Lagutskottets Utlåtande N:o 13
Utlåtande 1908:Lu13
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
Hela utlåtandet
Utdrag ur utlåtandet
Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
1
W:o 13.
Ank. till Riksd. kansli den 20 februari 1908, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 1 och
12 §§ i lagen om skydd för varumärken.
Lagutskottet har till gemensam behandling förehaft två till utskottet
hänvisade motioner af i hufvudsak enahanda innehåll, väckta den ena under
n:o 36 inom Första Kammaren, af herr C. O. F. Trapp, och den andra
under n:o 140 inom Andra Kammaren, af herr K. Jönsson i Kvarnberga.
Herr Trapp anför i sin motion följande:
»I alla länder erkännes det vara en statsplikt att medelst lagstiftningsåtgärder
skydda allmänheten mot svikligt förfarande i handel och att öfvervaka
gällande lagars efterlefnad. Med afseende på mått, mål och vikt äro
bestämmelserna noggranna, och äfven öfvervakandet af öfverträdelse däraf
väl ordnadt. Likaledes förefinnas straffbestämmelser för obehörigt användande
af annans namn och egendom.
Ständigt uppfinnas dock nya sätt att kringgå gällande författningar,
och lagstiftarne måste då söka att genom nya åtgärder förhindra bedrägliga
förfaranden. Af sådan anledning har under senare tid hos oss varumärkeslagen
tillkommit. Och väl har den kompletterats ett par gånger, men det
torde icke kunna med fog bestridas, att ännu ofullständigheter och bristfälligheter
vidlåda densamma.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 13 Häft. (N:o 13).
1
2 Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
Enligt § 1 i varumärkeslagen tillerkännes näringsidkare »rätt att såsom
varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet å honom tillhörig
fast egendom» samt att genom registrering enligt lagen »förvärfva
uteslutande rätt att begagna särskildt varumärke, för att i den allmänna
handeln skilja sina varor från andras». Men genom mom. 2 samma paragraf
och § 12 inskränkes denna rätt till att gälla endast »anbringande af varumärke
å själfva varan eller å kärl eller omslag, hvari den förvaras». Sålunda
är det icke enligt varumärkeslagen belagdt med straff, om någon i
annonser, prospekt och dylikt på obehörigt sätt använder annans namn
och lagligen tillerkända varumärke, för att göra reklam för egen vara och
beröfva annan näringsidkare frukterna af det arbete, som han användt för
att bringa en god vara i marknaden.
Att varumärkesskyddet bör utvidgas och gälla äfven i nyssnämnda
hänseende är redan offentligen erkändt. I underdånig skrifvelse den 28
november 1905 till Kungl. Maj:t har kungl. patent- och registreringsverket
fästat uppmärksamhet härå äfvensom på andra bristfälligheter i varumärkeslagen,
hvarefter Kungl. Maj:t i skrifvelse den 14 december 1906 uppdragit
åt patent- och registreringsverket att låta verkställa förberedande utredning
i ärendet.
Det har emellertid visat sig, att äfven skyddet mot anbringande af
annans namn och märke å vara, kärl eller omslag, hvari den förvaras, är
ytterst ofullständigt och overksamt. Enligt tvenne af högsta domstolen
den 28 maj 1907 afgjorda mål äga personer behörighet att sätta annans
registrerade varumärke å sina varuetiketter och varuomslag, då de gifva
sin vara ett särskildt namn och använda annans märke till jämförelse. 1
båda fallen hade de tilltalade användt annans varumärke till jämförelser,
i det de utgifvit sina varor i det ena fallet vara lika med, i det andra
fallet »verka lika bra som» den vara, å hvilken annan näringsidkare äger
lagligen registreradt varumärke.
Vid föregående års riksdag hade i Första Kammaren friherre Trolle
under n:o 21 och i Andra Kammaren herr J. P. Jesperson under n:o 100
väckt lika lydande motioner i samma ämne, som jag här ofvan vidrört.
Lagutskottet, som hade dessa motioner till behandling, ville icke förneka,
»att — såsom ock patent- och registreringsverket i sin ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelse framhåller — förfaranden uti det i motionerna berörda
afseende användas, som kunna hänföras till intrång i annans varumärke».
Utskottet afstyrkte emellertid dock bifall till motionerna, men
på den grund, »att Kungl. Maj:t åt sakkunnig person uppdragit att vidtaga
de förberedande arbeten, hviika erfordras för bedömande af de brister i
olika delar, som vidlåda gällande lag om skydd för varumärken, samt att
Lagutskottets Utlåtande N:o 13. 3
efter dessas afslutande afsikten lärer vara att föranstalta om en fullständig
revision af berörda lag».
Då ännu icke något förslag till revision af varumärkeslagen föreligger
eller ens kommitté tillsatts för förslags utarbetande, så synes mig den tid,
då ett fullständigt revisionsförslag af varumärkeslagen kan föreläggas Riksdagen,
vara så långt aflägsen, att detta förhållande väl motiverar ett förnvadt
förslag till en partiell ändring i af mig berörda hänseende. Ty om
ett för näringslifvet skadligt missbruk förefinnes, så bör detta, så fort ske
kan och innan skadan blir för stor, af hjälpas.»
