Lagutskottets Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1907:LU17

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17

Ank. till Kiksd. kansli don 4 mars 1907, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag
till lagbestämmelser mot användande af mutor eller
bestickning vid ekonomiska uppgörelser.

Lagutskottet kar till gemensam behandling förehaft två till utskottet
hänvisade motioner, en, n:o 8, inom Första Kammaren väckt af herr O.
M. Strömberg, och en, n:o 63, inom Andra Kammaren väckt af herr S.
Söderberg i Hobborn.

Herr Strömberg anför i sin motion:

»Af ålder ha svenskarne åtnjutit godt anseende för redbarhet och
ärlighet i affärer, och i stort sedt torde väl ännu detta omdöme i allmänhet
ha sitt berättigande. Men vår tids våldsamma konkurrens på alla
områden, ej minst affärslifvets, har dock — hos oss lika väl som i andra
länder — fört med sig åtskilliga osunda utväxter på detta område, affärer,
som visserligen icke kunna rubriceras såsom redbara, då de afse att
genom mer eller mindre illojala medel skaffa sin utöfvare fördelar på de
redbara affärernas bekostnad. Därigenom ej blott skadas dessa och den
konsumerande allmänheten utan, hvad värre är, genom det sätt, hvarpå
dessa osunda affärstransaktioner verka, bidraga de till demoralisering af
stora lager af vårt folk.

Bih till Likså. Prof. 1907. 7 Samt. 14 Höft. (N:is 17 och 18).

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Eu sådan osund utväxt eller rent af kräftskada på affarslifvets område,
som redan nu är i hög grad utbredd, är det s. k. »mut»- eller
»besticknings»-systemet. Detta afser att genom beviljande af fördelar af
något slag (gåfvor, provisioner, lån, o. d.) till eu eller annan hos respektive
kunder anställd person, hvilken genom sin tjänsteställning kan på
något sätt öfva inflytande på principalens beslut i frågan, vinna sitt syfte
och t. ex. skaffa sig eller sin firma leveranser, som, om detta medel ej
användts, rätteligen bort erhållas af en annan.

Hvarje affärsman och industriidkare vet, att detta notsystem under
gröfre eller finare former tagit eu utsträckning, som innebär en allvarlig
fara för allt sundt affärslif, och att man med bästa vilja har ytterst svårt
att värja sig för detsamma. Den redbare affärsmannen blir slagen i konkurrensen
med den mindre nogräknade, som genom detta medel antingen
får leverera en underhaltig vara såsom fullgod och till fullt pris eller i
bästa fall åtminstone alltid föredrages, om betingelserna i öfrigt äro lika,
Kunden, industriidkaren, som ju i många fall måste lita på sin underordnades
utsago och omdöme, får, då denne är mutad, antingen betala för
högt pris för den köpta varan eller mottaga såsom fullgod en sådan af
underhaltig beskaffenhet. Det kan ju tyckas, att han genom själfständiga
inköp utan hänsyn till sina underordnades omdöme skulle kunna
skydda sig härför, men huru lätt är det ej för t. ex. en maskinist (och
vid handeln med maskinförnödenheter är systemet kanske mest vanligt)
att vid skötseln af sin maskin genom en eller annan åtgärd ställa så till,
att åtgången af olja, kol eller andra förnödenheter blir för stor, ja att
maskinen rent af tager skada, såvida han tvingas använda andra än af
honom förordade slag af dessa ämnen. I detta afseende är en industriidkare
i hög grad beroende af sin underordnade personals pålitlighet och
ärlighet; och det är affärsmännens eller agenternas medvetande om denna
personals inflytande, som gör att just denna så gärna utsättes för deras
bestickningsförsök.

