Lagutskottetit utletande Nr 18

Utlåtande 1918:LU18

Lagutskottetit utletande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1918 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om stadgande av viss skyldighet
för ägare eller innehavare av skoghär ande mark,
som gränsar till annans åker.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gezelius, Högberg,
Alexanderson*, von Sydow, Olsson Lars*, Hult, Permansson*, Tengvall, Pettersson
i Bjälbo, Bindley, Ernst*, Holmdahl, Strid, Helger och Johanson
i Gäre.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 209, har herr Sven Bengtsson i Norup hemställt, »att riksdagen
måtte besluta, att ägare eller innehavare av skogbärande mark skall,
där grenar från träden skjuta över gränsen till annans åker, vara skyldig
borthugga dessa; samt att vederbörande utskott måtte föreslå de
förändringar i gällande lag, som betingas av ovanstående förslags genomförande.
»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»Det torde vara angeläget för hela vårt folk att under de närmaste
åren icke blott av den nu odlade jorden i vårt land utvinna, vad ske
kan, utan även genom nyodling vinna ökad areal att beså. Ett område,
som härutinnan ej bör förgätas, utan som lätt nog kan göras fruktbärande,
är delar av en jordbrukares åker, som gränsar intill en annans
skogsmark, där denna är bevuxen med stor grenrik skog. Åkerjorden
längs denna skog på 10 å 15 meters bredd ger ringa eller ingen skörd,
enär grenarna från skogen hindra både sol och regn att giva växtligheten
på den utsådda arealen, och därför föredrager lantbrukaren
mången gång att ej beså denna jord, ty då inbesparas utsäde, gödningsämnen
och en del körslor, som i allmänhet äro liera värda än
den lilla skörd, som kan inhämtas från dessa delar av åkrarna. Därtill
kommer, att i de fall, då han besått dem, får han skörda endast
mindrevärdig outvecklad kärna, s. k. grenskott, som på grund av skug Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 12 käft. (Nr 18).

Motionären»

motivering.

2

Lagutskottets utlåtande Nr 18.

gan ej mognar förrän en tid senare än säden på den öppna åkern, men
som dock i vanliga fall, då lien eller maskinen går över fältet, skördas
samtidigt. Vid bärgningen och vid tröskningen blandas denna mindrevärdiga
säd med den övriga av fullgod beskaffenhet och skämmer på
detta sätt hela partiet, antingen detta nu skall användas till utsäde
eller som handelsvara för förädling till mjöl, gryn pell malt. Dessa
förhållanden gälla även vid odling av gräs samt potatis eller andra
rotfrukter. Under nu rådande kristidsförhållanden är det ett allmänt
intresse, att alla hinder, som menligt inverka på skörderesultatet på
våra åkrar, måste röjas undan, men det är även ett enskilt intresse
både nu och under vanliga förhållanden, att en rättelse härutinnan
kommer till stånd. 1 allmänhet sättes en gärdesgård eller ett dike
i gränslinjen mellan tvenne jordägares arealer- Om nu den ene odlar
säd eller potatis på sin jord, kan han hava berättigade anspråk på att
grannen ej genom att låta skogen växa så nära gränsen, att dess grenar
skjuta flera meter ut över hans åker, hindrar solens och regnets
välgörande inflytande på växterna och därigenom omöjliggör en god
skörd. Hans enskilda rätt måste därigenom bliva kränkt. Med god
vilja kan detta såväl allmänna som enskilda intresse genom eu lagstiftning.
tillgodoses. Detta är för vår lagstiftning en nj^het men icke
så för vissa andra länders. I lagberedningens förslag till ny jordabalk
del 3 kap. 3 har beredningen påpekat, att i främmande lagar förekomma
ej sällan regler om grannars rätt och skyldigheter t. ex. ifråga
om rötter och grenar, som från träd inom en fastighets område skjuta
in på en annans, men har icke ansetts behövligt att upptaga ett dylikt
stadgande i dess förslag. Ingen hade ju då en aning om de tider,
vårt folk skulle gå till mötes, då det gäller att i all den utsträckning,
vi förmå, utöka vår produktion av livsmedel. Det kan ju icke vara tal
om, att jag vill .föreslå någon åtgärd, som skulle förhindra den ene jordägaren
att i sin skog låta trädrötterna tränga sig innanför grannens
gräns och där suga till sig den växtnäring, som han påfört till att
gynna sina kulturväxter, och jag är tveksam, om jag skall våga föreslå,
att träd, som stå mycket nära ägogränsen till en annans åker, skola
huggas bort, men jag är icke tveksam, om att de grenar, som skjuta
in på en annans åker, böra tagas bort. Sedan må det bero på trädens
ägare, om han vill hugga bort grenarna eller hugga ned hela trädet
Kunde denna lag komma till stånd så tidigt, att den kunde tillämpas
före nästa vårsådd, vore det så mycket bättre, ty härigenom skulle tusentals
hektar åker i vårt land, som nu giver intet eller litet utbyte,
redan nästa skördeår bära full skörd.»

