Lagutskottets Utlåtande N:o 26

Utlåtande 1909:LU26

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1909, kl, 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj.t angående tillägg till kommunalförfattningarna,
åsyftande att i kommuner af större utsträckning bereda
de röstberättigade större möjlighet att deltaga i kommunala
af göranden.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nro 4, hafva herrar Carl Lindhagen och E. F. Hellberg anfört
följande:

»Vid förra årets riksdag påyrkades undersökning ur olika synpunkter
om de till lappinarksbefolkningen donerade statsskogarnes vård
och brukande samt förslag till lagstiftning och eventuellt äfven andra
åtgärder för upprätthållande af dessa skogars vid afvittringen afsedda
ändamål. Motionen, som enhälligt afstyrktes af tillfälligt utskott inom
Andra Kammaren, föll redan i denna kammare.

Det är dock på upprätthållandet af nämnda ändamål, landtbefolkningens
öden beror i de af statsmakterna och myndigheterna åsidosatta
utmarker, som kallas lappmarkerna. Ingen utväg står denna
befolkning till buds för att skydda sig mot utsugningen och inga
vänner synas de äga bland de mäktige, som vilja göra något verkligt
för dem.

En annan orsak, hvilken, om'' ej på samma sätt, dock i sin mån
mångenstädes bidrager till att drifva lappmarkernas landtbefolkning mot
undergång, är de oefterrättliga kommunalpolitiska förhållandena, som
beröfva den inflytande på kommunens angelägenheter. Detta beror,
frånsedt rösträttslöshet, på dels bolagsväldet och dels den faktiska
omöjligheten för det stora flertalet att utöfva någon rösträtt. Det förra
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 7 Samt. 25 Höft. (N:o 26.) 1

2

LagtitskoUets Utlåtande N:o 26-

missförhållandet skulle, antages det, såvidt afser afgörandena å stämmorna,
bli väsentligen stäckadt genom det hyllande förslaget om ändringi
kommunalförfattningarne. Det andra kommer att kvarstå.

En lappmarksbo, som känner väl till dessa för öfrigt allmänt
bekanta förhållanden, lämnar härom följande skildring. ''Våra kommunalförordningar’,
säger lian, ''anpassade efter små församlingar, utesluta
med säkerhet tre fjärdedelar af den röstberättigade befolkningen från
möjligheten att begagna sig af sin rösträtt. Hvad skulle man t. ex.
säga i södra Sverige, om det utkomme en förordning som påbjöde,
att i hvarje län skulle hållas stämmor blott på ett ställe och att till
dessa stämmor skulle folket från länets alla delar kallas medelst kungörelse
2 söndagar i en kyrka. Otvifvelaktigt skulle man skratta åt en
sådan förordning såsom varande mer än vanvettig. Men i de stora
norrlands- och särskildt lapp mark skom 111 uneri i a praktiseras en dylik
förordning och detta trots dessa kommuner nästan fullständigt sakna
kommunikationer. Hafva stämmoordförandena 2 söndagar å rad låtit
sina stämmokungörelser uppläsas i kyrkan, så är därmed folket på 60,
70, 80, 90 å 100 kvadratmil lagligen kalladt till stämman. I regel
införes en annons i ortstidningarne, men om tidningen med annonsen
hinner i tid fram betyder absolut ingenting. Allt är lagligt och några
pampar, som bo i kyrkostaden eller dess omedelbara närhet besluta
om kommunens angelägenheter. För alla de öfriga återstår endast
rätten och plikten att betala skatt. År det ej hög tid på att något
göres för att afskaffa en sådan orättvisa, eu orättvisa som har så ytterligt
menliga följder för dessa kommuner.’

I allmänhet är landtbefolkningen på grund af de långa afstånden
försatt i en särdeles ogynnsam ställning vid utöfvandet af sin politiska
och kommunala medborgarrätt i förhållande till befolkningen i städer
och liknande samhällen. Uti så omfattande kommuner som exempelvis
lappmarkssoeknarne är tillståndet ofta oefterrättligt. Hvilka utvägar,
som kunna tillitas för att åstadkomma en rimligare ordning, där det
behöfves, kräfver naturligtvis eu närmare utredning.

