Lagutskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1901:LU15

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

\:o lå.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1901 kl, 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 117 §
skiftesstadgan.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr E. Persson
i Borrby inom nämnda kammare väckt motion, n:o 77, af följande
lydelse:

»Uti eu vid nästlidet års riksdag af mig väckt motion (n:o 8) om
ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket
i riket den 9 november 1866 anförde jag, att egodelningsrättsledamot
i likhet med annan domare borde vara skyldig att, sedan ålderdomen
inträdt och den dermed följande svagheten gjort honom mindre
lämplig att utöfva sitt magtpåliggande värf, afgå från sin befattning;
samt att, då nu i vårt land uppnådda 65 lefnadsår i allmänhet bestämts
såsom åldersgräns för behörighet att utöfva anförtrodd tjenst,
samma åldersgräns borde vara gällande för egodelningsrättsledamot.

Lagutskottet, som öfver motionen afgaf utlåtande, kände sig icke
öfvertygadt om, att fastställandet af sådan åldersgräns vore af behofvet
påkalladt eller ens skulle komma att från praktisk synpunkt visa sig
hafva öfvervägande fördelaktiga verkningar. Det vore sällsynt, förestälde
sig utskottet, att en egodelningsrättsledamot qvarstode i befattningen,
sedan kropps- och själskrafters aftagande satte honom ur stånd
att tillfredsställande utöfva densamma. Men om en ledamot, trots hög
ålder, vore vid full kroppslig och andlig styrka, skulle det säkerligen
ofta nog vara ganska beklagligt, om på grund af en fastslagen åldersgräns
han skulle nödgas afgå och rätten sålunda i förtid beröfvas den
insigt i ärendena och den mognade erfarenhet, en ledamot i den åldern
i allmänhet borde hafva förvärfvat.

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Sist anförda anmärkning kan gälla alla domare och jemväl andra
tjenstemän, för hvilkas bibehållande vid sina befattningar nu viss åldersgräns
är lagligen bestämd, utan att undantag gjorts för dem, hvilka på
grund af ofvannätnnda kropps- och själskrafter fortfarande skulle kunna
vara verksamma och sålunda ställa sin mognade erfarenhet till det allmännas
tjenst. Då emellertid staten i allmänhet i afseende å tjenstemannakåren
ansett tjenligt, att äldre ersättas med yngre, som till de
särskilda befattningarne ega skicklighet, borde samma grundsats desto
hellre böra tillämpas jemväl i fråga om egodelningsrättsledamöter, som
de härtill eljest lämpliga personer genom en tidig öfning och förtrogenhet
med jordbruk och jordskifte torde kunna antagas att vid yngre år
än tjenstemän i allmänhet hafva förvärfvat den för sysslans utöfning
nödiga erfarenhet.

Hvad lagutskottet i öfrigt anfört torde af de faktiska omständigheterna
jäfvas. Långt ifrån att egodelningsrättsledamoten vid uppnådd
hög ålder och deraf föranledd kraftnedsättning afgår från befattningen,
verkar den hos gamla personer vanliga obenägenheten för att anses
såsom orkeslös, att de qvarblifva i tjensten, hvartill jemväl bidrager
den förmenta äran att hafva så lång tid som möjligt innehaft dylik
förtroendesyssla. Olägenheterna deraf att egodelningsledamot ej är
tjenstbar är ganska stor, helst ledamöternas antal inom hvarje domsaga
är inskränkt, hvadan vid förefallande behof af tjenstgöring ofta
gode män få i dess ställe anlitas.

På grund häraf vågar jag återkomma till min under nästlidet år
framställa begäran, i det jag föreslår,

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att ledamot i egodelningsrätt
skall vid fylda 65 år från denna sin befattning afgå, samt att
117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket
den 9 november 1866 i öfverensstämmelse härmed ändras.»

Efter de upplysningar, som inom utskottet meddelats, vill det
synas utskottet som om giltiga skäl förefinnas för en reform i den
af motionären föreslagna rigtningen. Äfven om fall gifvas, då eu
person vid mycket hög ålder bibehåller sin fulla kroppsliga och
andliga styrka, torde dock regeln vara, att ålderdomens annalkande
medför en begynnande nedsättning i kroppens och själens förmögenheter,
som väsentligen förminskar möjligheten att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra magtpåliggande värf i det allmännas eller enskildas
Bih. till Riksd. Rrot. 1001. 7 Sami. 11 Höft. 2

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

tjenst. Detta af erfarenheten bestyrkta förhållande har ock föranledt
staten att för flere af sina embete- och tjensteman fastställa en viss
åldersgräns, då afgång ur embetet eller tjensten ovilkorligen och utan
afseende å omständigheterna i individuella fall måste ega rum.

Denna princip torde efter utskottets mening böra vinna tillämpning
jemväl å ledamöter af egodelningsrätt, i all synnerhet som den dessa ledamöter
åliggande tjenstgöriugen, till följd af långvariga och vidlyftiga
förrättningar ute å marken, ofta är af mycket ansträngande art.

Det må visserligen inrymmas, att, genom fastställande af en viss
åldersgräns för egodelningsrättsledamots tjenstgöring, egodelningsrätterna
komma att gå förlustiga en viss fond af insigt och mognad erfarenhet,
men denna olägenhet uppväges efter utskottets åsigt till fullo af den
större energi och det mera litiiga intresse, som tillföras rätterna med de
personer, hvilka träda i de afgångnas ställe.

Uppmärksammas bör äfven, att, såsom motionären framhållit, de
till egodelningsrättsledamöter eljest lämpliga personer genom en tidigt
börjad sysselsättning med jordbruk och skiftesfrågor kunna antagas hafva
vid yngre år än tjenstemän i allmänhet förvärfvat den för sysslans utöfning
nödiga erfarenhet.

Utskottet, som således beträffande motionens syfte är af lika tanke
med motionären, anser sig emellertid ej böra med bestämdhet förorda
den åldersbestämmelse, som af honom föreslagits. I detta hänseende
torde en närmare undersökning och utredning vara af nöden än den,
som af motionären åvägabragts eller utskottet är i tillfälle att verkställa;
och utskottet får alltså, under åberopande af det anförda, hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Perssons ifrågavarande
motion, ville i skrifvelse till Kong], Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande,
vid hvilken ålder ledamot af egodelningsrätt lämpligen
må vara skyldig att från sin befattning afgå, samt för
Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelse
härom, hvartill förhållandena kunna gifva anledning.

Stockholm den 19 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Stockholm, f. J\. Jlymans Eftertr. 1901.