Lagutskottets Utlåtande N:o 24

Utlåtande 1888:LU24

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1888, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade
bestämmelser i fråga om domhafvandes skyldighet att
utfärda uppropslistor.

Angående den ordning, i hvilken målen skola å häradsting handläggas,
bestämmes i 2 kap. 3 § rättegångsbalken, att efter inteckningar,
lagfarter, kronans och allmänna ärenden samt missgerningsmål skall domaren
företaga deras tvister, som långt ifrån tingstad bo, sedan hvar sak,
som han finner nödtorftigen fordra, men vidlyftiga saker sist. Allmänna
lagen innehåller deremot ingen föreskrift, att stämningar skola ställas
till viss dag under tinget. Uti 82 § af kongl. resolutionen den 17
september 1723 stadgades emellertid, att stämningarne kunde väl ej
annorledes än på första tingsdagen ställas, eftersom de rättssökande
sig då enhälligt infinna måste, tingspredikan att bevista och att höra
de förordningar, som komme att uppläsas; häradshöfdingarne borde,
sedan uppbud, kriminal- och publike saker vore afgjorde, först afhjelpa
de långvägade, och så jemka tingstimmarne, att de, hvilkas saker på
första dagarne ej kunde komma att företagas, måtte få resa hem och
sköta sina hussysslor. Derefter bestämdes ytterligare i 68 § af kongl.
resolutionen den 16 mars 1739, att häradshöfdingarne hade att, vid
tingets början, när parterna uppropades, tillsäga dem, på hvilken dag
hvar och en borde vara tillstädes, samt först afhjelpa de långvägade.
Vidare innehåller förordningen den 17 maj 1872, angående ändring i

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting, i 6 § föreskidft
derom, att i tingslag, der flere allmänna sammanträden hållas under
samma ting, stämning skall utfärdas till första rättegångsdagen af visst
allmänt sammanträde, och i 5 §, att häradshöfdingen, om vid allmänt
sammanträde målen äro flere, än att de å en dag kunna utföras, skall
å första rättegångsdagen kungöra, å hvilken följande dag hvarje mål,
som öfrig! är, skall förekomma, der det ej förut blifvit till viss dagutsatt.
Slutligen är genom kongl. kungörelsen den 6 oktober 1882
förordnadt, att rättens ordförande, vid början af hvarje lagtima ting
eller, i de domsagor, der förordningen angående ändring i vissa fall
af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 vunnit tilllämpning,
vid början af hvarje häradsrättens allmänna sammanträde,
skall upprätta och låta å rättens dörr anslå eu lista, hvari de till
tinget eller sammanträdet instämda eller uppskjutna mål äro för hvarje
rättegångsdag uppförda i den ordning, i hvilken han har för afsigt
att uppropa dem till handläggning; samt att vid rådstufvurätt skall för
hvarje rättegångsdag, innan målen företagas, sådan lista upprättas och
anslås; dock att hvad sålunda är stadgadt ej utgör hinder för domaren
att i särskilda fall, då han finner parternas beqvämlighet det
fordra, göra ändring i den kungjorda föredragningsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 72, hvilken
af nämnda kammare hänvisats till lagutskottet, har herr A. G. Jönsson
i Mårarp erinra^ att i större tingslag, der en hel veckas tid eller ännu
mera fordrades för rättens verksamhet, det vore af synnerlig vigt för
parterna, särdeles de mera aflägset boende, att i någorlunda god tid
få kännedom om den dag, då deras mål skola förekomma; och har
motionären på grund häraf föreslagit, att domaren i de domsagor, der
flera än två rättegångsdagar anses nödvändiga vid sammanträdet,
ålägges att minst fyra dagar före första rättegångsdagen hålla uppropslistan
för den ordning, i hvilken de civila målen förekomma, tillgänglig
i tingssalens förstuga ifrån klockan 10 förmiddagen till klockan
1 eftermiddagen, på det att parter, på sätt dem bäst synes, må sättas
i tillfälle att erhålla kännedom om listans dagbestämmelser.

Förslag i liknande syftning hafva flere gånger, senast vid 1884 års
riksdag, varit väckta, utan att något af desamma vunnit Riksdagens

bifall.

Lagutskottets Utlåtande N:o 24. o

Den nu föreslagna bestämmelsen förutsätter, att de personer, hvilka
erhållit domarens bemyndigande att utfärda stämningar, till domaren
insända sina stämningslistor i så god tid, att denne kan hinna att upprätta
den föreslagna förteckningen och befordra den till tingsstället,
så att den hinner att der anslås fyra dagar före tingets eller sammanträdets
början. Redan detta torde, åtminstone i de nordligaste delarne
af riket, der afstånden äro betydliga, ofta vara förenadt med svårigheter,
helst domaren, om tillhandahållandet af uppropslista före sammanträdets
början ålades honom såsom en embetspligt, antagligen ej skulle
vilja anförtro öfvervakandet af denna pligts uppfyllande åt annan
person, utan skulle finna sig nödsakad att sjelf afresa till tingsstaden
för att ombesörja listans anslående.

Med anledning deraf att förslaget af lätt insedt skäl endast åsyftar
civilmål, bör vidare erinras, att det väl måste vara af lika vigt för
parter och vitnen att ega kännedom om den dag, då ett brottmål skall
af rätten företagas. Det kan emellertid ofta vara svårt nog att på
grund af stämningsansökningen afgöra, om ett mål skall behandlas
såsom civilmål eller brottmål; och äfven om domaren i de flesta fall
skulle kunna bilda sig ett omdöme härutinnan, kan förmåga härtill ej
skäligen förväntas hos andra personer, hvilka erhållit domarens uppdrag
att utfärda stämningar.

Det förefaller derjemte tvifvelaktigt, om förslagets genomförande
skulle medföra någon afsevärd förmån för aflägset boende parter, då
man betänker, att "desse, för att skaffa sig kännedom om uppropslistans
innehåll, måste under de dagar denna skulle hållas tillgänglig antingen
företaga en särskild resa till tingsstället eller derstädes förskaffa sig
en kommissionär, hvilken kunde meddela dem den önskade underrättelsen.

I de domsagor, der förhållandet sådant kräfva, torde ock en viss
praxis i afseende å målens fördelning på de särskilda rättegångsdagarne
hafva utbildat sig, så att till exempel alla nyinstämda mål utsättas till
en dag, uppskjutna mål till en dag, de af allmän åklagare anhängiggjorda
mål till en dag o. s. v.; och föreställer sig lagutskottet, att
vederbörande domare icke underlåta att visa allt det tillmötesgående,
som skäligen kan begäras, mot de af tingslagets invånare i afseende
härå framstälda, billiga önskningar.

Då motionärens förslag sålunda, enligt utskottets tanke, icke kan
genomföras såsom en för hela riket gällande lagbestämmelse, och de
fördelar, som genom detsamma skulle kunna vinnas, torde på den enskilda
öfverenskornmelsens väg kunna inom olika delar af riket ernås

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

6

på det sätt och i deri mån, som af förhållandena medgifves, får utskottet
hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 27 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herr A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han,
på giund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets
slutliga behandling inom utskottet.