Lagutskottets Utlåtande N:o 26

Utlåtande 1888:LU26

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1888, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för
byggnad och underhåll af tingshus och här ad sfängelse den
26 september 1884.

Till lagutskottet hafva hänvisats två särskilda motioner, i hvilka föreslås
ändring af lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884,
afgifna inom Första Kammaren, n:o 60, af herr J. Pehrsson och inom Andra
Kammaren, n:o 20, af herr J. Bengtsson i Gullåkra.

Herr Pehrsson anmärker i sin motion, att föreskrift angående sättet för
uppbörden af de afgifter, hvilka för bestridande af omförmälda kostnad skola
upptagas, icke vore i lagen meddelad. Fn sådan föreskrift vore dock högst
nödvändig. Afgiften skulle betalas efter fyrk, och då kronofogdarne, som i
allmänhet uppbure medlen, icke hade tillgång till de särskilda kommunernas
fyrktalslängder, måste de på ett eller annat sätt anskaffa dessa, hvilket dels
vore för dem besvärligt, dels ock medförde en särskild kostnad för de betalningsskyldige.
Sedan debiteringen skett efter fyrktalslängderna, beordrades
fjerdingsmännen att hvar inom sin socken eller rote verkställa uppbörden,
som i vanliga fall tillginge på det sätt, att fjerdingsmännen nödgades uppsöka
hvarje betalningsskyldig i hans hem, ofta flere gånger, hvilket gjorde
inkasseringen långsam och för de i allmänhet svagt aflönade uppbördsmännen
tidsödande. Då fyrktalssättningen uteslutande grundade sig på den betalningsskyldiges
bevillning, vore det rättare att derefter och tillsammans med kronoBih.
till Biksd. Prot. 1888. 7 Sami. 13 Höft. 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

uppbörden utdebitera och uppbära de inom hvart fögderi till ifrågavarande
ändamål utgående medel.

På dessa grunder föreslår herr Pehrsson, »att Riksdagen måtte för
sin del besluta, att i berörda lag af den 26 september 1S84 göres den
ändring, att deltagandet i kostnaderna för tings- och fånghusbyggnader samt
deras underhåll utgår efter den betalningsskyldiges bevillning, som ligger till
grund för fyrktalssättningen; samt med det tillägg, att kronofogdarne, hvar
inom sitt fögderi, till länsstyrelsen insända verificerad förteckning å det för
nödiga utbetalningars bestridande erforderliga beloppet, hvarefter uppbördsorder
af nämnda styrelse meddelas för kronofogde och häradsskrifvare att i
sammanhang med kronoskatteuppbörden debitera, uppbära och derefter i behörig
ordning till den eller dem, som vederbör, redovisa.»

I herr Bengtssons motion anföres åter hufvudsakligen. Bet kunde
icke betviflas, att antagandet af 1884 års lag innefattade ett erkännande af
det orättvisa uti att ifrågavarande kostnad fortfarande skulle åligga endast
jordbruksfastighet. Hade man då kunnat förutse, till hvilka oegentligheter
och trakasserier den i lagen bestämda debiteringsgrund skulle leda i praktiken,
hade lagen dock troligen aldrig blifvit besluten. Bå det ej heller kunde
förnekas, att det vore en stor orättvisa, att jordbrukarne skulle bidraga med
större belopp per fyrk än kapitalister och industriidkare med flere, hvilka i
lika eller högre grad betjenade sig af ifrågavarande institutioner, syntes steget
böra tagas fullt ut, så att afgiften komrne att utdebiteras lika och utgå
efter samma grund, som vore stadgad för kommunalutskylder i allmänhet,
helst som den nuvarande grunden för debiteringen på enskilda personer och
den dermed förenade nära nog omöjliga uppbörden då alldeles kunde upphöra
och medlen utgå direkt ur kommunalkassan.

Med stöd af det sålunda anförda föreslår herr Bengtsson, att Riksdagen
ville, med ändring af hvad i lagen den 26 september 1884 stadgadt
är, för sin del antaga följande lag angående skyldigheten att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse: »I kostnaderna
för uppförande och underhåll af sådana byggnader skola alla, hvilka
inom tingslaget erlägga bevillning till staten, vare sig för fast egendom, bergsbruk,
fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till allmän bevillning
taxerad näring eller inkomst, deltaga efter de grunder, hvilka för kommunalutskylder
i allmänhet äro stadgade, och skola vid förefallande behof dessa
bidrag genom kommunalnämndens ordförande af kommunens kassa utbetalas
enligt den af häradets förtroendemän uppgjorda och af honom delgifna uppbördslängden
på tid och ställe, som af dessa bestämmes.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

3

Uti lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884 stadgas,
att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan byggnad skola alla
de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet
efter hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande
fyrktal. Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det bortfalla.