Förfaringssättet är mycket olika och lämpadt efter förhållandena.
Till en början ser det vanligen mer oskyldigt ut, består kanske i en gåfva
till Jul eller Nyår eller en gratifikation efter slutad affär, såsom det heter
»naturligtvis utan att köparen i ringaste mån drabbas däraf» (detta för
att lugna hos mottagaren möjligen uppstående samvetsbetänkligheter); nästa
gång sker det för att få »fortsätta de angenäma förbindelserna», så med
växande belopp i mån af affärens storlek (provision), och därmed är biträdet
i de flesta fall fast och inne på brottets bana. Han kan ej bryta

Lag utskottets Utlåtande N:o 17. 3

förbindelsen med den smarte affärsmannen utan risk att hans redan begångna
felsteg skola rapporteras med den antagliga påföljd, att han mister
sin plats, men han kan å andra sidan genom stegrade anspråk på ersättning
för fortsatta tjänster i samma riktning bereda sig afsevärda ekonomiska
fördelar, större i samma mån flere affärsmän af dylikt slag täfla
om hans ynnest och snart sagdt öfverbjuda hvarandra för att få hans förord
för sina varor. Dessa ekonomiska fördelar vinnas nu ej längre på
leverantörens utan på principalens bekostnad, ty af honom måste de naturligtvis
på ett eller annat sätt (underhaltig vara eller högre pris) af
leverantören återvinnas.

Ett talande exempel på detta affärssystem i synnerligen oblyg form
är den i dagarne upptäckta och beifrade s. k. »leveransskandalen vid
flottan», hvaraf framgår, att leveranser af betydande artiklar för flottans
behof ej kunnat erhållas af de erkändt förnämsta affärsfirmorna i branschen,
utan togos af en minuthandlande, som för att vinna sitt mål måste muta
en underordnad och därpå leverera underhaltiga varor. Att tillvägagångssättet
i detta fall var synnerligen groft och därtill förenadt med förfalskning
af anbud m. m. dylikt förringar icke exemplets beviskraft.

Helt visst florerar systemet, om ock under mindre grafva former, i
mycket stor utsträckning vid leveransuppgörelser af olika slag för industriella
och andra behof, och många exempel på dylika bestickningar
skulle kunna anföras. Affärsbiträden fästa t. ex. vid upphandling för
principalens räkning af en vara mindre afseende vid dennas godhet och
prisbillighet än vid den provision, de för egen räkning kunna betinga sig
och hvarom de på förhand hos olika leverantörer göra sig underkunniga;
en förman, som har att yttra sig öfver till inköp föreslagna maskiner,
söker af säljaren betinga sig vissa procent af deras värde i provision för
att förorda inköpet, och då detta ej beviljas, afgifver han utlåtandet
»mindre goda» om dera och afstyrker inköpet; en firma erbjuder »rabatt»
på sina varor, men gör icke erbjudandet till principalen utan till någon
hans underordnade; eller för att vinna försteg framför andra, utan att
dock utsätta sig för beskyllningen att direkt muta kundernas personal,
låter en oljefirrna denna personal veta, att tomkärlen af firman återköpas
— icke till deras verkliga värde af en ä två kronor -— utan till tio kronor
per stycket; o. s. v. i en mängd variationer.

Affärsmännen själfva beklaga sig bittert öfver förhållandet, och frågan,
som behandlats vid åtskilliga tillfällen, var senast före vid Sveriges
Allmänna Handelsförenings årsmöte i Norrköping d. 8 aug. 1906, där den,

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

efter en af föreningens sekreterare utarbetad redogörelse för densamma,
underkastades diskussion, därvid bl. a. föreningens ordförande yttrade: »att
det visat sig, att denna verkliga kräftskada, som inträngt bland näringarne,
icke är i aftagande, utan att den tyvärr tilltager», samt framhöll vikten
af att precisera »att såväl de som taga som de som gifva mutor göra sig
skyldiga till fördömliga handlingar och att det är lika omoraliskt att fresta
någon att taga mutor som att emottaga sådana»; hvarefter föreningen beslöt
öfverlämna frågan till sitt förvaltningsutskott för vidare åtgärder till
det ondas motarbetande.

Såsom förut nämnts, är det särskildt inom maskinbranschen, som
oskicket hittills florerat, hvilket ock föranledt ett större antal maskinaffärer
att för ett par år sedan sammansluta sig till en förening med enbart
syfte att motarbeta detsamma ; huruvida detta i någon mån lyckats, är svårt
att säga, men torde vara ganska tvifvelaktigt, då naturligtvis de, som
ville använda systemet, icke anslöto sig till föreningen och således fingo
än friare händer och kunde med än större fördel bedrifva sitt geschäft.