Flera möjligheter stå härvid till buds, när det gäller val och
särskildt sådana som på grund af sin betydelse väcka större uppmärksamhet.

I det hvilande förslaget till lag om val till Riksdagen föreskrifves
sålunda, att, vid val till Andra Kammaren, kommun, som til? följd af
folkmängdens storlek, sam färdsförhållandena eller andra orsaker finnes
icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må delas i två eller flera.

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

Denna bestämmelse blir dock säkerligen icke ensam tillfyllestgörande
för sådana kommuner, om hvilka bär är fråga. I kungl. propositionen
om det hvilande rösträttsförslaget anmärktes ock, att lösningen däraf borde
afundas, innan åtgärder vidtogos i det högst beaktansvärda syftet att
de, som af sitt yrke eller sin tjänst äro hindrade att personligen deltaga
i riksdagsman!! avalen, skola äga möjlighet att till val förrättaren insända
sina röstsedlar. Enahanda hänsyn bör, måhända med lika log, visas
dem, som af sin boningsort måste anses faktiskt hindrade att deltaga
i valet.

Hvad sålunda ifrågasatts för de enbart politiska valen, äger
giltighet äfven för de kommunala. I det hvilande förslaget till ändring
i vissa delar af förordningen om landsting stadgas emellertid, att val
till landsting förrättas i valkrets å landet kommunvis vid första ordinarie
kommunalstämma under året. Här gifves ingen anvisning till beredande
af ökade möjligheter för vidsträcktare kommuners invånare att kunna
begagna sig af sin rösträtt. Meningen att dessa val skola gifva ett
proportionellt uttryck för de valberättigades uppfattningar om de åskådningssätt,
som skola göra sig gällande i landstingen och därigenom
medelbart i Första Kammaren, blir särskild! för många af dessa kommuner
väsentligen en lag på papperet. Särskild! kommer den betryckta, i
obygderna bosatta landtbefolkningen att vara utesluten från hvarje
möjlighet att bevaka sin talan. Häri bör rättelse omedelbart ske.

Åtgörandet af sådana kommunala ärenden, som icke äro att hänföra
till val, kunna åter svårligen äga rum genom rösternas upptagande
på olika lokaler eller insändande till kommunalstämmans ordförande,
ehuru det visserligen icke är ogörligt, när det gäller någon viss betydelsefull
fråga exempelvis i beskattningsafseende, att insända svar med
ja eller nej på en utsänd proposition i ämnet. 1 allmänhet måste
här kommunens medlemmar sammanträda till gemensamma öfverläggningar.
Ett förslag till ny författning i detta hänseende, atsedt åtminstone
för vissa af de vidsträckta kommunerna i norra delarna af
riket, har, på sätt bilagan till denna motion utvisar, uppsatts af den
ofvan åberopade lappmarksbon, hvilken vidfoga! förslaget en motivering,
som lämnar eu belysande inblick i lappmarksförhållanden. I hvad mån
detta förslag lämpar sig för flera olika orter är svårt att säga. Men
förslaget förtjänar i alla fall en utredning i samband med frågan, om
hvad som verkligen kan göras åt saken i sin helhet.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes: att Riksdagen ville
hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande snarast möjligt af ett sådant
tillägg till kommunalförfattningarne, att i kommuner af större utsträck -

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

Utskottets yttrande.

ning, särskildt lappmarkssocknarna, utväg må, där sådant erfordras,
beredas den kommunalt röstberättigade befolkningen att i största möjliga
utsträckning deltaga såväl i kommunala val i synnerhet till landsting
som i öfriga kommunala afgöranden isynnerhet rörande beskattningsfrågor.
»

