Lagutskottets Utlåtande, N:o 20

Utlåtande 1888:LU20

4

Lagutskottets Utlåtande, N:o 20.

]ST:o 20.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Täckt motion om ändrad lydelse
af 2 § utsökningslagen.

I 2 § af utsökningslagen den 10 augusti 187-7 stadgas: »Utmät ningsman

är å landet kronofogde, livar inom sitt tjenstgöringsområde, ocli i
stad stadsfogde. Erfordras i stad mer än eu stadsfogde, bestäm m e Konungen
deras antal ock omfånget för kvarderas befattning.

Utmätningsman kar att, efter ty i denna lag sägs, fullgöra livad öfverexekutor
förordnar, verkställa dom samt i vissa fall. utan föreskrift af
annan myndigliet förrätta utmätning.

I 3 ock 4 §§ af samma lag föreskrifves vidare, bland annat:

»3 §. Kronofogde egen att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt
ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande
antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för redovisningen
ock för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse kali komma.
Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af utmätt fast egendom
eller fördelning af köpeskillingen derför, ej keller fördelning af köpeskilling
för utmätt lös egendom i fall, då enligt 119 eller 120 § sammanträde för
köpeskillingens fördelning erfordras.

4 §. Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom
visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar
i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman
gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock må kan
ej i sitt ställe sätta annan man ock ej keller, med mindre förordnandet

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

5

innehåller särskild! medgifvande, befatta sig med försäljning af utmätt fast
egendom eller med fördelning af köpeskilling för utmätt egendom i fall, som
i 3 § 1 mom. omförmälas.»

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en af
herrar J. A. Andreason och M. Andersson i Stigen a.fgifven motion, n:o 71,
hvari hufvudsakligen anföres.

Då kronofogdarne i allmänhet hade ganska vidsträckta tjenstgöringsområden,
kunde de icke gerna medhinna att verkställa alla inkommande domar
och utslag, utan öfverlemnade detta ofta nog åt länsmännen. En utmätningssökande
borde derför ega att direkt anlita länsmannen, om han till
denne egde förtroende samt funne, att verkställigheten derigenom kunde ske
hastigare och bättre. Äfven för gäldenären vore det en fördel, om exekution
sätgärden i allmänhet vidtoges af närmast boende fögderitjensteman, enär
omkostnaderna för utmätningen derigenom blefve minskade. Genom den bestämmelse
att länsman blefve utmätningsman inom sitt tjenstgöringsdistrikt,
åtminstone i de mål fordringsegare åt honom anförtrodde, vunnes följande
fördelar: minskade besvär och kostnader vid utslags aflemnande och målets
öfvervakande samt redovisningens afhemtande, erhållande af snar verkställighet,
der skyndsamhet vore af nöden, minskad kostnad för gäldenären och
utsökningsmålens jemnare fördelning emellan kronofogde och länsman.

Med anledning af hvad sålunda anförts föreslå motionärerna, att första
punkten af 2 § i utsökningslagen måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»utmätningsman är å landet kronofogde, samt länsman då han derom af
fordringsegarne direkte anlitas, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och i stad
stadsfogde»; äfvensom att föreskrift måtte meddelas, att, då kronofogde öfverlåtit
ett,.^utslag till länsmannen för utmätning, denne person då äfven skall
ombesörja försäljningen i laga ordning i alla de fall, då fråga är om lösegendom.

I. det förslag till ny utsökningslag, som af Kong!. Maj:t framlades för
.1877 års Riksdag, hade 2 § följande lydelse: »Utmätningsman är å landet

och i stad,“ som under landsrätt lyder, kronofogde och i öfriga städer stadsfogde.
Utmätningsman har att, efter ty i denna lag sägs, fullgöra hvad

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift af
annan myndighet förrätta utmätning.» Något stadgande, som motsvarade
den nuvarande 4 § i ut,sökningslagen, fans icke i förslaget.

Det särskilda utskott, som tillsattes för behandling af den kongl. propositionen,
yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande (n:o 2 sid. 62) följande
i afseende å de föreslagna 2 och 3 §§: *

»I likhet med de föregående lagförslagen föreskrifver äfven det kongl.
förslaget att å landet endast kronofogde får vara utmätningsman. Han får
visserligen sätta annan i sitt ställe, men denna lättnad för kronofogden är
dock förenad med skyldighet för honom att ansvara för skada, som af vikariens
fel eller försummelse kan komma, och den part, hvilken för utfående
af sin rätt är nödsakad att anlita exekutiv myndighets biträde, måste i allt
fall alltid först vända sig till den ordinarie utmätningsmannen. Uppenbart
torde dock vara, att detta kan inom fögderier af större utsträckning och således
framför allt inom de norra länen medföra ej blott för kronofogden stora
svårigheter att kunna med tillbörlig uppmärksamhet följa de många förrättningar,
som han måste till vikarie öfverlemna, utan äfven för den enskilde
betydlig så väl tidsutdrägt som kostnad, och Utskottet har derföre ansett sig
böra tillse, om icke ändring härutinnan kunde åstadkommas. Tvenne utvägar
finnas. Den ena är att göra hvarje länsman till ordinarie utmätningsman
jemte kronofogden, så att borgenären finge, allt efter hvad han funne för sig
beqvämligast och det större eller mindre förtroende han hyste för den ene
eller andre, anlita hvilkendera utmätningsmannen han ville. Mot en sådan
anordning möta dock stora hinder och svårigheter. Om än många äf de
nuvarande länsmännen ega både de insigter och den ekonomiskt oberoende
ställning, som man måste fordra hos tjensteman, hvilka skola på eget ansvar
verkställa förrättningar, så pass ingripande i den enskildes rätt som utmätningar
och dylikt, kan dock detta oj antagas vara fallet med alla länsmän,
minst med de unga, ofta nästan alldeles oerfarne män, som Konungens
befallningshafvande vid inträffade ledigheter, förfall etc. måste förordna att
uppehålla länsmanstj ensten. Och den'' valrätt, utmätningssökanden skulle ega,
innebär ej heller tillräckligt korrektiv i detta hänseende, ty det är ej blott
utmätningssökandens utan äfven gäldenärens och andre rättegandes intresse,
som måste bevaras. Skulle genom lagens bud alla länsmän förklaras vara
utmätningsmän, blefve det derföre enligt utskottets åsigt nödvändigt att äfven
för dem höja kompetensvilkoren, fordra uppbördsborgen o. s. v. Härigenom
skulle dock de antydda betänkligheterna endast i fråga om de länsmän, som
derefter tillsattes, komma att undanrödjas; hvarjemte de ökade kompetens -

