Lagutskottets Utlåtande N;o 14

Utlåtande 1905:LU14

Lagutskottets Utlåtande N;o 14.

1

N:0 14.

Ank. till Riksd, kansli den 21 februari 1905, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj.t angående bestämmelser rörande forum och besvärstid
för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut m. m.

Lagutskottet liar till behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren
af herr J. Andersson i Öhrstorp afgifven motion, n:o 170, af
följande lydelse:

»Uti Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd, af den 21 mars 1862, afdelning IY om underställning
och besvär bestämmes det i § 41 om besvärstid och forum för klagomål
öfver kyrkostämmas beslut. Uti samma förordning afdelning II om
kyrkoråd och skolråd saknas hvarje bestämmelse om såväl besvärstid
som om forum för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut. I
förordningens § 22 — jämförd med 28 och 29 §§, angifves, hvilka
kyrkorådets och skolrådets åligganden äro.. Dessa åligganden äro till
stor del, ja, till största delen, af sådan art, att de icke föranleda till
någon behandling af kyrkostämma, och kyrkorådets och skolrådets beslut
kräfva i så många fall icke någon sanktion af kyrkostämman. Kyrkorådets
och skolrådets beslut, särskildt beträffande frågor gällande det
religiösa lifvet eller folkundervisningen, äro af den beskaffenhet, att de
esomoftast innehålla bestämmelser, hvilka utgöra ett utöfvande af myndighet
öfver individen eller enskilda församlingsmedlemmar. Yid detta
förhållande kan icke undvikas, att understundom församlingsmedlem
linner sig missnöjd med kyrkorådets eller skolrådets beslut och menar
sig därigenom hafva kränkts i sin rätt, något som ingalunda är uteslutet
Dill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 12 Raft. (N:o 14)

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

från att kunna ske, då de nämnda råden äfven utan uppsåt kunna göra
sig skyldiga till Övergrepp eller åtminstone oförstånd eller misstolkning
af hvad som kan vara lag ock rätt. Det synes under sådana omständigheter
vara af nöden, att det gifves tillfälle att anföra laga besvär öfver
kyrkoråds ock skolråds beslut, ocli att således besvärstid och angifvet
forum för besvärens anförande genom lag äro bestämda. Då sådana icke
äro i förordningen omnämnda, synes i detta stycke en bestämd brist
vidlåda förordningen.

Att icke besvärstid och forum äro bestämda, bar ock den olägenheten,
att ovisshet uppstår om, när kyrkoråds och skolråds beslut äro
kraftvunna, så att de kunna verkställas, eller ock förutsätter det, att
de omedelbart med fattandet kunna sättas i verk. Att det senare i
många fall är nödvändigt, måste medgifvas. Möjligt är oek, att lagstiftaren
just på grund häraf med fullt uppsåt icke stadgat om besvärstid
eller forum för klagomål öfver de nämnda rådens beslut. Icke heller
är det omöjligt, att lagstiftaren varit af den mening, att klagomål däröfver
kunna utan någon bestämmelse i förordningen om kyrkostämma etc.
anföras bos vederbörande domkapitel i form af anmälan, då det torde
åligga domkapitlet att pastoralt handlägga saken, ett tillvägagångssätt,
som onekligen lämpar sig bäst beträffande flera af de åtgärder, bvilka
kunna vidtagas af kyrkoråd och skolråd, särskild! rörande de ofvan
nämnda frågorna angående det religiösa lifvet och folkundervisningen.

Det kan emellertid icke bestridas, att i förekommande fall detfa icke är
tillräckligt betryggande för individen, som möjligen utsättes för att af kyrkoråd
eller skolråd blifva helt suveränt behandlad, visserligen inom någorlunda
trånga gränser, utstakade af andra lagbestämmelser än de, som innehållas
i kyrkostämmoförordningen, men ändå utan tillfälle att undgå en
kyrkoråds- eller skolrådsåtgärd, som till äfventyra varit oberättigad, endast
ägande tillfälle att efteråt däröfver beklaga sig, men utan att bekomma
någon egentlig upprättelse, då kyrkoråd eller skolråd måste antagas hafva
handlat efter bästa förstånd och enligt sin uppfattning lagligt.