Ännu så länge torde systemet hufvudsakligen söka sina offer bland
innehafvare af mera underordnade platser, men ingen säkerhet finnes för
att det, om det får obehindradt utveckla sig, ej snart sträcker sina polyparmar
äfven till högre lager, och vi kunna kanske snart nog stå det så
ofta omtalade och med rätta klandrade, utbredda mutsystemet i vårt östra
grannland närmare än mången tror.

I hvilka samhällsklasser än detta moraliska gift får sprida sina fördärfbringande
verkningar, är faran lika stor, och nödigt är tvifvelsutan,
att snara och kraftiga åtgärder vidtagas till dess hämmande.

Äfven i andra länder har man i detta afseende haft sorgliga erfarenheter,
och särskildt i Tyskland och England, där oskicket i en mycket
oroväckande grad tilltagit, har man verkställt vidlyftiga utredningar öfver
förhållandet och sökt finna medel för dess utrotande eller inskränkning.
I England har detta resulterat i en för ändamålet stiftad lag »prevention
of corruption act», som med detta års början trädt i kraft och som stadgar
jämförelsevis stränga straff för såväl den som mottager som den som
gifver eller utlofva!’ mutor.

Lagens hufvudinnehåll framgår af dess § 1, som i öfversättning lyder:

§ 1 mom. 1. Om ett ombud af någon för sig själf eller andra såsom
mutor mottager eller utverkar eller försöker mottaga eller utverka
någon som helst gåfva eller vederlag såsom lockelse eller belöning för att
göra eller underlåta att göra, eller för att efter denna lags trädande i

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 5

kraft hafva gjort eller underlåtit att göra någon handling i samband med
sin hufvudmans affärer eller angelägenheter, eller för att gynna eller motverka
eller underlåta att gynna eller motverka någon med afseende på
sin hufvudmans affärer eller angelägenheter; eller

om någon såsom mutor gifver eller förbinder sig att gifva eller erbjuder
någon gåfva eller vederlag till ett ombud såsom lockelse eller belöning
för att göra eller underlåta att göra, eller för att efter denna lags
trädande i kraft hafva gjort eller underlåtit att göra någon handling i
samband med dess hufvudmans affärer eller angelägenheter eller för att
gynna eller motverka eller underlåta att gynna eller motverka någon med
afseende på hufvudmannens affärer eller angelägenheter; eller

om någon med vetskap gifver åt ett ombud, eller om ett ombud
med vetskap, i afsikt att bedraga sin hufvudman, begagnar något kvitto,
räkning eller annan handling, hvari hufvudmannen är intresserad och som
innehåller någon uppgift, som är falsk eller vilseledande eller bristfällig
i väsentligt afseende och som med hans vetskap är afsedd att missleda
hufvudmannen, skall han anses skyldig till lagstridig handling och skall
efter åtal och fällande vara förfallen till fängelsestraff med eller utan
straffarbete för en tid icke öfverstigande två år eller till böter icke öfverstigande
fem hundra pund sterling eller till både sådant fängelsestraff
och böter, eller, efter summariskt fällande, till fängelsestraff med eller
utan straffarbete för tid icke öfverstigande fyra månader eller till böter
icke öfverstigande femtio pund eller till både sådant fängelsestraff och böter.

Mom. 2. I denna lag innefattar ordet »vederlag» allt slags värdefullt
vederlag; ordet »ombud» betecknar hvarje person, som är anställd
hos annan eller handlar å annans vägnar, och ordet »hufvudman» innefattar
arbetsgivare.

Mom. 3. En person anställd i Kronans tjänst eller i någon förening
eller samhälle eller statskommun, provins eller kommunalnämnd eller i
styrelse för någon välgörenhetsförening, är ett ombud enligt denna lag. -—
Såsom synes, äro straffbestämmelserna ganska stränga, då ej blott
böter utan äfven fängelsestraff t. o. m. i förening med straffarbete för
vissa fall stadgas.

Äfven hos oss torde vara nödigt, att dessa missförhållanden blifva
på laglig väg stäfjade, då det ej är att förmoda, att detta, här lika litet
som i England, kan vinnas blott på upplysningens väg, genom enskilda
sammanslutningar eller genom påverkan af allmänna opinionen, hur myc -

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

ket än dessa faktorer otvifvelaktigt kunna bidraga till införande af ett
bättre sakernas tillstånd.

