Lag-UUlcottets Utlåtande N:o 31

Utlåtande 1870:LU31

Lag-UUlcottets Utlåtande N:o 31.

9

X:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af v (lekt motion om ändring i hvad Kongl.
Förordningen den 15 Juni 1800 stadgar angående ansvar för
försummad lagfart.

Omförmälda Kongl. Förordning, som innehåller föreskrift derom, att all
handel om fastighet skall lagfaras och uppbud derå sökas i stad inom tre månader
och å landet sist vid det ting, som infaller efter sex månader sedan köpet sluta dt
blef, stadgar derjemte, att om sådant försummas, skall köparen höta så mycket, som
svarar emot värdet af det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet förses bör, och
ändock sitt åtkomstbref med behörig charta sigillata belägga.

Herr L. J. Hierta har uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lagutskottet
remitterad motion (N:o 13) anmärkt, att anledningen till lagfartsförsummelse,
der sådan egde rum, i allmänhet vore att söka i köparens oförmåga att anskaffa
erforderliga medel till inköp af det stämplade papper, hvarmed hans åtkomstbref
borde beläggas; att berörda stadgande således i sjelfva verket bestraffade fattigdomen
och vore desto mera grymt, som böterna skulle, vid bristande tillgång, förvandlas
till vatten och bröd, ett straff som åtminstone i allmänna opinionen medförde
vanfrejd; samt att ifrågavarande bötesansvar ej borde sättas högre, än till vissa procent
af det stämplade papper, hvarmed åtkomsthandlingen skulle beläggas; hemställande
motionären derföre, natt Riksdagen för sin del beslutar den förändring i ofvanberörda
förordning, att böterna för försummad lagfart bestämmas till tio procent af
det stämplade papper, hvarmed den försumliges åtkomsthandling bör beläggas, och
att sådana böter vid bristande tillgång förvandlas till enkelt fängelse”; hvarjemte
motionären vidare föreslagit, »att åtal å försummad lagfart inom föreskrifven tid ej
må ega rum sedan lagfarten är sökt, såvida den i laga ordning fullföljes.”
lutt- till Likså. Prof. 1870■ 7 Sami. 15 Höft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Härvid må erinras, att ett af utseddde komiterade utarbetadt förslag till lag
om inskrifning i fastigketsbok för närvarande är beroende på granskning af Högsta
Domstolen; och som detta förslag, afsedt att af Kongl. Maj:t framläggas för Riksdagen,
innehåller bestämmelser jemväl uti ifrågavarande hänseende, får Utskottet, som
anser förevarande fråga ej vara af den vigt, att densamma under sådant förhållande
lämpligen kan göras till föremål för särskild behandling, vördsamt hemställa,

att berörda motion ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 April 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

X:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till hvad I Kap.
i § Handels-hälben stadgar rörande lösöreköp.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 200) har Herr T. Ekenstam anfört, hurusom erfarenheten hade visat, att vid
s. k. lösöreköps uppgörande säljarens fordringsegare ofta blifvit urståndsatte att i
rätt tid bevaka sitt intresse, emedan de varit boende på längre afstånd från säljaren
och af sådan anledning först sedan det varit för sent fatt kännedom om den kungörelse
angående lösöreköpet, som nästa Söndag efter köpets afsilande blifvit uppläst
från predikstolen i den församling, der säljaren varit boende; och har motionären, för
afhjelpande af denna olägenhet, föreslagit, ”det Riksdagen måtte för sin del besluta,