Lagutskottets Utlåtande N:o 21

Utlåtande 1887:LU21 - majjul

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 17 juni 1887, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
i gällande bestämmelser angående uppbörden af församlings
(fgifter till presterskapet m. m.

Till lagutskottet har Andra Kammaren hänvisat tre särskilda inom
nämnda kammare väckta motioner, hvilka åsyfta ändring i nu gällande bestämmelser
angående uppbörden af församlings afgifter till presterskapet.
Två af dessa motioner, n:o 32 och n:o 33, hafva afgifvits al'' herr J. Eliasson
och en, n:o 41, af herr G. Mellin.

I motionen n:o 33 föreslår herr Eliasson, att Riksdagen måtte för sin
del besluta följande förändrade lydelse af 11 § i kong!, förordningen angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862:

Debitering, uppbörd och redovisning af församlingens afgifter till
presterskapet verkställas en gång om året, på sätt och vid tid, som är stadgadt
i fråga om afgifter till kyrka och skola.

Församlingen är skyldig att, utan presterskapets deltagande deruti,
gälda ersättningen för debitering, uppbörd och redovisning samt gemensamt
ansvara för erläggande i sin helhet af de afgifter, som äro i spanmål bestämda.

Till stöd för detta förslag har motionären uti en förut af honom afgifven
motion (1887 A n:o 77) andragit:

»Uti 11 § af kongl. förordningen angående allmänt ordnande af
dresterskapets inkomster, den 11 juli 1862, stadgas, att för uppbörden af
församlingens afgifter till presterskapet eger den utse en eller flere personer,

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

5

hvilka, emot ersättning af församlingen, upptaga och under dess gemensamma
ansvar till presterskapet aflemna och redovisa dessa afgifter. Det föreskrifves
ock, i fråga om bemälda uppbörds verkställande, att densamma skall ske
tvenne gånger om året äfvensom att å alla dem, som inom utsatt tid sina
afgifter icke inbetalt, restlängd skall genast upprättas, å kyrkostämma granskas
och, sedan den blifvit godkänd, tillställas vederbörande kronofogde eller underexekutor
för resternas indrifvande; men det förefinnes ingen bestämmelse om
hvarken debiteringslängdens granskning eller inom hvilken tid redovisningen
skall ske. — Huru vida dessa nu gällande bestämmelser äro fullt lämpliga och
tillfredsställande i alla afseenden, derom kan man blifva tviflare, om man
gifver akt på rådande förhållanden. Man frestas att anse det vara förenadt
med onödiga besvär och kostnader, icke endast för uppbördsman vid uppbörden
inom församlingarne och för kronobetjeningen vid resternas indrifvande,
utan äfven för hvarje betalningsskyldig, att uppbörden skall verkställas tvenne
gånger om året, samt icke ställas i sammanhang med uppbörden af andra
församlingens afgifter. Man kan ock blifva tveksam, om det är lämpligt att
låta en så allmän uppbörd som den ifrågavarande, passera utan den allra
ringaste granskning af debiteringslängden, förr än den hufvudsakligaste delen
af uppbörden är verkstäld. Man kan ej göra sig fri från den tanke, att
obehagliga följder kunna ifrågakomma, derest den debiteringslängd, hvarefter
uppbörden verkstälts, icke är fullt rigtig. Det förefaller mig ock något
egendomligt, att restlängd eu skall undergå granskning å kyrkostämma, dä
debiteringslängden, som dock synes mig grundläggande för den förra, icke
behöfver underkastas någon kontroll, och det kan, efter min uppfattning,
gerna icke kallas god ordning, att man vid en tvungen betalning af en allmän
afgift skall hafva bättre rätt för att fä utredt det debiteringen är rigtig,
än vid godvillig liqvid. — Om ändå afgifterna till presterskapet vore en gång
för alla i penningar bestämda, så kunde det anses öfverflödigt att debiteringslängden
underkastades någon kontroll; men då så ej i allmänhet är fallet, enär
vanligen presterskapets hufvudsakligaste inkomster äro i spanmål bestämda
att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris, och det finnes församlingar, som
hafva skyldighet att erlägga ersättning för jura stolas efter bevillningens'' belopp,
kan det icke förefalla mig annat än öfverensstämmande med det rätta,
att debiteringslängden å afgifterna till presterskapet underkastas samma
granskning som debiteringslängden ä afgifterna till kyrka och skola. Det
synes mig kunna betraktas nästan mera nödvändigt att granskning af debiteringslängden
öfver afgifterna till presterskapet sker, då församlingens revisorer
ega att kontrollera debiteringen för kyrka och skola, hvartill de, i
fråga om afgifterna till presterskapet, sakna berättigande. — Med fäst afseende
på dessa omständigheter har jag för min del tyckt mig finna en brist i lag -