Medgifvas måste, att ej oväsentliga svårigheter möta för att kunna
göra en sådan lag fullt effektiv, då det ju ligger i sakens natur att sådana
illojala handlingar så mycket som möjligt af båda parterna hemlighållas,
och det således kan vara svårt nog att erhålla fullgiltiga bevis på
öfverträdelse af densamma, liksom också åtskilliga så att säga mera oskyldiga
former af bestickning finnas, såsom öfverflödande gästvänlighet, förplägnad
o. d., hvilka lagen naturligtvis svårligen kan träffa. Men å
andra sidan är att märka, dels att redan af gammalt finnas i svensk lag
bestämmelser, som stämpla såsom brott, då ämbetsman tager mutor (och
att konstatera detta möter ju samma svårigheter som ofvan anförts), hvilka
bestämmelser väl i sin mån bidragit till den svenska ämbetsmannakårens
nuvarande, så allmänt och rättvist erkända, höga ståndpunkt hvad rättrådighet
och sjanständighet beträffar, dels att lagbestämmelser för mången
utgöra eu kraftig hjälp till motstånd mot onda ingifvelsers utförande, i
det att många personer, som möjligen skulle vilja deltaga i en »mindre
lojal» handling, dock af fruktan eller andra skäl ofta draga sig för samma
handling, om den är förklarad olaglig eller brottslig.

Helt säkert skulle en lagstiftning i ungefär samma riktning som
förut omnämnda engelska på ett synnerligen kraftigt sätt bidraga till utrotande
eller åtminstone stäfjande af dessa missbruk, som från affärsmoralens
synpunkt åstadkomma så mycket ondt och som, om de få ostördt
fortgå, hota att inom kort förgifta hela vårt affärslif och moraliskt skada
stora lager af vårt folk.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört tillåter jag därför vördsamt
föreslå,

att Eiksdagen ville besluta hos Kungl. Maj:t anhålla, det Ivungl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och om möjligt för nästa Eiksdag framlägga
förslag till lagbestämmelser mot användande af mutor eller bestickning
vid ekonomiska uppgörelser.»

I motionen hafva instämt herrar P. M. Carlberg, V. Folin, Törel
Magnuson och Alfred SandivaU.

I motionens syfte hafva instämt herrar Hugo Falilén, friherre C. J.
Beck-Friis, Volratli Berg, John Bernström, Alb. Bergström, Gottfr. Olsén
och II. E. Montgomery.

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Herr Söderberg yttrar i sin motion:

»Ofta hör man talas om att beklagliga missförhållanden äga rum vid
allehanda leveransuppgörelser för statens behof genom ett klandervärdt provisionssystem.
Det är med stor tvekan jag beslutit mig för att draga
fram denna sak, men jag har låtit mina betänkligheter falla i detta afseende,
ifall något kunde vinnas till förekommande af en osund affärsmoral.

I den mån rikets olika förvaltningsgrenar genom en stegrad utveckling
belastas på mångahanda sätt för anskaffning af materialier till en
mängd nybyggnader för arméns och flottans behof, för utvidgning af rikets
olikartade kommunikationer m. m., är det naturligt, att de centrala ämbetsverken
icke öfverallt förmå utöfva den kontroll öfver det hela som
önskligt vore. Ofta öfverlämnas detta grannlaga och maktpåliggande uppdrag
åt de yngre tjänstemännen, ja till och med åt den extra personalen,
som icke äger den karaktärens fasthet, som erfarenheten i allmänhet skänker.

Det är i högsta grad otillständigt, att personer, som sakna en ekonomiskt
oberoende ställning, utsättas för de svåra frestelser som här åsyftas.

Men det bör jämväl påpekas, att det icke är endast staten, som får
sitta emellan på detta sätt, utan bolag och enskilde, som i någon större
omfattning måste anlita mellanhänder, få ofta vidkännas ganska stora utgifter
genom att det skall betalas både här och där, om affären skall
komma till stånd.

