Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål –Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG Utlåtande 2011/12:JuU4Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål –Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG

Utlåtande 2011/12:JuU4

Var är utlåtandet nu?

  1. 1, Förslag1 av 4, Förslag, genomförd
  2. 2, Beredning2 av 4, Beredning, genomförd
  3. 3, Debatt3 av 4, Debatt, genomförd
  4. 4, Beslut4 av 4, Beslut, genomförd

Utlåtandet är färdigbehandlat

Debatt
2011-11-23
Avgörande
2011-11-24
Beslut fattades
2011-11-24

Hela utlåtandet

Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål –Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG(pdf, 145 KB)
Visa hela dokumentet för

Beslut i korthet

EU-dokument om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (JuU4)

Justitieutskottet har granskat EU-kommissionens utvärdering av ett EU-direktiv som handlar om lagring av uppgifter i samband med elektroniska kommunikationstjänster. Direktivet syftar till att harmoniera medlemsländers bestämmelser för att kunna bekämpa allvarliga brott. EU-kommissionens utvärdering visar att tillämpningen av direktivet i olika länder har varit ojämnt och vill därför föreslå en översyn av de nuvarande reglerna för lagring av uppgifter och ta fram olika alternativ. Kommissionen kommer också att undersöka allmänhetens uppfattning om lagring av uppgifter och hur den påverkar människors beteenden och vanor. Justitieutskottet välkomnar en utvärdering av direktivet och anser att det är viktigt att varje möjlighet att stärka skyddet för den personliga integriteten tas till vara. Justitieutskottet har också några generella synpunkter på direktivets utformning.
  • Lagringstiden för uppgifter bör i inom ramen för ett gemensamt spann kunna beslutas på nationell nivå. Justitieutskottet anser därför inte att en fullständig harmonisering av lagringstiden är önskvärd.text
  • Det ska vara tydligt för vilka ändamål som uppgifter får lagras och användas.
  • Minimiregler för uppgiftsskydd och datasäkerhet ska vara högt ställda och inte hindra att enskilda medlemsstater har högre ställda krav i sina nationella regelverk.
Riksdagen avslutade ärendet. Därefter skickas utlåtandet för kännedom till EU-kommissionen och till Regeringskansliet.
Utskottets förslag till beslut
Utlåtandet läggs till handlingarna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela utlåtandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Beredning, Genomförd

Utlåtandet bereddes senast i utskott 25 oktober 2011, justerades 10 november 2011 och fick trycklov 14 november 2011.Reservationer: 2

Alla beredningar i utskottet

2011-10-25

EU-dokument om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (JuU4)

Justitieutskottet har granskat EU-kommissionens utvärdering av ett EU-direktiv som handlar om lagring av uppgifter i samband med elektroniska kommunikationstjänster. Direktivet syftar till att harmoniera medlemsländers bestämmelser för att kunna bekämpa allvarliga brott.

EU-kommissionens utvärdering visar att tillämpningen av direktivet i olika länder har varit ojämnt och vill därför föreslå en översyn av de nuvarande reglerna för lagring av uppgifter och ta fram olika alternativ. Kommissionen kommer också att undersöka allmänhetens uppfattning om lagring av uppgifter och hur den påverkar människors beteenden och vanor.

Justitieutskottet välkomnar en utvärdering av direktivet och anser att det är viktigt att varje möjlighet att stärka skyddet för den personliga integriteten tas till vara. Justitieutskottet har också några generella synpunkter på direktivets utformning.

  • Lagringstiden för uppgifter bör i inom ramen för ett gemensamt spann kunna beslutas på nationell nivå. Justitieutskottet anser därför inte att en fullständig harmonisering av lagringstiden är önskvärd.
  • Det ska vara tydligt för vilka ändamål som uppgifter får lagras och användas.
  • Minimiregler för uppgiftsskydd och datasäkerhet ska vara högt ställda och inte hindra att enskilda medlemsstater har högre ställda krav i sina nationella regelverk

Justitieutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet. Därefter skickas utlåtandet för kännedom till EU-kommissionen och till Regeringskansliet.

Debatt, Genomförd

Information kommer.
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:JuU4, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål –Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG

Debatt om förslag 2011/12:JuU4

Webb-tv: Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål –Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

