Lagutskottets Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1887:LU17 - majjul

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 7 juni 1887, kl. 2 e. in.

Lagutskottets utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om skiljemän och lag angående förändtmd
lydelse af 46 § utsökning slag en den 10 augusti

Kongl. Maj:t har den 29 sistlidne april till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition:

»Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § Regeringsformen
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

l:o lag om skiljemän och

2:o lag angående förändrad lydelse af 46 8 utsökningslaeen den
10 augusti 1877.»

De propositionen bifogade lagförslagen finnas här nedan i detta
utlåtande intagna.

Propositionen har af kamrarne blifvit hänvisad till lagutskottet och
får° utskottet, efter fullbordad granskning af densamma, härmed afgifva
utlåtande deröfver. ........

Bill. till Riksd. Frat. 1887. B. 7 Sami. 8 Iläft.

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Så väl af ledamöter af högsta domstolen som ock inom utskottet
hafva tvifvelsmål blifvit framstälda, huru vida en lag af beskaffenhet
som den nu föreslagna lagen om skiljemän skulle vara af ett verkligt
behof påkallad och kunna medföra någon väsentlig nytta. De i sådant
afseende framstälda anmärkningar hafva hufvudsakligen antagit tvenne
särskilda former, i det man dels framhållit, att det icke skulle kunna
anses önskvärdt att genom en utförligare lagstiftning i förevarande
ämne anledning gåfves att i vidsträcktare omfång draga rättstvister
undan domstolarnes afgörande för att öfverlemna dem åt skiljemän,
dels ock uttryckt den farhåga, att på sådant sätt en ytterligare instans
skulle uppstå, hvarigenom tvistens slutliga afgörande skulle kunna än
längre uppehållas än nu är möjligt. Dessa båda anmärkningar stå i
sjelfva verket i ett ganska nära samband med hvarandra. Hvad man
genom en rättstvists öfverlemnande till. afgörande af skiljemän hufvudsakligen
vill och kan vinna är ju, att tvisten må slitas på ett snabbare
sätt än genom densammas hänskjutande till domstol; och denna fördel
kan verkligen i många fall vara så. stor, att den fullt uppväger de
större garantier för ett i alla delar rigtigt afgörande, som onekligen i
allmänhet innefattas i domstolarnes pröfning. Men för att detta ändamål
skall kunna vinnas, erfordras, enligt hvad erfarenheten visat, eu
utförligare lagstiftning i ämnet än som nu förefinnes, om någon sådan
ens kan anses vara befintlig. Lagstiftaren måste emellertid härvid i
främsta rummet tillse, att lagbestämmelserna så affattas, att icke en
tredskande part kan omintetgöra denna fördel och derigenom framkalla
den af lagförslagets motståndare befarade olägenheten af tvistens ytterligare
förlängande. Detta skulle kunna ske genom ett sådant användande
af lagens formella föreskrifter, att hela det förfarande, som afsåge
tvistens afgörande genom skiljemän, blefve fruktlöst och endast
komme att fördröja densammas hänskjutande till domstol.

Det nu föreliggande lagförslaget synes i det hela vara väl egnadt
att förebygga inträffandet af dylika fall. Dock har utskottet funnit
detsamma i några delar genom ofullständighet eller tvetydighet i bestämmelserna
angående skiljemäns utseende och formen för deras verksamhet
kunna gifva part tillfälle att, åtminstone i samråd med en af
honom till skiljeman utsedd person, förlama verkan af skiljeaftalet.
För de ändringar, hvilka utskottet ansett böra, till afhjelpande af dessa
brister, vidtagas i förslaget, redogöres här nedan i sammanhang med
de öfriga, föga betydande anmärkningar, till hvilka utskottet funnit
förslaget gifva anledning.

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

3

§ 6.

Då en part genom att underrätta sin motpart om sitt val af skilje
man måste anses hafva uppmanat motparten att äfven utse skiljeman,
synas orden »och uppmanat honom att välja skiljeman» kunna ur paragrafen
utgå, hvarigenom äfven vinnes den fördel, att det derefter följande
ordet »denne» kommer att mera tydligt, än med paragrafens nuvarande
lydelse är fallet, hänföra sig till ordet »motparten».

