Lagutskottet8 Utlåtande N:o 32

Utlåtande 1909:LU32

Lagutskottet8 Utlåtande N:o 32.

1

Sf:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl Magi angående frihet för prästerskapet att, äfven
då sjukdom eller sådan särskild anledning ej föreligger,
utdela nattvarden i andra lokaler än kyrkan.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 8, har herr E. Räf anfört följande:

»Ursprungligen skulle Me1 heliga dopet alltid värdeligen och gudelig''n
förrätta»* i kyrkan och ''utaf de ordinarie predikanterna i församlingen,
där barnen födde öro''. Hade dessa kyrkolagens bestämmelser ej blifva
upplinda, så skulle nog det antal barn, som icke blifvit döpta af
svenska kyrkans prästmän, vant bra många gånger större än hvad händelsen
nu är. Men tack vare kungl. förordningarna den 20 september
1859 och den 13 september 1864, som tillåta, att dopet sker å annat
lämpligt ställe och af präst i annan församling, då han därom anlitas, så
hafva till och med de frikyrkliga i allmänhet anlitat statskyrkans prästmän
att förrätta detsamma. Och därigenom hafva vi undgått större söndringar
och praktiska svårigheter på detta område.

Annorlunda gestaltar det sig i afseende på nattvarden. Angående
denna bestämmer kyrkolagen fortfarande, att den utom i vissa nödfall ''skall
begås i kyrkan och icke hemma i husen.'' (Kap. 11: 12). Utan att inlåta mig på
några undersökningar om, huruvida detta lagrum står i öfverensstämmelse
med den första kristna kyrkans praxis, måste man dock utan vidare kunna
inse, att det har verkat och fortfarande verkar i rak strid med kyrkans
eget intresse samt skapat mera separatim än något annat.

Bih. till Likså. Prot. 1909. 7 Sami. 31 Haft. (N:o 32.)

1

2 Lagutskottets Utlåtande N-o 82.

Med anledning däraf vågar jag alltså föreslå, att prästen må erhålla
samma frihet att utdela nattvarden uti äfven andra lokaler än kyrkor
som han nu äger frihet att predika Guds ord, förrätta dopet och kyrkotagningar
i hvilka lokaler han finner därtill lämpliga, och hemställer därför,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl" Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t matte lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring uti nu gällande kyrkolag, att den må gifva svenska kyrkans
prästerskap frihet att äfven uti icke sjukdoms- eller andra nödfall utdela
nattvarden uti andra lokaler än kyrkans

Uti ifrågakomna 12 § af 11 kapitlet kyrkolagen stadgas, att »nattvarden
skall begås i kyrkan och icke hemma i husen, utan för sjukdoms
skull eller särdeles viktig orsak och i nödfall». Anledningen till berörda
stadgande har tydligen varit, att man velat värna om och bevara den
särskilda helgd, som omger detta sakrament, och hvilken skulle bli utsatt
för att förringas, därest nattvardens begående allmänt tillätes ske å annan
plats än den till gudstjänsten invigda. Detta torde ock vara en af orsakerna
till att i fråga om nattvarden sådana ändringar i eller tillägg till
kyrkolagens ursprungliga bestämmelser icke vidtagits, som de beträffande
dopet af motionären omförmälda. Eldigt utskottets förmenande kan en
verkligen pa djupet gående tolkning af ifrågavarande stadgande icke lägpra
hinder i vägen för tillgodoseende af de skäliga anspråk på rätt till nattvardens
undfående å annan plats än i kyrkan, som kunna framställas.
Något verkligt behof af den föreslagna lagändringen synes därför utskottet
icke föreligga.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Fahlén, Åkerlund och grefve Hamilton hafva anhållit få här
antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Centraltryckeriet, Stockholm, 1909.