orsak drogs saken slutligen af enskild motionär under
1893 års Riksdags pröfning. Och i anledning häraf blef på nämnda
Riksdags förslag utgifven förklaringen den 9 juni 1893, hvarigenom
förklarades, att med det i 7 kap. 3 § strafflagen stadgade förbud mot
öppnande till salu å sabbatstid af kramlåda eller annan dylik bod afses
jämväl bod, där tobak eller hvad däraf är förfärdigadt hålles till salu.
1 detta ämne hade lagutskottet anfört, att tobak, snus och cigarrer
icke kunde anses vara nödvändighetsvaror af den beskaffenhet, att de
icke utan olägenhet kunde på förhand anskaffas, eller sådana varor,
som lagutskottet vid 1862—63 års riksdag velat undantaga från förbud
mot kramlådas öppenhållande under sabbatstid. Under debatten i kamrarne
framhölls också allmänt till stöd för lagförklaringen, att lagstiftningen
ej velat frigöra annan handel än handel med lifsmedel och dylikt,
och att tobak ej vore att hänföra till sådan vara.

Den allmänna stängningen af cigarrbodarna, som denna lagförklaring
medförde, föranledde emellertid, såsom bekant, att tobakshandeln å sönocli
helgdagar i stället genom kringvandrande försäljare flyttades ut på
gator och allmänna platser. Denna trafik har allt mer ökats och numera

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

såväl i afseende å säljarnes antal som afsättningens storlek tagit en omfattning,
hvarom man i allmänhet ej har någon föreställning. Det är ju
också klart, att på detta sätt goda affärer kunna göras just under helgdagar,
då den stora publiken företrädesvis för sitt nöjes skull är ute i
rörelse. De, som igångsätta eller furnera denna handel, lära förnämligast
vara mindre fabrikantfirmor. En dylik firma kan på en gång utsända
många tiotal försäljare. Äfven förekommer, att dylik handel anordnas af
agenter eller från en och annan mindre cigarrhandel.

Vid 1896 års riksdag väcktes motion om att skydda barn från de
fördärfliga följderna att användas till försäljare af cigarrer på sön- och
helgdagar. 1 kungl. förordningen den 10 juni 1891 både nämligen tillfälle
beredts att å orter, där fråga därom kunde uppstå, förbjuda gossar
under 14 år och flickor under 15 år att å gator eller andra allmänna
platser in. m. till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror
eller annat, hvilket förbud dock ej finge utsträckas öfver tiden från kl. 8
c. in. till kl. 8 f. in. På Riksdagens af nämnda motion föranledda förslag
utgafs en ny förordning i ämnet åt den 4 december 1896, hvarigenom
stadgades, att dylikt förbud i afseende å sön- och helgdagar finge meddelas
för hela- dygnet. 3 motionen framhölls jämväl, att den ambulatoriska
cigarrhandein i och för sig vore ett missförhållande och ett »kringgående
af gällande lagar och författningar». Men man trodde sig vara tvungen
att stå handfallen inför sjElfva saken och ansåg sig därför nödsakad att
inskränka åtgörandena till att undanröja åtminstone en af de svåraste
olägenheterna af nämnda handel.

Genom särskilda åren 1894, 1895 och 1897 väckta riksdagsmotioner
ifrågasattes att få bort ifrågavarande handel genom ny förklaring eller
ändring af 7 kap. 3 § strafflagen i detta speciella syfte. Dessa förslag
förkastades dock hufvudsakligen af det skäl, att en förklaring ej i detta
fall var på sin plats och att en ändring ej ansågs påkallad af omsorgen
om sabbatens helgd. Ett verkligt beifrande af handeln skulle emellertid
möjligen kunna genomföras genom en särskild lag om söndagshvila, som
mera tog hänsyn till den ur social synpunkt viktiga omsorgen att bättre,
än nu äger ruin, bereda alla arbetande människor erforderlig hvila från
sitt ansträngande arbete. Såsom ansatser i den riktningen kunna betecknas
dels de förslag till omarbetning i allmänhet af 7 kap. 3 § strafflagen, som
framkommo i motioner vid 1893 och 1894 årens riksdagar och genom en
riksdagsskrivelse af år 1901 och dels 1901 års riksdagsskrivelse om utredning,
i hvad mån nödig sabbatshvila må kunna beredas tjänstemän och
betjänte vid postverket, statens-järnvägar samt statens telegraf- och telefonväsende.
»

Bill. till Jliksd. Prat. 1005. 7 Sand. 22 luft. 2

10

Lagutskottets Utlåtande i\r:o 27.

Lagutskottet vid 1904 års riksdag tillstyrkte bifall till motionen med
uttalande af en erinran endast i ett afseende. Det syntes nämligen utskottet,
som om motionären till äfventyrs något underskattat den möjlighet
att i viss mån förringa den ifrågasatta lagförklaringens effektivitet, som
kunde ligga i den uti 11 § 2 mom. af näringsfrihetsförordningen medgifna
rätt för så kallade själfförsörjare att med biträde af hustru och hemmavarande
barn till salu kringföra sina egna tillverkningar. Denna utskottets
erinran upptogs och utvecklades än ytterligare af flere talare i Andra
Kammaren. Den väg, motionären föreslagit att nå det åsyftade målet,
syntes desse] icke vara den råtta. Det vore andra stadganden i näringsfrihetsförordningen,
än det af motionären åberopade, som möjliggjorde
ifrågavarande tobakshandel, och någon rättelse skulle icke vinnas genom
den ifrågasatta lagförklaringen. Däremot framhölls från alla håll, hurusom
ett ståtande af den handel, hvarom här vore fråga, vore synnerligen
önskvärdt.

Då motionären i år ånyo dragit berörda ämne under Riksdagens
pröfning och denna gång i en form, som synes kunna leda till det åsyftade
målet, föreligger det enligt utskottets mening grundade skäl för
Riksdagen att biträda en skrifvelse af den allmänna affattning, hvartill
motionen kan gifva anledning. Angående behofvet af att städja den
ständigt växande gatuhandeln med tobak synes icke finnas mer än en
mening. Det är endast angående det rätta sättet för detta måls vinnande,
hvarom åsikterna kunna vara delade. Det torde ock vara erforderligt, att
utredningen därom öfverlämnas åt Kungl. Maj:t.

Med stöd af det anförda får utskottet således hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i gällande författningar, att
under tider, då cigarrbodar enligt lag borde hållas
stängda, förbud äfven må gälla för handel med tobak
å gator och allmänna platser.

Stockholm den 7 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar ffedenstierna, Bandqvist, F. Andersson, A. Olsson och Wiklund
hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.

Stockholm, Tvär Hosggströms Boktryckeri A. B.. 1905.