De föreliggande motionerna åsyfta, såsom af den här ofvan lemnade
redogörelse för deras innehåll framgår, ändringar i gällande bestämmelser
dels i afseende å sjelfva grunden för ifrågavarande byggnadsskyldighet, dels
ock i afseende å debiteringen och uppbörden af de medel, som för byggnadsskyldighetens
fullgörande erfordras. Herr Pehrsson synes visserligen lägga
uteslutande vigt vid den senare omständigheten; men då den form han föreslagit
för debiteringen uppenbarligen skulle medföra någon ändring jemväl i
den nu faststälda grunden för skyldighetens utgörande, måste äfven hans
förslag anses i viss mån åsyfta en sådan ändring.

1 afseende ä grunden för skyldighetens utgörande torde väl, såsom
lagutskottet vid flere föregående tillfällen uttalat, åtskilliga skäl tala för en
ytterligare utjemning af skyldigheten; och vore här fråga om en lagstiftning
i ett alldeles nytt ämne, skulle väl nutidens förhållanden icke föranleda till
en sådan fördelning af skyldigheten, som i 1884 års lag stadgas. Men då
man tager i betraktande, att sistnämnda lag, vid jemförelse med förut gällande
bestämmelser, utgör ett icke oväsentligt steg i den rigtning, som af
herr Bengtsson anses vara den rätta, och att denna lag tillkommit på grund
af ett efter långvariga meningsbrytningar framstäldt medlingsförslag, så lärer
den omständighet, att en så kort tid, omkring 3 Va år, förflutit sedan lagens
antagande, innefatta ett giltigt skäl att ej redan nu företaga en så genomgripande
ändring deruti, äfven om den närvarande tidpunkten i öfrigt kunde
anses lämplig för en dylik åtgärd. Härtill kommer, att nya lagberedningen
i sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning (fjerde delen, sid.
241 och följande) föreslagit hela byggnadsskyldighetens öfverflyttande på
staten; och torde detta förslag i sammanhang med frågan om domstolsorganitionen
komma under statsmagternas pröfning. Under tiden lära väl på de
flesta ställen icke företagas några sä betydliga byggnadsarbeten för detta
ändamål, att skyldighetens utgörande äfven för dem, hvilka tyngst drabbas
deraf, bör blifva särdeles betungande.

Då utskottet sålunda icke kan finna lämpligt, att någon ändring nu
vidtages uti gällande bestämmelser i denna del, hemställer utskottet,

1) att herrar Pehrssons och Bengtssons motioner i hvad
de afse ändring af grunden för deltagande i kostnaden för

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

byggande och underhåll af tingshus och häradsfängelse
icke må vinna Riksdagens bifall.

Beträffande debiteringen, uppbörden och redovisningen af de medel,
som erfordras för fullgörande af ifrågavarande byggnadsskyldighet, hyser
utskottet samma åsigt, som uttalades i utskottets den 17 februari 1887 afgifna
utlåtande, n:o 12, i anledning af då väckta motioner i ämnet. Utskottet
finner det vara uppenbart, att bristen på uttrycklig bestämmelse i detta afseende
kan medföra olägenheter, och föreställer sig, i likhet med herr Pehrsson,
att dessa olägenheter lättast kunna afhjelpas derigenom, att debiteringen och
uppbörden af nämnda medel anförtros åt den vanliga fögderiförvaltningen, på
sätt i 49 § af förordningen om landsting är stadgadt om landstingsmedel.
Enligt hvad utskottet inhemtat, lärer sådant temligen allmänt ega rum; men
då uttrycklig bestämmelse i ämnet i alla fäll synes lämplig för vinnande af
likformighet i detta afseende, får utskottet hemställa,

2) att Riksdagen ville, med anledning af förevarande
motioner, i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
meddela de föreskrifter, som erfordras för att bidrag till
byggande och underhåll af tingshus och häradsfängelse
må i hela riket på likformigt sätt af vederbörande fögderiförvaltning
i sammanhang med kronoskatterna debiteras
och uppbäras samt derefter i behörig ordning till den eller
dem, som vederbör, redovisas.

Stockholm den 28 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

D

Reservationer:

af herrar Smedberg, A. P. Lind, A. Nilsson i Rinkaby, C. Persson i
Stallerhult och P. Péhrson i Törneryd, hvilka ansett att utskottet bort tillstyrka
Riksdagen att för sin del besluta en lag af följande lydelse: »Med
ändring af hvad lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884 härutinnan
stadgar, förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande och
underhåll af sådana byggnader skola alla de, hvilka inom häradet erlägga
kommunalutskylder, deltaga efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder
finnes stadgad.»

Herr A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han, på
grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga
behandling inom utskottet.

/