7 §•

Genom att i det fall, som i andra stycket af denna § afses, ånyo
till skiljeman utse en person, som antingen vore af jäf eller annan anledning
hindrad att mottaga uppdraget eller förut med part öfverenskommit
att afsåga sig detsamma, skulle en part kunna gång efter annan
uppskjuta skiljeaftalets verkställighet och slutligen på grund af
föreskriften i 11 § helt och hållet tillintetgöra detsamma. Till förekommande
häraf har utskottet gjort ett tillägg af innehåll, att om skiljeman,
som blifvit af part utsedd i afgående skiljemans ställe, afsäger
sig uppdraget eller af jäf eller annan anledning är hindrad att mottaga
detsamma, skall förfaras såsom i 9 § sägs, d. v. s. att ny skiljeman
skall utses af öfverexekutor.

9 §.

Till de fall, då skiljeman skall af öfverexekutor utses, har af utskottet
ytterligare fogats, förutom det under 7 § här ofvan omförmälda
fall, jemväl den händelse, att det mera än en gång inträffat, att skiljeman
underlåtit att infinna sig vid sammanträde, hvartill han blifvit
kallad i enlighet med en af utskottet tillagd ny §, den 12:te, för hvars
innehåll här nedan skall redogöras. Äfven detta tillägg afser att hindra
aftalets omintetgörande genom oredlig öfverenskommelse mellan part
och skiljeman.

Den jemväl i 9 § förekommande bestämmelsen, att skiljeman i der
omförmälda fall skall utses af öfverexekutor i den ort, der endera parten
har sitt bo och hemvist, kan gifva anledning dertill, att två skiljemän
på föreskrifvet sätt utses i stället för eu, utan att lagen gifver

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

någon ledning för besvarandet af Irågan, hvilkendera bör anses vara
rätteligen utsedd och följaktligen deltaga i tvistens afgörande. Utskottet
har derför utbytt denna föreskrift mot''stadgande, att skiljeman
skall utses af öfverexekutor i den ort, der part, som påkallat skilje-aftalets
tillämpning, har sitt bo och hemvist; dock med förbehåll af parternes
rätt att i skiljeaftalet annorlunda bestämma.

11 §.

I sista punkten af denna § har utskottet vidtagit en mindre betydande
redaktionsändring.

I Kongl. Maj:ts förslag saknas hvarje föreskrift om sättet för skiljemännens
sammankallande. Äfven denna omständighet torde kunna leda
till skiljeaftalets omintetgörande genom tredska hos någon af skiljemännen.
Utskottet har derför efter 11 § insatt i förslaget en ny 12:te
paragraf, innehållande bestämmelser härom, i följd hvaraf de följande
paragrafernas ordningsnummer blifvit ändrad.

12 § i Kong]. Maj:ts förslag.

(13 § i utskottets.)

I denna § meddelas föreskrifter angående omröstning till skiljedomen;
hvarvid stadgas dels att, om olika meningar uppstå, den mening
skall gälla, om hvilken mer än halfva antalet skiljemän förenat
sig, dels ock att, der i någon punkt sådan pluralitet för en mening
ej kan vinnas, skiljeaftalet i denna del är förfallet. Då emellertid enligt
utskottets tanke parterna böra ega rätt att äfven i detta afseende
genom skiljeaftalet bestämma, huru eu giltig skiljedom skall åstadkommas,
och tvist om tillvaro af en sådan rätt möjligen skulle kunna
uppstå, så framt den icke uttryckligen i lagen förklaras tillkomma parterna,
har utskottet genom tillägg till paragrafen velat åt dem förvara
denna rätt.

Mot det af Kongl. Maj: t framlagda förslaget till lag angående förändrad
lydelse af 46 § utsökningslagen har utskottet icke funnit något
att erinra.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa

^1) att Riksdagen ville, med förklarande att det
af Kong], Maj:t framlagda förslaget till lag om skiljemän
icke kan i oförändradt skick antagas, för sin del
antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

o

LAG

om skiljemän.