saknar porträttfoto
Maria Ferm (MP)
Anf. 138 Maria Ferm (MP)
Herr talman! Vi ska i dag debattera kommissionens utvärderingsrapport om datalagringsdirektivet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit motståndare till datalagringsdirektivet från allra första början. Vi har en gemensam reservation i betänkandet som nu ska debatteras, och jag vill inleda med att yrka bifall till den reservationen, reservation 1. Datalagringsdirektivet är och har alltid varit kontroversiellt. Förslag till direktiv lades fram direkt efter bombdåden i Madrid 2004 och mötte redan då hårt motstånd. Det är ett av de mest långtgående exemplen på integritetskränkande terrorbekämpningslagar som drivits igenom i EU och i nationell lagstiftning sedan den 11 september. Datalagringsdirektivet öppnar för en masslagring av våra kommunikationer och innebär enligt vår uppfattning ett oacceptabelt ingrepp i den personliga integriteten som inte på något vis står i proportion till nyttan av direktivet. Samtliga medlemsstater, förutom Sverige, har beslutat att införliva direktivet. Författningsdomstolarna i Rumänien, Tyskland och Tjeckien har dock ogiltigförklarat direktivet genom de nationella lagarna. En utvärdering av hur direktivet införlivats och hur det fungerat har därför gjorts. I Sverige är datalagringsdirektivet alltså inte genomfört. På initiativ av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och mot bakgrund av de allvarliga begränsningar i medborgarnas fri- och rättigheter som förslaget innebar, röstades en minoritetsbordläggning igenom i kammaren i våras som bordlade frågan i ett år. Vi tog initiativ till en minoritetsbordläggning av flera skäl: För det första är det viktigt att under året få i gång en rejäl debatt om vilken enorm påverkan det här direktivet kommer att innebära på våra medborgerliga rättigheter och på meddelarfrihet och yttrandefrihet. När buggningslagen och FRA-lagen 2005 på samma sätt sköts upp ett år kom debatten i gång på ett sätt som inte hade varit möjligt utan en minoritetsbordläggning. För det andra vill vi att regeringen ska agera för att omförhandla eller riva upp direktivet i EU under året. Sverige bör ta strid för grundläggande rättigheter. Regeringen har inte tagit några som helst initiativ för att förändra direktivet, utan endast låtit införandet av det dra ut på tiden. Nu är det möjligt att faktiskt agera för ett upprivande eller ett omförhandlande, och vi tycker att det är dags för det. För det tredje ville vi invänta den utvärderingsrapport som nu har kommit och som vi i dag debatterar, eftersom den sannolikt skulle föreslå förändringar av direktivet. Mycket talar för att massregistrering av medborgarnas vardagsliv är ett ineffektivt sätt att arbeta på för rättsväsendet, även om man bortser från integritetsproblemen. Kostnaderna för att bygga upp registersystemen är mycket höga, och det kan ifrågasättas om kostnaderna motsvaras av att polisen kan lösa eller förebygga fler brott. Datalagringsdirektivet leder enligt vår mening till klart negativa konsekvenser för utvecklingen inom sektorn för elektroniska kommunikationer. Direktivet går därmed stick i stäv med intentionerna i den digitala agenda för Europa som kommissionen lanserade under förra året med målsättningen att bättre utnyttja fördelarna med en digital inre marknad för hushåll och företag. Enligt en utvärdering som kommissionen har låtit genomföra finns det inte några kvantitativa data som stöder påståendet att datalagringsdirektivet skulle vara ett effektivt sätt att bekämpa brott. Flera av remissinstanserna hävdar att det varken lett till att brottsligheten sjunkit eller till att fler brott klaras upp. Vi välkomnar att kommissionen nu avser att se över det befintliga direktivet, och vi menar att kommissionen då också måste ompröva behovet av det. Sveriges regering bör vara starkt pådrivande för att detta ska ske. Som framgår av kommissionens utvärderingsrapport finns det även flera andra medlemsstater där direktivet inte har införlivats på grund av att författningsdomstolarna i de länderna har stoppat förslagen. Vi tycker att det är angeläget att kommissionen lyssnar till den allvarliga kritik som framförts. Vi ser med oro på kommissionens avsikt att sträva mot en ökad harmonisering och därmed bundenhet på detaljnivå för medlemsstaterna när det till exempel gäller lagring och användning av uppgifter. Det finns en risk att detta tvingar Sverige att lagra uppgifter längre än vad direktivet medger i dag. Jag vill rikta en stark uppmaning till regeringen att verka för att så inte ska ske. Jag ser en risk i att debatten i dag fokuserar på att det är lika bra att sitta still i båten för annars kommer situationen att förvärras ytterligare. Regeringen verkar tyvärr redan ha gett upp i kampen mot EU:s tvångsmässiga producering av övervakningslagstiftning. I stället för att debattera principen om det verkligen är rimligt att lagra och lämna ut en stor mängd information om Sveriges medborgare diskuterar vi hur lagringen ska ske och under hur lång tid. Vi måste tala klarspråk om vad som händer med ett samhälle där alla ständigt kan övervakas av regimen och där rätten till privatliv urholkas. För varje lagförslag som innebär mer övervakning inskränker vi de medborgerliga rättigheter som är själva grunden för en fungerande demokrati. Det kan inte accepteras. Just därför vill jag rikta en stark uppmaning till regeringen att i denna fråga ta en rejäl diskussion i EU och försöka få till stånd en debatt om vad den existerande utvecklingen faktiskt leder till.
saknar porträttfoto
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 139 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Debatten handlar om kommissionens utvärderingsrapport om datalagringsdirektivet, och jag ska hålla mig ganska kort. Vi hade en debatt om den här frågan tidigare i år, och vår ståndpunkt har inte direkt ändrats. Vi är positivt inställda till datalagringsdirektivet. Det har visat sig att de brottsbekämpande myndigheterna har ett stort behov av att få tillgång till dessa uppgifter. Men liksom i debatten i våras anser vi att uppgifterna ska lagras i Sverige, vilket vi framförde i vår reservation vid det tillfället. Vi har en reservation i detta betänkande som går ut på samma sak. I reservationen har vi gett uttryck för vår åsikt, och jag vill därför yrka bifall till reservationen.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 140 Jens Holm (V)
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet har hela tiden varit motståndare till massregistrering av människor. EU:s förslag om datalagringsdirektiv är en del av det övervakningssamhälle som vi inte vill ha. Teknikens utveckling ger statsmakterna enorma möjligheter att övervaka och registrera människor, men bara för att de möjligheterna finns ska man självklart inte använda sig av dem. När det handlar om sådant som personlig integritet måste man vara oerhört försiktig. Därför har vi i Vänsterpartiet alltid hävdat att datalagringsdirektivet går alldeles för långt, är oproportionerligt och kränker människors integritet. Det är upprörande att vår borgerliga regering velat gå längre än det som EU har krävt att vi ska göra och lagt fram ett förslag som alltså går längre. Man kan säga att datalagring, det vill säga masslagring av personliga data, är den selektiva spaningens raka motsats. I stället för att statsmakten, polisen, lägger resurser på att verkligen jaga de grövsta brottslingarna ska alla människors datatrafik lagras och läggas in i register. De grova brottslingarna kan ganska enkelt kringgå datalagringen. Det kan man göra exempelvis genom att använda kontantkort och trådlösa nätverk. Det är egentligen omöjligt att spåra vem som kommunicerat med vem. Därför är datalagringsdirektivet redan överspelat som ett instrument för att bekämpa grov brottslighet. Det som vi diskuterar i afton, EU-kommissionens utvärdering av implementeringen av datalagringsdirektivet, visar på de extremt stora problem som direktivet medför, nämligen att det dels strider mot flera länders grundlagar och rättsuppfattning, dels bevisar att det inte har varit någon hjälp i kampen mot den grova brottsligheten. Därför tycker Vänsterpartiet och Miljöpartiet att den svenska regeringen ska använda utvärderingen som en möjlighet att inte behöva införa datalagringsdirektivet. Jag tycker att det var bra att vi i riksdagen lyckades få igenom en vilandeförklaring så att vi inte tvingades genomföra datalagringen. Nu har vi chansen att med stöd av den utvärdering som EU-kommissionen gjort visa att masslagring av datatrafik inte är vägen framåt. Jag hade önskat att de andra partierna i denna församling kunnat stödja Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den kampen. Hade vi varit enade skulle det självfallet ha varit mycket lättare att driva dessa krav gentemot EU. Härmed vill jag yrka bifall till den gemensamma reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I detta anförande instämde Maria Ferm (MP).