Herr Jönsson tilläger härjämte i sin motion följande:
»Här är det icke endast fråga, om det skall tillåtas, att en del affärsmän
skola beröfvas inkomsten af sina uppoffringar och arbete därigenom,
att andra tillåtas begagna sig af deras egendom, det är fastmer fråga om,
huruvida personer skola fortfarande under åratal tillåtas att obehindradt
af några straffbestämmelser på ett osannfärdigt, för allmänheten vilseledande
och svikligt sätt begagna sig af annans namn och varumärke för
att årligen tillnarra sig hundratusentals eller milliontals kronor från okunnig;:-
och godtrogna personer. Därtill kommer det förakt för lag, som
alltför lätt uppstår, om sådana handlingssätt, som allmänt anses vara ett
kringgående af gällande lag och som enligt uttalande af myndigheter böra
förhindras genom straffbestämmelser, få obehindradt fortsättas.
Vidare torde man hafva underskattat det arbete och följaktligen den
tid, som erfordras för ett fullständigt omarbetande af varumärkeslagen
och för granskning af ett blifvande förslag. Ännu är icke något förslag
upprättadt eller ens kommitté tillsatt för förslags utarbetande. Tydligt
är, att äfven om ett blifvande förslag utarbetas på det bästa och mest
fullständiga sätt, kommer det att framställas anmärkningar mot en del
bestämmelser däri; dessa anmärkningar skola sedan granskas och bemötas
eller föranleda till förändringar, innan förslaget kan föreläggas Riksdagen.
Dessa förhållanden synas dock icke böra föranleda till uppskof med antagande
och fastställande af sådana bestämmelser, som äro nödvändiga till
förekommande af uppenbara bedrägerier och som den sakkunniga ämbetsmyndigheten,
patent- och registreringsverket, erkänt vara behöfliga. Följden
af ett uppskof härmed blefve dessutom, att bedragare skulle anse sig äga
officiell tillåtelse att under allra minst två år få på de mest effektivt vilseledande
och svikliga sätt ostraffadt begagna sig af annans namn och varumärke
för att i handel bestjäla allmänheten.»
På grund af hvad sålunda anförts, hemställa motionärerna,
»att Riksdagen för sin del ville besluta följande förändringar i
varumärkeslagen:
4
Lagutskotses Utlåtande N:o 13.
att åt § 1 gifves följande lydelse:
Hvar som----------inskränkt.
Den uteslutande rätt, som varumärkesskyddet afser, innefattar allt
användande af varumärke å själfva varan eller kärl eller omslag, hvari
den förvaras, äfvensom i annonser, reklamer, bruksanvisningar, priskuranter,
affärsbref, räkningar eller dylikt;
samt att åt § 12 gifves följande lydelse:
Den, som å varor, hvilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag, i
hvilka de förvaras, eller i annonser, reklamer, bruksanvisningar, pris
kuranter, affärsbref, räkningar eller dylikt obehörigen sätter annans namn
På den sakfälldes —-------öfver dem.
Förbrytelse, — —--— — — målsägande.»
Det brukande af annans namn eller annat varumärke, som i motionerna
omförmäles, torde, i den mån det kan anses innebära något otillbörligt,
ofta vara att beteckna såsom illojal konkurrens. I fråga härom
vill utskottet, i likhet med hvad som vid nästföregående riksdag ägt rum,
erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 11 mars 1905 anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, hvilka lagbestämmelser kunna anses erforderliga
till stäfjande af dylik konkurrens, samt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill sådan utredning kunde föranleda. Från denna synpunkt är
den föreliggande frågan beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
Utskottet vill emellertid ingalunda förneka, att vissa förfaranden i
det af motionärerna angifna hänseende kunna tänkas förekomma, hvilka
rätteligen vore att hänföra till intrång i annans rätt till varumärke. Men
i afseende härå har utskottet inhämtat, att Kungl. Maj:t med anledning
af kungl. patent- och registreringsverkets i motionerna omförmälda skrifvelse
åt sakkunnige personer uppdragit att vidtaga förberedande arbeten
för bedömande af de brister, som vidlåda gällande lag om skydd för
varumärken, äfvensom att afsikten lärer vara att, efter afslutandet af
nämnda förarbeten, föranstalta om en revision af berörda lag, därvid de
af motionärerna påpekade förhållanden icke lära lämnas obeaktade.
Då sålunda de ämnen, motionerna afse, delvis redan äro föremål för
Kungl. Maj:ts pröfning, samt förenämnde sakkunniges förarbeten, enligt
hvad utskottet vid anställd efterfrågan erfarit, numera fortskridit därhän,
att resultatet däraf inom den närmaste tiden kan komma att öfverlämnas
till Kungl. Maj:t och frågan om revision af ifrågavarande lag därefter
Lagutskottets Utlåtande N:o 13. 5
torde blifva föremål för slutlig pröfning, har utskottet ansett sig böra
härmed hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 februari 1908.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Herrar Lindhagen, Widén och Pettersson från Södertälje hafva anhållit
att få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1.908. 7 Samt.
13 Häft.
2