Lag-Vtskottefs Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1869:LU17

4

Lag-Vtskottefs Utlåtande N:o 17.

hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg, der
resan såmedeist sker.

Stockholm den 27 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herr Ahlgren.

N:o 17.

Ant. til! Riksd, Kansli rl. 27 Mars 1869, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om tussa ändringar i Kongl. Förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den SI
Mars 1862.

Ifrågavarande till Lag-Utskottet remitterade motioner, tre till antalet, äro
väckta, den ena inom Första Kammaren af Herr A. Dickson (motionen N:o 16) samt
de begge öfriga inom Andra Kammaren af Herrar O. P. Rytande)’ (motionen N:o
71) och S. Hansson (motionen N:o 217).

Herr Dickson, hvars framställning är riktad mot den i 4 § af kyrkostämmoförordningen,
i fråga om rättighet att deltaga i kyrkostämmans öfverläggningar
och beslut, gjorda inskränkning, hvarigenom främmande religionsbekännare och de,
som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, derifrån blifvit undantagne, har i
afseende härå anmärkt, att något dylikt undantag ej varit stadgadt i den genom
kyrkostämmoförordningen upphäfda. Kongl. förordningen om sockenstämmor, ehuru
vid dessa stämmor behandlades enahanda frågor, som kyrkostämma nu har att

Lag-UtskoUels Utlåtande l\:o 17.

5

handlägga, samt att ifrågavarande föreskrift föga öfverensstämde med nutidens tänkesätt
och än mindre med gällande Kongl. förordning om prestval, som åt främmande
kristna trosbekännare medgåfve rättighet att i sådant val deltaga, hemställande
motionären fördenskull, “att Riksdagen för sin del beslutar, att sista momentet
af § 4 Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd uteslutes,
och att samma § får följande lydelse:

§ 4. Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut tillkommer
på landet den som på kommunalstämma och i stad den som vid allmän
rådstuga rösträtt eger“.

Utskottet kan för sin del ej gilla de skäl, hvarpå motionären grundat sitt
yrkande. Icke är det. såsom motionären antydt, öfverensstämmande med nutidens
tänkesätt, att den, som tillhör ett främmande religionssamfund och således ej omfattar
svenska kyrkans lära, skulle ega rättighet att lika med denna kyrkas egna
medlemmar deltaga i öfverläggningar och beslut rörande samma kyrkas angelägenheter.
Huru långt man än vill utsträcka religionsfrihetens grundsats, leder den
dock aldrig derhän, att det ena religionssamfundet skulle vid behandlingen af sina
kyrkliga angelägenheter tillåta medlemmar af ett annat att utöfva ett tilläfventyrs
afgörande inflytande. En sådan fordran star tvärtom i strid mot nämnda grundsats,
i hvars syftemål ingår, att hvarje kyrkoförsamling, som i behörig ordning blifvit
bildad, må skyddas i sin rätt att, utan ingrepp af olika tänkande, inom sig
ostördt verka för uppnående af sina ändamål. Lika obilligt som det derföre vore
att tillägga svenska kyrkans medlemmar någon beslutanderätt i afseende på främmande
trosbekännares församlingsangelägenheter, lika orimligt skulle det ock vara,
att inom den svenska kyrkoförsamlingen inrymma beslutanderätt åt främmande trosbekännare,
livilkas religiösa öfvertygelse möjligen manade dem att bekämpa och
söka undergräfva svenska kyrkan med dess institutioner.

Den omständighet, att de af motionären åberopade tvänne författningarno icke
innehålla någon inskränkning i ifrågavarande hänseende, torde desto mindre kunna
lemna något stöd åt förslaget, som mer än sannolikt är, att den hos dessa författningar
sålunda framhållna brist härleder sig från ett förbiseende å lagstiftarens sida
under en tid, då rättigheten till fri religionsutöfning var vida mer begränsad, än
som nu är förhållandet, och då antalet af främmande trosbekännare inom landet
var jemförelsevis ringa.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

l:o) att Herr Dicksons omförmälda förslag må af Riksdagen
lemnas utan vidare afseende.

Herrar Rylander och S. Hansson hafva genom sina motioner sammanstämmande
yrkat, att kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap i skolråd måtte
upphöra, i hvilket afseende herr Rylander föreslagit “att 23 ocfli 24 §§ Kong!, för -

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

ordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd don 21 Mars 1862 måtte förändras
på det sätt Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9 vid sistlidne riksdag hemställt".

Enligt ii) ssberörda Utlåtande, föranledt af de vid förra riksdagen gjorda
framställningar i ämnet, tillstyrktes af Lag-Utskottet eu lagförändring i syftning att
kyrkoherde eller den hans embete förestår väl skulle vara sjelfskrifven ledamot i
skolrådet, men att skolrådet skulle ega att inom sig välja ordförande och vice ordförande.
Detta förslag vann dock icke Riksdagens godkännande i vidsträcktare
måtto, än hvad angick frågan om rättighet för skolrådet att inom sig välja vice
orc.förande; och sedan Riksdagens beslut i denna del öfverlemnats till Kongl. Maj:t,
har Kongl. Maj:t, med godkännande af detsamma, under den 30 Oktober nästlidne
år derom utfärdat nådig kungörelse.