saknar porträttfoto
Elin Lundgren (S)
Anf. 141 Elin Lundgren (S)
Herr talman! I dag debatterar vi EU-kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet. Vi socialdemokrater har hela tiden velat införa detta direktiv och har varit pådrivande ända från början. Vi tyckte att det förslag som låg i våras när vi debatterade införandet var relativt bra och tycker att det är olyckligt att vi i dag står utan ett datalagringsdirektiv i Sverige. Det är olyckligt eftersom vi vet att trafikdata har en avgörande betydelse i många utredningar gällande grov brottslighet. Det kan kanske vara värt att påminna om att de brott där trafikdata kan begäras ut är sådana där minst två års fängelse skulle vara aktuellt vid en fällande dom. Vi pratar om allvarlig brottslighet, till exempel mord och människorov. I dag sparar inte alla telekomföretag datatrafik. Hos dem som gör det är det inte alls säkert att det finns några rutiner för hur man ska lämna ut uppgifterna till polisen, till exempel på obekväm arbetstid. Då försenas polisens utredning. En utredning gällande denna typ av brott behöver komma snabbt framåt. Eftersom trafikdata ofta ger ovärderliga pusselbitar underlättas utredningsarbetet om det alltid kan bygga på rutin och inte på kontakter. I den här frågan vägs naturligtvis insamlingen av trafikdata och dess effektivitet när det gäller att lösa allvarliga brott mot integritetsfrågan. Det gäller integriteten för de skötsamma medborgarna och för offren för den grova kriminaliteten, någonting som också betonas i vårt utlåtande. Polisen behöver ha tillgång till trafikdatauppgifter för att kunna hålla jämna steg när den grova brottsligheten breder ut sig. Jag har inte sett de bevis som Vänsterpartiet säger sig ha sett på att det inte skulle göra någon skillnad. I dag finns det alltså inga garantier för att polisen ska kunna ha tillgång till dessa uppgifter, då telekombolagen själva bestämmer hur de vill göra med sin lagring. De partier som har talat före mig har alla gemensamt att de inte vill införa ett datalagringsdirektiv. De som kommer att tala efter mig talade i mars om att de ansåg sig tvungna på grund av EU. Socialdemokraterna är det enda parti som står upp för att lagring av trafikdata krävs för att möta den grövre kriminaliteten. Det är olyckligt att allianspartierna förhalade frågan och inte genomförde direktivet under förra mandatperioden. Den passiva inställning som regeringen har haft kommer att kosta svenska skattebetalare miljontals kronor. Det är alltså inte bara polisen som riskerar att få sämre effektivitet och brottsoffren som drabbas av bristande verktyg från polisens sida. Vi får också betala ett vite. Jag har gjort en överslagsräkning av vad detta kommer att kosta oss. Sedan den 4 februari förra året, alltså 2010, har det kostat oss 10 000 euro om dagen. Från den dag då domen kommer ökar bötesbeloppet till 41 000 euro om dagen. Nu vet vi inte när domen kommer, vilket gör att det är helt omöjligt att räkna fram slutsumman. Men om man räknar fram till i dag har det gått ungefär 650 dagar. Om vi avrundar 1 euro till värdet 10 kronor blir det 100 000 kronor om dagen. Om jag har räknat rätt, vilket jag förutsätter, har det fram till i dag kostat oss 65 miljoner kronor. Det kommer alltså inte att stanna där. I och med vilandeförklaringen, som drevs fram av V, SD och MP, kan heller ingenting göras förrän i mars 2012. Pengarna tickar hela tiden. Dessa pengar hade vi i stället kunnat använda till förebyggande arbete för att förhindra att människor hamnar i kriminalitet. Nu går de till ingenting, vilket känns oerhört slarvigt hanterat av regeringen. Nu när vi har fått utvärderingen i handen kan vi konstatera att den inte innehåller så mycket annat än frågeställningar. I våras, när vi och MP pratade om det här, ville de att vi skulle avvakta just denna utvärdering för att vi inte skulle behöva göra några korrigeringar om det var så att vi skulle införa det här från den 1 juli. Nu ser vi att vi inte hade fått några sådana korrigeringar. Denna utvärdering hade inte spelat någon roll över huvud taget. Jag är kund hos två stora välkända telefoniföretag. Jag har ställt frågan till dem båda om vilka av mina uppgifter som de sparar och hur länge. Jag har gått den väg som jag som kund förväntas gå och kontaktat deras kundtjänster. Vid den första kontakten förstod inte tjejen jag pratade med över huvud taget vad jag frågade om, trots att jag verkligen var tydlig med att det hade att göra med datalagringsdirektivet och trafikdatalagringsuppgifter och att det var därför jag frågade. Jag fick förklara flera gånger. Till slut, efter att hon velat hänvisa mig till polisen därför att hon inte kunde hjälpa mig med detta, fick jag i alla fall veta att de sparat alla mina uppgifter från det att jag blev kund. Hos detta telefonbolag har jag varit kund sedan 1997. Det betyder i så fall att de har sparat mina uppgifter i 14 år. För nästa företag förklarade jag, vis av erfarenhet, mycket noga precis vad det var jag ville veta. Jag fick därefter vänta väldigt länge medan den här tjejen kontaktade deras säkerhetsavdelning. Sedan fick jag beskedet att de sparar en hel del uppgifter. Men hon tänkte inte berätta för mig vilka de var, eftersom det enbart kommuniceras med polisen. Som kund kunde jag alltså inte få någon som helst information om hur de sparar min kommunikation. Inget av företagen kunde på något sätt delge mig någon typ av policy eller liknande. Av detta drar jag två slutsatser. Den första är att detta inte är en fråga som dessa kundtjänster brottas särskilt ofta med, eftersom de inte ens förstår frågan. Det betyder för mig också att svensken inte verkar särskilt bekymrad över trafikdatalagring. I dag har vi inte någon aning om hur det ser ut. Den andra är att om jag som kund ändå ställer frågan verkar det helt omöjligt att få fram de uppgifterna. Jag vill betona igen att detta är två av våra största telekomföretag. Ett införande av ett datalagringsdirektiv skulle betyda att jag som kund åtminstone skulle veta hur länge mina uppgifter sparas. Det skulle vara ett steg framåt i integritetsdiskussionen. När det handlar om kommissionens utvärderingsrapport om direktivet, som vi främst är här för att debattera, bollar det upp en del frågeställningar, men inga konkreta ändringsförslag. Frågeställningarna handlar om harmoniseringar kring syftet och lagringstider. Där har justitieutskottet sagt att det ska vara tydligt för vilka ändamål uppgifter får lagras och användas och att en ytterligare harmonisering inte är önskvärd. Skulle kommissionen ändå föreslå ändringar av ändamålen vill vi inte se en utvidgning. Vi betonar också vikten av datasäkerhet och möjligheten för de länder som så önskar att ha en högre datasäkerhet än minimireglerna. Vi tycker även att direktivets regler om lagringstid, i dag mellan sex månader och två år, är bra. De ger ett utrymme för medlemsländerna att själva bestämma sin lagringstid. Herr talman! Det är det som justitieutskottet främst trycker på i svaret till kommissionen, och det ställer vi socialdemokrater oss bakom.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 142 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att Elin Lundgren och Socialdemokraterna är ärliga i denna debatt. Ni säger klart och tydligt att ni har stått upp för datalagringsdirektivet och masslagring av personlig data hela tiden. Det finns många andra partier i den här församlingen som har sagt en sak vid ett tillfälle och sedan gör en annan sak då man röstar om det. Med anledning av det som du anförde skulle jag vilja ha ett svar på vad du anser att priset för integritet egentligen är. Du hade räknat ut att böterna kan landa på 65 miljoner kronor. Det kanske kan vara på det viset. Men samtidigt handlar detta om grundläggande mänskliga rättigheter. Ska inte vi politiker ta strid för dem? Jag tycker det. Det får kosta en del ifall det kostar. Jag undrar också vad Socialdemokraterna anser om hur man ska lösa problemet med att de grova brottslingarna självklart använder sig av kontantkort. De kommer att klara sig ändå. Dem når man inte med datalagringsdirektivet. Det är helt föråldrat. Vad anser Elin Lundgren att man ska göra? Ska man utvidga datalagringsdirektivet, så att man löser det problemet? Nej, det vill väl inte Socialdemokraterna, som jag har förstått det hela.