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 21-

stiftningen uti bemäld;! hänseende, som gifver mig anledning att ifrågasätta
en ändring, i syfte att uppbörden af presterskapets inkomster sker endast
en gång om året, i sammanhang med afgifterna till kyrka, skola och kommun,
samt att uppbörden verkställes af kommunalnämnden, på sätt om kommunalutskylder
är stadgadt, äfvensom att debiteringslängden hålles tillgänglig och
undergår likartad granskning, som är föreskrifven i fråga om afgifterna till
kyrka och skola, Skäl till sådan ändring tror jag mig äfven finna deruti,
att inom åtskilliga församlingar i den ort jag tillhör sålunda praktiserats,
efter aftal derom emellan presterskapet och församlingarna. — En brist i lagstiftningen
synes det mig ock vara, att ingen bestämmelse är gifven om, när de
uppburna medlen skola af vederbörande uppbördsmän levereras. Fall hafva
dock inträffat, då sådant varit behöflig!, och då visshet härutinnan torde kunna
anses vara önsklig, har jag trott det vara lämpligt att äfven i detta afseende
sätta i fråga några allmänna föreskrifter. — Det skall antagligen häremot invändas,
att uppbörd endast en gång om året skulle bereda presterskapet en
förlust, derigenom att en del af dess inkomster icke skulle komma det till
godo möjligen i oktober, hvilket kongl. förordningen den 11 juli 1862 åsyftar.
Det förefaller mig dock att, synnerligen å landsbygden, der presterskapets
inkomster hufvudsakligen utgöras af lösen för spanmål, förlusten blifver ganska
obetydlig, och skall troligen af de allra flesta bland presterskapet icke beaktas,
då en välbehöflig reda och ordning genom förändringen vinnes. — Det
skall ock troligen invändas, att förökade åligganden skulle genom den af mig
åsyftade förändringen å landsbygden tillkomma kommunalnämnden, hvilken förut
med kommunala bestyr är tillräckligt belastad; men man får, efter min tanke,
icke bortse derifrån, att kommunalnämnd, enligt nuvarande bestämmelser, ej är
frikallad från uppbörden af presterskapets inkomster, utan kan dertill väljas,
och att det således i många fall kan för kommunalnämnd medföra lättnader,
om förändring sker sä, att debitering och uppbörd verkställas en enda gång
på året i stället för två eller tre. Dä likväl de förändringar, jag här omnämnt,
afse icke allenast kongl. förordningen den 11 juli 1862, utan äfven
kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
samma år, finner jag mig föranlåten att i särskild motion väcka fråga uti
senare afseende!.»

Vidare föreslår herr Eliasson i motionen n:o 32, att Riksdagen måtte
för sin del besluta följande tillägg till 2 och 38 §§ af kongl. förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862:

§ 2. Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:

10) Öfverenskommelser rörande presterskaps, skollärares och kyrko -

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

7

betjenings löneförmåner, samt granskning af debiteringslängderna å afgifterna
till presterskap, kyrka och skola.

§ 38. Hvad kyrkostämman — — — — — — — — —

— — — — ■— — — — — aflemna.