Då sålunda ifrågavarande 23 § i berörda Kongl. förordning nyss blifvit ändrad,
samt några förändrade förhållanden sedan förra riksdagen ej torde hafva inträffat,
hvilka kunde föranleda Riksdagen att nu frångå sin då uttalade åsigt i föreliggande
fråga, anser Utskottet sig böra hemställa,

2:o) att Herrar Rylanders och S. Hanssons omförmälda motioner
ej må till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Faxe: “Det synes mig innefatta en hög grad af orättvisa, att den
som är skyldig utgöra bidrag för allmänna ändamål, icke skall ega i beslut derom
deltaga. Man kan tänka sig, att inom eu socken icke finnas andra, som, enligt
i öfrigt gällande grunder, kunna anses röstberättigade, än sådana som tillhöra
främmande religionsbekännelse, eller blott sådana, hvilkas bidrag, i förhållande
till de förres, äro af ingen betydenhet. I förra fallet kunde intet beslut fattas.
I det sednare åter uppkommer den obillighet, att de som ringa bidraga, kunna nu
ålägga de egentligen betalningsskyldige eu dryg utgift, utan möjlighet för dessa att
sådant motverka, eller ens rättighet att få underställa beslutet högre myndighets
pröfning, åtminstone icke i andra fall, än då sådana skäl kunna förebringas, som
omförmäla.8 1 41 § af ifrågavarande författning. Man kan visserligen anmärka,''att främmande
religionsbekännare icke hafva samma intresse som socknens öfrige medlemmar
att befordra sådant, som länder till församlingens verkliga nytta och sålunda

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

7

kunde hindra framgången deraf; men härvid må erinras, att, om någon vägrar
att fullgöra en lagligen åliggande skyldighet, saknas icke utväg att dertill tvinga
honom.

På dessa skäl tillstyrker jag bifall till Herr Dicksons motion.»

af Herr Ählgren: »Under hänvisande till Lag-Utskottets vid nästlidna års
riksdag, i anledning af väckta motioner om upphörande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet
till ordförandeskap i skolråd, under N:o 9 afgifna Utlåtande, hvarutinnan
erinras om, bland annat: att erfarenheten visat, att innehafvandet af kyrkoherdebefattning
icke allenast icke nödvändigtvis medför de för utöfvandet af ordförandebefattning
i skolråd erforderliga egenskaper, utan till och med kan för denna sistnämnda
befattnings behöriga fullgörande blifva [underligt; samt att ett lifligare intresse
för folkskolans angelägenheter skulle befordras genom att förvandla tillsynen
öfver skolans verksamhet från ett embets- till ett kommunalbestyr, enär derigenom
blefve i lagen bestämdt uttaladt, att folkskolan är i främsta rummet en kommunens
angelägenhet, hvilken dess medlemmar ega både rättighet och pligt att sjelfve
vårda och befrämja, finner jag mig manad att anmäla min reservation emot Utskottets
öfver Herr Sven Hanssons motion nu afgifna utlåtande, helst giltigheten
af ofvanåberopade utaf 1868 års Riksdags Lag-Utskott för bifall till ifrågavarande
motion hänförliga skäl icke i någon män torde blifvit förringade genom Kongl.
Maj-ts nådiga Kungörelse den 30 Oktober nästlidna år, hvarigenom annan förändring
icke skett, än att skolrådet berättigas välja inom sig vice ordförande.

I öfverensstämmelse med Lag-Utskottets sistförfluten riksdag afgifna och af
Andra Kammaren då bifallna förslag, tillåter jag mig vördsammast hemställa:

dels att Riksdagen ville för sin del besluta, det 23 § i Kongl. Förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862,
sådan samma § lyder i Kongl. Kungörelsen den 30 Oktober 1868, skall
erhålla följande lydelse:

"''Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,
som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet
ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild prestman
finnes anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den, som
hans embete förvaltar, ej är i stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så många
å kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som församlingen
finner lämpligt utse.

Ledamöter i skolrådet äro församlingens kyrkoherde eller den hans
embete förestår samt så många å kyrkostämma valde, för nit om skol -

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

väsendet kände män, som församlingen finner lämpligt utse. Skolrådet
väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas antal likväl, ordföranden
inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterna i kyrko- och skolråden väljas för fyra års tid.u
dels att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t, derest nämnda beslut vinner Kongl. Maj:ts samtycke, täcktes i öfverensstämmelse
härmed vidtaga de förändringar Kongl. Stadgan om folkundervisningen
i riket den 18 Juni 1842 och öfriga hithörande författningar,
som till följd af samma beslut blifva erforderliga; samt

dels att, såvida nu föreslagna förändrade lydelse af ofvanberörde 23:dje
§ i Kongl förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd vinner
Riksdagens bifall, Riksdagen till följd deraf ville för sin del. besluta,
att § 24 i samma Kongl. Förordning måtte erhålla följande i ringa mån
förändrade lydelse:

»Till ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den väljas, som är
oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut, ej
den, som icke uppnått 25 års ålder, ej den, som icke råder öfver sig
och sitt gods, ej den, som all sin egendom till boigenärer afträdt och
icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras kraf fri är; ej
den, som är för nesligt brott tilltalad eller under framtiden ställd; ej
den, som genom domstols beslut förklarats, medborgerligt förtroende
förlustig eller ovärdig att inför rätta föra annans talan; samt ej
heller kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och aflönade betjente.»

Herr Grefve J O. Mörner har begärt att få antecknadt, det han ej öfvervarit
ärendets behandling hos Utskottet.

Ko 18.