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

7

fordringarna ovilkorligen måste framkalla behofvet af en högst väsentlig
förbättring i länsmännens lönevilkor, och hvilken utgift detta skulle medföra
för statsverket, torde tillräckligt framgå deraf, att länsmanstjensternas antal
uppgår till öfver 500. Då vidare hvarje länsman skulle föra utmätningsdiarium,
blefve i följd häraf det Konungens befallningshafvande åliggande
gran skningsbestvret så betydligt förökad t, att fråga kunde uppstå, huru vida
med den nuvarande organisationen af länsstyrelserna tillräckliga arbetskrafter
dertill finnas. Den omständighet att inom samma distrikt funnes två behöriga
utmätningsmål! skulle derjemte lätt kunna medföra åtskilliga förvecklingar;
samma fastighet kunde t. ex. komma att utmätas af kronofogden
och länsmannen, utan att någondera hade kännedom om den andres åtgärd,
och hvardera derför särskild! förordnade syssloman för uppbärande af räntor
och hyror o. s. v. Den andra utvägen är att åt Konungens befallningshafvande
medgifva rätt att, när särskilda omständigheter, såsom fögderiets
vidsträckthet, det förtroende, någon viss länsman lyckats tillvinna sig, eller
annat dylikt dertill föranleda, förordna länsman eller annan person att för
visst distrikt eller visst fall i kronofogdes ställe på eget ansvar vara utmätningsman;
och utskottet har så mycket hellre ansett sig böra tillstyrka
denna utväg, som dylik rätt, om än i något mindre omfattning, redan finnes
i gällande landshöfdingeinstruktion Konungens befallningshafvande medgifven.
Härigenom kan, der behof af annan utmätningsman än kronofogden förefinnes,
den åsyftade lättnaden beredas parterne utan de olägenheter, som den andra
utvägen skulle medföra. Några förvecklingar mellan kronofogden och den
särskildt förordnade utmätningsmannen behöfva ej uppstå, ty om denne är
förordnad för visst distrikt, blir han der ensam utmätningsman, och afser
förordnandet visst fall, lär ej Konungens befallningshafvande underlåta att
derom underätta kronofogden. Och i den personalkännedom, som Konungens
befallningshafvande måste ega, rörande de dem underordnade länsmännen,
eger man tillräckliga garantier för att inga andra än fullt lämpliga personer
förordnas, och att således parternas säkerhet varder bevarad. Med hänsyn
just till den nära kännedom, Konungens befallningshafvande eger angående
de personer, som varda förordnade, har ock utskottet ansett, att åt Konungens
befallningshafvande bör kunna öfverlemnas att efter omständigheterna utsträcka
förordnandet att gälla alla de exekutiva förrättningar kronofogden är behörig
att verkställa; den enda ovilkorliga inskränkningen i den särskildt förordnades
befogenhet, som utskottet funnit böra stadgas, är, att han ej får sätta
annan i sitt ställe. Bestämmelserna angående den rätt, som sålunda enligt
utskottets åsigt bör tillkomma Konungens befallningshafvande att förordna

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

särskild utmätningsman, hafva intagits i en ny §, hvilken ansetts lämpligen
böra få sin plats efter 3 §.»

På dessa grunder hemstälde särskilda utskottet, att Riksdagen måtte
för sin del antaga den lydelse af 2, 3 och 4 §§, som dessa paragrafer
nu ega.

De skäl, hvilka särskilda utskottet vid 1877 års riksdag anfört
mot lämpligheten af att tillägga länsmännen en med kronofogdarnes
sidoordnad befogenhet i utmätningsärenden, åberopades af lagutskottet i ett
den 7 februari 1887 afgifvet utlåtande (n:o 4), hvaruti utskottet afstyrkte
bifall till två motioner i samma syfte som den nu föreliggande; och blef detta
utlåtande af båda kamrarne godkändt utan votering.

Lagutskottet lärer följaktligen kunna inskränka sig till att nu å nyo
åberopa samma skäl, med det tillägg, beträffande den senare delen af motionärernas
förslag — eller att föreskrift skulle meddelas derom att, då kronofogde
öfverlåtit ett utslag till länsmannen för utmätning, den sistnämnde då äfven
skall ombesörja försäljningen i alla de fall, då fråga är om lösegendom —
att, om ett annat förhållande än det sålunda angifna eger rum, utan att alldeles
särskilda orsaker dertill föranleda, sådant icke torde öfverensstämma med
lagens anda och mening.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

0. A. SJÖCRQNA.

Herr A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han, på
grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga behandling
inom utskottet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

Rättelse:

Vid Lagutskottets utlåtande N:o 20 tillägges

Reservation:

af Herr A. P. Lind.

Bih. till Riksd. Prof. 1888. 7 Sami.