1 §•

Fråga af tvistemåls beskaffenhet, hvarom förlikning kan träffas, så
ock fråga om ersättning för skada, som någon tillfogat annan genom
brott, må, då tvist derom uppstått, genom aftal mellan parterne hänskjutas
till afgörande af en eller flere skiljemän. År tvist redan vid
domstol anhängig, vare skiljeaftal, som derom slutes, icke gällande,
med mindre saken vid domstolen nedlägges.

Skiljeaftal om fråga, som ofvan sägs, kan ock afse framtida tvist,
härflytande af visst rättsförhållande, som angifves i aftalet.

2 §.

Slutes skiljeaftal utan förbehåll om rätt för parterne att klandra
skiljedomen, skola de anses hafva utfäst sig att åtnöjas med densamma.

Denna lag ege icke tillämpning å skiljeaftal, som innefattar förbehåll
om rätt för parterne att klandra skiljedomen.

3 §•

Åro skiljemän ej nämnde i skiljeaftalet och är deri ej heller bestämdt,
till hvilket. antal och på hvad sätt de böra utses, skola skiljemännen
vara tre, af hvilka hvardera parten väljer en och de sålunda
valde tillkalla den tredje.

4 §■

Emot skiljeman gälle dessa jäf: om lian ej fylt tjugufem år; om
han är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag
utgör jäf mot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda
skyld eller besvågrad, eger del i saken eller kan deraf vänta
synnerlig nytta eller skada; om han såsom domare eller eljest å embetes
vägnar deltagit i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

varit fullmägtig i saken eller deri vittnat; om lian är part i en lika
sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om han
står under annans målsmansskap eller någondera partens husbondevälde
eller af honom njuter lön eller underhåll; om han såsom embetseller
tjensteman lyder under någondera partens förmanskap; om han
blifvit dömd för brott, som medfört förlust af medborgerligt förtroende,
eller står under tilltal för brott, som kan medföra sådan påföljd; om
han blifvit dömd ovärdig att i rikets tjenst nyttjas eller att föra annans
talan inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som dervid suttit
i nämnden, ej af sådan orsak anses jäfvig såsom skiljeman. Ej
heller vare den, som af kronan njuter lön eller underhåll, förty jäfvig
såsom skiljeman i sak, deri kronan är part.

.Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med
ord eller gerning i uppsåt att dermed göra honom jäfvig, skall det ej
räknas för jäf.

Part må ej jäfva skiljeman, som han sjelf valt eller om hvars
väljande parterne varit ense, så framt ej jäfvet uppkommit eller blifvit
veterlig^ först efter valet.

5 §.

Tillämpning af skiljeaftal må påkallas af en hvar af parterne. Afser
skiljeaftalet framtida tvist, eller är det ej skriftligen upprättadt,
skall den, som påkallar aftalets tillämpning, skriftligen meddela motparten
uppgift på den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas.

Kongl Maj-.ts förslag.

6 §.

Skola parterne hvar för sig välja
skiljemän, och har endera parten
skriftligen underrättat motparten om
sitt val och uppmanat honom att välja
skiljeman, vare denne, der ej annorlunda
är genom skiljeaftalet bestämdt,
pligtig ått inom fjorton da -

<5

Utskottets förslag.

6 §•

Skola parterne hvar för sig
välja skiljemän, och har endera
parten skriftligen underrättat motparten
om sitt val, vare denne, der
ej annorlunda är genom skiljeaftalet
bestämdt, pligtig att inom fjorton
dagar derefter lemna den an -

Lagutskottets Utlåtande N:o 17,

Kongl. May.ts förslag.

gar derefter lemna den andra parten
skriftlig underrättelse om sitt
val af skiljeman.

7 §■

Har någon, som blifvit genom
skiljeaftalet utsedd till skiljeman,
afsagt sig uppdraget, eller varder
han på grund af jäf eller af annan
anledning hindrad att fullgöra detsamma,
vare i afseende på den tvist,
som är i fråga, aftalet förfallet,
der ej parterne annorlunda öfverenskommit.

