Lagutskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1907:LU11

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

I

5:o 11.

Ant. till Biksd. kansli den 26 februari 1907, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns
och deras vederlikars rätt till särskildt forum i
i vissa mål.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 52, anför herr E. Hammarlund:

»Likhet inför lagen är en af de rättsprinciper, som väl numera kan
anses höra till de oomstridda — åtminstone i teorien. På lagstiftningens
område kvarstå emellertid ännu åtskilliga bestämmelser, som rubba denna
likhet inför lagen. En bland dessa är frälsemännens och deras vederlikars
rätt till särskildt forum i vissa mål.

Eiksdagen har flera gånger för sin del uttalat sig för ett upphäfvande
af detta undantagsstadgande. Så öfverlämnade 1868 års Eiksdag,
genom skrifvelse den 8 april nämnda år, till Kungl. Maj:t en af Eiksdagen
för dess del antagen författning angående upphäfvande af frälsemäns
rött till särskildt forum. I berörda skrifvelse anfördes, att Eiksdagen likasom
tillförene, då frågan om upphäfvande af frälsemäns rätt till särskildt
forum varit å bane, funne en dylik lagstiftningsåtgärd tidsenlig och verkande
till enhet i lagskipningen.

Vidare yttrade Eiksdagen: »Stadgandena angående adelns särskilda

forum hafva, äfven där de kvarstå, förlorat sitt ursprungliga sammanhang;
och de kunna därför nu mindre än någonsin anses såsom en verklig förmån
för ridderskapet och adeln. De torde fast hellre vara de flesta bland
ridderskapets och adelns ledamöter till olägenhet. Om man äfven fäster
Bih. till Biksd Prof.. 1907. 7 Samt. 9 Häft. (N:o 11). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

mindre vikt vid den omständigheten, att frälsemannen därigenom gå miste
om en instans i deras arfs- och förmynderskapstvister, hvilket visserligen
bereder skyndsamhet, men också i samma mån minskar säkerheten i dessa
tvisters pröfning, så är det dock otvifvelaktigt, att för det stora flertalet
af ridderskapets och adelns ledamöter, som bo aflägse från den hofrätt,
under hvars jurisdiktion de lyda, både besvär och kostnad vållas genom
ifrågavarande privilegium, som hindrar dem att i sådana enkla ärenden
som boupptecknings ingifvande, testamentsbevakning och formyndareförordnande
vända sig till domstol i orten, under det att de i vida viktigare
och lika grannlaga saker måste underkasta sig samma domstols jurisdiktion.

I skrifvelse den 19 mars 1870 förklarade emellertid ridderskapet och
adeln, hvars yttrande öfver förslaget inhämtats, att ridderskapet och adeln
väl medgåfve upphörande af dess särskilda forum i vissa brottmål, men
däremot icke kunde samtycka till förslaget i öfrigt.

Vid 1893 års riksdag upptogs frågan ånyo. Under åberopande af
de skäl, som anförts af 1868 års Riksdag, antog Riksdagen för sin del en
lag angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till
särskildt forum i vissa mål och aflat härom skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 21 februari 1893.

Kungl. Maj:t infordrade ridderskapets och adelns yttrande öfver det i
Riksdagens skrifvelse innefattade förslag. Den 24 mars 1893 anmälde
ridderskapet och adeln, att förenämnda af Riksdagen för dess del antagna
lag icke hlifvit af ridderskapet och adeln godkäpd.

Genom skrifvelse till Riksdagen den 13 januari 1894 meddelade
Kungl. Maj:t, att »med anledningen häraf har Kungl. Maj:t funnit Riksdagens
ifrågavarande skrifvelse icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda».

På framställning af justitieombudsmannen antog 1895 års Riksdag
för sin del en lag angående upphäfvande af rätt för utländske adelsmän,
hvilka hit i riket inkommit, till särskildt forum i vissa mål. Med anledning
häraf upphäfde Kungl. Maj:t genom lag den 29 november 1895 det
kungl. brefvet af den 26 oktober 1748 angående särskildt forum i vissa
fall för utländske adelsmän, som i riket inkommit.

Själfva hufvudfrågan har däremot under de fjorton år, som förflutit
efter 1893, fått hvila. Men under denna tid hafva olägenheterna af
undantagsstadgandena på detta område i allt högre grad gjort sig kännbara,
på samma gång den rättsprincip, som ligger till grund för upphäfvande
af ett dylikt särstadgande, allt starkare gjort sig gällande. Jag

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

3

anser därför tiden vara inne att ånyo upptaga frågan och tillåter mig hemställa,
att Riksdagen måtte för sin del antaga en så lydande

Lag

angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till särskildt

forum i vissa mål.

Med ändring af hvad § 6 af ridderskapets och adelns privilegier
den 16 oktober 1723 samt 8 mom. af 2 § i 8 kap. rättegångsbalken
innehålla därom, att vissa mål och angelägenheter rörande frälsemän skola
omedelbart af hofrätt bedömas och handläggas, förordnas, att dessa mål och
ärenden hädanefter skola tillhöra vederbörande underdomstolar och efter
allmänna rättegångsordningen behandlas, dock att därigenom icke någon
inskränkning sker i den rätt, som jämlikt kungl. resolutionen den 3 oktober
1675, § 35, jämförd med kungl. förordningen den 1 mars 1749, tillkommer
arfvingar i adliga sterbhus att till förrättande af bouppteckningar och
arfskiften i samma sterbhus kalla dem, de hälst därtill vilja bruka; kommande
i följd häraf kungl. brefvet den 7 april 1805, hvarigenom Svenska
Akademiens ledamöter blifvit förunnade enahanda förmåner i rättegångsmål,
som ridderskapet och adeln, att till all verkan upphöra.

De mål och ärenden, som vid den tid denna författning träder i kraft
äro på hofrätts pröfning beroende, skola af hofrätten handläggas och med
slut afhjälpas.»

Utskottet finner, i likhet med motionären, det framlagda förslaget
innefatta en tidsenlig reform och hemställer alltså,

att Riksdagen måtte för sin del antaga det i motionen
framställda lagförslag.

Stockholm den 26 februari 1907.

På lagutskottets vägnar:
C, A. SJÖCRONA.