Lagutskottets Utlåtande K:o 27

Utlåtande 1889:LU27

Lagutskottets Utlåtande K:o 27.

i

N:o 27.

Ant. till Iliksd. kansli den 11 mars 1889, kl. 6 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt förslag om tillägg
till gällande bestämmelser angående saköreslängd.

I justitieombudsmannens till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse,
som af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet, göres följande
framställning:

»Under en af mina embetsresor nästlidna år framstälde en landtdomare
till mitt bepröfvande, huru vida icke stadgandet i 2 kapitlet 8 §
rättegångsbalken, att häradshöfding vid hvart tings slut skall gifva
bötes- eller saköreslängd till kronofogden ut, borde sålunda ändras, att
häradshöfding i domsaga, der förordningen angående ändring i vissa
fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 vunnit
tillämpning, förpligtades att utlemna saköreslängd efter hvarje allmänt
sammanträde. I dessa domsagor förfelades nemligen, i följd af nyssnämnda
bestämmelse, i betydlig mån syftet att genom böter och viten
tvinga tredskande svarandepart till inställelse vid rätten och dymedelst
påskynda rättegångars afslutande. En sådan part finge nemligen icke,
om ej tillfälligtvis, förr än efter tingets slut vetskap om att vid ett eller
flera derförinnan afslutade tingssammanträden lian fälts till bötesansvar
för uteblifvande eller honom förelagts vid vite att iakttaga inställelse.
Dertill komme, att, då sålunda gång efter annan eu person för uteblifvande
från rätten ådömda böter och viten efter längre tids förlopp och
på en gång skulle uttagas, svårighet att utfå desamma ofta mötte i följd
deraf, att den sakfälde råkat på obestånd eller lemna! orten.

Bih. till Iliksd. Prof. 1889. 7 Sand. 11 Hå/t.

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

2

Den ifrågasatta förändringen synes mig ur de angifna synpunkterna
välbetänkt, och jag hemställer derför, att den måtte af Riksdagen för
dess del beslutas. Den är i sjelfva verket en naturlig konseqvens af
förberörda kongl. förordning den 17 maj 1872 och hade bort i sammanhang
med denna vidtagas. Än mera behöflig har emellertid förändringen
blifvit efter tillkomsten af kongl. förordningen angående böter för
svarandeparts uteblifvande från underrätt den 6 oktober 1882, såvida
det genom denna förordning höjda bötesansvar skall i de domsagor, der
tingssammanträden hållas, medföra påräknad verkan. En bestämmelse
derom, att saköreslängd skall utlemnas för hvarje sådant sammanträde,
skulle också leda dertill, att stadgandet i sistnämnda kongl. förordning,
att de enligt densamma ådömda böter skola genast uttagas, utan hinder
deraf att det beslut, hvarigenom de blifvit ådömda, ej vunnit laga kraft,
kunde tillämpas i närmare öfverensstämmelse med så väl ordalagen som
syftet, än nu är förhållandet, då, på grund af gällande lag, saköreslängd
ofta ej utlemnas för böternas uttagande förr än flere månader
efter deras ådömande.

I händelse Riksdagen för sin del besluter, att saköreslängd skall
i de domsagor, der tingssammanträden hållas, utlemnas efter hvarje
allmänt sammanträde, lärer i sammanhang dermed böra föreskrifvas,
att ådömda böter och viten skola af vederbörande uppbördsman utsökas
inom viss, möjligast korta tid efter saköreslängdens emottagande.))

Det sålunda af justitieombudsmannen framstälda förslaget om
skyldighet för häradshöfding att efter hvarje allmänt tingssammanträde
utgifva saköreslängd synes lagutskottet vara väl grundad!. Emellertid
torde det icke kunna ifrågasättas, att saköreslängd skall utfärdas omedelbart
efter sammanträdet, då i allmänhet domboken icke är fullständigt
uppsatt. I eu och annan domsaga, som består af endast ett tingslag,
förfares redan nu, efter hvad som kommit till utskottets kännedom,
sålunda, att saköreslängd aflemnas å vårtinget efter afslutandet af
andra sammanträdet för tiden från årets början till andra sammanträdet;
efter tredje sammanträdet för tiden från och med andra sammanträdet
till tredje sammanträdet o. s. v., så att efter tingets slut saköreslängd
lemnas för tiden från och med sjette sammanträdet till tingets slut.

Den i sista stycket af justitieombudsmannens framställning ifrågasatta
föreskrift rörande vitens och böters utsökande finner lagutskottet

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

3

deremot icke behöflig, enär, beträffande de böter, som ådömas enligt
förordningen den 6 oktober 1882, denna förordning innehåller uttrycklig
föreskrift, att sådana böter genast skola uttagas, och, hvad angår
andra böter samt viten, de genom kungörelserna den 29 januari 1861,
den 27 december 1873 och den 5 juli 1884 meddelade föreskrifter i
ämnet synas fullt tillfredsställande.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen ville, med anledning af justitieombudsmannens
förevarande framställning, i skrifvelse
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg
till gällande bestämmelser angående saköreslängd, att
häradshöfding i domsaga, der ting hållas enligt förordningen
den 17 maj 1872, ålägges att inom viss
lämplig tid efter hvarje allmänt sammanträde till vederbörande
kronofogde utgifva saköreslängd.

Stockholm den 12 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.