Lag-Vtslwttets Utlåtande N:o 33

Utlåtande 1885:LU33

12

Lag-Vtslwttets Utlåtande N:o 33.

N:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändringar
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
Maj 1862.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en från Andra Kammaren
till Utskottet hänvisad motion, N:o 41, af Herr K. P. Årnoldson,
om vissa ändringar i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 Maj 1862.

Enligt de föreskrifter, som meddelades i Kong!, förordningen af den
23 Maj 1862, om kommunalstyrelse i Stockholm, säger motionären, vore
hufvudstaden för val af stadsfullmäktige indelad i fem valkretsar, som hvardera
utsåge 20 fullmäktige, och som till sitt omfång bestämdes af magistraten.
— Men valkretsarnes fördelning skedde icke efter folkmängd, utan efter
bevillning, så att en ungefärligen lika stor summa af bevillning för fastighet
eller inkomst folie på hvarje krets. — Stockholms stad vore emellertid det
enda samhälle i riket, der denna grund för representationsrättens fördelning
tillämpades. I alla andra fall bestämdes antalet representanter i förhållande
till folkmängden. Så vore fallet vid valen till Riksdagens båda Kamrar
och till landstingen, med hvilka Stockholms stadsfullmäktige närmast vore
att jemföra. Äfven antalet fullmäktige i alla andra städer inom riket berodde
af deras respektiva folkmängd. — Som det varit att vänta, häda åtskilliga
olägenheter och ojemnheter blifvit en följd häraf. De mindre, men
rikare stadsdelarne gåfve vid val af fullmäktige städse utslaget gent emot de
större och fattigare. — Härtill komme de oegentligheter, som uppstode i
följd af det stadgande, enligt hvilket valkretsarnes antal fastsloges till fem,
hvarigenom, då rika församlingar sammansloges med fattiga, naturligen in -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

13

träffade, att den rikare församlingen vid valen alltid kunde öfverrösta den
fattigare, äfven om den senare vore mera folkrik. — Att denna ojemnhet
i den kommunala representationens fördelning icke gerna kunde förblifva
utan inverkan på dess beslut, läge i sakens natur. Äfven med bästa vilja
att visa all möjlig opartiskhet kunde det svårligen undgås, att de stadsdelar
i någon mån blefve tillbakasätta, som ej bland kommunens valda
ombud erhållit tillräckligt många representanter, hvilka der vore i stånd
att bevaka deras rätt och föra deras talan. — Det syntes alltså högeligen
önskvärd!, att hvarje valkrets måtte få välja det antal fullmäktige, som närmast
svarade mot deas folkmängd, och att kommunallagen ändrades i detta
syfte. Men dervid fordrades ej blott, att antalet valde från de olika kretsarne
förändrades, utan äfven, att sjelfva valkretsindelningen fotades på en
helt annan och mera naturlig grund. — Enklast och rigtigast vore dervid
att låta valkretsarne sammanfalla med hufvudstadens territoriella församlingar.
Indelningen i församlingar hade sin förutsättning i stadens historiska utveckling
och borde derför erbjuda en fullt naturlig grund för indelningen i valkretsar.
— Då vidare antalet af stadens fullmäktige utgjorde 100, borde
det stadgas, att det antal fullmäktige, som hvarje krets utsåga, borde vara i
det närmaste lika med det procenttal af stadens befolkning, som derinom hade
sin bostad. — Ännu en omständighet förtjenade härvid att tagas i betraktande.
I fall Stockholm framdeles komme att för val af riksdagsmän indelas i valkretsar,
skulle detta enligt paragraf 16 Riksdagsordningen ske »på sätt om
val till stadsfullmäktige är stadgadt.» Af denna anledning vore det dubbelt
angeläget, att den nuvarande, delvis rent af onaturliga hopkopplingen af olika
stadsdelar med första upplöstes och ersattes med en efter behofvet bättre
lämpad kretsindelning. — På grund af det nu sagda föreslår motionären,
att Riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar i Kongl. förordningen
af den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, att dels
hvarje territoriet församling vid val af stadens fullmäktige skulle utgöra en
valkrets, dels hvarje sådan valkrets skulle utse det antal fullmäktige, som
närmast svarar mot dess folkmängd.

Utskottet har sig icke bekant, att mot de för närvarande med afseende
ä val af stadsfullmäktige gällande grunder för Stockholms indelning i
valkretsar något allmännare missnöje inom kommunen försports. Icke heller
torde den af motionären framstälda anmärkning, att, till följd af sättet för
stadsfullmäktigvalen i hufvudstaden, dess stadsfullmäktige skulle mera tillgodose
de rikare stadstrakternas behof, än de fattigares, vara öfverenstämmande
med verkliga förhållandet. Det har hittills i allmänhet ansetts önskBih.
till Riksd. Prof. 1885. 7 Samt. 20 Häft. 3

14

Lag-VtsJcottets Utlåtande N:o 33.

ligt, att förslag till förändringar i kommunalförordningen för Stockholm, Skatt
tillvinna sig afseende, utginge från kommunen sjelf; och minst torde det
böra ifrågakomma att på enskild motion af en icke af Stockholms stad vald
riksdagsledamot, i hvilkens motion icke någon af representanterna för hufvudstaden
instämt, vidtaga högst genomgripande förändringar i den för
lmfvudstaden gällande kommunalförordning.

Utskottet hemställer,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1885.