Samma förhållande ege rum med de afgifter till församlingens presterskap,
hvilka i enlighet med kongl. förordningen den 11 juli 1862 äro bestämda.

I alla dessa fall skall leverering af influtna medel till vederbörande
ske inom 14 dagar efter hvarje uppbörd.

Skulle till följd — — — — — -— — — — — besluta.

Motiveringen till detta förslag återfinnes likaledes uti en förut afgifven
motion (1887 A, n:o 76), hvari anföres:

»Med anledning af särskild motion i fråga om förändring af stadgandet
uti 11 § af kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster den 11 juli 1862, samt under förutsättning att nämnda
framställning vinner Riksdagens bifall, tillåter jag mig äfven sätta i fråga
några tillägg uti kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd. — Syftet härmed är, att i sist omförmälda förordning få intagna
särskilda bestämmelser angående debitering, uppbörd och redovisning af kyrkoförsamlings
afgifter till presterskapets aflöning, äfvensom ock, i sammanhang
dermed, föreskrifter gifna i fråga om tiden för leverering af medel, som till
kyrka och skola uppbäras. — I först omförmälda afseende har jag uti min
förut omnämnda motion sökt att angifva några skäl för min åsigt, hvilka
jag tillåter mig att bär åberopa. I senare fallet åter vill jag endast anföra,
att dä bestämmelser för närvarande saknas om tiden, då vederbörande uppbördsman
hafva skyldighet att leverera uppbörden af afgifterna till kyrka
och skola, samt enär, under sådana förhållanden, ovisshet råder och olika
uppfattningar göra sig gällande, hvilka medföra obehagliga följder, synnerligen
å ställen, der kommunalnämnden icke anser sig skyldig att leverera
någon del af nämnda medel, förr än äfven resterna blifvit indrifna, det
synes mig ej vara annat än en befogad åtgärd att föreskrifva vissa tider
för leverering af sådana medel. Ett ytterligare skäl för ett förtydligande
vill jag äfven finna deri, att då § 9 föreskrifver det ordinarie kyrkostämma
skall hållas för debiteringslängdens granskning, sä innehåller den efter min
tanke mera grundläggande 2 § ingenting derom, att sådant hör till kyrkostämmas
handläggning.»

I herr Mellins motion föreslås, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad samme motionär förut hemstält (1886: motion n:o 57 och 1887 A:
motion n:o 22), att Riksdagen ville för sin del besluta, att antingen i kongl.
förordningen den 11 juli 1862 om ordnande af presterskapets inkomster,

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

eller i kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma m. m. göres
den ändring ocli det tillägg, att föreskrift gifves derom, att sedan debiteringsoch
uppbördslängderna blifvit genom löntagarnes försorg uppgjorda, dessa
längder skola efter af ordförandens i kyrkostämman utfärdade kungörelse å
lämpligt ställe i fjorton dagar hållas tillgängliga för de skattskyldige, som
deraf vilja taga del, börande efter förloppet af dessa fjorton dagar kyrkostämma
hållas, å hvilken längdernas justering företages, samt en hvar afgiftsskyldig
lenmas tillfälle att mot dem göra de anmärkningar, till hvilka han
funnit fog; att kyrkostämman åligger att öfver de anmärkningar, som då
mot längderna framställas, besluta och i dem låta införa dervid godkända
ändringar; och att längderna, sålunda granskade och afskräde, skola, försedda
med intyg derom af ordföranden och två medlemmar af stämman, aflemnas
till uppbördsmannen, hvilken det åligger gå i författning med afgifternas
indrifning.»