Att det verkligen förefinnes en brist af antydda arten i kyrkostämmoförordningen
torde ock framgå af det sakförhållandet, att, då klagomål
öfver kyrkorådsbeslut blifvit hos vederbörande domkapitel anförda och
detta resolverat, att, enär förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mara 1862 icke gåfve vid handen, att besvär skulle
kunna öfver beslut af kyrkoråd anföras, domkapitlet fann sig förhindradt
att besvären med däri framställdt yrkande till pröfning upptaga (Lunds

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

domkapitels resolution den 4 januari 1899), men klaganden häröfver hos
Kung]. Maj:t besvärat sig, Ivungl. Maj:t afgjort detta besvär så, att, som
domkapitlet uti den af domkapitlet anförda omständigheten icke ägt anledning
att på sätt som skett undandraga sig pröfning af de hos domkapitlet
anförda besvären, Kung!. Maj:t fann skäligt att med upphäfvande
af domkapitlets resolution visa målet åter till domkapitlet, som har att
detsamma på anmälan ånyo företaga och härmed vidare lagligen förfara
(Kongl. Maj:ts utslag den 23 mars 1899).

Härmed uppstår af sig själf den frågan: hvad är i detta stycke lagenligt?
eller: är det måhända en oskrifven lag, som skall följas?

Å andra sidan föreligga många exempel på, att domkapitel icke ansett
sig förhindradt att till pröfning upptaga besvär i fråga, ehuru kyrkostämmoförordningen
icke ger vid handen, att besvär öfver beslut af kyrkoråd
eller skolråd kunna anföras.

Det anförda torde visa, att en brist, sådan jag påpekat, i kyrkostämmoförordningen
förefinnes, af den beskaffenhet, att den är lika menlig
för kyrkoråd och skolråd, hvilkas myndighet däraf lider, som för församlingsmedlem,
hvilken eventuellt kan hafva skälig anledning att anföra
besvär. Som det nu är, kan å ena sidan kyrkoråd och skolråd helt
och hållet förlamas i sin verksamhet, då de nogsamt inse, att till deras
åligganden höra sådana saker, som de nödgas akta sig för att taga någon
allvarlig vård om, väl vetande, att, om saken skall endast juridiskt och
ej pastoralt bedömas eller dömas, de i de allra flesta fall draga det
kortaste strået; a andra sidan kan församlingsmedlem, med hvilken kyrkoråd
och skolråd såsom myndigheter hafva att förfara, utsättas för en behandling,
som borde kunna vara förebyggd, om det stode till att i besvärs
väg få afgjordt, huruvida kyrkoråd och skolråd i det speciella fallet
handla rätt och fullt motiveradt.

Möjligt är'' dock, att vid eventuellt bestämmande af forum och besvärstid
för klagan öfver kyrkoråds och skolråds beslut det borde preciseras,
i hviska fall besvär må anföras, under det att samma råds beslut
i vissa mål icke böra kunna blifva föremål för besvär i juridisk mening,
då missnöje däröfver lämpligare än genom besvär anföres medelst anmälan
hos domkapitlet, hvilket helt visst på pastoral väg äger tillfälle att
rätta det till äfventyrs felade.

Samma brist, som jag påvisat vidlåda allmänna förordningen om
kyrkostämma etc., vidlåder ock förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm.

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14,

På grund af hvad jag anfört, hemställer jag vördsamt, det Riksdagen
måtte besluta att till Kungl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med begäran,
det måtte täckas Kungi. Maj:t vidtaga sådan åtgärd, att det i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd bestämmes om
forum och besvärstid för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut samt
i Indika fall besvär må öfver sådana beslut anföras.»

Såsom motionären framhållit, innehåller gällande kommunallagstiftning
icke några bestämmelser om forum och besvärstid för klagomål
öfver kyrkoråds och skolråds beslut. Då dessa ofta innefatta föreskrifter
af ingripande natur i enskildes personliga rättsförhållanden, borde enligt
motionären stadganden icke saknas, hvilka gjorde det möjligt för den
enskilde att erhålla ändring i sådana beslut. En annan olägenhet af
anmärkta förhållandet finner motionären däri, att ovisshet uppstår om
när kyrkoråds och skolråds beslut äga den kraft, att de kunna verkställas.