Den fråga, motionärerna sålunda väckt, kan utskottet icke finna
annat än beaktansvärd. De säregna förhållanden, som i fråga om areal,
befolkning och kommunikationer äro rådande i de af motionärerna närmast
afsedda kommuner, eller de s. k. lappmarkssocknarna, torde vara
allmänt kända. Utskottet vill dock här anföra några för förhållandena
belysande exempel. Vilhelmina socken i Asele lappmark har en areal
af 87,5 kvadratmil och 6,493 invånare. Inom Piteå lappmark finnas
bland annat två kommuner, Arvidsjaur och Arjeploug, af hvilka den
förra, med 5,776 invånare, omfattar 59,7 kvadratmil och den senare,
med 2,495 invånare, 146,8 kvadratmil. Ännu längre mot norr vidgas
landskommunernas territoriella områden ytterligare. Sålunda har Jockmocks
socken med Kvickjocks kapell inom Luleå lappmark en areal af
194,3 kvadratmil, och Juckasjärvi socken i Torne lappmark 141,7
kvadratmil. Invånarnas antal i Jockmocks kommun uppgick år 1906
till 4,603 och i Juckasjärvi till 7,054. Gällivare socken slutligen har
eu ytvidd af 167,4 kvadratmil.

För kommuner af nu angifven eller liknande omfattning kunna
gällande bestämmelser i kommunalförfattningarna angående tiden för
stämmors och sammanträdens allmänniggörande och hållande, sättet för
rösträtts utöfvande m. m. icke anses vara lämpligt afpassade eller ens
behörigen fylla sitt ändamål. Såsom eljest skola här kommunal- och
kyrkostämmer hållas å ett för hela kommunen gemensamt ställe å de
därför i gällande författningar bestämda tider, och kungörelse därom
kan enligt författningarna ske endast fjorton dagar eller en vecka eller
ännu kortare tid förut. Under sådana förhållanden måste det gifvetvis
ofta nog inträffa, att stämmors och sammanträdens hållande blir otillräckligt
eller kanske alldeles icke bekantgjordt för invånare i stora delar
af kommunen, och detta ehuru måhända å stämman eller sammanträdet
skola afhandlas ärenden af största vikt för invånarna. Men äfven om
underrättelse om dylikt sammanträdes hållande skulle vunnit tillräcklig
spridning, är det uppenbarligen synnerligen ofta fallet, att kommunens
röstberättigade medlemmar äro förhindrade att komma tillstädes på
grund af de stora afstånden, vägarnas ofarbarhet vissa tider in. in.
Bestämmelserna i kommunalförfattningarna om rätt för röstägande att

Lagutskottets Utlåtande N:o 26. 5

öfverlåta sin talan och rösträtt på annan röstägande äro tydligen, särskild!
med deD begränsning de erhållit, i ringa män ägnade att afhjälpa
dessa missförhållanden.

Vid den ifrågavarande motionen har fogats ett »utkast till kommunalförordning
för de störa norrländska kommunerna». I hvad mån de
där upptagna förslagen böra vinna afseende för rådande af bot å nu
omtalade förhållanden, därom har utskottet icke kunnat bilda sig någon
bestämd mening. En närmare utredning i det syfte motionärerna föreslå
synes utskottet af behofvet påkallad, och torde denna utredning ådagalägga,
i hvad mån äfven andra kommuner af stor utsträckning på landet
än lappmarkssocknarna lämpligen böra inbegripas i den lagstiftning,
som i det ifrågasatta hänseendet kan komma till stånd.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungi.
Maj:t täcktes låta utreda, i hvad män särskilda åtgärder
böra vidtagas för att i lappmarkssocknarna och andra
kommuner på landet af större utsträckning den kommunalt
röstberättigade befolkningen må beredas utväg
att i större omfattning, än för närvarande kan äga
rum, deltaga i kommunala afgöranden, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen kan
gifva anledning.

Stockholm den 8 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER,

2

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 7 Sami. 25 Höft.