Lagutskottet» Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1909:LU14

Lagutskottet» Utlåtande N:o 14.

I

tf:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
May.t angående lättnader för delning af hemman.

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad
motion, n:r 181, hafva herrar C■ J. Öberg och Z. Åslund anfört
följande:

»Enhvar, som något känner till de åtgärder, som erfordras för att tå
ett visst jordområde sönderdeladt medelst klyfning, styckning eller afsöndring,
så att däraf mindre områden erhållas, lämpliga till smärre jordbrukslägenheter
eller egnahemslotter, torde också nogsamt känna till de svårigheter,
som gällande bestämmelser och formaliteter ställa i vägen för en
sådan delning. Därför händer det ej sällan, att en person, som har lämplig
jord för dylika jordbruks- eller egnahemslägenheter, ryggar tillbaka
för svårigheten att få en delning af sitt hemman till stånd, liksom äfven
mången, som skulle önska komma i besittning af en sådan mindre jordlott,
på grund af samma svårigheter afstår från tanken därpå. Då emellertid
ett sådant sträfvande att skapa egna hem måste anses vara fullt öfverensstämmande
med statens sanna intresse och därför väl förtjänt af erkännande
och understöd, torde också genom ändrade bestämmelser på lagstiftningens
väg all möjlig lättnad böra beredas i fråga om hemmansklyf Bih.

till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 13 Höft. (N:o 14.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottets

yttrande.

ning och jordafsöndring. Redan föregående års Riksdag har visat sig
behjerta denna, sak beträffande jordafsöndring. Och det är att hoppas, att
innevarande Riksdag ej skall ställa sig afvisande gentemot den tanke på
aflägsnandet af de förnämsta hindren för hemmansklyfning, som vi härmed
velat framföra.

Enligt nu gällande skiftesstadga och förordning om hemmansklyfning
kan delning af ett hemman i tvenne eller flera delar endast i det fall erhållas,
då afhandling finnes upprättad, som visar, att detsamma äges af
flera personer. Men om blott en ägare finnes till ett sådant, och han
önskar,. medan det ännu befinner sig i hans ägo, få det lagligen sönderdeladt
i flera delar för att sedermera upplåta dessa till olika personer, så
är . detta icke möjligt. Man skulle kunna tänka sig, att en fader skulle
vilja, medan han ännu lefver samt har hälsa och krafter i behåll, låta
verkställa laga delning af sitt hemman och få för hvarje del fastställd
dess skatt, areal och belägenhet för att sedan lättare kunna föranstalta om
dess bebyggande, så att hans barn, då de kommit till den ålder, att de
ville bilda. ett eget hem, också med lätthet kunde finna ett sådant. Nog
skulle härigenom det uppväxande släktet lättare kvarhållas vid modernäringen,
jordbruket, i stället för att, såsom nu i alltför många fall sker,
öfvergå till det industriella arbetet.

Sedan Riksdagen i sin skrifvelse den 8 april 1908, n:o 108, i anledning
af motion inom Andra Kammaren hos Kungl. Maj:t anhållit, att
det snarast möjligt måtte utredas, i hvad mån större lättnad må kunna
beredas för utbrytning af jord från vederbörande stamfastighet, och därvid
skulle tillses, huruvida afsöndring för alltid kunde medgifvas, äfven om
afhandling därom ej förelåge, samt därmed erkänt denna nya princip, synes
det oss, som man utan olägenhet skulle kunna utsträcka den begärda
utredningen till att äfven få gälla klyfning eller delning af stamhemman.
Såsom stöd härför torde med fullt fog kunna åberopas de skäl, som ligga
till grund för Riksdagens förberörda skrifvelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillåta vi oss vördsamt
föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utreda, i hvad mån större lättnader
må kunna beredas för laga delning af stamhemman, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning må föranleda.»

Såsom motionärerna framhållit medgifver icke gällande lagstiftning
klyfning af hemman eller lägenhet, så länge fastigheten befinner sig i en
och samma ägares hand. Heinmansklyfningen i likhet med laga skifte
förutsätter nämligen två eller flere ägare till den fastighet, som skall klyfvas.