Nu är det klart och är allom bekant, att detta sker endast i största
hemlighet och att stor försiktighet iakttages, hvarför personer, som äro invecklade
i sådant, ofta gälla för att vara mycket hederliga. Häraf framgår
äfven, att svårigheten då det gäller att råda bot för ifrågavarande onda
är så mycket vanskligare och svår, som saken är ömtålig och grannlaga.
Dock böra vi väl ha rätt att tro, att detta samhällslyte i vårt land icke
äger en sådan utbredning, som i en del andra länder; men senare tiders
erfarenhet i vår brottmålshistoria vittnar dock om att saker och ting inträffa,
som borde vara ägnade att skärpa uppmärksamheten.

För att få någon ledning, huru man bör gå till väga vid motarbetande
af ifrågavarande samhällslyte, som tyckes ha benägenhet att smygande
gripa omkring sig, är det väl här som på alla områden nödigt att lära
känna orsakerna till det onda. Detta låter sig icke göra med mindre än
att vederbörande högre tjänstemän bekväma sig till —- och icke akta det
för varande under sin värdighet — att mera direkt öfvervaka och deltaga
i så viktiga arbeten som anskaffning genom uppköp för statens behof. Den

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

byråkratiska högfärden, som behäftar många af våra ämbetsverk, bör aflägsnas,
och praktiskt och enkelt bör hvar och en göra sin plikt. Den
formalistiska minutiösa kontrollen bör lämna rum för en mera omedelbar,
enkel och effektiv sådan, så att det, som bör vara praktiskt arbete, icke
inskränkes till ett förnämt arbete vid skrifbordet. Därigenom skulle ansvarskänslan
högst betydligt skärpas och de vanliga ursäkterna, som ofta
användas genom att skylla på omständigheterna och andra personer, ej så
mycket göra sig gällande.

Af tidningarna har man sett, att England nyligen antagit en lag,
som afser motarbetande af ifrågavarande missförhållande. Som ett praktiskt
folk har detta land velat reagera mot ett oudt, som nästlar in sig
och fördärfvar den sunda konkurrensen. Till denna nya engelska lagförfattning
vill jag hänvisa och håller före, att någonting liknande torde vara
hälsosamt äfven för vårt land.

Det är gifvet, att ansvaret bör träffa både den som bjuder och den
som mottager provision, hvarigenom statens och andra personers rätt tillbakasättes.

Jag tilltror mig icke att framlägga något förslag, utan håller före,
att ett sådant bör utarbetas genom Kungl. Maj:ts försorg, hvarför jag endast
vill framhålla några allmänna synpunkter: att förbudet, som gäller
mottagande af dylika provisioner eller bestickningar, skarpes strängare ju
högre aflönad ämbets- och tjänstemannen är, strängare ju högre samhällsställning
han intar; att lagen jämväl vänder sig med skärpa emot den
firma eller de affärsmän, som tillåta sig sådana knep. Huruvida personer,
som vilja träda fram med bevis mot de brottslige, böra komma i åtnjutande
af någon ersättning härför, torde också jämväl böra tagas i öfvervägande.

Med anledning af hvad jag sålunda i allmänna ordalag dristat anföra,
hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning
angående de här ofvan påpekade förhållandena, hvarjämte det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga sådant lagförslag,
som är ägnadt att stäfja det provisions- och bestickningssystem, som förekommer
vid uppgörelser om leveranser, hvarigenom statens och den enskildes
rätt äfventyras.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 9

Gällande strafflag stadgar i 25 kapitlet 5 § straff för ämbetsman, som
tager eller betingar sig mata för att främja orätt i ämbetet eller som eljest
för någon sin ämbetsåtgärd tager eller betingar sig någon belöning eller
spol tel, hvartill han ej är berättigad. De straff, som enligt denna paragraf
kunna ådömas, äro i det förra fallet afsättning jämte ovärdighet att
1 _ rikets tjänst vidare nyttjas, samt i det senare mistning af ämbete på
viss tid eller böter, och kan, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
äfven i detta senare fall dömas till afsättning.