Afgår skiljeman, som eljest blifvit
af part utsedd, välje parten annan
skiljeman i hans ställe; och
gälle om sådant val i tillämpliga
delar hvad i 6 § sägs.

Utskottets förslag.

dra parten skriftlig underrättelse
om sitt val af skiljeman.

7 §•

Har någon, som blifvit genom
skiljeaftalet utsedd till skiljeman,
afsagt sig uppdraget, eller varder
han på grund af jäf eller af annan
anledning hindrad att fullgöra detsamma,
vare i afseende på den
tvist, som är i fråga, aftalet för.
fallet, der ej parterna annorlunda
öfverenskommit.

Afgår skiljeman, som eljest blifvit
af part utsedd, välje parten
annan skiljeman i hans ställe; och
gälle om sådant val i tillämpliga
delar hvad i 6 § är stadgadt. Skulle
skiljeman, som sålunda blifvit af part
vald i afgående skiljemans ställe,
afsåga sig uppdraget eller af jäf
eller annan anledning vara hindrad
att detsamma fullgöra, förfares såsom
i 9 § sägs.

8 §•

Part, som lemnat motparten underrättelse om sitt val af skiljeman,
må ej utan motpartens medgifvande återkalla valet.

Kong/,. Maj:ts förslag.

9 §.

Utskottets förslag.

9 §.

Tredskas part, som skall välja Tredskas part, som skall välja
skiljeman, att fullgöra hvad ho- skiljeman, att fullgöra hvad ho -

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Kongl. Maj:ts förslag.

nom i sådant afseende åligger, eller
kunna i det fall, att skiljeman skall
af andra skiljemän tillkallas, desse
ej förena sig om valet, skall, så
vida ej skiljeaftalet innehåller annan
bestämmelse, skiljeman utses
af öfverexekutor i den ort, der endera
parten har sitt bo och hemvist.

Mot öfverexekutors beslut, hvarigenom
skiljeman blifvit utsedd,
må klagan ej föras; dock vare beslutet
utan verkan, der domstol
förklarar skiljeaftalet icke hafva egt
giltighet eller tillämplighet å den
tvist, hvarom fråga är.

U tskottets förslag.

nom i sådant afseende åligger,
eller kunna i det fall, att skiljeman
skall af andra skiljemän väljas,
desse ej förena sig om valet, eller
hav det mera än en gång inträffat,
att skiljeman underlåtit att inställa
sig vid sammanträde, hvartill
han blifvit enligt 12 § kallad, då
skall, såvida ej skiljeaftalet innehåller
annan bestämmelse eller
skiljemännen blifvit i skiljeaftalet
nämnde, skiljeman utses af öfverexekutor
i den ort, der part, som
påkallat skilj eaftalets tillämpning,
har sitt bo och hemvist.

Mot öfverexekutors beslut, hvarigenom
skiljeman blifvit utsedd,
må klagan ej föras; dock vare beslutet
utan verkan, der domstol
förklarar skiljeaftalet icke hafva
egt giltighet eller tillämplighet å
den tvist, hvarom fråga är.

10 §.

Har, sedan yrkande om skiljeaftalets tillämpning blifvit framstäldt,
part bestridt yrkandet, eller har part, som skolat välja skiljeman, försummat
fullgöra hvad honom i sådant afseende ålegat, och vill motparten,
hellre än att vidare påkalla skiljedom i tvisten, sin talan deri vid domstol
utföra, må skiljeaftalet ej utgöra hinder för tvistens pröfning vid
domstol.

Kongl. Majäs förslag. Utskottets förslag.

ii §. ii §.

