Lagutskott ds Utlåtande N:o 45

Utlåtande 1898:LU45

12

Lagutskott ds Utlåtande N:o 45.

gnv i«f oniinrivto in our/ljjfloirM; ? ^4 j f •;; i i i jfj f;hr.'' i.f eu''

•:j..-Öl iUUiflyf i:m- WlpjBfilJ •''»••!? 4UIÖ8 i *

I ii a ''"»b tina» JtJvaqo^aW r.ti/ ! J/i JjiKi

■ uyg;b*:>iril .ii 4g#H>''i J• u

tiTfi!>£•''» i ybuibuis bil

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1898, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i §§ 6 och 9
af lagen om tillsättning af gr est er lig a fenster.

Uti lagen om tillsättning af presterliga tjänster den 26 oktober
1883 stadgas i § 6 mom. 2:

Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag
till presterlig tjenst, derest’ h‘an icke vid ansökningstidens slut under
minst tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,
hvartill han senast blef befordrad;

och i § 9:

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten blifvit
pröfvad, uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på
förslaget tre, eftersom de framför, andre och sins emellan finnas i förtjenst
och skicklighet ega företräde, och bör dervid tagas i betraktande
såväl det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött
det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt,
jemte hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna
skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska
ämnen. Åro sökande jemgoda i teologiska insigter, må afseende fästas
jemväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 33, föreslår nu herr R. W. A. M. Eklundli i Lund dels en
ändring i ofvannämnda § 6 och dels ett tillägg till § 9.

Han anför:

»Under de senare åren har det iakttagits ett ofta förekommande
transportsökande af kyrkoherdar. I en förgången tid var ett dylikt
sökande ej väl anskrifvet, och det torde ej heller nu stå högt i kurs.
Församlingslifvet kan icke vinna hvarken på täta ombyten af kyrkoherde,
ej heller på att kyrkoherden ständigt umgås med planer och försök att få
utbyta sin nuvarande kyrkoherdetjenst mot en annan. Prestens embets -

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

gerning är helt olika många andra embctsmäns, och den fordrar ovilkorligen
en nära bekantskap mellan herden och församlingen. Men bekantskapen
främjas ingalunda genom, ett otidigt transportsökande; jag
säger otidigt, ty det är långt ifrån, att allt sådant sökande är oberättigadt.
När den nu gällande lagen angående tillsättning af presterliga tjenster
den 26 oktober 1883 tillkom, räknade en af vår kyrkas mest framskjutne
män som denna lags främsta förtjenst, att den genom sin bestämmelse:
»kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag till
presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under minst
tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdotjenst, hvartill
han senast blef befordrad», skulle befria domkapitlen från den föga
angenäma sysslan att uppföra på förslag och tillbjuda församlingar
prestman, hvilka nyss erhållit kyrkoherdetjenst. De förhoppningar, som
sålunda stäldes på den nya lagen, hafva dock icke förverkligats; det
har tvärtom gått så, att transportsökandet tagit tillfälle af lagens
bestämmelse.

Jag vill derför hemställa, att de i lagen bestämda tre åren ökas
till sju. Då ingen åldersgräns är bestämd, utöfver hvilken det icke är
tillåtet för kyrkoherde att söka transport, har det ej sällan händt, att
domkapitel uppfört på förslag kyrkoherde, som varit nära de 70 lefnadsåren
och till och med öfver. Mig synes, att prestman, som befordrats
till kyrkoherde, ej må, sedan han öfverskridit 63 lefnadsår — då han
i allmänhet torde hafva uppnått 65 år å tillträdesdagen — på grund
af, egen ansökan uppföras på förslag till presterlig tjenst.

Transportsökandet har dock sin grund äfven deri, att klassificeringen
af kyrkoherdetjensterna upphört, hvarigenom det företräde, som
tillerkändes prestmänmed större lärdom och högre examina, upphörde.
Den nya lagen nämner examina och lärdom sist, och nit, allvar och
skicklighet i främsta rummet såsom de der skola tagas i betraktande
vid förslags upprättande. Deraf har blifvit en följd, att de, som medelst
dyrbara studier förvärfvat sig en högre lärdom, nödgas för sin ekonomis
skull fortast möjligt söka befordran till äfven eu litet inbringande kyrkoherdetjenst
för att derefter vid görligaste första söka förflyttning till en
mera inkomstgifvande. Förvissad som jag är om den högre lärdomens
nytta och gagn för kyrkan, men på samma gång med tagen hänsyn
till, att, det kyrkliga lifvet ej må skadas af ett transportväsen, hvilket,
grundar sig förnämligast på ekonomiska förhållanden, anser jag lämpligt,
att ett antal kyrkoherdetjenster inom hvarje stift, ej öfverstigande
10 % af stiftets hela antal pastorat, på domkapitlets förslag af Kongl.
Maj:t bestämmes att vara förstklassiga, till hvilka då förslagsrum i första