Utskottet vill å ena sidan icke förneka, att i här berörda afseende
föreligger en viss lucka i vår lagstiftning, men å den andra har utskottet
icke kunnat finna, att olägenheterna däraf äro af den betänkliga art,
motionären velat göra gällande. I åtskilliga specialförfattningar, där
beslutanderätt inrymts åt kyrkoråd eller skolråd, hafva bestämmelser meddelats
rörande forum och besvärstid för klagomål öfver vissa af dessa
kommunala myndigheters beslut. Så föreskrifver Kungl. Maj:ts förnyade
nådiga stadga angående folkundervisningen i riket af den 10 december
1897 i 22 §, att öfver olagligheter, begångna vid af skolrådet upprätta dt
förslag till besättande af ordinarie folkskollärarebefattning, må, sedan
valet eller tillsättningsåtgärden skett och behörigen kungjorts, besvär
kunna hos domkapitlet anföras inom den tid, som är stadgad för besvärs
anförande öfver kyrkostämmobeslut, och att domkapitlets utslag i ty mål
må kunna i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t öfverklagas, samt i 32 §,
att öfver skolråds beslut om ordinarie folkskollärares varning eller
skiljande ifrån befattningen besvär må kunna af läraren, inom trettio
dagar efter det han af beslutet erhållit del, anföras i den ordning, som
är bestämd för besvär öfver val af lärare, d. v. s. hos domkapitlet och
Kungl. Maj:t. I lag angående ändring i gällande stadganden om tillsättning
af organist- och klockarebefattningar af den 6 april 1894 bestämmes,
att i fråga om tid och ordning för besvärs anförande öfver af

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

5

kyrkoråd eller af gemensamt kyrko- och skolråd upprättadt förslag till
dylik befattning skall gälla hvad beträffande klagan öfver kyrkostämmas
beslut är föreskrifvet, och i Kung!. Maj:ts nådiga stadga huru förfaras
skall vid tillsättning af folkskolläraretjänst jämte därmed förenade
organist- och klockarebefattningar af den 4 maj 1894 föreskrifves, att
öfver åtgärder, kyrkoråd och skolråd i sådana ärenden äga att företaga,
besvär må kunna hos vederbörande domkapitel anföras inom den tid,
som är stadgad för besvärs anförande öfver kyrkostämmobeslut, hvarefter
domkapitlets utslag i vanlig ordning må kunna öfverklagas hos Kungl.
Maj:t. Vid fyrfaldiga tillfällen hafva härjämte vederbörande myndigheter
— domkapitel och Kungl. Maj:t — icke ansett sig förhindrade
att till pröfning upptaga besvär öfver af kyrkoråd eller skolråd meddeladt
beslut jämväl i sådana fall, där icke något besvärsförfarande
funnits i lag regleradt. Motionären bär redan därpå själf lämnat ett
exempel, och utskottet har inhämtat, hurusom i vanlig ordning, först till
domkapitel och sedan till Kungl. Maj:t, genom besvär påkallats pröfning
åt utaf kyrkoråd eller skolråd meddelade beslut angående förbud för
person att inom församlingen hålla andliga föredrag, angående varning
af äkta makar för oenighet i äktenskapet samt angående upplåtande af
skollokal till olika ändamål äfvensom ordning därinom m. fl. folkskolan
rörande frågor.

J)en osäkerhet i rättsordningen, emot hvilken motionären riktat sig,
synes genom ofvan anförda lagstadgänden och gängse praxis vara till ej
ringa del afhjälpt, och hvad särskild! angår den af motionären påpekade
olägenhet af ovisshet angående den tidpunkt, då kyrkoråds eller skolråds
beslut äro af beskaffenhet att kunna verkställas, vill utskottet framhålla,
att dessa beslut i många fall äro af den beskaffenhet, att de, oaktadt besvär
anföras, böra omedelbart gå i verkställighet, i andra fall åter sådana,
att något besvärsförfarande eller hinder för verkställighet icke kan komma
i fråga t. ex. i den del, kyrkorådet eller skolrådet meddelar beslut af
förberedande beskaffenhet för hvad å kyrkostämma skall förekomma.