saknar porträttfoto
Elin Lundgren (S)
Anf. 143 Elin Lundgren (S)
Herr talman! Vad skönt att Jens Holm säger att vi har varit ärliga hela tiden. Det är något vi eftersträvar att vara, så det är skönt att han tar tillfället att påpeka det. Jens Holm talar om priset för integritet. Då vill jag betona att de 65 miljoner jag nämnde och som även han refererar till alltså är fram till i dag. Det tickar några tusenlappar medan vi står här, så vi vet fortfarande inte vad slutnotan är. Det jag inte hör Jens Holm tala om när det gäller integritet är brottsoffren. I debatten sade Jens Holm att det finns bevis för att det här inte spelar någon roll. Jag har inte sett de uppgifterna när det handlar om att lösa allvarliga brott. När jag har mina kontakter med polisen säger de precis tvärtom: Detta är ett väldigt viktigt redskap för dem när det gäller att lösa allvarliga brott i Sverige. Det väljer jag att tro på. Jag sätter inte priset för att kunna lösa allvarliga brott i relation till det vite vi får betala till EU-kommissionen. Jens Holm talar även om grundläggande mänskliga rättigheter. En sådan grundläggande mänsklig rättighet är naturligtvis att det ska finnas redskap för polisen att arbeta med när man har blivit utsatt för allvarliga brott. Vi ser att det här är ett sådant redskap. Jens Holm ställer en följdfråga angående att grova brottslingar går runt. Vi har dock aldrig sagt att det här är det enda sättet för polisen att lösa brott på. Men de säger att det är viktigt. Jag tror också att det är viktigt, så att ge dem möjlighet att använda lagrade trafikdata tycker vi är absolut nödvändigt.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 144 Jens Holm (V)
Herr talman! Ska man verkligen ha ett datalagringssystem som fungerar tror jag att man måste göra precis det som kommissionen föreslår. Det ena är att man måste öka harmoniseringen och se till att det blir likadant i alla medlemsländer. Man måste också bygga upp en ganska stor kontrollapparat kring det här direktivet för att se till att det fungerar och att den personliga integriteten inte kränks. Det har kommissionen också föreslagit, precis som man har föreslagit en ökad harmonisering. Då börjar jag tycka, nu när vi pratar om kronor och tusenlappar som tickar i väg, att det här håller på att bli väldigt stort och väldigt dyrt. Nu har vi snart det övervakningssamhälle som vi hela tiden har varnat för. Varför inte i stället se till att polisen får använda de selektiva metoder som de redan i dag har möjlighet att använda, till exempel telefonavlyssning? När de begär tillstånd att få telefonavlyssna får de ett godkännande i 99 procent av fallen. Där har vi ett konkret exempel på hur polisen kan arbeta. Författningsdomstolen i Tyskland har slagit fast att människor upplevde sig övervakade efter det att datalagringsdirektivet hade införts i Tyskland. Därför har de hävt datalagringsdirektivet. Så har också varit fallet i Rumänien och även i Tjeckien efter ett beslut av deras författningsdomstol. Jag tycker inte att man ska ta lätt på de här sakerna. Det må vara så att Socialdemokraterna och Elin Lundgren tycker att man lättvindigt kan vifta bort att människor hamnar i register, men vi i Vänsterpartiet kommer aldrig att tycka att detta är några enkla frågor, och det är just därför vi är motståndare till det.
saknar porträttfoto
Elin Lundgren (S)
Anf. 145 Elin Lundgren (S)
Herr talman! Vi har inte heller sagt att detta är lätta frågor - absolut inte. Jens Holm försöker lägga ord i min mun. Han gör också en sluttande-planet-diskussion av det hela och pratar om övervakningssamhälle och masslagring. Men vi talar just nu om datalagringsdirektivet. Där finns det väldigt strikt uppställt vad man kan göra, och det är också det vi tar ställning till här. Att polisen får använda selektiva avlyssningsmetoder eller liknande är inget som vi har motsatt oss, och jag sade också i mitt förra inlägg att det även finns alternativa saker att jobba med. Parlamenten i de länder som Jens Holm precis räknade upp har varit för ett datalagringsdirektiv. Men deras författningsdomstolar har sagt emot. Detta får man hålla isär. Man kan inte säga att man i Tyskland har sagt nej till det här, för parlamentet har sagt ja. De har ett annat system än vi har, och det är viktigt att komma ihåg att det är så det ser ut. I mitt anförande talade jag en del om mina kontakter med kundtjänsten i den här frågan. Jag förutsätter att Jens Holm har en mobiltelefon. Nu har han inte någon möjlighet att svara, men det är ändå intressant att han inte har nämnt om han vet hur hans uppgifter sparas i dag eller inte och om han har tagit reda på detta. Jag tycker inte att det verkar finnas någon större oro för det här i Sverige. Jag vill hävda att möjligheten att kunna få tillgång till dessa uppgifter för att lösa grova brott är viktig, och det är något som vi slår vakt om. Det är detta det handlar om - ingen sluttande-planet-diskussion om vad som är nästa steg och så vidare.
saknar porträttfoto
Johan Pehrson (FP)
Anf. 146 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Kolleger! Det är ganska lätt att äntra talarstolen efter att ha lyssnat på en skicklig debattör som Elin Lundgren som jag tycker på ett mycket bra sätt för fram orsaker men också komplexiteten i detta ärende om teledatalagring. Jag delar dock inte hennes angrepp på regeringen och den påstådda saktfärdigheten. Det är komplicerat. Det går inte att ta lätt på integritetsfrågorna. De kräver största varsamhet, och den varsamheten visar allianspartierna i regeringen och här i kammaren. Därför har det tagit tid, och vi ska väl inte föregripa några resultat på så sätt att vi ska räkna in att vi med nödvändighet får dessa böter från domstolen. Vi får se var det landar. Jag tycker också att man ska förstärka frågan om bakgrund, för det är inte så att vi formar politik här i kammaren eller i Europaparlamentet tillsammans med andra demokratiska stater i EU i ett tomrum. Vartefter den tekniska utvecklingen når nya landvinningar är det klart att det skapas nya instrument och verktyg för mycket grovt kriminella personer att förstöra livet för andra och faktiskt ytterst kränka deras integritet. Det kan gälla barnporr, människohandel, narkotikahandel eller vapenhandel - en mängd av den brottslighet som trots allt är gränsöverskridande och som använder sig av mycket avancerad teknik, till exempel mobiltelefoner. Precis som många andra frågor vi diskuterar fanns inte den här frågan förut, för det fanns inga mobiltelefoner. Men när väl dessa har börjat användas är det klart att vi måste hitta en avvägning. Till Vänsterpartiet och Miljöpartiet framför allt vill jag säga att integritet ju inte är någon ytterkantsposition man kan inta. Den som värnar integriteten balanserar mellan effektivitet och andra skyddsvärda intressen. Där gäller den personliga integriteten - staten ska inte kunna övervaka Jens Holm eller Johan Pehrson om vi inte är misstänkta för något brott. Däremot har vi sagt att staten självklart kan ålägga oss olika sätt att spara olika uppgifter. Det är vi skyldiga att göra. Jens Holm är skyldig att spara sin deklaration under ganska lång tid för att man i efterhand ska kunna titta på vartenda kvitto han har gjort avdrag för. Är det en stor kränkning av Jens Holms integritet? Vi som arbetar för att man ska kunna bekämpa ekonomisk brottslighet tycker