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

För att bland annat befordra uppkomsten af smärre till egna hem
lämpade fastigheter infördes emellertid år 1896 det nya jorddelningsinstitutet
ägostyckning. Med användande häraf blef det möjligt, äfven där
fastigheten tillhör allenast en ägare, att erhålla styckning af densamma i
två eller flera lotter, sålunda att viss till gränserna bestämd ägovidd utlägges
till hvarje lott. Ägare har därjämte tillerkänts rätt att, med iakttagande
af lagens bestämmelser i öfrigt, afgöra, huru delningen skall verkställas.
Föremål för ägostyckning åro dels alla under enskild äganderätt
varande hemman eller hemmansdelar, som få klyfvas, med viss angifven
begränsning, dels ock hvarje under särskildt nummer i jordeboken upptagen
lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring. Dylik förrättning
skall verkställas af landtmätare med tillämpning, där ej annorlunda finnes
i lagen bestämdt, af skiftesstadgans föreskrifter. Vid sådan styckning af
i mantal satt jord skall mantalet fördelas mellan de olika lotterna, och
skall, om styckningen afsett lägenhet, bestämmas det inbördes förhållande,
efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna
utskylder och besvär. Sedan ägostyckningen blifvit fastställd, kan icke
någon rubbning i uppdelningen ske utan vederbörande fastighetsägares
samtycke. I och med denna form för ägodelning lärer enligt utskottets förmenande
ett medel vara gifvet, hvilket i afseende å förfarandets enkelhet
erbjuder väsentliga företräden framför hemmansklyfningen och därför ock
i allmänhet i sådana fåll, som af motionärerna åsyftas, vida mer än en
hemmansklyfning synes ägnadt att underlätta och befordra delningen af
hemman.

Om således redan enligt gällande lagstiftning ägostyckningsförfarandet
erbjuder en i förevarande afseende enligt utskottets tanke i allmänhet
tillfredsställande form för delning, vill utskottet därjämte framhålla, hurusom
Riksdagen nästlidet år i skrifvelse till Kungl. Maj:t uttalat sig för
ytterligare en lättnad i afseende å jorddelningen, som i hög grad synes
ägnad att gå motionärernas önskan till mötes. Enligt gällande rätt kan afsöndring
ej ske, med mindre än att en upplåtelse af den blifvande lägenheten
föreligger. Ej heller kan, såsom nämndt, en genom afsöndringen
tillkommen lägenhet blifva föremål för ägostyckning. I anledning af väckt
motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring anhöll emellertid, på lagutskottets
hemställan, 1908 års riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t, att Kungl.
Maj:t ville snarast möjligt låta utreda, i hvad mån större lättnader kunde beredas
för utbrytning af jord från vederbörande stamfastighet, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. I denna
skrifvelse anförde Riksdagen bland annat, att det syntes Riksdagen, som

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

om föreskriften, att afhandling rörande afsöndring skulle föreligga —
d. v. s. föreskriften att jorddelning genom afsöndring förutsätter skilda
jordägare — för att fastställelse å afsöndringen skulle kunna meddelas,
kunde utan olägenhet borttagas, äfvensom att det enligt Riksdagens
uppfattning borde tagas under allvarligt öfvervägande, huruvida icke
ägostycknings- och afsöndringsförfarandet lämpligen kunde samarbetas
till ett institut, därvid det icke borde ifrågasättas annat, än att denna
nya form för uppdelning af jord skulle medföra samma trygghet med
hänsyn till blifvande skifte som en ägostyckningsförrättning. Blir detta
af Riksdagen uttalade önskemål i lagstiftningen tillgodosedt, har ännu en
utväg i den af motionärerna åsyftade riktning blifvit beredd.

Skulle emellertid härutöfver ett verkligt behof kunna i vissa fall
föreligga att enligt de för laga skifte gällande bestämmelser klyfva jord,
som befinner sig i en ägares hand, lärer ett dylikt behof, i den mån detsamma
kan vara däraf förtjänt, vinna vederbörligt beaktande af den utaf
Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 tillsatta kommittén för revision af
skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar, hvilken kommitté
ännu icke afslutat sitt arbete.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER,

Herrar Fnhlén och Widén hafva begärt få här antecknadt, att
de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

292V07.

Stockhlom 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.