I § 6 af samma kapitel är den ämbetsman, som för egen vinning,
själ! eller genom annan, intalar eller förleder rikets innevånare till sammanskott,
utgift, kostnad eller arbete, underkastad straff, som kan vara afsättning,
mistning af ämbete på viss tid eller böter; i det fall, att han
tager emot dylikt, då det såsom af fri vilja bjudes honom, är han förfallen
till bötesstraff. Vidare stadgas i samma kapitel dels utiS; 16
straff för ämbetsman, som på annat sätt begår förbrytelse i sitt ämbete
eller underlåter sin ämbetsplikt för egen fördel eller för att gynna
ellei skada annan eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt
eller säkerhet, dels ock uti § 17 straff för ämbetsman, som visar vårdslöshet,
försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete. I kapitlets
22 i; hafva dessa stadganden förklarats gälla äfven om dem, som äro
safta att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade
kassors,.verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter,
om de tjänstemän, som lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna,
och om andra, som äro förordnade att förrätta ämbete eller
tjänsteärende. Dessa och öfriga bestämmelser uti lagar och författningar
toide vara tillfyllestgörande icke blott ifråga om möjligheten att straffa
ämbets- och tjänstemän samt med dem jämförliga befattningshafvare, som
mottaga mutor eller på annat sätt låta sig besticka, utan äfven beträffande
straff för öfverordnade ämbetsmän, hvilka underlåta att fullgöra dem
åliggande plikt i afseende å kontroll öfver underlydande. Och Riksdagen
synes icke hafva någon anledning att särskildt påminna om tillämpning af
dessa straffbestämmelser eller begära utredning härom.

Men om sålunda enligt gällande lagbestämmelser den, som låter muta
sig, är, om han innehar en ställning, som nyss angifvits, underkastad ansvar,
gar 1 allmänhet den, som utan att vara i dylik ställning mottager
mutor, fri från straff. Han blir dock, om han genom mutors tagande gör
sig skyldig till trolöshet mot sin hufvudman, underkastad ansvar enligt strafflagens
22 kapitel 14 §. Men i öfrigt är icke stadgadt straff för den, som
llih. till Likså. Prof. 1907. 7 Sand. 11 Käft, (Kds 17 och 18). 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

mottager mutor. Ej heller finnes något positivt lagbud, som stadgar straff
för den, som bjuder eller gifver mutor. Och de stadganden, vår lag härom
straff för delaktighet i brott, torde icke vara på bestickaren tillämpliga.
Detta af den anledning, att det brott till hvilket personer i en ämbetsmans
eller tjänstemans ställning genom nämndt förfarande kunna göra sig skyldiga,
betraktas som ett alldeles speciellt slag af brott, nämligen ett rent ämbetseller
tjänstebrott. Den särställning, de skyldige intaga, och i hvilken
brottet begås, samt på grund hvaraf det straffas, omfattar ej den delaktige,
som — utan att befinna sig i berörda ställning eller, om han är i sådan,
utan att gärningen utgör brott i hans eget ämbete eller tjänst anstiftar
eller främjar ett rent ämbets- eller tjänstebrott.

Detsamma är förhållandet då någon är delaktig i en persons handling,
som innefattar trolöshet mot gärningsmannens hufvudman. Äfven
här ''har den brottslige en särställning, i hvilken brottet begås, nämligen
det förtroendeförhållande, som skall råda mellan hufvudmannen och dennes
fullmäktig, och hvilket förhållande vid viss af fullmäktigen företagen handling
kan kränkas. Den, som är delaktig i dylikt brott, men själf ej befinner
sig i samma ställning som gärningsmannen till hufvudmannen, har
genom sin delaktighet i brottet ej gjort sig skyldig till kränkande af
något sitt förhållande till den kränkte af den art, att han därför kan i
brist på lagstadgande straffas.

Vidkommande lagstiftningen i förevarande ämne utomlands, finnas i
Tyskland liknande bestämmelser som hos oss beträffande tagande eller betingande
af mutor utaf ämbetsmän. Men dessutom har nu gällande strafflag0
för Tyskland i §§ 333 och 334 upptagit straffbestämmelser för den,
som för visst ändamål besticker eller försöker att besticka en i viss ställning
stående person. § 333 innehåller, att den, som bjuder, lofvar eller
lämnar en ämbetsman eller en person, tillhörig arméen, eu gåfva eller
andra fördelar för att förmå honom till eu handling, som innebär en kränkning
af hans ämbets- eller tjänsteplikt, skall ådömas fängelse. Vid förmildrande
omständigheter kan straffet stanna vid böter intill 1,500 mark.
I § 334 stadgas tukthusstraff eller, vid förmildrande omständigheter, fängelsestraff
för den, som erbjuder, lofvar eller lämnar eu domare eller med
domare likställd person gåfvor eller andra fördelar för att förmå honom
att till fördel eller nackdel för en part leda eller afgöra en rättssak, hvars
ledande eller afgörande åligger honom.