naturligtvis att det är rimligt att man har de här reglerna för bokföring och skyldighet för individer att spara uppgifter. Jag tycker att Elin Lundgrens genomgång av hur även telefonbolagen sparar dessa trafikdata i dag av olika skäl är intressant. Det sker inte minst av kommersiella skäl, skulle jag gissa, för att kunna skapa nya produkter och analysera våra konsumtionsmönster. Det är lite av spekulation men kanske inte helt otänkbart. Vilka har tillgång till detta? Det sitter någon marknadsdirektör och kollar på alla samtal jag har ringt. Det kan man faktiskt tycka är integritetskränkande. Men att ge polisen tillgång till uppgifter för att bekämpa mycket grova brott, uppgifter som alltså kan minska integritetskränkningar, är rimligen en balansfråga. Jag tycker att man ska ha med sig detta. Integritet är inte någon ytterkantsposition utan en fråga om balans mellan olika intressen. Vi har gjort en utvärdering i utskottet som har ett brett stöd. Vi tycker att EU-kommissionens egen utvärdering därmed har vissa förtjänster. I alla fall ser jag det så. Det ser olika ut i de europeiska länderna, och jag kan tycka att vissa länder har implementerat detta på ett bristfälligt sätt som jag inte tycker är önskvärt. Jag konstaterar dock att vi i Sverige har gått en annan väg och gjort det på ett mycket bättre sätt. Jag tycker också att vi har haft en bra diskussion med regeringen, och vi har haft EU-kommissionen på besök i utskottet för att hantera detta. Det har vi gjort bra. Det betänkande som vi har här förtjänar ett brett stöd, där vi går igenom varför lagringstiderna kanske ska ha ett visst spann och att det kanske inte behöver regleras exakt hur det ska se ut. Däremot är vi tydliga med att vi ser förtjänster med att det är så kort som möjligt, av just integritets- och balansskäl. Vi i Sverige har varit tydliga med hur det ska se ut. Vi kan se hur det varit med kritik i andra länder när de har implementerat. Det ska vara tydligt. Det ska vara minimiregler och hög standard för dataskydd, och det återges på ett väldigt bra sätt i betänkandet. Det är därför lätt att företräda majoriteten och yrka bifall till utskottets förslag i utlåtandet och avslag på reservationerna.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 147 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag vill säga till Johan Pehrson och Folkpartiet att det nog är många som tyckt att vi har haft stor hjälp av Folkpartiet och liberalerna i frågor som rör personlig integritet. Jag kommer ihåg när satt i EU-parlamentet. Då var den liberala partigruppen ALDE, som Folkpartiet tillhör, en av de främsta kritikerna mot masslagring av personlig data. Det tycker jag var jättebra. Vi kunde arbeta på bred front från vänster till rätt långt ut till höger mot den här typen av verksamhet. Men nu är det någonting som har hänt. Nu tycker helt plötsligt Folkpartiet här i Sverige att masslagring av persondata tydligen är helt okej. Eller vad tycker man egentligen? Jag vet att den svenska regeringen svarade EU-kommissionen för några veckor sedan angående de viten som väntar på oss. Man sade någonting så här: De gällande svenska reglerna om teleövervakning för att tillgodose polisens behov av att bekämpa grov brottlighet räcker gott och väl. Det är precis vad jag tycker. Vi har redan lagstiftning och bestämmelser för att bekämpa grov brottlighet. Som jag sade tidigare till Elin Lundgren från Socialdemokraterna tror jag att om datadirektivet verkligen ska fungera måste man dels bygga upp en gigantisk kontrollapparat så att den personliga integriteten inte kränks, dels ha en harmonisering över hela EU så att det ser likadant ut överallt. Är det verkligen någonting som Folkpartiet vill ha?
saknar porträttfoto
Johan Pehrson (FP)
Anf. 148 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Om vi börjar i slutet har vi som gillar Europa och tror på Europas framtid inte tanken att allt måste se exakt likadant ut. Jag förstår att det är en åsikt som är rätt fast hos en vänsterpartist att allt måste vara lika för att det ska vara rättvist eller fungerande. Vi tror att det kan se olika ut också mellan Sverige och Finland när det gäller att implementera olika lagstiftningar. Vi är inte främmande för detta. Därför ser vi inte att det måste vara en exakt likriktning. Jag ska inte ta till några överord. Men Vänsterpartiet brukar gärna präglas av att allt ska vara lika, för då är det bäst och mest rättvist. Jag kan utveckla det i någon annan debatt. Visst är det så som står i regeringens svar. Det teknikskiftet har ännu inte inträffat. Dessa uppgifter används väldigt mycket i dag. På samma sätt som Jens Holm är förvånad för att Folkpartiet skulle vara emot att bekämpa mycket grov brottlighet effektivt är jag lika förvånad över att Jens Holm tycker att vi ska vrida ett sådant verktyg ur händerna på svensk polis. Det är brottsoffer som blir lidande. Det är ganska många utsatta människor som har fått sitt liv åter när man har kommit till rätta med den brottslighet som vi här talar om. Det handlar om fundamentala uppgifter om kontakt mellan mobiltelefoner. Det är ingenting om innehållet. Tjatet om masslagring blir jättekonstigt. Det innebär på något sätt att du försöker att få lyssnare eller andra som tar del av den här diskussionen att tro att man ska avlyssna människor. Om du misstänks för ett mycket grovt brott, Jens Holm, kommer polisen under vissa förutsättningar att kunna ta ut telefondatauppgifter om var du har befunnit dig under en viss tid, eller var jag har befunnit mig under en viss tid. Detta kan leda till att brott klaras upp och integritet räddas. Vi tycker att det är en rimlig avvägning. Vi ser en vinst med att man har detta. Det råkar vara så att i Europa är brottligheten tyvärr gränslös.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 149 Jens Holm (V)
Herr talman! Om jag vore liberal och lyssnade på debatten skulle jag kanske söka mig ett annat parti. Det är ganska upprörande att höra Johan Pehrson trivialisera människors djupt befogade oro över att bli placerade i register. Det är vad datalagringsdirektivet handlar om. Det är en masslagring av kommunikationen. Självklart kan man anföra att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig. Men vi vet av erfarenhet att det inte alltid fungerar så. En kommunikation med fel person kan leda till att man blir indragen i ett sammanhang som man absolut inte vill involveras i. Den svenska regeringen säger att gällande regler fungerar alldeles utmärkt för att bekämpa grov brottslighet. Vi vet att de grova brottslingarna använder sätt för att kringgå datalagringen. Vad är det då för vits med detta? Det gäller i synnerhet i ljuset av vad som behövs för att det verkligen ska fungera. Kommissionen har gjort en utvärdering som visar på att det inte fungerar. Det krävs mer harmonisering. Man behöver bygga upp en stor kontrollapparat. Man behöver lägga mer offentliga pengar för att det över huvud taget ska fungera. Är det verkligen någonting att sträva efter? Jag hade önskat att Vänsterpartiet och Folkpartiet tillsammans kunnat driva på mot EU för att vi skulle slippa att införa detta. Jag tror att det finns ganska goda möjligheter. Nu när det finns rättsprocesser och direktivet har hävts i tre EU-länder har vi en helt unik möjlighet. I stället gör sig Johan Pehrson till Bryssels främste vän här i Sverige och säger att det ska implementeras oavsett vad det får för konsekvenser för den personliga integriteten. Det tycker jag inte är liberalt.
saknar porträttfoto
Johan Pehrson (FP)