Parterne ege bestämma viss tid, Parterne egal bestämma viss tid,
inom hvilken skiljemannaåtgärden inom hvilken skiljemannaåtgärden

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

9

Kongl. Maj:ts förslag.

skall vara afslutad. År sådan bestämmelse
ej gifven, skall skiljedom
meddelas inom sex månader, räknade
från den dag, då skiljeaftalet
slöts, eller, der skilj eaftalet afser
framtida tvist eller ej är skriftligen
upprättadt, från den dag, då dess
tillämpning påkallades i den ordning
som i 5 § sägs; dock skall,
derest tvist om skiljeaftalets giltighet
eller tillämplighet inom nämnda
lid varder anhängiggjord vid
domstol, tiden för skiljedoms meddelande
räknas från den dag, då
sådan tvist blifvit slutligen afgjord.
År ej skiljedom meddelad inom den
af parterne eller eljest bestämda
tid, vare i afseende på den tvist,
som öfverlemnats till skiljemännens
pröfning, skiljeaftalet förfallet.

Utskottets förslag.

skall vara afslutad. År sådan bestämmelse
ej gifven, skall skiljedom
meddelas inom sex månader, räknade
från den dag, då skiljeaftalet
slöts, eller, der skiljeaftalet afser
framtida tvist eller ej är skriftligen
upprättadt, från den dag, då dess
tillämpning påkallades i den ordning
som i 5 § sägs; dock skall,
derest tvist om skiljeaftalets giltighet
eller tillämplighet inom nämnda
tid varder anhängiggjord vid
domstol, tiden för skiljedoms meddelande
räknas från den dag, då
sådan tvist blifvit slutligen afgjord.
År ej skiljedom meddelad inom tid,
som ofvan för hvarje fall sägs, vare
i afseende på den tvist, som öfverlemnats
till skiljemännens pröfning,
skiljeaftalet förfallet.

12 §.

Den, som blifvit till tredje skiljeman
utsedd, eller, om sådan skiljeman
i följd af skiljeaftalet ej finnes,
den af skiljemännen, som är till
lefnadsåren äldst, ege att, såvida ej
annorlunda är genom skiljeaftalet
bestämdt, kalla öfrige skiljemän att
å viss tid och ort sammanträda för
tvistens afgörande. Sådan kallelse
skall bevisligen delgifvas öfrige skiljemännen
minst fjorton dagar före
sammanträdet.

Bih. till Riksd. Prof. 1887. H. 7 Sami.

8 Saft.

2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Kongl. Maj:ts förslag.

12 §■

Samtlige skiljemän skola i tvists
afgörande deltaga. Uppkomma mellan
dem olika meningar, galle den
mening, om hvilken mer än halfva
antalet af skiljemännen förenar sig.
År ej flertalet bland skiljemännen
ense angående fråga, som blifvit
öfverlemnad till deras pröfning,
vare i afseende derå skiljeaftalet
förfallet.

Utskottets förslag.

13 §.

Samtlige skiljemän skola i tvists
afgörande deltaga. Uppkomma mellan
dem olika meningar, galle, såvida
ej annorlunda är genom skiljeaftalet
bestämdt, den mening, om
hvilken mer än halfva antalet af
skiljemännen förenar sig. År ej
flertalet bland skiljemännen ense
angående fråga, som blifvit öfverlemnad
till deras pröfning, vare i
afseende derå skiljeaftalet förfallet,
der ej parterne annorledes öfverenskommit.

13 §• 14 §.

Skiljedom skall skriftligen affattas och af skiljemännen undertecknas.
Saknas skiljemans underskrift, föranleder detta icke domens
ogiltighet, der den finnes vara undertecknad af de fleste skiljemännen
och desse å skiljedomen intygat, att den, hvilkens underskrift saknas,
deltagit i tvistens afgörande.

14 §• 15 §.

Vill part hafva skiljedom häfd på den grund, att skiljeman var
jäfvig, eller af annan orsak obehörig, eller att annan felaktighet egt
rum i afseende på ärendets behandling, ege han draga frågan derom
under domstols pröfning, så framt han instämmer sin talan inom nittio
dagar från det skiljedomen delgafs honom i hufvudskrift eller bestyrkt''
afskrift.

15 §.

16 §.

