Lagntékottets Utlåtande N:o 35

Utlåtande 1898:LU35

Lagntékottets Utlåtande N:o 35.

5

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1898, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 16 § i
förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad Inotion, n:o 2, hemställer herr É. H. Sjövall,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att till 16 § af kongl. förordningen
om landsting den 21 mars 1862 skall fogas följande tillägg:

Afgår landstingsman eller suppleant under den för honom bestämda
tjenstgöringstid, anställes fy 11 nåd sval; och bör den sålunda valde tjenstgöra
under den tid, som för den afgångne återstått.

Till stöd för motionen anföres:

I kongl. förordningen om landsting, sådan den ursprungligen lydde,
stadgades, att tjenstgöringstiden för såväl landstingsman som suppleant
skulle vara två år. Denna bestämmelse hade gifvit anledning till olika tolkningar.
Särskild! syntes man icke vara på det klara med, om mandatet
skulle anses hafva inträdt redan vid valet eller först från och med den
dag, då landstinget sammanträdde närmast efter valet. Sedermera hade
genom kongl. förordningen af den 28 november 1890 ett förtydligande i
så måtto skett, att tjenstgöringstiden förklarats skola vara två år från den
1 september det år, hvarunder valet egt ruin. Det ville emellertid synas,
som om ett förtydligande af landstingsförordningen borde ske jemväl i

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

annat afseende. Det hände en och annan gång, att landstingsman eller
suppleant afsade sig sitt uppdrag eller doge, innan de två år, för hvilka
han blifvit utsedd, tilländagå!!, och icke sällan inträffade det, att en suppleant
redan året efter sitt inväljande utsåges till landstingsman. Nu vore
det, som sagdt, bestämdt, att tjenstgöringstiden för såväl landstingsman
som suppleant vore två år. Då derjemte i landstingsförordningen icke
funnes föreskrift derom, att den person, som invaldes till landstingsman
eller suppleant i stället för den, som afgått före de bestämda två åren,
skulle tjenstgöra endast under den tid, som återstått för den afgångne,
skulle man väl helst vilja antaga deras mening vara den rätta, som ansåge,
att valet under alla förhållanden måste afse två år.

Emellertid gåfves det exempel på, att somliga valförrättare ansåge,
att den, som invaldes i stället för en före de två årens slut afgående
landstingsman eller suppleant, endast finge tjenstgöra för den tid, som
återstått för den afgångne. Stöd för denna åsigt torde kunna hem tas af
gällande lagbestämmelser i liknande fall, såsom t. ex. 15 § af riksdagsordningen,
hvari stadgades, att om riksdagsman för Andra Kammaren afginge,
innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, afsåge det
nya valet den för förre representanten återstående tiden.

I 30 § af gällande förordning om kommunalstyrelse på landet såväl
som i 31 § af förordningen om kommunalstyrelse i stad funnes i fråga
om val af kommunalfullmägtige, ledamöter och suppleanter i kommunalnämnden
på landet samt stadsfullmägtige i stad likaledes stadgadt, att
vid fyllnadsval den valde borde tjenstgöra under den tid, som för den
afgångne återstått.

Exempel på tillämpningen af nu anförda tvenne olika uppfattningar
af landstingsförordningens 16 § förekomme af färskt datum inom Malmöhus
län. Så blef öfverste O. R. Hedenblad i Helsingborg år 1896 vald
till suppleant i stället för en, som samma år ingick som landstingsman
och som hade ett år qvar af sin tjenstgöririgstid. År 1897 ansågs herr
Hedenblad af stadsfullmägtige vara i tur att afgå, och nytt val efter honom
förrättades. Han blef visserligen på nytt invald, men gifvetvis kom lian
icke i den tur, som eljest tillkommit honom. Med grosshandlare R. Hellberg
i Landskrona, var förhållandet alldeles enahanda, enär han invaldes
1896 och nytt val efter honom företogs 1897.

Såge man på det öfver Malmöhus läns landstings förhandlingar år
1896 förda protokollet och de till detsamma af sekreteraren upprättade
förteckningar öfver de landstingsmän och suppleanter, som voro i tur att
afgå, och de, hvilka borde qvarstå, hvilken förteckning åt landstinget godkänts
utan anmärkning, funne man, att såväl öfverste Hedenblad som

Lagutskottets Utlåtande N:o 35. 7

grosshandlare Hellberg upptagits som för 1897 kvarstående och icke som
afgående suppleanter.

Till häfvande af nu påvisade otydlighet i landstingsförordningen och
förekommande af så stridiga uppfattningar af vederbörande landsting och
stadsfullmägtige som de här anförda, och då den af stadsfullmägtige i
Helsingborg och Landskrona häfdade åsigten hade starka skäl för sig i
citerade lagrum rörande liknande val, ansåge motionären, att det af honom
föreslagna tillägget till landstingsförordningens 16 § vore af behofvet
påkalladt.

Enligt utskottets uppfattning föreligger ej någon tvetydighet i afseende
å rätta tolkningen af landstingsförordningens bestämmelser om den
tid, för hvilken val till landstingsman eller suppleant skola gälla.

Innan 16 § genom kongl. förordningen den 28 november 1890 erhöll
sin nuvarande lydelse, kunde visserligen, på sätt motionären omnämnt,
tvekan råda, huruvida den till två år bestämda tjenstgöringstiden skulle
räknas från det valet skett eller från den dag, då landstinget närmast efter
valet sammanträdde; men numera är med önskvärd tydlighet uttaladt, att
tjenstgöringstiden skall utgöra två år, räknade från den 1 september det
år, då valet egt rum.

Det tillvägagångssätt, som uti de af motionären åberopade exempel
tillämpats, är alltså, enligt utskottets mening, stridande mot landstingsförordningens
föreskrifter.

Att fyllnadsval är något för landstingsförordningens andemening
främmande, kan skönjas bland annat af bestämmelsen i dess 14 §, der det
stadgas, att, i händelse landstingsman af vissa anledningar skiljes från sitt
uppdrag, den efter röstetalet närmast varande suppleanten då skall till
ordinarie landstingsman inkallas, och att nytt val skall anställas, endast
för så vidt hela valförrättningen förklaras ogiltig.

Hvad motionären anfört om analog tillämpning å landstingsmannaval
af bestämmelserna uti förordningarna om kommunalstyrelse angående
fyllnadsval, torde dess mindre förtjena vitsord, som den omständigheten,
att landstingsförordningen, hvilken utkommit samma dag som sistnämnda
förordningar, ej i likhet med dessa innehåller bestämmelser om fyllnadsval,
snarare häntyder derpå, att den anmärkta olikheten varit af lagstiftaren
åsyftad.

Det af motionären föreslagna tillägg till landstingsförordningens 16 §
innebär alltså, enligt utskottets mening, eu verklig lagändring; men då,

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

efter utskottets uppfattning, någon olägenhet af de nuvarande stadgandena
om val af landstingsman och suppleant, derest de rätt efterföljas, ej är att
befara, och något behof af lagändringen sålunda icke förefinnes, anser sig
utskottet ej kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag, så mycket mera
som förändringen af 16 § ej kan lämpligen ega rum, utan att samtidigt
andra paragrafer, exempelvis ■ 14 §, af landstingsförordningen erhålla förändrad
affattning.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså,

att herr Sjövalls ifrågavarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1898.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Herr Ohlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.

Stockholm 1898. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,