Anf. 150 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Man blir nästan rörd till tårar när Jens Holm ska tolka liberalismen år 2011. Det rör ett liberalt hjärta. Jens Holm har intagit en ytterlighetsposition. Det gäller allting som myndigheter i Sverige under demokratisk kontroll och insyn kan få tillgång till och som kan vara känsligt. Om vem som helst kan kolla, ägna sig åt telefonavlyssning eller ta ut teledata, som i det här fallet, är det klart att det skulle vara integritetskränkande. Men det sker en rättslig prövning. Jag vill bara understryka att om det är så att Jens Holm väldigt ofta ser att det cirkulerar telefondatauppgifter på Internet om vilka som har talat med vilka och under vilka förutsättningar vore det högst allvarligt. Men så är inte fallet. Jens Holm vill vrida de förutsättningar som finns ur polisens händer för framtiden. Vi ska inte hänga upp oss på att lagstiftning hittills inte har behövts på samma sätt. Varje samtal har med stort intresse lagrats hos operatörerna för bokföringsändamål och för att kunna kräva in Jens Holms och mina skulder till telebolaget om vi skulle tjafsa med det. Vi går alltmer mot platta samtalsavgifter. Bolagen säger att de själva egentligen inte vill lagra detta. Vi tycker då att det är rimligt att det ändå finns. Vi vet att det är ett verktyg. Vi liberaler säger att under strikt kontroll, minimalistisk tillämpning och stark inramning är det acceptabelt. Det finns ett annat värde att skydda. Det är integriteten för människor som far illa. Det är inte så att alla ringer och "chitchattar" om nästa vänsterpartimöte eller folkpartimöte på mobiltelefon. Människor använder dessa verktyg för att begå mycket grova brott. Den verkligheten vill inte Jens Holm se. Det tycker jag är väldigt tråkigt.
saknar porträttfoto
Ulrika Karlsson (M)
Anf. 151 Ulrika Karlsson i Uppsala (M)
Herr talman! I kväll och i dag debatterar vi kommissionens utvärderingsrapport om datalagringsdirektivet. För inte så länge sedan, bara för någon månad sedan, debatterade vi i den här kammaren regeringens proposition om genomförande av samma direktiv. För oss är det bekant att vi då hade en minoritet som valde att vilandeförklara frågan i minst ett år. Det är viktigt att betona att datalagringsdirektivet handlar om att vi i lag ska reglera lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Datalagringsdirektivet, vad vi än må tycka om det, är ett för Sverige och alla andra medlemmar i EU bindande direktiv från 2006. År 2006, det vill säga innan alliansregeringen tillträdde, enades medlemsstaternas regeringar i EU om att det behövs regler som ser till att trafikuppgifter lagras under en viss tid för att vara tillgängliga vid brottsutredningar. Sverige, med dåvarande justitieministern, socialdemokraten Thomas Bodström, var drivande i processen med att ta fram datalagringsdirektivet. Jag säger detta eftersom det inte är någon hemlighet att de dåvarande moderata riksdagsledamöterna och ledamöterna i justitieutskottet var tveksamma, till och med negativa, när datalagringsdirektivet processades fram, och man röstade emot förslaget. På goda grunder, kan vi tycka, eftersom direktivet faktiskt ställer svåra frågor om balansen mellan integritet och brottsbekämpning på sin spets - med skyddet för den personliga integriteten på den ena sidan och de brottsbekämpande myndigheternas behov av goda förutsättningar att agera mot den grova brottsligheten på den andra sidan. I dag anser vi moderater att det finns ett behov av att lagra uppgifter, att de rättsvårdande myndigheterna kan ta del av uppgifterna i vissa fall och efter vissa särskilda förutsättningar som vi har satt upp i lag i kampen mot den grova brottsligheten. Låt mig därför säga något om den proposition om genomförande av datalagringsdirektivet som regeringen lade fram till riksdagen. I balansen mellan integritet och effektivitet i brottsbekämpningen ansåg vi då - och vi anser nu också - att förslaget var väl avvägt. Bland annat föreslog regeringen att Sverige skulle ha den minimala lagringstiden om sex månader. Direktivet ger möjlighet till en lagringstid mellan sex månader och två år. Vi moderater, och vi i Alliansen, anser därför att lagringstiderna i direktivet - spannet mellan sex månader och två år - inte ska förändras. Vi anser att det är viktigt att varje medlemsland självt på nationell nivå ska bestämma den lagringstid som det finner är nödvändigt inom detta spann. Vi kan därför med viss oro se vad en fullständigt harmoniserad lagringstid skulle innebära för Sverige. Det skulle innebära en risk att Sverige tvingas lagra uppgifter längre än vad vi önskar och finner nationellt nödvändigt. För att ta del av den nödvändiga lagrade informationen för att utreda, avslöja och åtala brott är det viktigt att polisen kan ta del av informationen för att kartlägga hur ett brott har planerats, hur misstänkta personer har agerat under och efter det att brottet har begåtts. I dag, precis som Elin Lundgren mycket bra redogjorde för, får tele- och internetoperatörer lagra trafikuppgifter som de har behov av för att exempelvis kunna fakturera eller för marknadsföring. De rättsvårdande myndigheterna kan ta del av de uppgifterna för att utreda allvarlig brottslighet i dag. Skillnaden mellan den rådande ordningen, eller den så kallade oordningen som Elin redogjorde för, där det inte finns någon policy eller tidsperspektiv för när uppgifterna ska rensas, och den ordning med svensk lagstiftning för genomförande av direktivet som regeringen lade på riksdagens bord för inte så länge sedan, är att lagringen görs obligatorisk under sex månader. Därefter ska uppgifterna förstöras. Sedan införs strängare krav på säkerheten omkring uppgifterna hos operatörerna. De uppgifter som ska lagras är de uppgifter som svarar på frågorna: Vem kommunicerade med vem? När skedde det? Var befann de sig? Vilken typ av kommunikation använde de? Uppgifterna rör alltså inte innehållet i kommunikationen, det vill säga det är inte fråga om att lagra innehållet i sms man skickar, det man säger i telefonsamtal eller skriver i mejl. Det ska inte heller vara chatt, nedladdning av filer eller surfning. Det är alltså inte fråga om masslagring av innehållet i våra kommunikationer. Vänsterpartiet säger att vi går längre än vad som föreskrivs i direktivet. Låt mig ge ett konkret exempel, herr talman. Jag tycker att det är på sin plats. För några år sedan fanns ett ärende där en åttaårig flicka blev bortrövad. Hon utsattes för sexuella övergrepp. Polisen letade efter den person som hade rövat bort flickan. Tack vare de uppgifter som flickan kunde ge till polisen kunde man lokalisera mannen. Hon uppgav nämligen att han hade haft två missade samtal. De två missade samtalen i det området gjorde att man kunde lokalisera just den individen. Det är viktigt att säga detta. Det handlar om en upprättelse av denna kränkta flickas integritet. En integritet står mot en annan. Vi behöver effektiva verktyg för att bekämpa den grova brottsligheten. Jag tycker att det är påkallat att ha datalagring när vi pratar om upprättelse för den åttaåriga flickan och att hitta hennes förövare. Vi har gjort denna avvägning, och det gjorde regeringen i det lagförslag som lades fram på riksdagens bord. Sverige är som medlemsstat i EU skyldigt att införa direktivet. Det tog lång tid för regeringen att lägga fram förslaget på riksdagens bord. Det var för att vi ville ha en väl avvägd balans mellan integriteten och effektiviteten i brottsbekämpningen, en proportionalitetsprincip. Med tanke på den kritik som kommer från Socialdemokraterna är det befogat att förslaget har dröjt. Vi vet att flera medlemsländer har implementerat direktivet och att vi borde ha gjort det. Men fördröjningen har varit befogad i den avvägning som har gjorts av balansen. När alliansregeringen tillträdde var inte den främsta frågan utredd, nämligen när de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till de uppgifter som finns lagrade. Det handlar om lagrade uppgifter från människor som faktiskt inte är misstänkta för något brott. Då måste det regleras när de rättsvårdande myndigheterna ska och får gå in och hämta uppgifterna. Herr talman! Kommissionens utvärdering, som justitieutskottet har på sitt bord nu, innehåller inte några konkreta förslag. Regeringen säger att man avser att återkomma med sin ståndpunkt om och när kommissionen presenterar konkreta förslag. Jag hoppas att vi i denna riksdag kan besluta om ett datalagringsdirektiv när frågan återkommer till riksdagens bord. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets utlåtande. (Applåder) I detta anförande instämde Carl-Oskar Bohlin (M).
saknar porträttfoto
Johan Linander (C)
Anf. 152 Johan Linander (C)
