Lagutskottets Utlåtande Ko 34

Utlåtande 1889:LU34

Lagutskottets Utlåtande Ko 34.

5

N:o 34.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1889, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af
§ 47 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars 1862
stadgas, att de afgifter, som af landsting blifvit till uttaxering beslutade,
skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser finnas meddelade,
som i 1 mom. af samma paragraf omtalas, utgå i förhållande till den allmänna
bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete,
som af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges. Den sålunda bestämda
grund för utgörande af landstingsskatt skiljer sig från de i § 58 af förordningen
om kommunalstyrelse på landet stadgade grunder för kommunalutskylders
utgörande bland annat deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder
skola utgå jemväl för sådan jordbruksfastighet, för hvilken
bevillning ej erlägges, hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som,
derest ° bevillning för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet
mot sådan bevillning svarar. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning
är befriad från bevillning, så följer häraf, att för vissa staten tillhöriga
fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras, erlägges kommunalskatt,
men icke landstingsskatt.

Vid sistlidne års riksdag föreslog herr J. Rundbäck i en inom Andra
Kammaren afgifven motion, n:o 131, att landstingsförordningen måtte så
ändras, att den anmärkta skilnaden mellan föreskrifterna i denna förordning
och förordningen om kommunalstyrelse på landet blefve upphäfd. I häröfver
afgifvet utlåtande, n:o 45, anförde lagutskottet:

»Då lagutskottet för sin del icke kan finna något giltigt skäl för den

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

skilnad, som i de särskilda författningarne bl ifvi t i nu ifrågavarande afseende
gjord beträffande grunderna för utgörande af kommunalutskylder och landstingsskatt,
hvilken sistnämnda ju äfven till sin natur är en kommunalskatt,
ehuru utgående för en större kommuns behof, anser utskottet, lika med
motionären, att ändring i gällande bestämmelser bör ske till åvägabringande
af likformighet härutinnan. Arrendatorerna af ifrågavarande egendom^’
skulle visserligen härigenom få sig ålagda afgifter, från hvilka de förut åtnjutit
befrielse; men landstingsskatten torde i allmänhet icke vara af den
betydenhet, att detta förhållande bör väcka någon betänklighet mot den föreslagna
ändringen. Dessutom lära väl på många ställen, såsom motionären
antydt, dessa arrendator- redan vara taxerade för inkomst af arrendet och
på denna grund deltaga i landstingsskatten, hvilket emellertid, derest motionärens
förslag blefve upphöjd! till lag, ej vidare skulle ega rum.»

På dessa skäl hemstälde utskottet, att Riksdagen villo, med anledning
åt motionen, i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande ^lagstiftning,
att jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, skall påföras landstingsskatt
efter det belopp, som, derest bevillning för fastigheten skulle utgå,
på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar, hvaremot inkomst
af arrende för sådan fastighet ej skall vid åsättande af landstingsskatt tagas
i beräkning.

Denna utskottets hemställan blef af Andra Kammaren utan votering
bifallen, men afslogs af Första Kammaren med 47 röster mot 39.

Herr J. Rundbäck har nu i en inom Andra Kammaren afgifven och
af nämnda kammare till lagutskottet hänvisad motion, n:o 125, återupptagit
frågan. Efter att hafva erinrat om ärendets behandling vid sistlidna års
riksdag, anför motionären:

»Efter mitt förmenande bör den kommunala beskattningen, för så
vidt ske kan, vara af samma art, eftersom ändamålet med denna skatt i
allmänhet är af enahanda art. Såsom bevis derpå beder jag få bifoga följande
tablå, hemtad ur tidskrift för Sveriges landsting för nästlidna året.
Enligt uppgifterna i denna tidskrift lära sedan landstingsinstitutionens till -

komst, eller för åren 1863 till 1887, samtliga landstingens utgifter hafva
uppgått till följande belopp, nemligen:

Till landtbruket och dess binäringar.................................... kr. 2,814,043.

Till kommunikationer............................................................... » 2,777,724.

Anstalter till befrämjande af sparsamhet och kapitalbildning
................................................................................. » 106,875.

Pensioner, gratial, välgörenhetsinrättningar och fattigvård
....................................................................................... » 114,208.

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. 7

Sjukvård .................................................................................... kr. 9,144,250.

Undervisning'' och uppfostran ............................................... » 6,567,117.

