Lagutskottets Utlåtande N:o 18

Utlåtande 1900:LU18

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

\:o IS.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1900, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till §17
i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Lagutskottet har till behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren
af herr N. Andersson i Pettersborg afgifven motion, n:o 7, af
följande lydelse:

»Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet
föreskrifver visserligen revision af de kommunala räkenskaperna, men
då nämnda förordning icke lägger hinder i vägen för att kommunalnämnds
ledamöter eller andra redovisningsskyldiga väljas till revisorer,
så måste medges, att garantierna för en opartisk revision icke äro tillräckliga,
helst då man tager i betraktande, att vid revisorsvalet nämndens
ledamöter äro berättigade deltaga i valet. Om nu någon oegentlighet
skulle förefinnas i de kommunala räkenskaperna, så ligger det nära till
hands, att nämndens ledamöter söka att genom sina i regeln höga
röstetal inverka på valutgången, så att granskningen kan blifva efter
deras sinne. Då det väl måste anses ostridigt, att närmare lagbestämmelser
i detta hänseende äro behöfliga, vågar jag taga Riksdagens
uppmärksamhet i anspråk genom att föreslå, att § 17 af Kongl. Maj:ts
nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars 1862
måtte erhålla följande tillägg:

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

17 §•

»Tre ordinarie kommunalstämmor

skall ske å vinterting.»

Till revisorer kunna icke väljas de som äro ledamöter i kommunalnämnd
eller i kommunalfullmägtige eller de, som äro redovisningsskyldige
inför kommunen; och ege de ej heller rätt att deltaga i val af
revisorer.»

Det är, enligt utskottets åsigt, alldeles sjelfkärt, att de, som handhafva
en förvaltning, ej böra vare sig deltaga i val af revisorer för
granskning af denna förvaltning eller sjelfva fungera såsom revisorer
deraf, och utskottet vågar hålla före, att detta i regel iakttages oafsedt
huruvida det blifvit genom uttryckliga lagbestämmelser fastslaget eller
ej. Den naturliga känslan af det principielt oegentliga och otillbörliga
uti ett motsatt förfarande är, efter utskottets mening, i allmänhet tillfyllest
att förhindra deltagande i revisorsval och mottagande af revisorsuppdrag
från deras sida, bvilkas förvaltningåtgärder skola utgöra föremål
för revisorernas granskning.

A andra sidan måste det dock betecknas såsom en brist hos lagstiftningen,
om denna ej genom bestämda föreskrifter förebyggt missbruk
i angifna hänseende. I likhet med motionären anser således
utskottet, att förordningen om kommunalstyrelse på landet bör innehålla
uttryckligt förbud för kommunalnämnds ordförande och ledamöter samt
öfriga inför kommunen redovisningsskyldige personer att deltaga i val
af revisorer för granskning af kommunalförvaltningen eller att åtaga sig
dylikt revisorsuppdrag.

Deremot synes motionären hafva gått för långt, då han ifrågasatt,
att äfven kommunalfullmägtiges ledamöter såsom sådana skulle betagas
valrätt och valbarhet vid omförmälda revisorsval. Kommunalfullmägtige
äro nemligen ej någon sådan förvaltande myndighet, hvars räkenskaper
och förvaltning enligt 72 § af förordningen om kommunalstyrelse på
landet skola af revisorerna granskas; kommunalfullmägtige äro i stället
en med kommunalstämmas rätt och befogenhet, med vissa inskränkningar,
beslutande myndighet och hafva i denna egenskap sig förelagdt
Bill. till Biksd. Vrot. 1900. 7 Sand. 12 Häjt. 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

att utse revisorer för granskning af kommunalnämndens och andra af
kommunalstämma eller kommunalfullmägtige tillsatta styrelsers räkenskaper
och förvaltning.

Går motionen således i detta afseende för långt, bör å andra sidan
ej förbises, att densamma i andra hänseenden är af alltför ringa omfattning.

Samma brister, som, enligt hvad ofvan sagts, känneteckna förordningen
om kommunalstyrelse på landet, vidlåda nemligen äfven andra
kommunalförfattningar; och det synes ej vara skäl att ensidigt rubba
den likformighet emellan dessa hvarandra närstående författningar, som
för närvarande förefinnes. Åtminstone bör efter utskottets åsigt förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i antydt hänseende
ändras samtidigt med förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Härom föreligger för närvarande ej något förslag, och får utskottet
alltså, under åberopande af det anförda, hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda

Stockholm den 27 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Hedenstierna, som ansett, att utskottet bort tillstyrka
skrifvelse i motionens syfte.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.