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

hand tilldelas dem, som genom examina eller annorledes offentligen
ådagalagt en högre lärdom i teologiska kunskapsämnen, dock under
förutsättning, att de med nit, aJlvar och skicklighet hafva tjenstgjort
såsom prester under t. ex. fem års tid, för att icke dessa förstklassiga
pastorat må erhålla till herdar alldeles oerfarna, om ock lärda prestmän.»

På grund häraf hemställer motionären, dels att Riksdagen måtte
för sin del besluta, att mom. 2 af § 6 af lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag
till presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under
minst sju år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,
hvartill han senast blef befordrad, ej heller må kyrkoherde, som fylt
63 lefnadsår, på grund af egen ansökan uppföras på förslag till presterlig
tjenst;

samt att till § 9 af samma lag skall göras följande tillägg:

Vid förslags upprättande till förstklassig kyrkoherdetjenst bör i
första rummet tagas i betraktande sökandens examina, utgifna skrifter
eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen och
i andra rummet det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökanden
skött honom anförtrodda kall; dock må sökandens tjenstålder icke
understiga fem år för att till sådan kyrkoherdetjenst uppföras å förslag,
om förslaget af andra sökande ändock kan fyllas;

dels ock, att Riksdagen måtte besluta aflåta underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes med afseende
på dessa ändringar höra det i år sammanträdande kyrkomötet.

Utskottet är ense med motionären om vigten och betydelsen för
själavården i en församling deraf, att kyrkoherdetjensten derstädes icke
alltför ofta vexlar innehafvare; verksamheten i kyrkans tjenst är, såsom
motionären antydt, af den särskilda art, att för dess rätta bedrifvande i
högre grad än på andra områden erfordras en personlig bekantskap
mellan presten och den allmänhet, hvars intressen han är satt att vårda,
och det ligger i sakens natur, att en dylik personlig bekantskap icke
kommer till stånd på.allt för kort tid. Ej heller kan utskottet förneka rigtigheten
af motionärens påstående, att det oftare, än önskligtvore, förekommer,
att prestmän, hvilka innehafva kyrkoherdetjenst, söka annan dylik befattning.
Det bör dock uppmärksammas, att orsakerna till ett sådant transportsökande
kunna vara af mångahanda slag och ingalunda alltid få sökas
i ekonomiska intressen. Ofta torde det vara fallet, att, på grund af

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

motsatser i lynne och tänkesätt emellan å ena sidan kyrkoherden i
en församling och å andra sidan dess medlemmar, det icke blott för den
förre personligen är önskvärdt att blifva förflyttad till ett annat arbetsfält,
der hans. verksamhet kan blifva mera fruktbringande, utan äfven
ur kyrkans synpunkt af vigt, att han ersättes af en med afseende på
förhandenvarande förhållanden mera lämplig kraft. För öfrigt får man,
enligt utskottets åsigt, icke allt för mycket skjuta åt sidan det. anspråk
på möjlighet att efter en sträfsam verksamhet under måhända brydsamma
ekonomiska förhållanden komma till en i detta afseende förbättrad ställning,
som äfven hvad angår kyrkoherdarne måste anses berättigad!.
Utskottet tror, att den nu gällande bestämmelsen, att kyrkoherde icke
kan uppföras på förslag till annan presterlig befattning förr än han
under minst tre år innehaft sin kyrkoherdetjenst, är väl afvägd, och
tillåter sig påpeka, hurusom man härvidlag jemväl måste taga i betraktande,
att dessa tre år faktiskt ökas med den tid, stundom flera år, som
förflyter mellan ansökningstidens utgång och dagen för tillträdet till
befattningen. Af dessa skäl finner sig utskottet icke kunna biträda
motionärens förslag om ytterligare förlängning af den tid, hvarom här
är fråga.

