Lagutskottets Utlåtande N-.o 20

Utlåtande 1899:LU20

Lagutskottets Utlåtande N-.o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Kongl. Maj.t med begäran om framläggande af förslag
till bestämmelser rörande biträde af tolk åt domstol eller
allmän åklagare.

Lagutskottet har till behandling fått emottaga en inom Första
Kammaren af herr Berlin afgifven motion, n:o 16, af följande lydelse:

»Ej sällan förekommer numera, att vid domstolarne, i synnerhet
i städerna, ställas under åtal utländingar, hvilka icke äro mägtiga svenska
språket och hvilkas hörande inför rätten i följd deraf nödvändiggör
användande af tolk. I dessa fall, likasom då tolk erfordras för döfstum
persons hörande såsom tilltalad eller vittne, hafva, enär bestämmelser
härom saknas, domstolarne sjelfva gått i författning om att anskaffa tolk
eller hos vederbörande Konungens befallningshafvande gjort framställning
8e^om. dfss försorg erhålla sådan. Så har till exempel Stockholms
rådstufvurätt i sju fall under år 1897 och i sex fall under år 1896 hos
öfverståthållareembetet gjort dylik framställning, hvarefter tolkar genom
otverståthållareembetets försorg anskaffats. I de fall, då dessa tolkar
tordrat ersättning för sin inställelse vid rätten, har den tilltalade då
han genom slutligt utslag blifvit åt saken fild, förpligtats utgifva dylik
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 11 Htift. (N:o 20).

2 Lagutskottets Utlåtande N-.o 20.

ersättning. Då emellertid hvarje tillgång till ersättningens gäldande i
allmänhet saknas hos dessa tilltalade, och, i saknad af gällande föreskrift
om att för sådan händelse eller då den tilltalade icke kunnat åläggas
gälda ersättning, densamma skall af allmänna medel utgå, godtgörelse
icke lärer kunna på annat sätt beredas person, som vid domstol tjenstfri
såsom tolk, än att för hvarje särskildt fall vederbörande derom hos
Kongl. Maj:t gör underdånig framställning, synas bestämmelser härom
vara erforderliga; och får jag i anledning häraf hemställa, att Riksdagen
ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser beträffande
ej mindre hvad domstol eller allmän åklagare har att iakttaga för att
erhålla biträde af tolk än äfven rörande ersättning åt person, som, efter
derom af rätten eller af allmän åklagare gjord framställning, såsom tolk
vid rätten tjenstgjort.

Så vidt utskottet känner, är vår lagstiftning, frånsedt några specialföreskrifter
rörande de nordligare delarne af riket, i saknad af uttryckliga
bestämmelser om sättet och vilkoren för erhållande af tolk såsom
biträde åt domstol eller allmän åklagare, liksom ock angående formen
för utbekommande af skälig ersättning åt den såsom tolk anlitade. Då
så är fallet och särskildt ersättningsfrågan är egnad att framkalla praktiska
olägenheter och svårigheter, anser utskottet, i likhet med motionären,
föreskrifter i ämnet vara af behofvet påkallade.

Det kunde visserligen ifrågasättas, att för tolks anlitande i vissa
brottmål lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål
den 4 juni 1886, i hvad densamma innehåller om ersättning åt personer,
som af åklagare åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats
för att upplysningsvis höras, skulle vara för ifrågavarande fall tillämplig;
men häremot möter först och främst den omständigheten, att tolks
anlitande näppeligen kan hänföras till sådant hörande upplysningsvis,
hvarom i berörda lag förmärs. Det torde nemligen, enligt utskottets
tanke, få antagas, att de upplysningar, som, enligt hvad nämnda lag
förutsätter, åklagaren eller domstolen är berättigad infordra, skola afse
den sakliga innebörden af det mål, som föreligger, och ej, såsom i fråga
om tolks anlitande, hafva till syfte att fylla den bristande kompetensen

3

Lagutskottets Utlåtande N.o 20.

hos domstolen eller åklagaren att uppfatta hvad den tilltalade har att
anföra.

Den ersättning, som enligt berörda lag utgår, är för öfrigt så
ringa, att den ej kan anses motsvara värdet af den tjenst, som för domstolen
eller åklagaren tages i anspråk.

På grund af det ofvan sagda och under åberopande i öfrigt af
hvad motionären till stöd för sin framställning anfört, får utskottet
hem ställa,

att ltiksdagen, med anledning af herr Berlins ifrågavarande
motion, ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till bestämmelser beträffande ej mindre
hvad domstol eller allmän åklagare har att iakttaga
för att erhålla biträde af tolk än äfven rörande ersättning
åt person, som, efter derom af rätten eller
af allmän åklagare gjord framställning, såsom tolk
vid rätten tjenstgjort.

Stockholm den 21 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.