I likhet med i Tyskland har i Norge stadgats straff för den, som
besticker eller försöker att besticka personer i en viss ställning. I Norges

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

11

»Almindelig Borgerlig Strafflov» af den 22 maj 1902 § 128 föreskrifves,
att den, som genom att gifva eller lofva fördelar söker förmå en offentlig
tjänsteman till att rättsstridigt företaga eller underlåta en tjänst ekan Äling
eller som medverkar därtill, skall straffas med böter eller fängelse intill
ett år.

I dessa länder bär man alltså ansett erforderligt att med straff belägga
äfven den, som besticker eller försöker att besticka. Man bar dock
låtit straffpåföljd vid bestickning inträda endast då den mutor emottagande
haft en viss offentlig ställning, och för att bestickaren skall kunna
straffas, måste det ändamål, han vill med bestickningen vinna, innebära
något, som utgör eu kränkning af den eventuellt mutades tjänsteplikt.
Ett undantag därifrån förekommer dock i Norge, hvarest i lagen om brännvinstillverkning
den 28 juni 1887 § 34 det stadgas straff för blotta gifvandet
eller erbjudandet af gåfvor åt kontrollbetjäuingen. I Tyskland
har man dock, allteftersom dess handel och industri växt och nått sin
nuvarande storartade utveckling, fått erfara obehaget af den inom dess
affärslif förekommande användningen af mutor; och försök hafva gjorts
till dettas stäfjande, ehuru lagstiftningen ännu ej ingripit. Detta är däremot
fallet i England, som med sitt sedan lång tid tillbaka rikt utvecklade
handels- och industrilif också längre tid fått röna fördärfvet af det
därstädes inom affärslifvet existerande bestickandet i dess olika former;
och i England har man äfven, i afsikt att förebygga detta, antagit en af den
ene motionären uti hans motion i öfversättning delvis återgifven lag, den
s. k. »Prevention of corruption act» 1906, hvilken vid innevarande års
början trädt i kraft.

Äfven i vårt land, hvarest handel och industri befinna sig i rask
utveckling, torde användandet af bestickning vid vissa slag af ekonomiska uppgörelser
ej sällan förekomma. Därom vittna tydligt förevarande motioner.
Lagutskottet har sig äfven bekant, att inom landet under de senaste åren
bildats eu sammanslutning för firmor inom maskin-, järn- och metallaffärer,
elektriska affärer, skeppsfournerare och mekaniska verkstäder med ändamål
att motarbeta lämnandet af s. k. hemliga provisioner, hvilken association
i från trycket utgifven s. k. rapport sammanfört ett flertal ur verkligheten
hämtade exempel på de olika förmer, i Indika, bestickning äger
rum inom berörda affärsgrenar. Att verklig grund föreligger för farhågan,
att användningen af mutor inom affärslifvet alltmera tilltager, synes äfven
framgå ej mindre af en till lagutskottet ställd skrifvelse från Stockholms
Köpmannaförenings Handelskammare, i hvilken skrifvelse Ilandelskarama -

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

ren under framhållande af, att ofoget att medelst mutor vinna ett mål
gripit omkring sig inom vida kretsar af samhället, samt att det för
allmänhetens rättsmedvetande icke syntes stå fullt klart, att detta förfarande
innebure något fördömligt, uttalat sitt litiiga instämmande i motionernas
syfte, än äfven af en liknande till utskottet inkommen skrifvelse
från Skånes handels-, industri- och sjöfartskam mar e. Det synes äfven
utskottet, som om bot för dessa missförhållanden icke kan på enskild väg
vinnas, utan att här föreligger en nödvändighet att för ernående af sundare
förhållanden inom vårt affärslif i lagstiftningen införa straffbestämmelser,
hvarigenom handlingar af ineromnämnd art karakteriseras såsom brott.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att liiksdagen, i anledning af förevarande motioner,
ville besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för .Riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelser mot användande
af mutor eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser.

Stockholm den 4 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.

%

Herr Cedering har begärt få autecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.