Oaktadt det anförda vill utskottet dock icke förneka, att gällande
lagstiftning i frågan lämnar åtskilligt öfrig! att önska. I)å olägenheterna
af detta förhållande emellertid icke torde hafva kunnat undgå Kungl.
Majt:s uppmärksamhet, liar utskottet, med hänsyn jämväl till svårigheten
att öfverskåda de fall, som i denna fråga kunna beröras, samt att gifva
någon anvisning på innehållet i den lagstiftning, som kan anses på^

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

kallad, icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ett initiativ från Riksdagens
sida i den af motionären väckta frågan.

Utskottet hemställer således,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Reservation

af herr Lindhagen, med hvilken herr Seger däld instämt:

»Såsom motionären framhåller, äga kyrkoråd och skolråd i många hänseenden
fatta beslut, som ingripa i enskildes personliga rättsförhållanden
eller eljest äro af beskaffenhet, att möjlighet till klagan öfver beslutet
bör förefinnas.

Enligt de af utskottet från ecklesiastikdepartementet erhållna upplysningar
finnas i fyra särskilda fall föreskrifter meddelade om, huru besvär
må anföras öfver skolråds eller kyrkoråds beslut. I flera enskilda
mål rörande frågor, för hvilka stadganden om besvärsrätt icke förefinnas,
hafva besvär, ingifna till domkapitel och därifrån fullföljda till Kungl.
Maj.t, upptagits till pröfning. Oaktadt föreskrifter om fullföljd åt talan
saknats, hafva vederbörande sålunda ibland ansett sig böra komplettera
lagen för att ej ett tillstånd af rättslöshet skulle uppkomma på detta
område. I ett dylikt från ecklesiastikdepartementet meddeiadt mål hade
emellertid ett domkapitel ej upptagit besvären till pröfning, därför att
författningen ej gåfve vid handen, att besvär skulle kunna anföras öfver
beslut af kyrkoråd.

Det synes mig klart, att ett sådant missförhållande, som motionären
framhållit, bör rättas. Hvarje rättsordning krafvel- tydliga bestämmelser

Lagutskottets Uttåtande N:o 14.

7

hur rättelse bör kunna sökas i eu underordnad myndighets beslut. Saknas
sådana, blir följden den, att parter merendels i brist på upplysning hur
de skola förfara nödgas finna sig i hvad som beslutats, äfven om deras
rätt därmed blifvit trädd för nära. Och lyckas någon med kostnader
och besvär skaffa sig någon ledning af sådana prejudikat, som utskottet
satts i tillfälle att åberopa/ så inlåter han sig i hvarje fall ofta på en
mycket oviss väg, där mydigheterna kunna visa honom tillbaka utan att
dock befria honom från de med företaget förenade utgifterna.

Utskottet medgifver ock, att här föreligger en viss lucka i vår lagstiftning
och att denna i frågan lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Det
har ock meddelats utskottet, att inom ecklesiastikdepartementet och vid
statsrådsberedningen upprepade gånger framhållits önskvärdheten af stadganden
om forum och besvärstid i förevarande fall.

Den omständigheten, att utskottet icke kunnat öfverskåda alla de
fall, som i denna fråga kunna beröras, och därför ej heller varit i tillfälle
att gifva något ingående förslag till lagstiftning i ämnet, synes ej
vara någon anledning för Riksdagen att genom ett afslag å motionen i
sin mån bidraga till ett fortfarande upprätthållande af svårigheten för
enskilde medborgare att söka värna om sina rättsanspråk i förevarande
afseende. Tvärtom plägar ju eu dylik omständighet anföras såsom en
ytterligare anledning att begära en utredning i ämnet. Och skulle Riksdagen
afstå från att göra äfven sitt inflytande gällande för att påskynda
en frågas lösning allenast därför, att, såsom utskottet yttrar, »olägenheterna
icke torde hafva kunnat undgå Kungl. Maj:ts uppmärksamhet»,
så skulle ju de flesta riksdagsskrivelse!’ ej behöft komma till stånd.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till erforderliga bestämmelser
om rätt att fullfölja talan mot kyrkoråds
och skolråds beslut.

Herr Bandqvist har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.