År skiljedom gifven efter utgången af den för skiljemannaåtgärden
bestämda tid, eller hafva skiljemännen öfverskridit sitt upp -

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

11

drag eller meddelat dom angående fråga, som ej enligt lag må skjutas
under skiljemän, skall hvad skiljemännen sålunda dömt vara ogilt,
ändå att talan mot skiljedomen icke föres. År domen ogill i någon
del och kan den af sådan anledning ej verkställas i öfrig!, vare
den ogill i allo.

Kongl Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

16 §. 17 §.

Hafva skiljemän i sin dom förbigått fråga, som varit öfverlemnad
till deras pröfning, och hafva de ej, innan tiden för skiljemannaåtgärden
utgick, meddelat särskild dom öfver det förbigångna, står
det part fritt att till domstol instämma sådan fråga.

Lag samma vare, der öfverexekutor finner skiljedom så mörk, att
verkställighet derå ej kan meddelas.

17 §. 18 §.

Der enligt lag eller författning viss fråga skall pröfvas af skiljemän,
gälle hvad derom är särskilt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1888, men eger ej utan
parternes medgifvande tillämpning å skiljeaftal, som slutits före nämnda
dag,
samt

2:o) att Riksdagen ville, med bifall till Kongl.
Maj:ts förevarande proposition i hvad den afser ändrad
lydelse af 46 § utsökningslagen, antaga följande -

LAG

angående förändrad lydelse af 46 § utsökningslagen den 10 Augusti 1877.

Härigenom förordnas att 46 § utsökningslagen skall erhålla följande
förändrade lydelse:

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

46 §.

Vill någon erhålla verkställighet å skiljedom, söke det hos öfverexekutor.
Finnes dervid, att parterne under skiljemännen skjutit den
fråga, hvarom skiljemännen dömt, samt att skiljeaftalet slutits utan
förbehåll om rätt för parterne att klandra skiljedomen, och förekommer
icke någon omständighet, på grund hvaraf skiljedomen är ogill
ändå att talan mot densamma icke föres, förordne öfverexekutor, att
skiljedomen verkställas må; och gånge den sedan i verket lika som
domstols laga kraft egande dom, der ej af högre myndighet eller af
domstol, der talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnadt
varder.

Skall eljest enligt lag eller särskild författning skiljedom lända
till efterrättelse, varde den efter öfverexekutors förordnande verkstäld
lika som domstols laga kraft egande dom, der ej af högre myndighet
annorledes förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1888. I fråga om verkställighet
å skiljedom grundad på skiljeaftal, som slutits före nämnda
dag, gälle hvad hittills varit stadgadt.

Stockholm den 7 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr A. Bergström, som dels tillstyrkt antagande i oförändradt
skick af 9 § sådan den lyder i Kongl. Maj:ts .förslag, och dels förklarat
sig icke kunna biträda flertalets inom utskottet hemställan om
inskjutande emellan 11 och 2 §§ i Kongl. Maj:ts förslag af en ny §,
utgörande den 12:te i utskottets förslag;

af herrar V. ÅT. Ekenman, Fröberg, Lundeberg, Hasselnöt, Norden/dt
och J. Pehrsson, Indika afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts förslag till lag
om skiljemän;

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

13

af herr G. H. Stråle, som afstyrka bifall till propositionen i dess helhet
under åberopande af de utaf justitieråden Olivecrona och Wedberg
vid ärendets behandling inom högsta domstolen afgifna yttranden;

af herrar J. Anderson i Tenhult och Smedberg, hvilka ansett att
ordet »öfverexekutor» i 9 § första stycket, af förslag till lag om
skiljemän bort utbytas mot orden: »öfverexekutor i stad och kronofogde
på landet».

Herr Sjöcrona har begärt få här antecknadt, att han, på grund af
honom beviljad ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Kilcsd. Prot. 1887. B. 7 Sand. 8 Käft.

3

Rättelse:

I reservationerna till lagutskottets utlåtande n:o

sid. 12, rad. 5 nedifrån, står: emellan 11 och 2 §§

läs: emellan 11 och 12 §§.

Bih. till Rifad. Prot. 1887. B.

7 Samt.