Lagutskottet* utlåtande Nr 18. 3

Frågan om reglering i lag av rättsförhållandet, mellan grannar i
det av motionären berörda hänseendet har redan tidigare varit föremål
för riksdagens prövning. I en inom andra kammaren vid 1903 års riksdag
väckt motion om ändring i 2 kap. 2 § byggningabalken åsyftades
sålunda åstadkommande av ett lagstadgande, varigenom en person,
vilkens fastighet skadades av träd, växande å annans angränsande ägor,
skulle berättigas påfordra borttagande av träden, till den del de förorsakade
sådan skada.

I sitt över motionen avgivna utlåtande förklarade lagutskottet sig
anse, att ett allmänt lagstadgande med det i motionen avsedda syftet
varken vore lämpligt eller behövligt. Då det enligt lagutskottets förmenande
vore ett naturligt förhållande, att angränsande ägor i viss män
utövade inverkan på varandra, måste fastigheternas ägare i allmänhet
finna sig i följderna därav. Av en konsekvent tillämpning av den princip,
som läge till grund för motionärens framställning, skulle uppenbarligen
följa alltför vittgående inskränkningar i förfoganderätten över
fastigheter. Endast då synnerligen viktiga intressen å den ene fastighetsägarens
sida krävde en inskränkning i den andres dispositionsrätt,
hade sådan inskränkning ansetts böra i lag medgivas. Något dylikt intresse
av större betydenhet torde jämförelsevis sällan föreligga med
hänsyn till träd å grannes mark. Från allmän synpunkt skulle utövandet
av en sådan befogenhet som den av motionären ifrågasatta ofta föranleda
mera skada än gagn, särskilt i de delar av landet, där planteringar
i rågångarna äro vanliga samt tjäna till såväl nytta som prydnad.

Motionen blev av riksdagen avslagen.

Vid 1910 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning om ersättning för skada,
som orsakades jordägare genom bland annat plantering å angränsande
fastighet. I motionen framhöllo motionärerna att, även om de icke
kunde fullt dela den åsikten, att en jordägare icke skulle få fritt bestämma
över sin jord, då det bleve fråga om att plantera, så ansågo
de dock, att han, om han genom detta sitt åtgörande vållade grannen skada
eller förfång, borde vara skyldig till denne utbetala skäligt skadestånd.

Motionen avstyrktes av lagutskottet, som i allt väsentligt åberopade,
vad 1903 års lagutskott i sitt yttrande anfört, Två ledamöter av utskottet,
herrar Lindhagen och Johansson i Mossebo, hemställde i avgiven
reservation om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att vid
utarbetande av definitivt förslag till ny jordabalk måtte tagas under
övervägande, huruvida ej hänsyn måtte kunna tagas därtill »att man ej
får anses berättigad att'' onödigtvis utan egen avsevärd fördel eller trev -

Utskottetn
yttrande..

4

LaguttfeotUti utlåtande Nr 18.

nåd genom plantering eller uppförande av byggnad uppenbarligen åstadkomma
skada å grannes ägor».

Motionen blev av bägge kamrarna avslagen.

I förevarande motion föreslås införandet av lagbestämmelse om
skyldighet för ägare eller innehavare av skogbärande mark att borthugga
grenar, som från träd inom en fastighets område skjuta över
gränsen till annans åker. Såsom motionären erinrat, har denna fråga
varit föremål jämväl för lagberedningens uppmärksamhet. I den till
Kungl. Maj:t den 9 oktober 1909 avlämnade tredje delen av förslaget
till ny jordabalk yttrar sålunda beredningen efter att hava omnämnt,
att i främmande lagar ej sällan förekomme regler om grannars rättigheter
och skyldigheter i bland annat nu angivna hänseende, följande:

»Uttryckliga stadganden i dessa ämnen har beredningen icke ansett
behövligt eller lämpligt att upptaga i förslaget. T förhållanden av
jämförelsevis så ringa betydelse synes det utan olägenhet kunna åt rättstillämpningen
överlämnas att efter de allmänna grunder, på vilka grannskapsrätten
vilar, och rådande sedvänja i orterna slita möjligen uppkommande
tvister; en uttrycklig reglering i lag skulle måhända giva
upphov till stridigheter, där rättshaveriet men icke något verkligt intresse
vore den drivande kraften.»

Utskottet kan instämma med beredningen häri. Om än förslaget ur
den av motionären framförda synpunkten må finnas beaktansvärt, känner
utskottet sig icke övertygat om nödvändigheten eller lämpligheten
av ett ingripande från lagstiftningens sida på ifrågavarande ytterst begränsade
område, så länge det rättsliga förhållandet mellan grannar i
andra väsentliga avseenden lämnats utan reglering. I varje fall drager
utskottet i tvivelsmål, att det praktiska gagn, som skulle vinnas av en
bestämmelse i den av motionären föreslagna omfattning, komme att uppväga
de jämväl ur naturskyddssynpunkt menliga påföljder, ett borthuggande
av grenar på sätt av motionären ifrågasatts mången gång
skulle medföra. Ett fastställande i lag av eu sådan skyldighet, motionären
föreslagit, kan utskottet alltså icke förorda.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm, K. B. Bo»tröm» Boktryckeri, 1918.