Hvad derefter angår motionärens förslag om den bestämmelse,
att kyrkoherde, som fylt 63 lefnadsår, icke derefter skulle kunna, på
grund af egen ansökan, uppföras å förslag till presterlig tjenst, så
lärer man visserligen kunna säga, att -i regel den prestman, som uppnått
nämnda ålder, saknar de krafter, hvilka äro erforderliga för ett rigtigt
skötande af en kyrkoherdetjenst på ett nytt område och under andra
förhållanden, om än undantag från eu sådan regel icke torde vara allt för
sällsynta. Ett stadgande sådant som det af motionären ifrågasatta,
hvilket skulle träffa jemväl sådana undantagsfall, då en kyrkoherde vid
63 år ännu har sin obrutna kraft i behåll, synes utskottet icke heller
behöflig!, då det uti ifrågavarande lags § 8 meddelade förbudet för domkapitlet
att på förslag till presterlig tjenst uppföra annan än den, som
pröfvas ega den förmåga och de egenskaper, hvilka för tjenstens nöjaktiga
bestridande erfordras, icke blott gifver vederbörande domkapitel
rättighet, utan ålägger det skyldighet att från förslag utesluta den prestman,
som på grund af hög ålder icke anses lämpad för den tjenst,
hvarom fråga är. < •<>

Beträffande till sist motionärens hemställan om tillägg till § 9 i
förevarande lag, åsyftande att skapa en särskild klass af pastorat, med
afseende på hvilka vid tillsättande af kyrkoherdetjenst ådagalagd lärdom
skulle utgöra första befordringsgrunden, så underkänner visserligen ut -

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

skottet icke lärdomens betydelse i kyrkans tjenst. Men utskottet tror,
att redan nu gällande bestämmelser tillräckligt tillgodose de befogade
anspråken derpå, att ådagalagd lärdom i teologiska ämnen skall tagas
i betraktande vid tillsättning af presterliga tjenster. Det synes utskottet
icke böra ifrågasättas annat, än att vid all presterlig befordran nitet,
allvaret och skickligheten skola sättas i främsta rummet, och hvad tjensteåldern
angår, har man enligt utskottets mening vid tillämpningen af
lagen åtminstone inom flera domkapitel gått tillräckligt och kanske väl
långt i den rigtningen att låta lärdom, ådagalagd genom examina eller
på annat sätt, uppväga ett flertal presterliga tjenstår.

Af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

■ un t »slott ■/<■(•.< i rm.on- ■: * r •. a . r .

att förevarande motion icke må af Riksdagen
f f bifallas. ^i;,i

Stockholm den 12 mars 1898.

’ ; ! • i ‘V * *2 J b ’ ‘ ( j . . • • ■ i i ; , • ; '' ; ;

På lagutskottets vägnar:

i ’ fht i!“i •• .. ,•;*■:«! iT.t ''yiHV’ >.>.;/• n; >

CARL B. HASSELROT.

: . u 411;..;1 f-.. i tb .pdviö’1 • -r ;; i1-.

Reservation

. r j.; > • ■ •! i./ji ;-,i''!.> ■ ■ u > < ;■ >1 ]; ■ ."01:»; ■ >f v. ■,t■ ■:0,

af Herr Ohlsson: »Då de i lagen angående tillsättning af pre sterliga

tjenster den 26 oktober 1883 gifna bestämmelser, enligt hvad
de gångna årens erfarenhet från de flesta delar af landet lärer gifvit
nogsamt vid handen, hvarken medfört tillräcklig garanti mot ett allt för
ofta upprepadt .transportsökande till kyrkoherdetjenster, eller förhindrat,
att kyrkoherdar, hvilka uppnått så hög ålder, ätt de skäligen icke bort
vid förslag till kyrkoherdetjenst vidare ifrågakomma, blifvit på egen ansökan
gång efter annan å förslag till dylik tjenst uppförda, synas mig
fullgiltiga skäl tala för en sådan lagändring, som den i förevarande
motion uti § 6 mom- 2 ifrågasatta, dervid dock den af motionären föreslagna
tidsbestämmelsen 7 och åldersgränsen 63 år lämpligen torde
kunna fastställas till 5 och 65 år».

• : ; T i '' "• .!:■ ''■■■-•''■ c-.n ■ ■ : ■'' . i ! /jCI n

- ''i '' •1 •'' 1 u ’ ii > ti U:.:- < t <y, y,f;I elvffii.

Herrar Husberg och Rudebech hafva begärt få antecknad t, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

• : $ > f Mf "■
till ■

D/of ’ i.