Såsom skäl för förslaget anförde herr Mellin i sin år 1886 afgifna
motion i ämnet hufvudsakligen, att klagomål på många ställen å landsbygden
försports deröfver, att debiteringslängderna för uppbörd af presterskapets
löneinkomster hvarken vore före uppbörden tillgängliga för påseende
eller underkastade granskning af de betalningsskyldige, såsom fallet vore med
motsvarande längder i fråga om kommunalutskylder, ehuru de förra i många
församlingar uppgingo till rätt betydliga belopp, samt att presterskapet grundade
sin vägran att utlysa kyrkostämma för dylik granskning på den omständighet,
att någon föreskrift härom icke funnes i lag gifven. Häraf vore,
enligt motionärens åsigt, uppenbart, att då de skattskyldig^ lika litet i denna
beskattningsfråga som uti andra borde betagas rätten att granska de längder,
som lades till grund för uppbörden, en lucka uti ifrågavarande lagstiftningsgren
förefunnes.

De ändringar i nu gällande bestämmelser för uppbörden af församlings
afgifter till presterskapet, som i de föreliggande motionerna föreslås, afse
dels att nämnda uppbörd skulle ske i sammanhang med uppbörden af öfriga
afgifter till kyrka och skola och i samma ordning som denna; dels ock att
debiteringen af förstnämnda afgifter skulle underkastas granskning å kyrkostämma.
Derjemte innefattar den ena af herr Eliassons motioner det förslag,
att leverering af alla utaf kommunalnämnden uppburna afgifter för
kyrka, skola och presterskap skall ske inom 14 dagar efter hvarje uppbörd.

Lagutskottets Utlåtande N:o 21. 9

I fråga om tiden för uppbörden af afgifterna till presterskapet stadgas
i § 11 af förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster
två terminer, inom hvilka denna uppbörd skall vara senast verkstad, nemligen
den 1 oktober för de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, cell
den 1 mara för de afgifter, hvilka äro bestämda i persedlar att utgå efter
medelmarkegång. I öfverensstämmelse med dessa grunder torde väl de
flesta löneregleringar vara uppgjorda; och då det följaktligen lärer vara
vederbörande presterskaps rätt att på de sålunda bestämda terminerna utfå
sin aflöning, torde redan af detta skäl någon ändring härutinnan icke kunna
ske. Derjemte synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke den omständighet,
att afgifterna till presterskapet uppbäras å annan tid än de å kyrko- och
kommunalstämma beslutade afgifter, bör anses snarare såsom en fördel än
som en olägenhet för de skattdragande, då desse derigenom undgå att på eu
gång utbetala hela. summan af afgifterna. Utskottet vill i detta afseende
erinra derom, att Riksdagen nyligen bifallit en kong!, proposition om ändring
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm,
hvarmed, enligt hvad bilagorna till propositionen utvisade, uteslutande afsågs
att bereda de skattskyldige i hufvudstaden tillfälle att på flere terminer fördela
inbetalandet af dem åliggande afgifter. Skulle åter särskilda förhållanden
inom någon församling göra ett motsatt förfarande önskvärd!., så
torde den dermed åsyftade fördel kunna vinnas på den frivilliga öfverenskommelsens
väg.

Då således herr Eliassons motioner, i hvad de afse tiden för uppbörden
af afgifterna till presterskapet, enligt utskottets tanke icke böra bifallas,
torde derigenom ock skälen för ett sammanförande i öfrigt af dessa afgifter
med de å kyrkostämma beslutade afgifter hafva förfallit. Utskottet får
följaktligen hemställa,

1) att herr Eliassons motioner i hvad de afse, att debitering,
uppbörd och redovisning af afgifter till presterskapet skola
verkställas på sätt och vid tid, som är stadgadt i fråga
om afgifter till kyrka och skola, icke må af Riksdagen
bifallas.

