Lagutskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1909:LU71

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

1

tf:o 71.

Ank. till Riksd. kansli den 14 Maj 1909, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 77 § i strafflagen för
lerig smakten den 7 oktober 1881.

Genom en den 16 april 1909 dagtecknad proposition, n:r 198, hvilken
af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

L ag oni

ändrad lydelse af 77 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 77 § i strafflagen för krigsmakten den 7
oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. Har någon muntligen inför samladt krigsfolk eller i skrift,
den han bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes
sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande efter
allmän lag, brottet anses hafva skett under försvårande omständigheter.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 69 Höft. (N:o 71.)

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 71.

Utskottets

yttrande.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida
låtit, för att därmed komma uppror åstad.

2 mom. Den som, medan förordnande om indragning af skrift jämlikt
§ 4 mom. 12 eller 13 tryckfrihetsförordningen är gällande, med vetskap
om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller
å flottans fartyg, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år.
Sker brottet vid tillfälle, som i 74 § sägs, då må till straffarbete i högst
ett år dömas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,
har statsrådet och chefen för justitiedepartementet till det vid propositionen
i utdrag fogade statsrådsprotokollet den 19 februari 1909 anfört
följande:

»Riksdagen bär'' nu till grundlagsenlig behandling förehaft de från
åren 1906 och 1908 hvilande förslagen till, bl. a., införande i § 4 tryckfrihetsförordningen
af tillagda mom. 12, 13 och 14, af hvilka det sistnämnda
förutsätter att vissa nya bestämmelser intagas i strafflagen för
krigsmakten. Med hänsyn till grundlagsfrågans utgång hos Riksdagen har
jag trott mig böra utan dröjsmål upprätta förslag till sådana bestämmelser,
och jag anhåller nu att få för Eders Kungl. Maj:t framlägga dylikt
förslag.

Det torde då tillåtas mig att till en början erinra om det närmare
innehållet af omföriiiälda nya stadganden i tryckfrihetsförordningen.

Dessa gifva åt vissa myndigheter rätt att, när en skrift af försvarsfientlig
tendens anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg, förordna
om indragning af de exemplar utaf skriften, som kunna öfverkommas vid
truppen eller å fartyget. Sådant förordnande må meddelas så snart skriften
uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller
att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden, äfven
om skriften icke synes straffbar. Behörighet att förordna om indragning
tillkommer i Stockholm den eller de personer, som chefen för justitiedepartementet
för detta ändamål tillsatt, å ort utom Stockholm samme
departementschefs ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, samt
vid sådan afdelning af krigsmakten, som ställes eller är ställd på krigsfot,

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 71.

jämväl högste befälhafvare!!. Förordnande skall dock ofördröjligen underställas
tryckfrihetskommitténs pröfning. Befälet har att genast verkställa
förordnandet; och i afbidan på att förordnande kan utverkas, äger deri,
som vid truppen eller å fartyget utöfvar högsta befälet, vidtaga nödig
åtgärd för hindrande af skriftens spridning inom truppen eller å fartyget.

Enligt det föreslagna mom. 14 blifver vidare den straffbar, som,
medan förordnande om indragning af skrift är gällande, med vetskap om
förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans
fartyg. Straffet är för den, som ej lyder under strafflagen för krigsmakten,
bestämdt till böter från och med 50 till och med 500 kronor
eller fängelse från och med en månad till och med ett år. Men i fråga
om ansvaret för utspridare, som lyder under nyssnämnda lag, lämnas blott
en hänvisning dit. Det är denna hänvisning, som gör ett tillägg till
samma lag erforderligt.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 april 1908, då Eders
Kungl. Maj:t på min hemställan beslöt att för riksdagen framlägga förslag
till, bland annat, ifrågavarande mom. 14, angaf jag de skäl, livilka enligt
min mening talade för, att straffet för den utspridare, som lyder under
strafflagen för krigsmakten, också blefve där bestämdt. Den tendens hos
skriften, som förutsättes för indragningsbeslutet, samt den omständighet,
att beslutet gäller allenast skriftens spridning vid trupp eller å flottans
fartyg, alltid skall af befälet verkställas och oftast torde framstå såsom
en bekräftelse af åtgärder, hvilka befälet förut vidtagit, måste — yttrade
jag — gifva utspridandet karaktären af en militär förbrytelse, så snart
utspridaren lyder under strafflagen för krigsmakten. Jag antydde ock,
huru straffskalan kunde tänkas anordnad i nämnda lag. I stället för bötesstraff
borde gifvetvis träda disciplinstraff; i fråga om fängelsestraffet kunde
latituden blifva densamma; därjämte syntes en höjning af straffet, exempelvis
till straffarbete i högst ett år, böra vara möjlig, om brottet skedde
i krigstid eller eljest vid afdelning af krigsmakten, som ställdes eller vore
ställd på krigsfot.

Efter förnyadt öfvervägande af frågan finner jag mig böra i hufvudsak
förorda den anordning af straffmåttet, som jag förut angifvit. Förutsättningen
för straffhöjning torde dock böra blifva att brottet sker vid
tillfälle, hvarom förmäles i 74 § af den militära strafflagen.

De nym bestämmelserna synas lämpligen kunna fogas såsom ett nytt
mom. till lagens 77 §.>

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 71.

Vid granskning af förevarande lagförslag har utskottet icke funnit
något att emot detsamma erinra. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 April 1909.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Särskild yttrande

af herr Lindhagen, som anfört:

»Ifrågavarande proposition rör en redan afgjord sak. Det är bestämdt,
att straff skall i angifna afseenden drabba både civil och militär
person och straffskalan för civila är också fastställd. Återstår således
att utsätta straffmåttet för deri, som lyder under krigslagarne. Att propositionen
i detta afseende föreslagit såsom regel enahanda straffmåt, som
redan gäller för civila, kan naturligtvis ur förslagets egen synpunkt ej
gifva anledning till någon erinran.

Hvad jag. däremot anser mig böra särskildt uttala är, att jag för
min del gifvetvis vidhåller befogenheten af de invändningar, som inom
Andra Kammaren åren 1906 och 1908 framställdes mot själfva lagstiftningen.
Vidare synes mig den dock för vissa fall ifrågasatta straffskärpningen
icke vara af några angifna skäl påkallad. Krafven på en humanisering
af krigslagarne liksom det strängt tilltagna straffmåttet för ordinarie
fall synes tvärtom bestämdt tala emot straffskärpningen, till hvilken justitieministern
själf synes ställt sig ganska tveksam att döma af ordalagen i
hans motivering.»

Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.