Lagutskottetn utlåtande Nr It)

Utlåtande 1915:LU10

Lagutskottetn utlåtande Nr It).

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1915 kl. 3 e. m.

Inlåtande, i anledning av Kungl. Jfaj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 4
mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, af Ekenstam,
Söderbergh, Gezelius, greve Lagerbjelke*, Olsson i Hof*, greve Spens,
Hult*, Pettersson i Södertälje*, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping,
Gustafsson i Örebro, Sckotte och Borg*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom .en deri 19 februari 1915 tlagtecknad proposition, nr 39,
vilken blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bifogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till:

»Lag

om ändrad lydelse av I § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om
tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Var, som har fordran hos annan i penningar, eller vad det är, skall
den genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller munt -

4 Lagutskottets utlåtande Nr 10.

ligen, hos gäldenären kräva inom tio år från den dag, då skuldebrev eller
annan handling, vara fordran grundad är, gavs, eller fordringen annorledes
tillkom; och vare fordringens tillkännagivande hos gäldenären lika
ansett, som hade krav skett: är fordran ej till betalning förfallen så tidigt,
att den inom tio år sökas eller krävas kan; då skall borgenär, inom sagda tids
förlopp, gäldenären därom erinra. Vare ock borgenär skyldig att, så långe
hans fordran sedan innestår, den ånyo bevaka, som nu sagt är, inom vart
tionde år från den dag, då sista bevakningen skedde.

Har den, hos vilken fordran genom krav eller erinran bevakas skall,
blivit i sådant ändamål, å tre särskilda dagar av tionde året, sökt i sitt
hemvist, men ej kunnat träffas; give borgenär fordringen an hos domstol
eller överexekutor, och läte bevis däröver inom årets slut införas i allmänna
tidningarna.

Är borgenären ej veterligt, om eller var gäldenären äger hemvist
inom riket; då må ock fordringen hos domstol eller överexekutoi angivas
och beviset däröver i tidningarna införas, inom tid, som nu sagd är.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,
får utskottet hänvisa till de vid densamma fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Utskottet, som vid granskning av förevarande lagförslag icke tunnit
anledning att däremot framställa någon anmärkning, för alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 5 mars 1915.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.