Försvarsväsende och allmän säkerhet................................. » 106,762.

Och för nästlidna året voro samtliga landstingens utgifter af särskilda
slag beräknade till 1,810,904 kronor.»

Sedan motionären jemväl erinrat, att befrielsen från utgörande af
landstingsskatt för vissa jordbruksfastigheter utöfvade stort inflytande på
skattebeloppen, föreslår han, att Riksdagen ville för sin del antaga följande
ändrade lydelse af § 47 mom. 2 i* förordningen om landsting:

»I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade, som
i föregående mom. omtalas, böra de afgifter, som af landstinget blifvit till
uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillningen enligt
Art. II. bevillningsstadgan för fast egendom eller för inkomst af kapital
eller arbete; dervid dock iakttages: att jordbruksfastighet, för hvilken bevillning
ej erlägges, skall påföras landstingsskatt efter det belopp, som, derest bevillning
för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning
svarar, hvaremot inkomst af arrende för sådan fastighet ej skall vid åsättande
af landstingsskatt tagas i beräkning. Sedan detta egt rum, jemföres den
summa, som af landstinget blifvit till uttaxering bestämd, med det uträknade
bevillning sbeloppet, då sig visar, huru många öre riksmynt i landstingsskatt
belöpa sig på hvarje sålunda befunnen riksdalers bevillning inom landstingsområdet.
Bråk af öretal bör till helt öre höjas.»

Lagutskottet hyser i detta ämne fortfarande samma åsigt, som uttalades
i ofvan anförda utlåtande till sistlidna års riksdag. Det af motionären formulerade
förslaget till ändrad lydelse af § 47 i landstingsförordningen synes
kunna, med någon jemkning af redaktionen, godkännas. Men i sammanhang
med ändring af nämnda § erfordras, enligt utskottets mening, jemväl ändring
af § 48, der föreskrift meddelas om de uppgifter, som skola af vederbörande
lemnas till ledning för landstingsskattens bestämmande. Utskottet hemställer
derför,

att Riksdagen ville, med hufvudsakligt bifall till herr
J.- Rundbäcks förevarande motion, för sin del antaga
följande

Förordning

angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862.

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

Härigenom förordnas, att § 47 mom. 2 samt §§ 48
i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola
hafva följande ändrade lydelse:

§ 47 mom. 2.

I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas
meddelade, som i föregående moment omtalas, böra de
afgifter, som^ af landstinget blifvit till uttaxering beslutade,
utgå i förhållande till den allmänna bevillning för fast
egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som
af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges; skolande
jemväl för jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
landstingsskatt påföras efter det belopp, som, derest
bevillning stadie utgå för densamma, på grund af taxerings
värdet svarar mot sådan bevillning, hvaremot inkomst af
arrende för sådan fastighet ej skall vid påförande af landstingsskatt
tagas i beräkning.

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra
häradsskrifvarne hvarje år, efter slutade taxeringsförrättningar,
till landstingets ordförande genom Kong! Majits
befallningshafvande insända förteckningar, som för hvarje
socken summariskt upptaga så väl beloppen af åsatt bevillning,
särskildt för i mantal satt jord, för annan fast
egendom och för inkomst af kapital eller arbete, som ock
beloppet af hvad efter taxeringsvärdet svarar mot bevillning
för jordbruksfastigheter, för hvilka bevillning ej erlägges.
Genom Kong! Maj:ts befallningshafvande insända magistraterna
dylika uppgifter för städerna; hvarefter landstingets
ordförande låter genom kamreraren deraf upprätta
sammandrag, upptagande summan för hela länet samt huru
mycket sig belöper å hvarje stad eller socken.

Stockholm den 21 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Lagutskottets Utlåtande N:o 84.

9

Reservation

af hen’ Bergström, som, med åberopande af de vid nästlidne års riksdag
uti Första Kammaren under öfverläggningen rörande lagutskottets utlåtande
n:o 45 anförda skäl för afslag å samma utlåtande, ansett att utskottet
bort afstyrka bifall å förevarande motion.

Herrar Litjesköld, von Baumgarten och Hasselrot hafva begärt få här
antecknadt, att de icke -deltagit i behandlingen inom utskottet af ifrågavarande
ärende.

Bill. till Likså. Prot. 188,9. 7 Sami. 19 Käft,

2