Lagutskottets Utlåtande N:o 20

Utlåtande 1909:LU20

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 5 Mars 1909 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om begränsning af
rösträtten å väg stämma.

Lagutskottet tiar till behandling i ett saminmanhang förehaft
eu inom Första Kammaren af herrar P. O. Liedberg och Eric Hallin
afgifven, till utskottet hänvisad motion, n:o 35, samt en inom Andra
Kammaren vackt, likaledes till utskottet öfverlämnad motion, n:o 67,
af herr Herman Andersson i Grimbo, båda afseende begränsning af
rösträtten å vägstämma.

Herrar Liedberg och Hallin hafva i sin motion anfört följande: Eefrar

»Bland bestämmelser i nu gällande väglag af den 23 oktober
1891, Indika tarfva en snar ändring, höra de, som reglera utöfvan- motioner,
det af rösträtt å vägstämma, till de kanske mest trängande. Yi
syfta främst på § 52 i sagde lag, där det föreskrifves, att kommunernas
ombud vid vägstämmor skola rösta för sin kommuns
hela vägfyrktal.

Orimligheten i denna bestämmelse torde lätt inses. Eu enda af
flera till ett väghållningsdistrikt hörande kommuner kan genom en
så vidsträckt rösträtt med diktatorisk myndighet ensamt afgöra alla
vid vägstämman förekommande ärenden, och på flera orter i vårt
land, då på grund af tillvaron af industri höga vägfyrktal uppstått
inom enskilda kommuner, har detta förhållande på senare tider
börjat framträda på ett för vägärendenas rättvisa behandling allt
annat än fördelaktigt sätt.

Blefve rösträtten på ett lämpligt sätt fördelad inom väghållningsdistrikten,
skulle en massa klagomål undvikas, hvilka nu medBih.
till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 19 Höft. (N:o 20). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

föra afsevärda olägenheter, kanske mest den, att frågor, som man
önskade få hastigt afgjorda, ofta blifva uppskjutna på en alltför
lång tid.

En reduktion af det vägfyrktal, för hvilket å vägstämma rösträtt
får utöfvas, måste därföre enligt vår mening obetingadt stipuleras
i väglagen.

På grund af ofvanstående få vi vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t måtte utarbeta samt för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar i nu gällande väglag af den 23 oktober 1891,
att ingen enskild eller kommun äger rätt att rösta för mera än högst
en tiondedel af hela väghållningsdistriktets sammanlagda vägfyrktal. *

Herr Anderssons
motion.

Herr Anderssons motion är af följande lydelse:

»Gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet af den 23 oktober 1891 stadgar i 52 § andra stycket, att
''röstvärdet å vägstämma beräknas efter vägfyrktal; ägande i distrikt,
som omfattar mer än en kommun, de väghållningsskyldiga att å
vägstämman låta sin talan föras genom af dem kommunvis i kommunalstämmor
efter vägfyrktal utsedda ombud, hvilka skola rösta
för sin kommuns hela vägfyrktal, enskilda väghållningsskyldiga
obetaget att vid vägstämman, själfva eller genom ombud, hvarom
flera väghållningsskyldiga kunna sig förena, utöfva rösträtt för eget
vägfyrktal, som i ty fall afräknas från det, för hvilket vederbörande
kommunombud skall äga rösta.’

Anförda stycke innehåller ingen begränsning i röstvärdet å
vägstämma. Förhållandena hafva därför utvecklat sig så, att områden
— kommuner — med små vägunderhåflare mångenstädes
praktiskt taget äro beröfvade nästan hvarje möjlighet att göra sig
gällande. Den nuvarande ordningen har medfört, att å vägstämma
i distrikt, som omfattar mera än en kommun, besluten bestämmas
af ombud för den kommun, som äger största antalet vägfyrkar,
utan att någon hänsyn behöfver tagas till de andra kommunerna
eller de små vägunderhållningsskyldiga. Numera anses det emellertid
icke längre vara till samhällets båtnad, att personer, som måste
deltaga i bärandet af gemensamma bördor, skola göra det utan att
få hafva medbestämmanderätt vid bördornas påläggande. De små
vägunderhållningsskyldiga böra därför tillförsäkras verkligt inflytande
vid fattandet af beslut rörande väghållningsbesvärets utgö -

