Lagutskottets Utlåtande N:o 12-

Utlåtande 1905:LU12

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 12-

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 16 februari 1905, kl. 3,3 o e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 103 § skiftesstadgan.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 120, däri herr N. Nilsson i Skärhus anfört
följande:

»103 § i skiftesstadgan innehåller bestämmelser om landtmätares
skyldighet att, sedan nödiga grunder för verkställande af skifte mellan
delägare i samfälld mark blifvit bestämda, utlägga skiftet å karta och
utstaka dess gränser å marken. I detta afseende stadgas bland annat,
att skiftet skall å kartan slutligen utmärkas, samt att en noggrann och
fullständig beskrifning däröfver skall författas, upptagande, huru fördelningen
skett och hvilka ägor blifvit bestämda för hvar och en delägare;
äfvensom att skiftenas antal för hvarje delägare skall utsättas.

En upprepad erfarenhet gifver emellertid vid handen, att dessa
bestämmelser icke äro fullt tillräckliga för att förekomma senare tvister
mellan grannarna rörande skiftenas verkliga läge och gränser på marken.
Gång efter annan har det förekommit, att, sedan landtmätare på
föreskrifvet sätt utlagt skiftet å kartan och utstakat dess gränser å
marken samt afslutat förrättningen, grannarna det oaktadt därefter råkat
i tvister och rättegångar rörande deras rågångars rätta läge å marken,
hvilket ofta föranleda att ny landtmäteriförrättning måst företagas med
ty åtföljande dryga kostnader för skiftesdeltagarne.

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 12,

Enligt mitt förmenande skulle emellertid detta missförhållande
kunna utan svårighet undvikas endast genom att företaga en ändring
i ofvannämnda bestämmelser i 103 § skiftesstadgan i det syfte, att
landtmätare blefve skyldig att, vid kartans upprättande, h densamma
utmärka hvarje särskildt rör med särskildt nummer, samt jämväl ålades
att i beskrifningen särskildt angifva de olika afstånden mellan de särskilda
rören. Hvarje missförstånd rörande rörens rätta läge och afstånd
blefve därigenom förebyggdt, och det skulle sålunda i de flesta fall
blifva en lätt sak för vederbörande själfva att på marken utfinna de
rätta gränserna mellan ägoområdena.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen
för sin del måtte besluta, att 103 § skiftesstadgan skall erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 103.

Sedan alla i och för skiftets verkställande nödige — —---

_ —--— i öfrigt därom innehåller, skiftet å kartan med utsättande

af särskilda nummer å hvarje rör slutligen utmärka; författe.ock däröfver
noggrann och fullständig beskrifning-------redigt upp tager,

huru fördelningen skett, numren på de särskilda rören samt afstånden
dem emellan äfvensom hvilka ägor för hvar och en delägare blifvit
bestämda; utsätte etc.-----delägare.

Och torde lagutskottet föreslå de förändringar i skiftesstadgan,
som ock i andra lagrum, hvilka kunna blifva en följd af detta förslags antagande.
»

I motionen hafva herrar N. Svensson i Olseröd och J. Andersson i
Öhrstorp instämt.

Syftet med förevarande motion — att i möjligaste mån förekomma
osäkerhet och tvetydighet angående rågångars rätta sträckning
å marken samt däraf föranledda tvister — är i utskottets tanke synnerligen
behjärtansvärdt. Men att det af motionären föreslagna medel att
afhjälpa härutinnan bestående missförhållanden vore tillfyllestgörande,
synes utskottet tvifvelaktigt. Väl lärer det utan svårighet eller
större kostnad låta sig göra att, då vid skiftesförrättningar af mindre
omfattning fråga är om skifteslinjer af endast ringa utsträckning,
å kartan utmärka hvarje särskildt rör med särskildt nummer samt

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

att i beskrifningen angifva de olika afstånden mellan de särskilda rören.
Men vid . skiftesförrättningar exempelvis i vissa delar af Norrland, vid
hvilka skifteslagen utgöras af hela byar eller socknar eller eljest hafva
en synneiligen vidsträckt omfattning, torde det vara praktiskt omöjligt
att genomföra motionärens förslag. Härför skulle erfordras, att kartan
upprättades i en skala, som skulle göra densamma alldeles oöfverskådlig
och praktiskt obrukbar. Därigenom att föreskrift meddelades om ett sådant
förfarande, som motionären ifrågasatt, skulle äfven de redan under nuvarande
förhållanden dryga kostnaderna för skiftesförrättningar ökas.

Det lärer för öfrigt få anses föga sannolikt, att, äfven om ifrågavarande
förslag genomfördes, rågångsregleringar skulle för framtiden
göras obehöfliga.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Lindhagen har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet -

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1905.