Lagutskottets Utlåtande N:o 25

Utlåtande 1908:Lu25

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

I

tf:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående beloppet af skjutslega, där skjutsentreprenad
icke kunnat åvägabringas.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 36, har herr O. N. Olsson i Heden anfört följande:

»Genom kungl. förordningarna af den 9 juni 1905 angående försäljning
af brännvin samt angående försäljning af vin och öl hafva, såsom
bekant, gästgifverier och skjutsentreprenörer träffats af en afsevärd minskning
uti de inkomster, som före tillkomsten af nämnda kungl. förordningar
varit förenade med gästgifveri och skjutshållning i och med rätten
att utminutera och servera förenämnda drycker. Därest skjutsentreprenader
under nu sålunda inträdda förhållanden skola kunna åvägabringas
utan anspråk på alltför stora s. k. entreprenadbidrag från vederbörande
skjutsskyldiga samhällen eller landsting, lärer en genomgripande omredigering
af nu gällande maximitaxor för entreprenadskjuts blifva nödvändig.
Att de nu gällande maximibeloppen för entreprenadskjutslega inom det
ojämförligt största antalet län icke enligt nu rådande förhållanden motsvara
skälig ersättning för genom skjutsningen lämnad arbetsprestation
och besvär, torde vara uppenbart, då man erinrar sig, att dessa maximibelopp
stått oförändrade sedan år 1888.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Samt. 23 Häjt. (N:o 25).

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Då emellertid den bestämmelsen i gällande skjutsstadga, att maximibeloppet
för skjutslega vid skjutsentreprenad kan bestämmas för olika län
eller länsdelar till belopp, som motsvara där rådande förhållanden, torde
kunna betecknas såsom synnerligen väl funnen, så torde något yrkande
om ändring i denna del icke erfordras.

Då det likväl torde taga rätt lång tid, innan önskvärda och nödiga
omredigeringar af förbemälda maximibelopp för entreprenadskjutslega
inom de olika länen blifva genomförda, och det särskildt dessförinnan,
men kanske äfven därefter, inom vissa orter torde blifva svårt att åstadkomma
entreprenadskjuts på annat sätt, än resp. skjutsskyldiga samhällen
eller landsting träda emellan och lämna s. k. entreprenadbidrag — en
form af understöd från det allmänna åt de resande, som knappast kan
anses berättigad, och sålunda i många fall komma att vägras — så torde
det med skäl kunna befaras, att i afsevärd utsträckning skjutsentreprenader
icke komma till stånd, utan de, hvilka enligt § 18 gällande

skjutsstadga blifvit till skjutsning indelade, få uppehålla skjutsningen.

Men då i sistnämnda fall skjutslega utgår med betydligt mindre
belopp än de i allmänhet otillfredsställande maximibeloppen för entreprenadskjuts,
ligger häruti en uppenbar orimlighet, som snarast bör
aflägsnas, helst dessa sistnämnda skjutsskyldige numera icke hafva någon
fördel såsom gengäld för detta allmänna onus.

För att dels fästa uppmärksamhet vid dessa särskildt nu framträdda
förhållanden och dels söka bidraga därtill att ofvan påpekade oegentligheter
så långt möjligt och snarast måtte vinna nödig rättelse, tillåter jag
mig vördsamt hemställa, det Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning
framlägga förslag för Riksdagen till sådan ändring uti nåd.
stadgan angående skjutsväsendet af den 81 maj 1878, att, där skjutsentreprenad
icke kan åvägabringas, utan skjutsningen jämlikt § 18 i berörda
nåd. stadga måste af de skjutsskyldige själfva uppehållas, skjutslegan
måtte utgå med belopp, som motsvarar för orten fastställdt maximibelopp
för entreprenadskjuts.»

I motionärens hemställan hafva herrar Adolf Johansson, W. Bengtsson
i Häradsköp, Joll. Larsson i Presstorp och C. T. Lind i Tanum instämt.

Utskottets

yttrande

I anledning af förevarande motion vill utskottet framhålla, att 1905
års Riksdag i skrifvelse den 27 mars samma år, n:o 100, på grund af
väckta motioner om ändring i vissa delar af skjutsstadgan, beaktat frågan
om sättet för skjutsningens uppehållande i de fall, då skjutsanstalt genom

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

entreprenad eller godvilligt åtagande icke kan komma till stånd, samt
med hänsyn såväl härtill som till andra af Riksdagen åberopade förhållanden
uttalat önskvärdheten af att, därest en mera genomgripande
förändring af skjutsstadgan icke kunde helt genomföras, i allt fall en
ändring måtte komma till stånd i den riktning, att skjutslegan blefve
densamma antingen skjutsningen uppehölles enligt entreprenadkontrakt
eller af håll- och reservskj utsskyldige.

I skrifvelsen anhöll fördenskull Riksdagen, det täcktes Kungl. Maj:t
låta verkställa utredning, huruvida den skyldighet för vissa hemman att
fortfarande ansvara för skj utsningens uppehållande å landet, som för särskilda
fall enligt gällande författningar ännu kvarstode, måtte kunna upphöra,
eller, därest så ej kunde ske, i hvad mån samma skyldighet måtte för
de omförmälda hemmanen kunna göras mindre betungande.

Sedan i anledning af berörda skrifvelse öfverståthållareämbetet och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län inkommit med infordrade
utlåtanden, har ärendet den 1 september 1906 remitterats till Kungl.
kammarkollegium för afgifvande af utlåtande, och har, enligt hvad utskottet
inhämtat, arbetet med ifrågavarande utredning fortskridit därhän,
att resultatet däraf inom den närmaste tiden torde komma att framläggas
för Kungl. Maj:t.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.