Beträffande det af båda motionärerna framstälda förslag, att debitelingen
åt afgifterna till presterskapet skulle underkastas granskning af kyrkostämma
b Öl erinras, att den hufvudsakligaste delen af presterskapets inkomster,
nemligen den, som utgår i spanmål, i regeln är genom vederbörlig löneregleBih.
till Bilcsd. Brot. 1887. Si. 7 Samt. 11 Käft. 2

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

ringsresolution bestämd till ett visst belopp, och att debiteringen af de härför
erforderliga utgifter således endast innefattar en fördelning på de skattskyldige
af de bidrag, Indika tillsammans skola fylla det bestämda beloppet. Ville
man sålunda tillägga kyrkostämman någon rätt att granska de för debitering
och uppbörd af presterskapets löneinkomster upprättade längder, så kunde
denna granskning, åtminstone beträffande de i spanmål utgående afgifterna,
icke sträckas längre än till att kontrollera, det uppbördsmannen i öfverensstämmelse
med gällande föreskrifter rigtigt fördelat den summa, som af de skattskyldige
skall erläggas; ty gåfves åt granskningen en vidsträcktare omfattning,
skulle presterskapets lagbestämda rätt kunna äfventyras.

Då emellertid eu föreskrift om rätt för kyrkostämma att granska dylik
längd och fatta beslut öfver deremot framstälda anmärkningar lätteligen skulle
föranleda missuppfattning af granskningens betydelse, kan utskottet för sin
del ej tillstyrka införande af en sådan bestämmelse. Deremot och då det i
alla händelser synes önskvärd!, att felaktigheter, som möjligen blifvit begångna
vid debiteringen af ifrågavarande afgifter, före uppbörden må kunna
upptäckas och rättas, torde det vara lämpligt, att i förordningen om allmänt
ordnande af presterskapets inkomster införes ett stadgande, att debiteringsoch
uppbördslängd för dessa afgifter skall å viss tid och ort hållas tillgänglig
för de skattskyldige, hvilka då blifva i tillfälle att anmärka förekommande fel.

Utskottet får följaktligen hemställa,

2) att Riksdagen ville, i anledning af herrar Eliassons och
Mellins motioner, för sin del antaga följande

Förordning

om ändrad lydelse af § 11 i förordningen angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862.

Härigenom förordnas, att § 11 af förordningen angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli
1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11.

Mom. 1. För uppbörden af församlingens afgifter till
presterskapet egen den utse en eller flere personer, hvilka,
mot ersättning af församlingen, upptaga och under dess
gemensamma ansvar till presterskapet aflemna och redovisa
dessa afgifter. Sådan uppbördsman åligger att för uppbörd
af omförmålda afgifter upprätta debiterings- och uppbörds -

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

11

längd äfvensom att under minst fjorton dagar Mila denna
längd för de af giftsskyldige tillgänglig å tid och ort, hvilka
skola tillkännagifvas genom kungörelse, som från predikstolen
i församlingens kyrka uppläses.

Mom. 2. Uppbörden af de afgifter, soin blifvit bestämda
i penningar, verkställes senast den 1 oktober, men af de
afgifter, hvilka äro bestämda i persedlar, senast den 1
mars; kommande å alla, som inom utsatt tid sina afgifter
icke inbetalt, restlängd att genast upprättas, å kyrkostämma
granskas och, sedan den blifvit godkänd, tillställas
vederbörande kronofogde på landet eller underexekutor i
stad, hvilka lemna omedelbar handräckning för resternas
indrifvande.

Utskottet har slutligen att yttra sig öfver herr Eliassons förslag om
införande i § 38 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
af den bestämmelse, att de i nämnda paragraf omtalade medel skulle inom
14 dagar efter uppbörden levereras till vederbörande kyrko- eller skolråd.

Motionären uppgifver visserligen, att behof af en dylik bestämmelse
skulle hafva visat sig; men annorledes har utskottet icke försport tillvaron
af sådant behof. I sj elfva verket synes ock ett lagstadgande af antydda
beskaffenhet alls icke vara nödigt, enär kyrkostämman torde ega rätt att i
sammanhang med beslutet om uttaxeringen bestämma ej mindre om sättet för
uppbörden än äfven om tiden för de uppburna medlens leverering. Utskottet
får derför hemställa,

3) att herr Eliassons förslag om bestämmande af viss tid,
inom hvilken de i § 38 af förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd omförmälda afgifter skola efter
uppbörden levereras, icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.