Lag-Utsleottets Utlåtande E:o 16

Utlåtande 1871:LU16

8

Lag-Utsleottets Utlåtande E:o 16.

öka de kostnader, som äro förenade med sådana mål, om hvilka här ar fråga, föranlåtes
Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herrar Beckman och Carlén hafva begärt få antecknadt, att de i detta
ärendes behandling hos Utskottet icke tagit del.

N:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli d. 16 Mars 1871, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 2 Kap. 5 och
G ,§,§ Giftermdls-balken.

Nämnda motion (mo 145) har inom Andra Kammaren blifvit väckt af Herr
Ola Månsson, hvilken i motionen föreslagit, att Riksdagen ville för sin del besluta,
att Giftermåls-balkens 2 Kap. 5 och 6 §§ upphäfdes i de delar, som utgjorde
hinder för efterlefvande make att utan Kongl. Maj:ts tillstånd ingå äktenskap med
någon af den aflidne makens syskon eller person i dermed likställigt slägtled.

Frågan

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 16

9

Frågan om upphäfvande af ofvannämnda lagrum har flera gånger varit å bane
hos representationen. Vid riksdagen 1862—63 beslöto Ständerna en författning,
hvarigenom skulle förklaras, att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken
förekommande förbud för deri uppräknade personer att utan Konungens tillstånd med
hvarandra ingå äktenskap upphört att vara gällande, dock utan att derigenom skedde

någon ändring i lagens stadgande!! i 13 Kap. 1 § Rättegångs-balken om jåf emot

domare och i 17 Kap. 7 § samma balk om jäf emot vittnen.

I sitt svar till Ständerna yttrade Kongl. Maj:t, att han icke hyste några betänkligheter
emot borttagandet af det vilkorliga förbudet mot äktenskap inom de i
omfönnälda §§ af 2 Kap. Giftermåls-balken afsedda svågerskapsled; men med afseende
derå, att förslaget i vissa delar ansågs vara dels ofullständigt, dels affattadt
på ett ej fullt tydligt sätt och i betraktande af den inverkan, förslagets antagande
skulle medföra på det af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslag till ny strafflag,
ansåg sig Kongl. Maj:t förhindrad att bifalla förslaget.

Vid 1868 års riksdag, då frågan ånyo förekom, beslöt Riksdagen en författning
af enahanda innehåll med den vid 1862 — 63 års riksdag beslutade, men
med tillägg, att 18 Kap. 5 § strafflagen angående straff för otukt emellan personer,
besvågrade på det sätt, som nämnes uti ifrågavarande lagrum, skulle upphöra
att vara gällande, samt. att någon ändring ej skulle ske i 31 § Skiftes-stadgan om
jäf emot landtmätare och gode män.

Detta förslag lemnades utan anmärkning af Högsta Domstolens flesta ledamöter,
men i skrifvelse till Riksdagen den 5 Januari 1869 förklarade Kongl. Maj.t, att,
då förslaget afsåg, att, utom de lagrum i Giftermåls-balken, som utgjorde föislagets
närmaste föremål, jemväl upphäfva den paragraf i strafflagen, som stadgade sälskildt
ansvar för otukt emellan personer, som äro i svågerlag å sidan, Kongl. Maj:t, som
funnit det betänkligt att borttaga detta lagens skydd för sedligheten inom familjerna,
vägrat, förslaget sitt bifall.

Slutligen väcktes vid nästlidne års riksdag enahanda förslag med det, som nu
utgjort föremål för Lag-Utskottets handläggning, men afstyrktes af Utskottet af det
skäl, att det icke ansågs antagligt, att eu förnyad framställning från Riksdagen då
skulle vinna Kongl. Maj:ts bifall.

Då emellertid frågan nu ånyo blifvit väckt, har Utskottet ansett sig böra taga
i öfvervägande hvad som må kunna tala för bifall till den ifrågasätta lagförändringen,
och dervid hafva de skäl. som af Lag-Utskottet vid 1868 ars Riksdag anföides,
synts Utskottet fortfarande ega giltighet. Dessa skäl voro hufvudsakligen, att den i
1734 års lag uttalade grundsats om absolut förbud mot giftermål i svågerlag å
sidone och vissa fall af andra svågerlaget redan blifvit bruten genom Kongl. Förordningen
den 10 April 1810, som medgifver äktenskap i berörda svågerskapsled;

Bill. till Liksd. Prot. 1871. 7 Sami. 9 Haft. 2

10

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 16.

att vid sådant förhållande lagstiftaren endast hade att tillse, huruvida några
fullt giltiga skäl vidare förefunnos för bibehållande af det uppställda vilkoret af Konungens
lof; samt

att det vore kändt, att Konungens bifall till ansökningar af detta slag aldrig
förvägrades, hvadan ifrågavarande vilkor numera qvarstod i lagstiftningen blott såsom en
formalitet.

För erhållande af Kongl. Majrts samtycke till äktenskap uti ifrågavarande
fall erfordras för närvarande icke annat än en enkel ansökning, åtföljd af prestbetyg
för kontrahenterna, utvisande det emellan dem rådande svågerlagsförhållande, och då
således meddelandet af detta samtycke icke förutsätter någon annan pröfning, än den,
huruvida ett dylikt svågerlagsförhållande är för handen, har utverkandet af Kongl.
Maj:ts bifall blifvit en tom formalitet, men en formalitet, som för de par besvågrade
personer, i medeltal årligen omkring ett hundra, hvilka nu nödgas söka Konungens
bifall till ingående af äktenskap, är betungande.

Lika med Lag-Utskottet vid 1868 års riksdag har Utskottet nu ansett stadgandet
i 18 Kap. 5 § Strafflagen, angående ansvar för otukt emellan personer,
som äro i det svågerlag, att de icke utan Konungens tillstånd må ingå äktenskap
med hvarandra, böra upphäfvas på samma gång ifrågavarande äktenskapsförbud bortfaller.
Utskottet har icke kunnat finna nämnda ansvarspåföljd, hvilken är bestämd
till böter, vara af den vigt såsom skydd för sedligheten inom familjerna, att densamma
icke utan våda skulle kunna upphäfvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, far Utskottet — som ansett en lagforändring
i den af motionären föreslagna syftning icke böra inskränkas till de af
motionären nämnda fall af närmare svågerlag med uteslutande af de ijermare — med
återupptagande af det förslag, som godkändes vid 186 8 års riksdag, vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta en författning, hvarigenom
förklaras, att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken,
sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 10 April 1810,
förekommande förbud för der uppräknade personer, att utan Konungens
tillstånd med hvarandra ingå äktenskap, samt i följd
deraf jemväl 18 Kap. 5 § Strafflagen angående straff för
otukt emellan sådana personer, upphört att vara gällande; dock
att derigenom ej sker någon ändring i lagens stadgande i 13
Kap. 1 § Rättegångs-balken, om jäf emot domare, och i 17
Kap. 7 § samma balk, om jäf emot vittnen, samt i 31 §
Skiftes-stadgan den 9 November 1866, om jäf emot landt -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

11

mätare och gode män, i hvilka fall det kommer att förblifva
vid hvad hittills föreskrifvet varit.

Stockholm den 14 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman och Herr Carlén hafva anmält, att de i detta ärendes handläggning
hos Utskottet icke deltagit.