Herr talman! Så var det åter dags att debattera datalagringsdirektivet. Det är en fråga som vi har haft uppe i riksdagen vid många tillfällen. Det är faktiskt åtta år sedan vi började diskutera frågan. Senast vi diskuterade frågan var det vinter, i mars tidigare i år. Det handlade då om Sverige skulle implementera direktivet eller inte. Som vi har hört slutade det den gången med att frågan bordlades i ett år. Om några månader kommer debatten upp igen. I dag är det inte en debatt om Sverige ska implementera direktivet eller inte, även om det har låtit så tidigare i debatten. Nu handlar det om den utvärderingsrapport som Europeiska kommissionen har gjort och som kommer att ligga till grund för en översyn av datalagringsdirektivet. Givetvis är det viktigt för oss i riksdagen och justitieutskottet att vara med tidigt i den process som kommer att ske med datalagringsdirektivet. Jag ska dock poängtera att den utvärderingsrapport som ligger framför oss, som kommissionen har gjort, inte innehåller några konkreta förslag. På förekommen anledning vill jag först av allt påpeka att Centerpartiet är, och har varit, negativt till hela tanken på ett datalagringsdirektiv. Det var dåvarande justitieministern, socialdemokraten Thomas Bodström, som för åtta år sedan lade fram förslaget. Centerpartiet sade nej till datalagringsdirektivet då, och vi är fortfarande skeptiska till hela tanken. Hade vi centerpartister själva fått bestämma hade det inte funnits något datalagringsdirektiv eller så hade det åtminstone varit frivilligt för medlemsstaterna att välja att implementera det eller inte. Denna position, kan jag upplysa Jens Holm och andra om, har hela den europeiska liberala gruppen ställt sig bakom. Med detta som bakgrund är det bra att kommissionen valt att utvärdera direktivet och planerar för en översyn av nuvarande ramverk. Om översynen skulle resultera i att direktivet görs frivilligt så att medlemsstaterna kan välja att implementera det eller inte skulle allt vara frid och fröjd, men tyvärr har jag ingen större förhoppning om det. Trenden bland EU:s 27 medlemsländer är nämligen att man snarare har valt en längre lagringstid än Sverige. Vi har föreslagit sex månader, men de flesta andra länder har valt en längre lagringstid. I dag kan man välja från sex månader upp till två år. Öppnar vi upp direktivet, som kommissionen vill för att harmonisera lagringstiden, är risken stor att Sverige tvingas till en längre lagringstid på minst ett år. Även om jag och Centerpartiet skulle vilja öppna upp direktivet för att möjliggöra en kortare lagringstid skulle det alltså samtidigt innebära en risk för att majoriteten av EU:s medlemsländer väljer en längre lagringstid. Syftet med att öppna upp frågan skulle vara att förkorta lagringstiden, men resultatet skulle kunna bli att vi tvingas ha en längre lagringstid. Därför väljer vi att säga att direktivet inte bör förändras vad gäller lagringstider. På detta sätt motverkar vi åtminstone att vi tvingas till att lagra längre än de sex månader som föreslås i Sverige. Herr talman! En annan fråga som tas upp i utlåtandet är för vilka ändamål som uppgifterna får lagras och användas. Vi säger från utskottets sida att vi inte vill ha någon ytterligare harmonisering av detta heller. Olika länder har olika behov och önskemål, och det bör finnas ett rimligt mått av frihet för medlemsländerna att själva besluta om ändamålen. Det bör däremot inte finnas någon frihet för medlemsländerna när det gäller uppgiftsskydd och datasäkerhet. Här ska det finnas höga minimiregler som inget medlemsland får underskrida. Det ska vara minimiregler så att varje land som vill kan införa hårdare och strängare regler i sina nationella regelverk. Detta är något som konstitutionsutskottet har framfört till oss i justitieutskottet. Tillgång till uppgifter om vem som har ringt vem från vilken plats och andra tele- och datauppgifter är mycket viktigt i många brottsutredningar. Det handlar såklart om grova brott, för annars får polisen inte tillgång till den här typen av uppgifter. Att säga något annat är att inte hålla sig till sanningen. Det är så här som polis och åklagare jobbar även i dag, innan datalagringsdirektivet är implementerat. Jag är övertygad om att svenskt rättsväsen även framöver kommer att göra ett bra jobb för att bekämpa grov organiserad brottslighet - detta oavsett om det finns ett datalagringsdirektiv eller inte. Vi tycker inte att det är rimligt att lagra allas tele- och datauppgifter för att kanske i viss mån förenkla utredningsarbetet av några grova brott. Det handlar om en proportionalitetsbedömning av intrånget i den personliga integriteten å ena sidan och brottsutredningen å andra sidan. Vi menar att proportionaliteten inte klaras av, och det är därför Centerpartiet inte tycker att det borde finnas ett datalagringsdirektiv. Nu finns det ett sådant, och därför är Sverige skyldigt att implementera det. Den som säger något annat håller sig inte heller till sanningen. Vi har en skyldighet att implementera de direktiv som finns. Debatten återkommer i vår. Nu, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 153 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag ska referera till en artikel som Johan Linander skrev tillsammans med Lena Ek, som numera är miljöminister. Den publicerades i Göteborgsposten den 14 september i år och hade rubriken "EU måste backa om obligatorisk datalagring". Hade Linander och Ek frågat mig om jag ville vara med och underteckna artikeln hade jag sagt ja på direkten. Den innehåller precis det som vi kritiker av datalagringsdirektivet hela tiden har sagt. Att det är "trångsynt och enkelspårigt" av kommissionen att dra Sverige inför EU-domstolen stämmer. Att den gällande lagstiftningen om teleövervakning ger polisen de möjligheter den behöver för att bekämpa grov brottslighet är helt korrekt. Att det är helt oproportionerligt med massregistrering av 500 miljoner EU-medborgares internet- och telefontrafik är också korrekt. Att kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet konstaterar att direktivet varken uppnått sitt syfte eller kan garantera skydd för enskildas personuppgifter är också sant. Artikeln avslutas med att medlemsländerna ska ha möjlighet att själva bestämma om de ska införa direktivet eller inte. Precis så tycker jag också. Min fråga till Centerpartiet och Johan Linander är: varför driver ni inte denna politik i praktiken? Varför skriver ni debattartiklar där ni säger en sak, men när ni har chansen att påverka i Sveriges riksdag gör ni något helt annat?
saknar porträttfoto
Johan Linander (C)
Anf. 154 Johan Linander (C)
Herr talman! Det gläder mig att Jens Holm läser Centerpartiets debattartiklar. Det borde han göra oftare. Jag förstår inte frågan. Skulle Centerpartiet inte driva detta? I mitt anförande sade jag precis samma sak som jag skrev i debattartikeln. Precis på samma sätt som det krävs samarbete mellan de 27 länderna inom EU krävs det samarbete när man ingår i en regering och styr landet som Centerpartiet gör. Men Vänsterpartiet har ju ingen erfarenhet av att samarbeta i en regering. Man får helt enkelt komma överens, och Centerpartiet har inte fått igenom sin inställning till datalagringsdirektivet. Däremot har vi fått igenom bra saker vad gäller dataskydd, lagringstid och annat. Men hade Centerpartiet självt fått välja hade det inte funnits ett datalagringsdirektiv eller så hade EU beslutat att det åtminstone skulle ha varit valfritt för medlemsländerna att genomföra det.
saknar porträttfoto
Jens Holm (V)
Anf. 155 Jens Holm (V)
Herr talman! Du svarar uppgivet, Johan Linander, och ni har ju varit tvungna att vika er för de andra partierna i regeringen. Så sent som för två månader sedan drev ni dessa krav, sade att EU skulle lägga ned sin stämning av Sverige och krävde att medlemsländerna själva skulle få bestämma om de ska implementera datalagringsdirektivet eller inte. Detta borde väl märkas i kammaren och i justitieutskottet, och man borde höra talas om interna strider inom regeringen. Men jag har inte hört att Centerpartiet har lagt fram ett enda konkret förslag för att vi ska slippa datalagringsdirektivet. Johan Linander får gärna berätta för mig vad Centerpartiet konkret har gjort för att vi ska slippa datalagringsdirektivet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar emot er med öppna armar. Vi vill gärna samarbeta med er för integriteten. Men att göra som ni gör och skriva debattartiklar där ni säger en sak och sedan göra något helt annat är inte riktigt sjyst.
