Lagutskottets Utlåtande N:o 23

Utlåtande 1887:LU23 - janmar

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

25

N:o 23,

Ålit. till Eiksd. kansli den 5 mars 1887, kl. 1 e. m.

Lagutskott ds utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg
till 11 kap. 16 § rättegångsbalken.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu
inom nämnda kammare af herr E. Nyström väckt motion (n:o 177),
hvaruti motionären, under åberopande hufvudsakligen af hvad han i
förut afgifna motioner anfört, föreslår, att Riksdagen måtte för sin del
besluta följande tillägg till 17 kap. 16 § rättegångsbalken: »Vittnen,
som ej kunna förmås att aflägga ed, skola i begge delomännens eller
deras ombudsmäns närvaro denna försäkran afgifva: jag N. N., afgifver
härmed min högtidliga, upprigtiga och sannfärdiga förklaring och försäkran,
att jag skall vittna och gifva till känna allt hvad jag vet i denna
sak händt och sant vara, så att jag ej uppsåtligen något förtiger, tillägger
eller förändrar».

I förevarande ämne vidhåller lagutskottet fortfarande den mening, som ,
uttalats i dess till de båda sistförflutna årens riksdagar afgifna utlåtanden
(1885: n:o 8 och 1886: n.-o 19) i anledning af herr Nyströms dä
väckta motioner. Antalet af de fall, der vägran att aflägga ed egt rum
under åberopande af religiösa betänkligheter eller under förklaring att
eden för den person, som skulle aflägga densamma, saknade all betydelse,
har hittills visat sig försvinnande litet i förhållande till de fall,
der eden utan invändningar blifvit aflagd; och det är äfven för den
mest skarpsynte omöjligt att med säkerhet döma om de verkliga, inre
motiven för en edsvägran. För främmande trosbekännare är, såsom beBih.
till Rilcsd. Prof. 1887. 7 Sami. 14 Höft. 4

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

kant, i förevarande afseende särskildt stadgadt i 16 § af förordningen
den 31 oktober 1873. Staten kan, enligt utskottets mening, ej af hänsyn
till den subjektiva uppfattningen hos de få bland svenska kyrkans
medlemmar, hvilka uppgifva sig vara af betänkligheter mot edens religiösa
form hindrade att aflägga ed, afstå från den garanti för rättssäkerhetens
uppehållande, som onekligen ligger i edens egenskap af religiös
handling. Ett lagstadgande, hvarigenom straffet för mened förklarades
tillämpligt jemväl då eu person efter aflagd försäkran i den af
motionären föreslagna eller liknande form burit falskt vittnesbörd, skulle,
i synnerhet med de bevisregler, som hyllas i vår nu gällande rättegångsordning,
innebära en mycket ringa ersättning för nämnda garanti.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 mars 1887.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Herr F. Andersson i Helgesta har begärt få här antecknadt, att han
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.