Lagutskottets Utlåtande N:o 20. 3

rande, hvilket lämpligen skulle låta sig göra genom att i det anförda
stycket insätta ett stadgande, hvarigenom de stora vägunderhållningsskyldigas
röstvärde begränsas ungefär på samma sätt som i
gällande förordning om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars
1862, hvars elfte paragraf föreskrifver, att röstvärde skall beräknas
efter det enhvar röstägande åsätta fyratal; dock må ej någon utöfva
rösträtt för större antal röster, än som svarar emot eu tiondedel
af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än
det, som motsvarar fem tusen fyrkar.

Med anledning af hvad här anförts tillåter jag mig hemställa,
att på lämpligt ställe i gällande lag angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet af den 23 oktober 1891 införes bestämmelse,
att å vägstämma må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster,
än som svarar mot en tiondedel af distriktets hela vägfyrktal.»

De ändringar i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet den 23 oktober 1891, som år 1905 genomfördes, innefattade
bland annat en del nya bestämmelser till närmare reglering
af de väghållnirigsskyldigas själfstyrelse, bland dem ordnandet enligt
den af motionärerna omnämnda 52 § i gällande väglag af beslutanderätten
å vägstämma. I sådant afseende stadgades i sistnämnda §,
att i väghållningsdistrikt, som omfattar mer än en kommun, de
väghållningsskyldiga äga att å vägstämma låta sin talan utföras
genom af dem kommunvis å kommunalstämma efter vägfyrktal utsedda
ombud, hvilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal,
enskilda väghållningsskyldiga obetaget att vid vägstämman själfva
eller genom ombud, hvarom flera väghållningsskyldiga kunna sig
förena, utöfva rösträtt för eget vägfyrktal, som i ty fall afräknas
från det, för hvilket vederbörande kommunombud skulle äga rösta.
Vägfyrktalet påföres i enlighet med de i 59 § väglagen angifna
regler. Någon begränsning af fyrktalsägares rösträtt, i öfverensstämmelse
med den inskränkning i rösträtten i fråga om kommunala
ärenden, som år 1900 genomfördes, blef emellertid icke år
1905 ifrågasatt. Fråga härom har, såvidt utskottet är kändt,
ej heller i annat sammanhang varit föremål för statsmakternas
pröfning.

Motionärerna hafva nu påyrkat en dylik begränsning och i
sådant afseende ifrågasatt, att å vägstämma rösträtt icke borde få
utöfvas vare sig för i väghållningsdistriktet ingående kommun eller

Utskottets

yttrande.

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

af någon till kommunen hörande enskild väghållningsskyldig för mer
än en tiondedel af väghållningsdistriktets vägfyrktal.

Såsom motionärerna framhålla, lärer det icke kunna bestridas,
att en viss begränsning till förmån för de mindre starka beskattningsobjekten
och kommunerna i det förevarande hänseendet visat
sig vara af behofvet påkallad. Härför tala liknande skäl, som
föranledt en begränsning af den kommunala rösträtten. Däremot
håller utskottet före, att en dylik begränsning endast bör ske genom
reduktion af de enskilda väghållningsskyldigas fyrktal, hvarigenom
tydligen äfven rösträtten för den kommun, de tillhöra, begränsas.
Att härutöfver reducera kommunens fyrktal, när kommunen såsom
ett slags representant för sina medlemmar jämlikt 52 § genom det
utsedda kommunombudet utöfva!- den dessa tillkommande rösträtt,
synes utskottet icke med skäl böra ifrågasättas. Därtill kommer,
att en dylik bestämmelse ej skulle få annan praktisk betydelse, än
att de enskilda väghållningsskyldiga personligen eller genom enskilda
ombud utöfvade sin rösträtt.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke
en begränsning borde ske af väghållningsskyldigs
rösträtt å vägstämma, samt för Riksdagen framlägga
det förslag till lag, hvartill utredningen kan
gifva anledning.

Stockholm den 5 mars 1909.

På lagutskottets vägnar
ERNST TRYGGER.

Herrar Widén, Ersson, Jansson och Lindhagen hafva begärt få
här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende
inom utskottet.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1909.