saknar porträttfoto
Johan Linander (C)
Anf. 156 Johan Linander (C)
Herr talman! Det är uppenbart att Jens Holm har svårt att förstå hur ett parti kan driva en fråga och samtidigt samarbeta med andra. Sverige kanske ska glädjas åt att det inte blev en rödgrön seger i valet förra året. Eftersom ni så tydligt säger att ni inte tänker kompromissa om någonting vet vi hur det hade gått med ett sådant regeringssamarbete. Vi har tidigare lyssnat på Socialdemokraternas anförande - det parti som Vänsterpartiet ville sitta i regering med - där man hyllar datalagringsdirektivet. Det hade kunnat vara intressant att se hur ett sådant samarbete fungerade, men vi är glada för Sveriges skull att det inte blev så. Jens Holm frågade om jag är uppgiven. Jens Holm sade också att han skulle vilja se att vi drev frågan här i kammaren. Om du hade lyssnat på mitt anförande hade du hört vad jag sade om Centerpartiets position i den här frågan. Jag står här i kammaren och framför det offentligt eftersom det är vår linje. Vi driver den internt. Jens Holm vill höra om strider i Rosenbad. Vi tänker inte bjuda på något tal om strider i Rosenbad. Vi sköter det mycket snyggare än att strida. Vi samtalar. Det är en mycket bättre lösning. Vi driver frågan inom EU. Lena Ek är visserligen inte kvar i parlamentet utan har kommit till regeringen som miljöminister, men vår nya ledamot driver givetvis samma frågor. Vi har fått hela den europeiska liberala partigruppen att inta ställningen att datalagringsdirektivet borde vara frivilligt för alla. Har man hela Alde bakom sig är det ganska starkt. Vi är en betydligt större partigrupp än den som Vänsterpartiet tillhör i Europaparlamentet.
saknar porträttfoto
Caroline Szyber (KD)
Anf. 157 Caroline Szyber (KD)
Herr talman! Förra gången vi debatterade det här ärendet var i våras. Det var en lång debatt. En åhörare mejlade till mig efteråt och skrev: Det var en debatt där alla verkade debattera olika saker. Jag hoppas att dagens debatt har haft lite bättre fokus. Vi debatterar i dag justitieutskottets särskilda utlåtande över kommissionens utvärderingsrapport. Det är bra att kommissionen nu har gjort en utvärdering av direktivet om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål, datalagringsdirektivet. I datalagringsdirektivet fick kommissionen i uppdrag att göra en utvärdering av datalagringsdirektivets inverkan på ekonomiska aktörer och konsumenter i syfte att avgöra om det är nödvändigt att ändra direktivets bestämmelser. Utvärderingen blev försenad, men kommissionen lämnade i april i våras sin utvärderingsrapport och har aviserat att förslag till revidering av direktivet kommer att presenteras under våren 2012. För Kristdemokraterna har det handlat om hur lång lagringstiden ska få vara samt tydlighet i vad som ska få sparas. För oss kristdemokrater är det viktigt att det är tydligt var gränsen går mellan integritetsskydd och brottsbekämpning. Avlyssning och övervakning får aldrig användas slentrianmässigt. Det ska noga övervägas och prövas i varje enskilt fall. I debatten i våras var jag tydlig med att vi inte visste om det skulle komma att ske förändringar på EU-nivå. Då utvärderingen är försenad har inte arbetet kunnat färdigställas helt. Kommissionen har ansett sig sakna viktig information från medlemsländerna om hur direktivet har införts och vilket resultat det har gett. Eftersom det reviderade direktivet kommer att presenteras först i vår och ännu mer tid kommer att förflyta innan det är färdigförhandlat i ministerrådet och Europaparlamentet och har trätt i kraft finns det möjlighet att jobba på förändringar i liggande förslag. Det är dock osäkert vilket innehåll ett reviderat direktiv skulle få. Åsikterna hos medlemsstaterna går kraftigt isär. Vissa anser att det nuvarande direktivet innehåller för få uppgifter och för korta lagringstider, andra har motsatt uppfattning. Det gör att vi inte vet om det blir en bättre produkt om direktivet arbetas om. Det ska vi vara tydliga med. Vi ska ta varje möjlighet att stärka skyddet för den personliga integriteten. Med tanke på vad andra länder har framfört finns det en risk att en omförhandling av direktivet skulle öppna för förändringar som innebär försämringar, till exempel längre minimitider för lagring eller en utvidgning av ändamålen. Majoriteten i utskottet anser inte att direktivets regler om en lagringstid på mellan sex månader och två år bör förändras. Det är enligt utskottet angeläget att medlemsstaterna får besluta självständigt inom ett tydligt tidsspann. Vi är därför tydliga med att en fullständig harmonisering av lagringstiden inte är önskvärd. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande till justitieutskottet tagit upp minimireglerna. Detta fokus håller justitieutskottet med om. Minimireglerna för uppgiftsskydd och datasäkerhet ska vara högt ställda och inte hindra enskilda medlemsstater att ha högre krav i sina nationella regelverk. Det ska också vara tydligt för vilka ändamål uppgifterna får lagras och användas. Det kan inte nog understrykas. Genom uppgifter från till exempel mobiltelefoner kan polisen bland annat kartlägga hur brott planeras och hur misstänkta personer agerat under och efter ett genomfört brott. Några uppgifter som avslöjar innehållet i en kommunikation som till exempel vad som sagts under ett samtal får inte lagras. Exempel på uppgifter som har lagrats via datalagringsdirektivet är uppgifter om självmordssprängningen i centrala Stockholm i december för snart ett år sedan. Man kan redan nu konstatera att historiska trafikuppgifter har varit mycket viktiga för att kartlägga aktivitet före, under och efter gärningen. I en rättegång om helikopterrånet som skedde i september 2009 använde åklagaren i sin sakframställning historiska trafikuppgifter för att visa gärningsmännens aktivitet före, under och efter rånet. Det är några fall som visar att det går att använda detta. Vi får inte glömma att vi inte är immuna mot grova brott. Herr talman! Jag hoppas att debatten i dag har haft ett tydligare fokus för åhörarna. För oss kristdemokrater är det viktigt att värna den personliga integriteten, men vårt fokus har legat på att behålla en relativt kort lagringstid. Efter avvägning får nyttan av hur man kan använda informationen i brottsprevention och utredning av brott vägas mot den kränkning av den personliga integriteten som det medför. Jag hoppas att det framgent kan göras en utvärdering av hur effektivt datalagringsdirektivet har varit för att bekämpa och utreda brott. Det ska finnas en möjlighet att få veta om uppgifter om en själv hämtats för en brottsutredning, och man ska se över skadeståndsmöjligheter. Av utvärderingen framgår att direktivet har tillämpats under för kort tid för att man ska kunna dra helt klara slutsatser. Eftersom underlaget inte är tillräckligt för att man ska kunna dra avgörande slutsatser kommer man att återkomma om hur det har påverkat näringslivet. Man kommer att ha samråd med brottsbekämpande myndigheter, rättsväsendet, näringslivet och medborgargrupper för att undersöka allmänhetens uppfattning och se hur det påverkar beteenden och vanor. Det tycker vi är bra. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets utlåtande. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Utlåtandet beslutades i kammaren 24 november 2011.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
    • Reservation 1 (MP, V)
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930019
    M98009
    MP02401
    FP17007
    C17006
    KD15004
    SD00190
    V01216
    -0010
    Totalt240362152
    Ledamöternas röster

Det här är ett utlåtande

Ett utlåtande är en rapport från utskotten med synpunkter om EU-initiativ. Ibland handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande EU-lagstiftning.

Ett utlåtande kan också behandla subsidiaritetsprövningen av ett förslag till EU-lagstiftning. Utskottet bedömer om den aktuella lagstiftningen bör ligga på EU-nivå eller om det är lämpligare med regleringar på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande med ett förslag till invändning i form av ett så kallat motiverat yttrande.