Lagutskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1904:LU14

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

9

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1904, kl. 12,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående tillämpning med afseende å elektrisk
järnväg af bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886
angående ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift.

Genom proposition, n:o 24, af den 31 december nästlidet år,
hvilken blifvit af båda kamrarne till lagutskottet hänvisad, har Kungl.
Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag angående tillämpning med afseende å elektrisk järnväg af bestämmelserna
i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada
i följd af järnvägs drift.

Härigenom förordnas som följer:

Har skada uppstått i följd af elektrisk järnvägs drift annorledes
än genom inverkan af elektrisk ström, skola bestämmelserna i lagen
den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd af järnvägs
drift äga motsvarande tillämpning; dock skola sagda bestämmelser icke
medföra skyldighet för ägare eller innehafvare af elektrisk järnväg att
utgifva ersättning, då arbetare eller arbetsförman, som är stadd i järnvägens
tjänst eller arbete, varder dödad eller skadad genom olycksfall
i arbetet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1904, men äger ej tillämpning
i fråga om skada, som därförinnan inträffat.

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 7 Sami. 10 Höft. 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Ifrågavarande proposition åsyftar att i fråga om ansvarighet för
skada å person eller egendom likställa elektrisk järnväg med sådan
järnväg, hvarå trafiken besörjes medelst ångkraft.

Vid granskning i högsta domstolen af det i propositionen innefattade
lagförslag framställdes emot dess formella affattning följande
anmärkning af två utaf högsta domstolens ledamöter:

»Lagen innebär, att i fråga om ansvarighet för skada i följd af
elektrisk järnvägs drift skola bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886,
som angå järnväg, drifven med ångkraft, äga tillämpning med undantag
likväl, dels att, då skadan förorsakats genom inverkan af elektrisk ström,
lagen den 27 juni 1902 skall tillämpas, och dels att, om arbetare eller
arbetsförman, anställd i järnvägens tjänst eller arbete, varder dödad
eller skadad genom olycksfall i arbetet, lagen den 5 juli 1901 skall
komma till användning. Det synes som tydligare hänvisning till sistnämnda
två lagar, hvilka inskränka och begränsa området för den föreslagna
lagen, lämpligen borde däri förekomma eller som åtminstone
antydan borde däri göras, att för dessa två fall är särskild! stadgadt.

Lagförslagets nuvarande redaktion kan, läst ensam för sig, föranleda
den uppfattning, att skada genom inverkan af elektrisk ström
samt skada genom olycksfall å arbetare eller arbetsförman i järnvägens
tjänst eller arbete ej berättiga till ersättning.»

Utskottet, som mot propositionens innebörd icke funnit något att
erinra, men ansett de sålunda uttalade betänkligheterna mot lagförslagets
redaktion grundade, har till förebyggande af desamma vidtagit
jämkning i förslagets ordalydelse.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kunnat i oförändradt skick
bifallas, ville i anledning af propositionen för sin del
antaga följande

Lag angående tillämpning med afseende å elektrisk järnväg
af bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift.

Härigenom förordnas som följer:

Har skada uppstått i följd af elektrisk järnvägs
drift, skola bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

angående ansvarighet för skada i följd af järnvägs
drift äga motsvarande tillämpning.

Hvad sålunda föreskrifvits skall icke medföra
skyldighet för ägare eller innehafvare af elektrisk
järnväg att utgifva ersättning vare sig för skada, som
uppkommit genom inverkan af elektrisk ström, eller
då arbetare eller arbetsförman, som är stadd i järnvägens
tjänst eller arbete, varder dödad eller skadad
genom olycksfall i arbetet, utan gälle för dessa fall
hvad särskilt är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1904, men
äger ej tillämpning i fråga om skada, som därförinnan
inträffat.

Stockholm den 18 februari 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.